Miljöpartiet en trend?

"Det är nu inte så att journalister är hemliga inflytelseagenter för politiska rörelser, men självklart får en sådan överrepresentation konsekvenser. Ens politiska grundsyn påverkar ens världsuppfattning." skriver Per Gudmundsson i en ledare i SvD igår. Efter att ha sett en undersökning som Kent Asp och JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation) vid Göteborgs universit, där man kommit fram till att 23% av journalisterna tycker att Miljöpartiet är det bästa partiet.

Frågan är då om miljöfrågan är en politisk ideologi, en politisk grundsyn? I det ögonblick man betraktar den som sådan så måste man ju också välja. När miljöfrågan betraktas som partipolitik så måste man ju då argumentera mot om man tillhör ett annat parti, som i mitt fall då, som är socialdemokrat.

Idag har vi kunskaper om klimatförändringarna, att det med stor sannolikhet är så att våra utsläpp av växthusgaser leder till global uppvärmning. Konsekvenserna av detta blir minskande glaciärer, med en höjning av havsnivån och vad värre är minskande ismassa i Himalaya, som idag är en vattenreservoar för mer än en miljard människors jordbruksmarker. På samma sätt som redan inträffat med Afrikas Kilimanjaro.

Vi har också kunskaper om våra minskande naturresurser, inte minst det mest akuta i dagsläget, som ju är att vi nu har kommit till toppen av vår oljeproduktion, med bara hälften av oljan kvar, då den sämre halvan. Den tidigare halvan lyckades vi göra av med på hundra år. Bara om vi kommer ner på andra sidan oljeberget i samma användingsvolym, så räcker det i hundra år till. Då kommer vi om hundra år vara tillbaka på året 1810 i oljeanvändande, DET med en befolkning beräknad till 9,5 miljarder (vilket vi får hoppas är en felaktig prognos) istället för år 1810 års befolkningsstorlek på knappt en miljard.

Med dessa kunskaper borde man inte behöva vara miljöpartist för att sätta miljöfrågan främst. För vi alla borde ju begripa att det inte går att äta upp kakan och ha den kvar. Vad är det som gör att vi inte vill förstå? Vad är det som gör att många fortfarande ser det som att det är en fråga för Miljöpartiet?

Frågan om vår överlevnad har ingen politisk färg och är ingen politiskt fråga. Det är heller inte något som kan lösas av politiken. För utan en massiv underbyggnad av "folkets" insikt och vilja så står sig politiken slätt i en demokrati. Och utan demokrati inget gott samhälle.

Gräv där du står och skapa dig ditt resilienta (hållbara och mångfasetterade) samhälle. Bara där hos dig i din by/stadsdel kan du starta. Bara med blicken på och ditt agerande i det lokala, kan du tänka globalt. Genom Omställningsrörelsen (Transition movement) finns de positiva krafterna och viljan till en god och energisnål framtid tillsammans och med andra värden för blicken än de av konsumtionssamhället.

I vår byggs det växthus hemma hos mig och hönshuset skall få bli hönshus igen. När snabbköpet bara har ett förråd av matförsörjnings som sträcker sig över två dagar, kan vi behöva ha andra alternativ också. På varje bakgård, i varje by, samhälle och stadsdel, låt det gro och växa. Idag när jag vant mig vid att ta bussen, så känns det besvärligt om jag någon dag måste ta bilen och ändå bor jag fyra kilometer utanför en liten by och två mil från mitt arbete.

Jag har upptäckt gamla recept på vår egen inhemska mat. Hur gott det är med kål, potatis, morötter, lök, purjolök och nybakat bröd. Trenden idag är att unga män bakar surdegsbröd.

Låt det bli en trend att odla sin egen kolonilott. Låt det bli en trend att cykla och ta bussen. Låt trenden bli vardag och låt oss se tillbaka på 2009 och undra hur vi egentligen stod ut när vi behövde kryssa fram mellan framfarande bilar.

Låt det bli en trend att bykärnor och stadsdelar lever upp. Att bageri, slakteri, grönsakshandare och restauranger och värdshus åter får bli en del av våra byar och stadsdelar. Låt det bli en trend att jobben finns där och småskaligt där du bor, så att du kan cykla till jobbet.

Låt det bli en trend att tågen stanna överallt. Låt vindsnurror alstra el och låt uppfinningsrikedomen komma på massor av sätt att förse våra växthus och trädgårdar med bevattningssystem som inte kräver en jobbinsats. Låt det bli en trend att bygga små mysiga hus med tjocka väggar och egna eldstäder. Låt det bli en trend att dela på större hus med samlingssalar, tvättstugor och stora kök. Stora kök där man tar hand om årets skörd tillsammans, dela på arbetskraft och kunnande.

Låt det bli en trend att vi umgås hellre än att titta på teve. Låt det bli en trend att man samlas i byn och stadsdelen, och bestämmer saker tillsammans, hittar på lösningar på vardagens bekymmer.

Och främst av allt, när sedan allt detta är verklighet, låt det då bli otrendigt med trender, så att trenden består.

Klimat och SAAB

Jag kan inte säga att jag är förvånad över någon av de två stora nyheterna.

Att "vår" bilindustri skall gå i graven har jag länge trott. Och SAAB och Volvo kommer inte att vara de enda bilföretag som kommer att få stora problem framgent. Det faller sig ju naturligt när vi ställs inför problematiken med oljetoppen. När inte längre oljeproduktionen kan möta efterfrågan så måste det ju bli så. Tyvärr räcker inte det. Det handlar ju långt ifrån bara om våra bilar när vi får brist på olja. Allt är beroende av denna - fram till nu - billiga energiform. Inte då bara till energi utan som råvara till många, många av våra vardagliga produkter, där plasten bara är början.

Som socialdemokrat känner jag mig givetvis sorgsen över alla dessa människors grusade framtidsdrömmar. De liv de byggt upp i Trollhättan, där SAAB varit navet i hela tillvaron. Här kommer snart villornas värde att minska och de som byggt sitt liv på lån och kredit, kommer att drabbas hårt. Omställning till nya gröna jobb kommer inte att ske i en handvändning. Denna omställning borde ha startats redan på sjuttiotalet när vi insåg vad som komma skulle i form av oljetopp, men som vi sedan tillät oss att glömma. Trots att oljeproducerande land, efter oljeproducerande land redan nått sin oljetopp och tvingast bli beroende, de med, av importerad olja.

Stora företag ses fortfarande som LÖSNINGEN och så även då den globala handeln. Bara vi får fart på de hjulen igen, sätter man hoppet till, så löser det sig. Småföretagande ser man välvilligt på, men lite storbroraktigt. Inte som svaret på våra framtida jobb. Men S har här äntligen skiftat fokus. Det är bra och att man tänker gröna jobb här med, är ännu bättre. Frågan är bara om man har samma idé om vad gröna jobb är, som kommer att vara det som framtiden kommer att kräva.

Att klimatförhandlingarna inte ledde någonvart är inte heller förvånande. Varför skulle Indien och Kina avstå från det som vi så länge betraktat som varande det mest eftertraktade av allt. Det som vi mäter varje lands värde i - i tillväxt och BNP per capita. Så länge vi fortsätter att klänga oss fast vid detta så kommer de som ännu inte uppnått denna "lycka" att försöka sträva efter den. Den är ju så bländande. Så väl paketerad, visad i vår moderna reklamindustri. Det största propagandeprojekt som någonsin funnits. Så globalt och så alltigenom genomgripande.

Klimatfrågan allena är också så ogripbar. Och vårt fokus är endast på klimatet. Det ger inte hela bilden, det är så långt in i framtiden för så många med. Utan en koppling till resursbrist, p.g.a. överutnyttjande av vår jord, som mest akut i dagsläget då oljan, så är klimatfrågan, skrämmande ja visst, men ändå KANSKE inte sann, hoppas många på. Men att oljan snart har nått sin topp är mycket mer påtagligt, så varför hörs det så lite om det?

DN:s "Koll på kolet" test, märkligt resultat?

Tog test på DN idag om hur mycket koldioxid jag släpper ut.

Jag har sedan september bestämt mig för att ställa om. Jag skall inte flyga, ta bussen så ofta jag kan, äta så mycket närproducerad mat i säsong sin möjligt, och helt vegetariskt, som jag alltid gjort. Jag har köpstopp på allt utom mat och hygienartiklar. Vi har redan tidigare källsorterat allt och värmer huset mest med vår egen skog.

På DN:s sida fick jag då 1,3 ton koldioxidutsläpp per år. När jag tog samma typ av test på Klimatkontot fick jag utsläpp 6,8 ton koldioxid per år. En otroligt stor skillnad. Skulle jag lita på DN så är jag ju så himla bra att jag kommer under den rekommenderade mängden som varje världsmedborgare skulle få släppa ut, under 2 ton, enligt DN. Så har du tagit DN:s test så kan du ha fått ett falskt glädjebesked.

Vad DN:s test helt glömmer är offentligt konsumtion som vi alla har på ca. 2 ton och år.

Jag litar mer på Klimatkontot och det bör du med göra. Varför inte ta testet själv? Är bra att ha lite koll.

Fossilfritt resande.

S vilse i tillväxtträsket

Saker händer, känns det som, och rätt saker sägs. På något vis behöver jag inte gapa så högt längre, utan det finns nu så många som säger det så klokt och överallt. Fast det kan vara en illusion också, då jag suttit och läst ETC och "Grus och guld", JAK bankens tidning.

NA pladdrar på som vanligt om nästan bara oväsentligheter. Någon insändare - Johan - vill inte bli skrämd om klimatet. I den finns brottstycken av helheten, som blir till ett ja, vadå. Istället för oro för både resurser och klimathotet, till bara oro för resurser. Som om helheten inte kunde vara mer komplicerad och kopplingarna finnas mellan det hela.

Biogas och elbilar är t.ex. inte räddningen på något. Möjligheterna av att försöka ersätta oljan med andra energislag, är inte ens i närheten av att lösas. Det finns inte EN lösning, utan många små (bäckar) och dessa tillsammans bildar ändå inte den stora flod som oljan varit. Så har vi NA:s ledare som pekar på att Mona Sahlins placering vid bordet bredvid en Wallenbergare under Nobelfestligheterna är som sig bör. NA menare att S och storkapitalet alltid kommit väl överens, men inte S och småföretagarna. Och kanske finns det ett korn av sanning.

ETC:s ledare idag, krönika och Ehrenbergs sista sida är skön läsning. Ledaren visar på hur tillväxt är ett borgerligt påfund. Menar att marknadskapitalismens ekonomiska system är sedd som det enda möjliga. Men dess beroende av lån och ränta, kräver ju också ständig tillväxt för sin överlevnad. Så ledare vill nu rikta om blicken mot andra värden och annan ekonomi än tillväxt. Så sant och så bra sagt.

Krönikan som pekar på att "kejsaren är naken". Hur i alla tider, den som först påpekat något råkat illa ut, men när det sedan blir "main stream", när "vallen sprängts" och de flesta fattat att jorden är rund, då kan saker hända. Och krönikören hoppas på en vallspränging under klimatmötet i Köpenhamn. Och det gör jag med. Enligt "Grus och guld" har Sarkozy sagt att tillväxt inte längre är möjlig. Att vi måste hitta andra vägar. För som jag sa, klimatfrågan och resursfrågan (oljan) är inte ett antingen eller, utan givetvis ett både och. Och där har Insändarskribenten, Johan, i NA så rätt. Att de som i tid ställt om och tagit sig bort från oljeberoendet kommer att ha en enorm fördel, när oljetoppen nåtts och priserna på olja stiger OM vi inte lyckats bryta efterfrågeökningen.

Och så slutligen Ehrenberg, som pekar på mitt parti, på de rödgröna som lämnar walk over i klimatfrågan. Visst sällar vi oss till ledet och ropar "uj, uj, uj vilket elände" och att vi måste minska våra utsläpp. Men samtidigt så stirrar vi oss blinda på jobbfrågan och vill rädda en dödende storindustri, som vår bilindustri, och önskar oss fortsatt tillväxt och jobb. Visserligen talas det om gröna jobb, men när man föreslår en utvidgad utbildning på gymnasienivå för ekoodlare, så får man en klapp på huvudet. Ja, ja...nu är det de stora "prylarna" som gäller. Storföretag, många jobb och varför inte "klimatsmarta" bilar, el, väte, biogas, med den nyaste tekniken. Så återigen ser mitt parti bara de storskaliga lösningarna, storföretagen, och den lilla ekobonden får klara sig bäst den kan i en tillväxtekonomi. Det hela blir en politik där man bara ser till klimathotet och inte överhuvudtaget till resursfrågan. En politik som förutsätter tillväxt. När det istället borde vara närodlat, matsteg istället för matmil och lokal resiliens som gäller.

Ja, och i DN idag talar Sahlin m.fl. om städerna som tillväxtmotorer. Här skall de nya jobben vara att vakta varandras, barn och äldre, klippa varandras hår och fylla innehållet i varandras datorer. Städerna skall växa, långt bort från den odlade maten.

Visst skall även städerna kunna leva, men det är på landbygden som vi i framtiden kommer att behöva många dugliga händer, om vi skall kunna få mat. Det är dessa kunskaper som behövs i framtiden, när oljepriset kommer att stiga och vi inte längre kommer att kunna hämta billig mat långt bortifrån. Talet som städerna blir här bara en flört, med storstadsväljarna.

Jag känner allt mer att politiken inte är lösningen, utan ställer mitt hopp till en global folkrörelse, som jag hoppfullt sett börja växa fram genom Rob Hopkins med Transitionrörelsen (Omställningsrörelsen) och snart ser jag med förhoppning fram emot att vallarna kommer att sprängas även inom Socialdemokratin, så att vi tillsammans kan rulla upp tröjärmarna och börja jobba för ett hållbart (resilient) jordklot. Med glädje och tillsammans. För bland alla de gräsrötter inom Socialdemokratin som jag stöter på, så ser jag att kraften, viljan finns där. Men än vet inte alla att jorden är rund.



Så ETC - tack för att ni finns och jag hoppas att många fler sossar läser och begrundar och tänk - om det nu är sant - att Sarkozy av alla har insett att tillväxt inte är fortsatt möjlig.

NA så bra ida´

Idag har NA i pappersvarienten endast, tyvärr, fyra sidors uppslag om den långväga maten. Missa inte detta.

Jag känner så väl igen mig när jag står i butiken och försöker köpa klimatsmart mat, hur oerhört svårt det är. Finnerödja jordgubbar, Kumlakorv, Margretelund potatis. Då tror man att man gjort rätt. Men det är bara i det sista fallet, med potatisen, som den förpackas på gård och sedan förs rakt ut till butikerna. Både korv och jordgubbar transporteras många mil, genom flera led. Värst var en sallad i påse. Det förpackades i Danmark, med krutonger från Israel, sallad från Spanien, ost från Italien m.m.. Värst är väl oftast dessa färdigprodukter, med många ingredienser. Då har man oftast bara var det packats att gå på.

Många svenska varor åker runt i cirklar i Sverige, även om de är rena. Från producent, till förpackning, till centrallager och sedan ut till butiker. Allt som kan vara på vitt skilda platser i Sverige.

Jag känner ett enormt behov av att en bättre ursprungmärkning av maten. Det som gör mig glad är att få köpa direkt av oldare och producent. Det är inte ofta man får. Så när ni har chansen, handla, handla, handla. Det är så vi skapar en efterfrågan på den lokalt oldlade maten.

Ungdomar för Omställning

I onsdags höll fem 14- och 15-åringar föredrag om Omställningsrörelsen (Transition Movement) för Hallsbergs kommuns politiker i nämnder och styrelser samt höger tjänstemän. Omställningsrörelsen är vår nästa stora folkrörelse, som dessutom är global. Ungdomarna var i september på resa till Totnes i England, där Omställningsrörelsen startade.


De berättade om att de i Totnes fick se två ytterligheter för omställning. Den ena är den lilla självförsörjande byn Landmatter, utan bygglov, som levde av marken enligt permakulturprincipen.


Det andra var Riverford farm. Ett företag med en omsättning på 35 miljoner pund. Företaget levererar lådor, som kunderna prenumerar på med de eget odlade ekologiska grönsakerna. Så många som till 6000 hushåll om dagen.

De berättade sedan vidare om staden Totnes, en stad i storlek som Hallsberg, med ca. 7000 invånare i centralorten och ca.15 000 totalt. En stad med mängder av småbutiker, slakteri, bageri osv. En levande, myllrande liten stad. Man använder Totnespundet, för att få människor att handla lokalt, så att pengarna cirkulerar i den egna bygden.

Sedan visade de Totnes symbol, ett torn i staden, med en port. Porten är i symbolen i form av oljetoppen.


Publiken fick sedan ut kort från bildspelet, med en bild/diagram på ena sidan och faktaanteckningar om bilden på den andra. Bilder som beskrev alla kalla siffror om både oljetoppen, klimatförändringar, ekologiska fotsteg och den globala orättvisan. De skulle gå runt och berätta för andra om sin bild. Dock var de många, så det var inte så lätt. Men det avbröt publikens annars riskabla situation att råka i paltkoma, efter lunchen.


Därpå gick eleverna igenom alla bilder och Lisa och Elvira, visade även upp några vardagliga varor, och förklarade för publiken dessa vardagsvarors beroende av olja.

Därefter berättade Linda vidare om Rob Hopkins och hans bok Transition Handbook. Richard frågade publiken om vem det var som skulle ställa om. Om det var regeringen, lokala politiker, företag och kunde på alla tre själv konstatera att så inte var fallet. För om inte omställning kommer från oss alla, så kan inte de tre göra något ändå. Omställning måste komma underifrån.

Sedan fick publiken tips, både om vad de kan göra som enskilda och tillsammans i sitt samhälle, för att starta. Och så givetvis Hopkins "12 steps" för ett Omställningsinitiativ.

Som avslutning fick de höra en 15-årig flickas drömmar om framtiden. En ekogård, med osttillverkning och en lokal butik för sina varor.

En sak som är så oerhört märklig är att det här med oljetopp och klimatförändring inte skrämmer dessa unga. För dem är det ett ryck på axlarna och jaha, då får vi väl ta och ställa om. Som den mest naturliga sak i världen. Det finns ett hopp om framtiden. Men än kan de inte göra så stor skillnad, då det är föräldrarna och alla vi andra vuxna som fortfarande håller i pengapungen. Så se till att ni lämnar över bästa möjliga värld till dessa unga.

Men ni vuxna, gräv inte ner er i sorg och självömkan, då ni ser en framtid utan era gosesaker, som vintersolsemestrar och nya bilar. Det är inte nödvändigt för att vara lycklig.

Bella mama på dig! (Bella mama = Vackra moder jord)

Green tech inte hela lösningen, tyvärr

Ny Teknik (tyvärr såg jag inte artikeln - Energi för framtiden - där än) har idag en så intressant artikel som hänvisar till en artikel i Scientific American, där två forskare Jacobsson och Delucchi menar att vi på 20-30 år kan ersätta all världens icke-förnybara energikällor (fossila bränslen och kärnkraft) med förnybara (sol, vind, vatten). Jacobsson är professor i miljöteknik och Delucchi forskare i transportteknik. De menar att vi kan ersätta dagens effektbehov på 12,5 terrawatt=TW och år 2030 t.o.m. kunna vara upp i 16,7 TW - alltså även med möjlighet till tillväxt. Detta är de båda forskarnas radikala förslag till klimatmötet.(Vems tillväxt, resonerar jag kring längre ner. Där finns även en förklaring på TW, effekt och mängd energi.)

Det är så intressant att jag måste välja två längre citat ur artikeln.

"Jacobsson och Delucchi vill bygga 490 000 tidvattenturbiner runt 1 MW var, 5 350 geotermiska kraftverk om 100 MW och 100 nya vattenkraftverk om 1000 MW.
Dessutom vill de ha 3 800 000 vindkraftverk om 5 MW och 720 000 vågkraftverk om 0,75 MW.
Vad gäller solkraften tänker de sig först att alla hustak förses med fotoelektriska solpaneler. Det blir 1 700 000 000 (över en och halv miljard) solpaneler om 30 KW vardera. Därtill kommer 49 000 större anläggningar med solpaneler om 300 MW. Tillsammans ger detta 11,5 terrawatt i form av elektricitet. Det hela skulle under en 20-års period kosta 100 000 miljarder dollar, vilket även räcker för att elektrolytiskt tillverka vätgas som drivmedel för hela jordens transportsektor. Alla fordon tänks i framtiden drivna av el från bränsleceller"

Att det räcker med 11,5 TW i framtiden då man beräknat 2030 effektbehov till 16,7 TW, beror på att om man ersätter fossila bränslen med el krävs mindre, då energin används mer effektivt. Värme går t.ex. förlorat när bilen drar bensin. Tolkar även citatets sista mening välvilligt till att betyda att bilar drivs av el från bränslceller via, vätgasen tillverkad av el, då hela transportsektorn skulle drivas av vätgas, fast längre ner talas om litiumbatterier, fast det kanske gäller lagring av el för annat bruk.

Wow...vilken grej. Några funderingar dyker upp, som att ett vindkraftverks livslängd är beräknat till 20 år. Som att vi idag inte, eller har jag fel, uppfunnit ett sätt att använda oss av vätgas utan att den är explosiv. Vem vill krocka med en vätgasbil? Eller har forskingen på att omvandla vätgasen till icke-explosiva bricketter lyckats? Sedan den allt mer centrala frågan som beskrivs bäst i slutet av artikeln av Kaianders Sempler själv, redaktören för Ny Teknik´, så citat igen.

"Det låter lite för bra för att vara sant. Finns det inga problem?
Bara att det kan bli brist på strategiska råvaror, som litium till batterier och platina till katalysatorer. Inte värre än att både oljan och uranet kommer att ha sinat år 2050, om vi fortsätter som idag."

Så var vi alltså tillbaka på ruta ett. Eftersom oljetoppen, utantoppen och alltingtoppen, är vår begränsning på fortsatt tillväxt, så drabbar alltså våra mineralbegränsningar även denna framtidsvision och vi är tillbaka till att behöva hushålla och dela lika. Idag är det inte ens 20% av jordens befolkning som fått njuta av den industriella tillväxten fullt ut. Det har väl inte kunnat undgå någon att idag svälter en miljard av jordens befolkning.

Men givetvis skall vi utveckla den rena energiteknik som vi har möjlighet till och dela den mellan och inom länder, så att alla får sin del. Men att dela betyder ju givetvis för vår del av världen att drastiskt skära ner. Vi kan inte fortsätta att konsumera som om vi hade tre jordklot.

Så för en hållbar framtid, behövs agerande på alla plan. Inte minst på det lokala, till hållbar matproduktion och energiproduktion. Småskaligt och närprocucerat. Där vi kan hålla oss med basen av det vi behöver, utan att vara beroende av långväga transportssystem för vår överlevnad. Så att vi även kan ge andra länder - t.ex. kaffeproducenter - möjlighet att göra detsamma med sina egna jordbruksmarker. För visst finns det människor som svälter i länder som producerar kaffe? Inte har den globala handeln lyft upp dem till mindre svält.

Sedan löser inte heller en tillströmning av ren energi, problemet med jordbrukets oljeberoende i form av gödningsmedel och inte heller världens behov av olja till allehanda produkter som plast och konstfiber/klädindustrin.

Så vi kan inte luta oss tillbaka och gnugga händerna av glädje i tron att det är "business as usual" och att professorer, forskare och politiker skall fortsätta att mata oss och allt vi behöver göra är bara att gapa. Green tech, nej tyvärr, så är den bara en liten del av lösningen. En annan del är "power down" och "earth stewardship" (energiminskning och jordomsorg och vårdnad).

Energieffekt, effekten i en given stund:
kilowatt = kW = 1000 watt
megawatt = MW = 1000 000 watt
gigawatt = GW = 1000 000 000 watt
terrawatt = TW = 1000 000 000 000 watt
För energimängd räknas efften i timmar=h t.ex. kWh, TWh, tid som den effekten ges.

Hur mycket kapital har vi egentligen?

Och jorden snurrar runt och runt. Runt sin egen axel och det kommer den att göra oberoende av vad vi människor har för oss. För 10 000 år sedan, när vi inte startat jordbruket ännu, så var vi 1 miljon människor på jorden. Då hade det precis varit en istid som sträckt sig över 10 000 år, som gjort att stora skogar inte haft möjlighet växa. Därmed hade koldioxidhalten i luften ökat från 200 ppm (parts per million) till 260 ppm. När vi sedan började odla marken och befolkningen ökade, så återhämtade sig inte skogarna, som de gjort förr och inte heller då koldioxidhalten i luften. År 1000 var vi 310 miljoner. Men förändringarna gick långsamt och jorden hängde med. Det tog sedan 700 år för jordens befolkning att fördubblas.

En stor befolkningsökning kom så under 17-1800-talet med "freden, potatisen och vaccinet" och nya odlingstekniker. Vi skiftade jorden och odlade större enheter och började så smått att specialisera oss. Vi började bruka ett fossilt bränsle, kolet, tungt och skrymmande, men energirikt. Det drev fabriker, båtar och tåg. År 1850 var vi 1,2 miljarder.


Sedan kom den verkligan revolutionen med oljan. År 1910 var vi 1,7 miljarder människor och idag, 2010 är vi 6,7 miljarder. Oljan är så mycket mer än bara en enerigkälla. Den ger oss gödningsmedel, bekämpningsmedel, konstfiber, plast och myker mer. Nu på ingen tid alls har halten av koldioxid i luften ökat till 380 ppm efter att ha stått i stort sett stilla i 10 000 år. Och vi har ingen istid sett, som sist när koldioxidhalten i luften tog ett stort skutt uppåt. En slump, eller beror det på oss? Ja, bevisat är det inte, men man kan ju undra.

Fast den enorma ökning av befolkningtalen de senaste hundra åren, med vårt bruk av oljan och andra mineraler, av jordbruksjorden, så är klimatfrågan bara en av många dilemman vi ställs inför. Troligen är oljan den första produktionstoppen som vi kommer att nå. Alltså den stund då vi inte längre kan öka produktion, för att möta kraven. Inte minst från länder som kräver rättvisa, som Indien och Kina. Oljans topp är nog den första som vi kommer att märka av. Men sedan följer fler. Våra mineraltillgångar (även uranet) sinar och vår jordbruksmark, urlakas på sin naturliga biologiska mångfald och balans. Detta då biologiska mikroorganismer ersatts av oljebaserade gödningsmedel och bekämpningsmedel. Jorden urlakas också av ensidiga grödor.

Den dagen vi inte längre har olja att göda med, kommer jorden att sluta ge sina mängder. Utan oljan kan vi inte heller ha energi till att konstbevattna med. Dubbel är problemet med vattentillgångar. Vi har överutnyttjat vårt grundvatten - tagit mer än vad som återfylls, och utnyttjat fossilt vatten - och klimatförändringarna orsakar torka i vissa delar av världen. I Australien är det redan en realitet. Är det klimatförändringarna fel att det inte regnat på 7 år? Vem vet? Och man måste rikta om sina floders vatten för att försörja sina städer istället för att bevattna jordbruksmarker. I andra delar av världen orsakas istället förändrat väder översvämningar, med följd av en blandning av rent vatten och avloppsvatten.

Så det finns inte ETT problem mänskligheten ställs inför, utan vår ständiga tilltro på att tillväxten skall lösa våra problem, ge oss nya jobb och betala igen våra skulder. Det gör att vi överutnyttjat vår jord å det grövsta. För idag bygger vårt ekonomiska system på just krediten. Betala igen när du har fått tillväxt. Finns det ingen tillväxt finns det inga pengar att betala krediten.

Så hur gör vi? Var står vi idag? Vad med jobben? Kommer de bara, bara vi smörjer hjulen med pengar. Eller är pengar egentligen ingenting? För inte kan finanskapital existera i intet, det måste ha sin grund i realkapital, råvarukapital, humankapital, energikapital. För det är vår jords sparkapital i form av olja som vi de senaste hundra åren öst ur för vår tillväxt. Och det sparkapitalet är halvtomt nu - halvtomt - om vi nu under de närmsta hundra åren långsamt trappar ner och återgår till forna tiders oljeanvändning, så är det slut om hundra år. Och var står vi då?

Så nog är det angeläget att tänka om, ställa om. Och omställningen är inte bara en till nya gröna energiformer (eller som DN tror idag - kärnkraften som lösning), för det löser inte problemet med minskande tillgångar på mineraler, vatten och näringrika jordbruksmarker. För finanskrisen, eller rättare sagt kreditkrisen kräver tillväxt. Och tillväxt kräver även råvarukapital, inte bara energikapital.

Men det finns system som kan fungera - för det har det gjort i i stort sett hela mänsklighetens historia. Det är mest de senaste hundra åren vi shoppat loss och gjort om pengarna till vad de är idag. Fast inte handlar det om tillbaka till 1800-talet utan fram till 2000-talet. En erfarenhet rikare. Vi kan säkert dela bättre i framtiden, både inom och mellan länder. Bara vi bestämmer att det är så vi vill ha det. Vill ha "Earth care, human care och fair share". Vi kan leva ett långsammare liv, äta långsam lokal mat och spendera långsamma kreditfria lokala pengar. För pengar utan kredit har funnits förr och finns i Sveriget idag i banken JAK, där man lånar och därmed måste lova att spara med.

Inom Omställningsrörelsen finns möjligheterna och inom Hela Sverige skall leva, har man börjat redan innan Omställningsrörelsen kom till Sverige. Så inte är allt nattsvart - vi måste bara tänka om, fast lite mer än "lite".

Den goda maten - jag vill kunna köpa den

Vad är god mat? Det har jag allt mer börjat fundera över. Holländska tomater med kvist, som håller hur länge som helst eller blekoranga tomater från Spanien. Ja, tomater måste man ju ha till salladen och då tar man det som bjuds. Fast vi vet alla att inget klår den tomat som solmogen kommer från rankan direkt.

Jag har allt mer börjat äta vikkål, rödkål, rödbetor, potatis och morötter. Och det smakar ljuvligt, speciellt med örter och yogurt eller grädde. Alla odlade åtminstone i Sverige står det på skylten vid matvarudisken. Men var i Sverige har jag ingen aning om och inte heller hur den transporterats dit. Fast jag vill veta. Mina kunskaper om maten är helt enkelt urusla och jag vill veta hur jag skall odla också, och när och var.

Hittade ett väldigt intressant inlägg på Omställning Sverige i ämnet - här. Hoppas du också blir intresserad, för om vi inte efterfrågar bra mat, så kommmer ingen finnas att köpa. Och nog önskar vi oss både ostar och bröd som är gjort på vår gata, i vår by. För nog är det fler än jag som i franska småbyar fått sina smaklökar stimulerade långt bortom snabbköpets utbud.

Hur kan S skapa en hållbar framtid?

Hur ser du på det hela, du som är sosse, det här med jobben? Hur ser kopplingarna ut mellan tillväxt, fossila bränslen (energi överhuvudtaget) och jobben? Hur skall de nya jobben se ut? Skall de skapas genom tillväxt och vad är då det?

Vi står inför tider som nog inte blir mycket lättare och detta är de centrala frågorna. Hur vi visionerar inför vår framtid, som vi alla vill ha ren, fri från fossila bränslen och fylld av mänsklig aktivtet. Var ser du lösningarna?

Jag tror att det är just vi sossar som har lösningen på denna svåra nöt att knäcka. Marknaden, som de borgliga ser det, kommer inte att vara hela lösningen, utan en pusselbit, som skall spela sin roll. Då den är intresserad av bara en dimension - pengar. De andra dimensionerna som krävs är vi så bra på, nämligen omsorg om jorden, människorna och att dela. (Earth care, people care and fare share).

S ett nytt småföretagarparti för grönt företagande...

Man kan välja ut de bitar av det vi nu hör från jobbkongressen och spinna vidare på. Själv väljer jag grönt småföretagande och skräms samtidigt över att jag måste leta så förtvivlat efter något grönt överhuvudtaget. Detta då de närmsta 20 åren kommer att vara så drastiskt annorlunda än de senaste 20 åren.

Men lokalt småföretagande och återerövring av glömda kunskaper i hantverk och odling kommer att stå i centrum. De ungdomar som idag går genom skolan och känner att det inte finns någon framtid för dem, då framtiden kräver bara teoretiska kunskaper. Dessa ungdomar kan i framtiden hitta en plats, starta ett företag. Men det gäller att vi utbildar dem rätt. Tar tillvara de kunskaper om hantverk och odlande som finns hos den äldsta generationen så länge de lever bland oss.

Men Chris Martenson säger det bra mycket bättre än vad jag gör. Så ta de 45 minuter det tar och se hans snabbkurs. Det är värt det och i slutet funderar över vart du befinner dig i "awareness", "understanding" eller rent av i "action". Själv hoppas jag att jag är i "understandig" och försöker lura ut vad just "action" skall komma att innehålla.

Och bortse från hans vandrande, för det slutar han inte med ändå. Lyssna på budskapet och titta på tabeller och bilder. Det är skrämmande.

Och Håkan Boström i DN idag kritiserar just S för satsning på småföretagande. Då han är i den gamla skolan om att tillväxt krävs. Hoppas bara att S har förstått, det bekymrar mig allra mest.

Bara två framtida scenario att välja på

Inom Transition - Omställningsrörelsen ser man att människor ser för sig fyra olika framtida scenarion.

Scenario ett - Techno Fantasy - har vi väl blivit matade med nog i våra dagar. Vem har inte sett Star Trek och alla andra filmer och serier där vi idag bara ses som att vi börjat våra steg mot en framtid och en utveckling, som skall fortsätta i samma rasande tempo som det gjort de senaste 100 åren. I denna är alla resurer - både energin och mineraler - oändliga för vi skall lyfta mot andra världar och hämta allt vi behöver.

Detta är en framtidsvision där oljan ett litet steg på vägen och nya underenergiformer kommer att ersätta denna innan vi hunnit blinka. Denna vision visar sig att vi människor i början av månaden satsade 79 miljoner dollar, på Lcross satelliten, som kraschade in i månen för att kunna undersöka om där fanns vatten. Billigt var det tydligen också enligt rymdforskningsmått. Och vad är planen? En liten månbas kanske för våra framtida rymdäventyr?

I denna framtidsvision är vi oövervinneliga. Vår utveckling går bara framåt och framåt. Historien ses som en enda lång utveckling fram till en strålande slutstation. Där man kan kliva in i helt rena svävanded föremål som tar oss överallt dit vi vill. Att civilisationer under historien har vuxit och fallit i årtusenden beaktas inte.

Scenario två - Green tech stability - här är oljetoppen och klimatförändringarna en realitet. Oljan skall ersättas. Men det fullt ut vi skall leva som nu. Visserligen bli lite mer energieffektiva. Engerisnålare transportmedel och uppvärmning. Det är dagens dominerande syn på vår framtid. För det löser sig alltid. Vetenskapsmännen kommer att fixa det. Jag själv behöver bara vänta.

Marknaden kommer att avstyra klimathotet. Vi skall ha vätgas, biogas, algoil, vindkraft. Vi skall ha nya solceller som kan ta fram väte och syre från vatten. Lika energieffektivt som fotosyntesen. Stora konstgjorda träd i massor (gjorda av plast= olja) som skall ta upp koldioxid och förvandla till kol och syre, som vi sedan kan bränna igen och få ny energi.

I denna framtidsvision existerar inga andra begränsningar i dagsläget än just energibristen. Andra resursbrister i världen ignoreras - att det krävs tre jordklot för att försörja alla på jorden om de slösade som vi svenskar är inte en realitet. Mineraler räcker för evigt och jordbruksmarken kan visst det slösas på odling av bränslen.

Scenario fyra (jag väntar med tre) - Mad Max - är undergången. När oljetoppen nås startar krig och konkurrens mellan människor. Ondskan tar sitt grepp om oss och den starkes lag råder med hjälp av våld. Denna framtidsvision har vi blivit lika välmatade med av Hollywood som med Techno Fantasy. "The day after tomorrow" m.m. m.m. Det är visionen "det går aldrig", för vi människor är som vi är. Apocalys finns här med, och då menar jag Bibelns vision om framtiden - hur människor förgör varandra och ovädren kommer, ondskan råder - strax före Jesus återkomst. Hur det än är med detta eländig slut så finns det inget att göra för att hindra det. Ge upp i Mad Max och kanske bunkra upp mat, köpa vapen och bygga fort till sig och familjen. Eller i det andra fallet, ta emot frälsningen och lyckligt, salig vänta på slutet.

Sedan finns det scenario tre - Creative Descent - där vi tar kontrollen över vår jord och gör oss av med vårt oljeberoende och vårt sug efter det som vi ser som saligheten i den tekniska utvecklingen. Här drar vi ner på vår energianvändning. Skapar hållbara lokala samhällen, samtidigt som vi bevarar den olja som vi har kvar så att vi kan agera globalt vid behov. När andra behöver samarbete och hjälp, vid t.ex. svältkatastrofer. Vi odlar vår egen mat lokalt och hjälper t.ex. länder söder om Sahara till att odla sin mat, och slutar utnyttja deras mark till "vårt" kaffe och "våra" bananer.

Vi inser att man inte varje dag behöver jaga fler mil bort till ett arbete. Att allt vi egentligen behöver finns i vår närhet. Här finns människor, värme i små hus, mat och även ren energi till det lilla vi behöver. Det blir inte en tillbakagång till 1800-talet, det blir en framgång till 2000-talet. Vi kommer fortfarande att äga kunskaper om den teknik som är god och nyttig. Vi kan fortfarande kommunicera globalt och göra ren energi. Vi kan odla på nya vis enligt permakultur, där vi kan odla mer mat per hektar och föda fler.

Faktiskt är det så att vi kan välja vår framtidsvision - när det gäller scenario tre och fyra. Det är det valet vi idag vet att vi har. Om de andra två scenariorna vet vi inget idag. Techno Fantasy är det väl inte vara många som tror är möjligt. Hur skulle det kunna vara det?

Green-Tech stability är ju önskvärd och skulle vi ställa om till Creative Descent och sedan Green-Tech visar sig möjlig, så är ju den en behaglig överraskning Är det inte möjligt, vilket vi inte kan räkna med idag, DÅ är Creative Descent vårt enda alternativ till en god framtid.

Pingat DN den 25 oktober.

När dumheten sprider ut sig

En undersökning från Energimyndigheten säger att det inte stämmer att oljan snart tar slut. För fortsätter de, vi har hittills hittat 2 biljoner fat konventionell olja och använt upp 1 biljon. Så fortsätter vi i samma takt så är det ju inte slut förrän kanske 2020 eller 2025.

Sedan finns det ju okonventionell olja som t.ex. oljesand att utvinna. Titta gärna på filmen Home - 59:20 minuter in i filmen - så får du ser hur man utvinner olja ur oljesand. En härlig hantering eller hur? Med vatten som flödar in och förorenas.

Inser inte Energimyndigheten att det är bråttom - j-ligt bråttom - att ställa om till en värld utan olja. För det handlar ju om tio, femton år. Och vad händer under tiden när oljetillgången minskar och inte kan möta efterfrågan? Vem slåss då om dropparna av olja med vem? Man blir förbluffad över strutsmentaliteten. Var inte en struts du med.

Oljepriset en reglerare och vår etik

För den som inte riktigt ännu har förstått så står vi alltså inför en framtid där oljan inte längre är något vi kan räkna med att ha inom armslängds räckhåll till ett överkomligt pris. Mainstream" är nu att man är överens om att vi kommer att nå en oljetopp, tid när oljan inte längre kan öka sin produktion, utan obönhörligen minskar. Ett fåtal verkar mena att det är så långt in i framtiden så att vi inte behöver bekymra oss. Jag läste en studie som då menade att oljan är slut om 15 år om vi fortsätter att förbruka den lika ihärdigt. Skulle inte det vara snart? Idag är hälften kvar och fortsätter vi förbruka som nu så stämmer de nog rätt bra med ett slutdatum på 15 år. För under våra hundra år av oljeanvändande så har vi ju stadigt ökat vår användning och ligger i dag på toppen. Särskilt troligt är det inte att vi låter andra sidan av toppen plana ut som vi tillvänjt oss. Gör vi det så är oljan slut om hundra år.

Har hört folk säga att när nu bensinen blir dyr så löser det sig själv, nya energikällor kommer då att utvecklas. Det man inte förstår är oljans enorma energiinnehåll. Inget kan mäta sig, som finns idag. Och om fem år med stor sannolikhet inte heller. Det är bråttom. Olja är ju uråldrigt solljus som kapsalts in i jorden under miljoner, miljarder år. Att ersätta det med nutida solljus endast i form av biobränsle, vattnets kretslopp och vindar måste vi ju vara kloka nog att förstå inte går.

Den dag bara de riktigt rika kan fylla bensintanken, så säljs mindre och det är ju bra tycks en del mena. Men hur etiskt är det? Att de med pengar skall få slicka i sig de allra sist dropparna olja.

När jag och några av mina elever ställdes inför frågan vad skall vi använda den sista halvan av oljan till. Då var mitt svar. Spar det sista så vi kan tillverka plast. Eleverna var klokare än mig. De sa, spar den till en nödsituation. För nog måste även helikoptrar och flygplan kunna lyfta i framtiden inför en katastrof för att rädda människoliv. Är det då rätt att pengar skall kunna köpa den sista oljan? Är det etiskt? För visst skall väl även människor om femhundra år kunna rycka in i katastrofsituationer?

Vad är oljetoppen? Varför en Omställningsberättelse?

Man kan ju fråga sig varför man behöver fantisera om hur framtiden i min bygd kan se ut om 20 år. Varför behöver vi visionera? Jo, för annars kommer insikten om den dubbla problematiken av oljetoppen och klimatförändringarna att göra oss handlingsförlamade. Kvar finnns bara bilden av oljekrig, stängda gränser, energinationalism och en värld vi inte vill ha. Bara vi kan ändra den bilden, bara vi kan bestämma oss att göra oss av med oljeberoendet så fort som möjligt för att skapa en annan framtid än den med oljekrig.

Vilken rackans domedagsprofetia den där Maja tjatar om, tänker du kanske. Vi vet väl, vi har väl redan börjat byta ut våra energikällor. Så nu tänker jag slå dig hårt i magen med alla otäcka siffror. Häng med, men deppa inte ihop, för lösningen finns och framtiden utan olja kan bli fantastisk. Ja, du har min vision om min egen by att läsa - min Omställningsberättelse nedan.

Jag tror inte att jag behöver övertyga dig om problematiken med klimatförändringarna. Det är inte många skeptiker kvar och FN:s klimatpanel har sagt sitt, genom en studie som är den mest omfattande och mest kritiskt granskade av alla studier som någonsin gjorts. Därför fick den Nobels fredspris.

En höjning av koldioxidnivån i vår atmosfär från 280 ppm (parts per million) till 381 ppm, kan tyckas försumbar. Men redan vid 350 ppm så bör det ge en 2 gradig ökning (Celsius) av jordens medeltemperatur. Goda odlingsförhållanden för oss här hemma visserligen, men torka, ökensspridning, översvämningar i länder längre söderut. Ja, i södra Europa med, inom vårt EU. Den koldioxid som släpptes ut på 70-talet har inte än nått sin fulla effekt. Så vi kommer att få klimatförändringar, men vi kan ännu troligen begränsa hur allvarligt det blir.

Klimatförändringarna innebar för mig något tämligen abstrakt. Javisst, vi kan minska med 20% fram till 2020, det blir bra och vi bör nog göra ännu mer, många säger 30%. Så det ser ljust ut tänkte jag. Samtidigt som jag insåg att vi egentligen kanske borde minska med närmre 100%, inte av våra koldioxidutsläpp men av vår använding av just de fossila bränslenas del av koldioxidutsläppen. Då de tillhör den inaktiva kolcykeln, det som borde ligga inkapslat i jorden, till skillnad från den aktiva kolcykeln, som är när allt liv andas och förmultnar, bränns som ved i form av biobränslen.

Snarare är just oljetoppen det som faktiskt kan rädda oss. Då det är så oundvikligt. Vad är det då?

De allra flesta undersökningar bl.a. gjord av oljebolag som BP, International Energy Agency och forskare, visar att vi kommmer troligen att nå oljetoppen runt år 2010. Att nå oljetoppen innebär inte att oljan då är slut, liksom den blir när bensinen i tanken tar slut, vi kör glatt på och så host, host...är det slut.

Det innebär istället den tid när oljeproduktionen i världen har nått sin topp och inte längre kan öka sin produktion av olja. Hittills har oljeproduktionen kunnat möta efterfrågan som följer vårt ekonomiska system som bygger på tillväxt. Kurvan av produktionen har ständigt gått upp och upp. Det är redan så att 64 av världens 98 oljeproducerande länder har nått sin topp. Där går produktionen ner. Storbritanninen toppade t.ex. år 1999, USA redan på 70-talet. Länder som ännu inte toppat är t.ex. Irak och Saudi Arabien. Den senare har vi dock inte så många siffror från och misstanken finns att det landet även toppat och är det så, så har redan globalt oljetoppen nåtts, då landet har så rikliga tillgångar.

Kommer vi då inte att hitta mer? Jovisst, kan vi det. Men det är länge sedan vi hittade riktigt stora oljekällor. Givetvis var det så att det vi hittade först var de riktigt stora och lättillgängliga oljekällorna. Då när vi inte hade så sofistikerade tekniker. På 30-talet så flödade oljan i USA. För varje enhet av energi investerade fick man ut 100 gånger mer av oljan. Idag kommer vi inte i närheten. Med vår mer känsliga teknik letar vi nu allt längre ner under havet och utvänner ur allt sämre kvalité av olja, som i Kanada som utvinner ur "tar sand". En energikrävande process som dessutom kräver vatten som blir förorenat.

Även om vi försöker mer och investerar allt mer energi på vår oljeutvinning ur våra oljekällor, så kommer de ändå att vara halvtomma, och minska i den takt vi utvinner. En oljekälla som börjar sina är svårare att utvinna. Kvar är den sämre tyngre oljan som finns längst ner och trycket finns inte längre som tidigare låtit den lätta fina oljan flöda upp mot ytan. Det betyder att då kan inte längre jordens oljeproduktion möta jordens efterfrågan på olja. Priserna går upp och konkurrensen hårdnar.

Vi är just nu i full gång med att utveckla nya energikällor. Det är bra och behövligt, för vi kommer att behöva dessa. Med tanke på klimatproblematiken kan vi dock inte vända oss till kolet och börja tillverka flytande bränsle för transporter, då kolet är ännu värre för klimatet. Naturgasen håller på att gå samma väg som oljan.

Om man idag tittar på vår energianvändning globalt när det gäller förnybart - så är den siffran låg.

Exxon har i en studie 2008 visat att energianvändningen i oljekvivalenter på antal fat olja att vi förbrukar är ca. 235 miljoner fat av oljeekvivalenter per dag. Av det är 190 fossila bränslen, där 80 utgjorde olja. Det andra är ungefär lika delar naturgas och kol.

Bara 45 miljoner fat oljeekvivalenter per dag var alltså andra energikällor. Ca. 12 av det är kärnkraft, vilket också kommer att toppa vad det gäller tillgång på uran. Ju mer vi bygger ut desto snabbare kommer det att toppa. Bara ca. 7 var vattenkraft och 0,5 miljoner fat av oljeekvivalenter var vind och sol, resten var biobränslen.

Alltså var bara 32 miljoner fat av oljeekvivalenter per dag förnybara energikällor av 240. I de allra flesta länder är redan vattenkraften fullt utbyggd och vi i Sverige är synnerligen lyckligt lottade med vår vattenkraft, som täcker en god del av vår elproduktion. Men inte ens i närheten av vårt behov då 51% täcks av kärnkraften.

Summasumarum, vi måste minska vårt eneriganvändande. I vårt land kommer vi att kunna hålla oss varma, vi kommer att ha mat och vi kommer främst att bli drabbade när det gäller transporter. Men vi kommer bara att lyckas om vi förbereder oss. För sticker vi huvudet i jorden som strutsar och kör på som vanligt till det verkligen säger host, host i oljetanken, istället för att vi tittar på oljemätaren och ser att den står på halv tank. Ja, då kommer vi att bli stående med skägget i brevlådan.

Oljetoppen är här, även om det tycks som om hela Sverige nu glatt säger "buisness as usual", nu är det dags för tillväxt efter finanskrisen. Stora leenden, massor av jobb tror man. Men vart skall vi ta energin ifrån?

Aha, jag vet. Vi kan sätta folk på motionscyklar framför teven på kvällarna. Då kan vi alla få en tank med bränsle till vår bil. Men det först efter att vi trampat på cykeln 8 timmar om dagen sju dagar i veckan i tre år. Tänk vart skall jag då åka? Till Marieberg och shoppa kanske.

Omställningsberättelse - Transition Tale

20 ÅRS JUBILEET

Jag känner mig verkligen rörd när jag står här och tittar på er allihopa, alla ni vretstorpare, pionjärerna för Omställningsinitiativ Hallsberg. Det var vi som var först med ett ekokvarter här i Sverige, det var vi som gick i täten för den stora omställning som idag hela Sverige genomgått. Tänk att det inte var mer än 20 år sedan som vi stod här år 2010 och fattade vårt beslut att nu var det dags att ställa om.

Jag skall inte säga att jag är förvånad över det vi har åstadkommit, för jag trodde på er alla redan från början. Och egentligen var jag inte heller förvånad att vi lyckades visa andra kommuner i Sverige hur vägen bort från oljeberoendet skulle se ut.

Redan före 2010 hade vi ju gjort oss av med oljeuppvärmningen i våra kommunala hus. Men vi hade ännu inte riktigt förstått hur beroende vi var av olja i allt annat som vi ägde. Att bakom varenda en av våra ägodelar och vår mat, låg mängder av värdefull energistinn uråldrig olja. Massor av matmil och energi bakom tillverkningen i fjärran länder. Ja, idag kan vi stolt prata om matsteg.

Vilken tur att vi hade alla dessa sammankomster och öppna möten som gjorde att vi förstod hela vidden av problemet. Och hur vi fick upp ögonen för den rörelse som då börjat sprida sig över världen, nämligen Transtionrörelsen – Omställningsrörelsen.

Tänk så stolt jag var när jag och min gubbe flyttade in i det först byggda huset i ekokvarteret. Visst var det lite tokigt att vi byggt det av halm och puts, när vi nu sett att hampa är ett mycket bättre isoleringmaterial, närodlat och ger friska hus. Virket hade vi klart köpt från våra egna lokala sågverk. Som vi alla alltid gjort sedan dess. Men vårt hus är mysigt med sin storstuga med djupa fönstersmygar och och vårt lilla sovrum bakom köket svalt och fint året om. Tänk att man en gång i tiden trodde att man behövde bo i så stora hus som vi då gjorde.

När jag på kvällarna sitter utefter väggen i kvarterts runda samlingslokal och hör elden spraka och sitter och berättar om forna tider för mina barnbarn, ja, hela kvarterts barn, så gör de ofta stora ögon när det förstår att den storbildsteve som står invid väggen en gång lockade oss till att timmavis på kvällarna titta på påhittade historier om vackra människor som inte fanns. Idag sätter vi ju oftast på skärmen när vi kopplar in Skype och träffar goda vänner i andra Omställninginitiativ runt om i världen. Får ta del av deras berättelser. Jag får prata med min son som först hade 10 svåra år i Brooklyn, innan det också blev ett Omställningsinitiativ. Det är det mest spännande som finns egenligen att få goda idéer från runt om i världen och i vårt eget land.

Våra datorer idag är mest kommunikations- och arbetsredskap. Barnen använder ju bara dem till att prata med vänner runt om i världen och inte som förr till att spela våldsamma spel. De spel och lekar våra barn idag föredrar är de ute i friska luften. Tänk att det fanns några årtionden när våra barn kom helt från uteleken. Tänk vilken risk vi utsatte dem för med deras hälsa.

Fast det är allt med nostalgi som jag tänker tillbaka på flygåldern. Tänker på den sista flygresa som jag gjorde när jag åkte hem från Totnes, efter att jag först fått insikt om Omställning. När jag åkte dit drömde jag om många resor runt i världen med min gubbe, då vi snart skulle ha vuxna barn. Men inte hade jag då insett att lyckan fanns så mycket närmre. Att livet kunde bli så mycket behagligare utan att ständigt jaga äventyr långt bort. Att det är resan och inte målet som är det mest spännande. Att rida, cykla och gå, dit man vill gå på upptäcksfärd. Idag vet vi så mycket mer om våra skogar runt Vretstorp, om dess skönhet och dess mångfald av nötter och ätbara växter. Att ta mina barnbarn i handen och gå ut i skogen är ett helt annat äventyr är de vi hade under flygåldern.

Det är knappt att jag minns hur det var att rida och ständigt möta bilar. Hur rädd man behövde vara och hur illa det luktade. Det var som om vi då alltid tänkte att bilarna kom först. Och vart åkte vi, minns ni att vi åkte till Marieberg odlingscenter, minns ni? Vi kunde i timmavis bara gå runt och samla påsar fulla med prylar, få ont i fötterna, bli hungriga, stå i köer och tycka vi hade roligt. När de unga idag åker till odlingcentret på godsvagnarna som går dit på lördagarna vintertid. Då gör de det för att se museidelen och njuta av växtligheten. Då har de väldigt svårt att förstå när det ser på de fyra museibutiker, som smockfulla med grejer fortfarande står kvar där, hur vi konsumerade. Sedan går de istället och tittar på de växande grönsakernas och träden, som håller Örebro med grönsaker även vintertid. Tur att köpcentret hade så många fönster redan. Bänkarna under apelsinträden är populära utflyktsmål när man ser sprättande höns och gäss hålla ohyran borta från växterna.

Här i Vretstorp hade vi redan då biofjärrvärme, och med brinnande engagemang satte vi igång och odla våra egna grönsaker på vintern, från våra egna uppvärmda växthus. Detta bredvid det i dag så livaktiga sågverket.

Minns ni året 2014, när vi precis hade fört upp våra första vindkraftverk. Hur elnätsägaren ville ta ut sina avgifter för att låta oss släppa vår ström på nätet. Minns ni hur vi då sa tack, men vi klarar oss nog utan er. Hur vi byggde upp vårt eget lokala elnät. Hur tuffa åren ibland var när vinden inte blåste ordentligt eller solcellerna inte gav tillräckligt. Men värme hade våra hus alltid, tack vare vår biofjärrvärme. Så 2022 när allt fler Omställningsinitiativ gjort som vi och elnätägaren gick i konkurs och vi kunde, med 155 andra Omställningsinitiativ, köpa upp hela elnätet för en spottstyver. Och nu så räcker strömmen så bra, för det lilla vi behöver det till.

Tänk att min 22 åriga Peugeot fortfarande rullar och går, som kvartersbil tillsammans med en till bil. Hur den inte tankats med diesel på 12 år och klarat sig fint på rapsoljan. Men ofta är den inte ute, för vi vet ju också att rapsolja är mat. Tänk när vi kunde börja ställa undan våra bilar och kliva på tåget här i Vretstorp igen. Och tänk att vi byggde upp stationshuset till att vara en exakt kopia av vad det en gång var. Jag med bättre material och fönster, men lika vacker som då.

Jag hoppas att ni njutit av vår festmåltid här ikväll, ett firande av den lokala matens återkomst. Hur västhusets alla grönsaker idag smakat ljuvligt, hur våra bönder idag försett oss, liksom varje dag, med bröd från mjöl mald i deras kvarn och potatis från deras fält. Sedan hoppas jag att den helstekta unggrisen smakade bra, även om jag själv inte smakade. För har jag inte ätit kött på 34 år så tänker jag inte börja idag. Tänk att det fanns en gång när de flesta åt kött varje dag. Då kunde ju inte söndagssteken ha avnjutits med någon speciell glädje.

Så höj era glas och tacka vårt bryggeri för den goda äppelcidern vi har att dricka, ja inte ni under 20 år. Och nästa gång när ni går nerför vår gata så tänk tillbaka på den tid då gatan fylldes med bilar och husen runt om stod tomma och slitna. Tänk att vi då varken hade bageri, slaktare, grönsaksbod, skräddare, plåtslagare, värdshus eller ens biograf. Höj glasen! Skål.

Och en sak till. I morgon vill min gamla Qvintus ha en ryttare, då jag tänkt rida Bionix upp till Gallabergsjön, så att de efter sin vecka bakom vagnen får chans att sträcka ut i skogen i galopp. Vem följer med?

En sorgens dag - men med hopp

Bläddrar igenom NA och DN så här på söndagsmorgonen för att hitta artiklar som kan göra mig glad och fastnar för DN:s ledare - Fem punkter för miljön.

Anledningen till mitt sökande är en stor sorg som slagit mig mitt i magen. Sorgen när insiktet har nått mig fullt ut vad det innebär att oljetoppen snart är nådd och klimatförändringars roll för vår existens här på jorden. Då vill jag hitta ljuspunkterna.

Ledaren är skön att läsa. Vi vill och vi försöker hitta lösningar. Punkt ett att nyttja landskapet bättre håller jag helt med om. Vi bör ha en skog och fält med en så stor variation av växter som möjligt. Odling är bäst när variationen är stor och växter lever i symbios och utnyttjar olika växthöjder och djup för rötterna för bästa utnyttjande. När lövträdens blad får täcka marken och bli mull även där barrträd växer. Denna tanke är tanken bakom permakultur. Allt skall ha mer än en funktion. Våra grisar skall både bereda vår jord, böka runt, och bli kött. Våra höns sprätta, lägga ägg och bli kött. Ja, så kan det fortsätta.

Punkt två att satsa pengarna bättre och mer miljövänligt i det offentliga är också skönt att höra. Höghastighetståg är väl knappast en vettig satsning. Bråttom tillhör tiden före oljetoppen.

Punkt tre håller jag inte med om. Vår lösning är inte kärnkraft för vår elström och jag återkommer snart till varför. Lösningen är helt enkelt "power down" och "energy decent". Den stora energinedgången, som med största sannolikhet behöver vara tämligen snabb. Det är just den insikten som ger mig den stora sorg jag idag känner. När jag på morgonen hämtade tidningen, malde mitt kaffe, fyllde vatten från kranen och kokade vattnet på spisen, så såg jag steg för steg vilken av dessa moment jag inte kan utföra utan olja. Även om kranen och spisen kunde fungerat på kärnkraften, så hade inte kaffet eller tidningen ändå varit på plats utan olja.

Vi är med största sannolikhet redan nu på oljetoppen. De allra flesta beräkningar, och de är många, landar runt året 2010. Under 30-60-talen hittade vi många stora oljekällor med god tillgång. Som exempel för varje investerad energienhet (borrning och transport) fick t.ex. USA ut hundrafalt - 100:1 - på 30-talet. Idag ligger den olja vi utvinner globalt på 20:1 och i USA på mellan 11:1 och 18:1. Vindkraft ger 11:1. Vattenkraft är idag högst och ligger på 23:1. Kärnkraft har jag ingen siffra på, men vad det gäller koldioxidutsläpp så ligger den tämligen högt med, om man ser till hela processen från brytning till slutförvaring. På 250 g CO2 per kilowattimme.

På 70-talet hade vi en oljekris. Då vi inte på ett tag hittat några riktigt bra oljekällor. Sedan hittade vi mer och krisen var över. Sedan dess har vi inte hittat några riktigt stora oljekällor mer. Och den olja vi hittar är svårare att utvinna, som ni såg kräver större energiinvestering. Vi måste allt djupare under havet och utvinna allt sämre kvalité av olja. Av världens 98 oljeproducerand länder så har redan 64 nått toppen på sina oljekällors produktion. Att nå oljetoppen innebär inte att oljan då är slut, utan att "glaset" av olja vi hade att tillgå är halvtomt. Vi har alltså lika lång tid på oss att fasa ut vårt oljeanvändande som vi hade att tillvänja oss. Men gör vi så finns ingen olja om 100 år. Fortsätter vi med "buisness as usual", så är det slut mycket snart. Och vad skall vi då använda om vi har en nödsituation? Och om vi gör som vi gjort hittills, då får ju länder som inte fått sin del, fortfarande inget.

Oljan är miljontals år gammal koncentrerad solenergi. För att förstå den höga energiinnehåll så innehåller en tank med bensin på 40 liter lika mycket energi som en människas arbetkraft i fyra år.

Nu är det inte så att det endast är oljan som kommer att nå sin topp. Det kommer att gälla även kärnkraften och urantillgången. Att lägga alla våra kort på kärnkraften är alltså inte en i längden hållbar lösning. Vi måste inse att vi istället måste fasa ut vår energianvänding och använda den till det nödvändigaste. Helt enkelt att det är dags för Omställning - Transition. Sedan har kärnkraften som vi vet många andra nackdelar med. Inte minst så vill jag behålla mitt vackra Systeräng, som ligger några kilometer från mitt hus, där man annars kommer att förstöra landskapet helt p.g.a. uranutvinning, en mycket giftig hantering. Sedan har vi problematiken med förvaring och försäkring av kärnkraften. Inget privat försäkringsbolag skulle ta en sådan risk, det betyder att det är staten som helt måste stå för fiolerna.

Punkt fyra, att slänga mindre håller jag givetvis också med om. Vi behöver komma tillbaka till en förståelse av maten och dess värde. Därför blev jag glad när jag läste NA:s Kumlasida idag om att skolan väljer mer närproducerat och ekologiskt (tyärr ej med i NA:s nätversion). Vi behöver äta mat som kommer från vår egen närhet. Se den odlas. Upptäcka hur underbart gott det är med nyskördade grönsaker och frukter. Njuta av en stek på söndagen. För i vår framtid skall vi äta gott och njuta av gemenskapen. Det är det som är hela idén bakom Omställningen - Transition. Att vi skall låta alla goda idéer som verkar för energinedgången att komma till sin rätt. Lokalproducerad mat, nya små butiker och restauranger. En landsbygd och stad som lever upp. Färre led från bonden till konsumenten. Med mer av vinsten i bondens ficka. I framtiden kommer yrket som bonde vara högt värderat.

Och de har redan börjat - i Totnes i England startade 2006 och nu har idén spridit sig över jorden (så här ser det ut på goggle karta, som du kan zooma in med). Idén om vanliga människors inneboende kraft att starta lokalt och göra det som behövs för Omställningen att leva i Omställningen och göra den till något gott. En bättre livskvalité. Och tyvärr så hör tillväxt i gammal vanlig bemärkelse inte dit, när det handlar om massproduktion av fler prylar. Men vi kan producera så mycket annat.

I Angela Merkels Tyskland står 3,5 miljoner utan jobb och till nästa år beräknas 4,5 miljoner vara utan jobb (tyvärr ej med i NA:s nätversion). Dagens ekonomi med sitt energislukande och sin tro på tillväxt har inte löst dessa 4,5 miljoners försörjning. Vi måste göra det själva och vi kan om vi vill. Att vänta på att politiken skall fixa allt är inte ett alternativ.

Läs mer om Omställning - Transition - på Transition Network och Transition Sweden. Rekommenderad är också "Transition Handbook" av Rob Hopkins - eller kortversionen "Primer" på Transition Networks hemsida. Det är från "Transition Handbook" som det mesta av siffrorna ovan är hämtade.

Omställning - Transition idag!

Först paddlade vi fram längts floden Dart. Tre vuxna och sex ungdomar i varje båt, som med gemensam kraft, sjungande, paddlade oss fram i 4 miles, den sista biten mot tidvattnet. Vi befann oss i Devon, södra England, och hade paddlat ut från staden Totnes.

Efter våra 4 miles och upp en liten biflod - creek - träffade vi Robin Mulder som tog oss på en vandring upp till hans boställe - Landmatters. Under vägen plockade Robin åt sig allehanda ätbara saker och giftiga och visade oss, vad skogen har att ge. När vi kom upp till hans boställe på en kulle visade det sig vara ca. 20 hektar av jordbruks- och skogsmark, med ett tiotal boningshus - eller rättare sagt benders. Tält av canvas med hasselpinnar som böjda tak, (att husen ej var permanenta berodde på lagar om bygglov). Där levde de av vad jorden gav. Utan tillförd el eller användning av olja. De levde enligt principen permakultur.

Några dagar senare besökte vi Riverford farm. En gård i kooperation med andra gårdar i trakten, som odlade grönsaker. De satte ihop grönsakspåsar som de distribuerade tusentals varje dag, med en 35 miljoner punds omsättning om året.

Båda dessa initiativ kan inkluderas i Transition - Omställning - och visar att alla tänkbara intitiativ är möjliga, bara man tänker på att något måste göras åt oljetoppen och klimatförändringarna.

Boken Peak Oil skrevs av Matt Savinar och målade ett framtidsscenario som vi knappast kan önska oss. Något som Transtition, som hittats på av Rob Hopkin, visat kan bli något helt annat. Från en nattsvart framtid med krig om olja, till en rörelse underifrån där människor kan själv och vill själv, göra sig av med oljeberoendet. Transitionrörelsen sprids blixtsnabbt över världen. Det svenska Transition Swedens medlemmar når nu i dagarna säkerligen över 300 medlemmar, och hade i slutet av augusti 200 medlemmar. Det är gratis och görs enkelt på nätet.

Oljetoppen nås när produktionen av olja inte längre kan ökas, då tillgången inte finns där. Hittills har oljeproduktionen kunnat ökas i takt med att efterfrågan ökat. Men snart når vi troligen oljeotoppen, om vi inte redan är där.

Under 30-50-talen hittade vi nya stora oljefält, men sedan stagnerade för att på 70-talet ta oss in i en oljekris. Sedan hittades mer och "krisen" var över. Sedan dess har dock inga större oljekällor hittats och man går allt mer på djupet (långt under havsbotten) och utvinner allt mer energikrävande olja (i oljeskiffer). Det har inte hittats några nya stora källor att ösa ur sedan 70-talet. Det är inte så att oljan tar slut vid oljetoppen, men att då flaskan med jordens all olja är halvtom. Och det bara under bara ca. 100 år av användande.

Så frågan är vad skall vi använda det solguld i högkoncentrat som finns kvar till? Fortsätta som nu? Knappats ett alternativ? När vi också insett vad den enorma förbränninga av olja - fossila bränslen - vi nu ägnar oss åt leder till i klimatförändringar. Vilket väl knappast någon idag ifrågasätter.

Vi fick 30 minuter av Rob Hopkins tid i torsdags. Eleverna som lärt sig om Transtion i tre dagar ställde oerhört intressanta frågor och Rob med viftande händer, karisma och lugn, förklarade så att man kände glädjen och den positiva anda som han spred. På frågan om han var nöjd med hur Transition utvecklats svarade han att han hade inte från början haft någon målsättning. Utan hela idén med Transition är att lansera idén och låta det utvecklas på det sätt som folk önskar.

På frågan om han var vegetarian svarade han ja, men han menade att egenligen så är det inte det viktiga. Det viktiga är att äta lokalproducerad mat. Även kött kan vara en del i det hela, men inte i en så enormt stor utsträckning som vi äter kött idag. Vi fick under veckan lära oss att den gamla engelska traditionen av en söndagsstek är det ideala. För att resten av veckan äta vegetariskt. Och gissa om vi åt gott under hela vecka. För Transition är om välmående och gemenskap. Och att det är inte i alla prylar och resor som vi blir lyckliga.

Transition är inte en politisk rörelse, inte på det sätt som vi idag tänker oss, de politiska blocken. Men givetvis är det ändå i högsta grad politiskt i sitt ställningstagande mot en ekonomi som kräver tillväxt och ett slöseri med jordens resurser. Permakulturen bygger på de tre delarna - people care, earth care och fare share.

Gå med i Transition idag!

Nu måste du dela med dig....eller ej!

Sahlin och Östros i DN debatt idag skriver allt det som jag vill höra. Om höjda skatter för rika och satsningar på utbildning för framtiden.

Tidningen själv låter helt annorlunda. Ja, det är bra av regeringen Reinfeldt att nu ge lite extra till kommunerna, men det får inte bli permanent, som värnskatten blivit. Med andra ord, i goda tider skall rika vältra sig och i dåliga tider så får de väl ge lite mer så att de fattiga åtminstone inte ligger och dör. Så att det åtminstone finns en lärare som kan se efter så att en klass elever sitter still och inte bråkar. God pedagogik behöver det inte räcka till. Så varken i goda tider eller i dåliga, skall den svage få det den behöver så att de kan växa och bli stark och klara sig själv.

Öka statsbidragen...fler som fattat!

Nu har också sju kristdemokrater, alla ordföranden i kommunstyrelser, kommit på att kommunernas pengar inte räcker till och att staten måste gripa in med mer kraft för att inte vi skall behöva minska på välfärden - vård, skola och omsorg - den lagstadgade verksamheten som kommunerna måste sköta. Regeringen har ju fryst statsbidragen och sedan i våras så gavs några fjuttiga miljarder som inte ens täckte de sänkta statsbidragen. Så något tillskott till kommunernas svåra situation i lågkonjunkturen har inte kommit.

Och det är ju det minsta en kommun skall göra - vård, skola och omsorg. Men vi vill ju även kunna köra på våra gator, gå till bibliotek och göra ett besök i ett badhus. Men detta är inte verksamhet som kommunen måste sköta. Och inte saknas det arbetskraft och resurser egentligen alls, till att hålla detta gående. Vad är egentligen en finansiell kris? För inte är det brist på råvaror, realkapital och arbetskraft.

Men kanske regeringen lyssnar när det är deras egna kommunala politiker som flaggar, äntligen. Vi får hoppas det. För inte är det roligt att idag arbeta i skolan.

En brun röra

Så fortsätter försvaret av friskolor i DN idag. Inget konstigt med det, kan man tycka, men dagens debattörer i frågan gör mig vansinnigt trött. Debattörerna är nämligen sex kommunala Socialdemokratiska politiker. De vill under den Socialdemokratiska kongressen i höst fastställa en ny S-politik för skolan som för tankarna till att vi kanske även skulle börja kalla oss De Nya Socialdemokraterna. Liksom Moderaterna före valet 2006 valde ut delar av vinnande S-politik vill nu S välja ut delar av det som ser ut att vara en vinnande borgarpolitik, eller rättare sagt FP skolpolitik. Då de övriga tre verkar låta Björklund sköta rodret när det gäller skolan.

De sex S kommunalpolitikerna vill både låta testa barn allt mer och allt tidigare och låta friskolorna ta ut vinst. Motiveringen är att när man bygger en skolbyggnad så får man ju ta ut vinst, så då måste det ju vara ok att ta ut vinst på att driva en skola med. Det är till att blanda äpplen och päron. En byggnad som fast egendom som byggs en gång och sedan står och den pedagogiska dagliga verksamheten som skall betalas varje dag och varje år, så länge de finns barn som behöver skola.

En sak poängterare de dock och det är vikten av att skjuta till medel till skolorna. Att det är det som sedan ger kvalitén. Jag vågar påstå att det inte finns en lärare som inte vet hur läget är för var och en av deras elever. Det behövs inga omfattande tester på alla barn för att lärare skall veta detta. Det som däremot brister är möjligheten att sätta in insatser när man har kunskapen om barnets behov. Där saknas medel. Det som många gånger också saknas är kunskap hos läraren för HUR man sätter in hjälpen. Både fortbildning och rena resurser är det som brister i dagens skola, inte kunskap om barnens behov. Så visst behövs en ny S skolpolitik, men en egen sådan.

Så vart är vi på väg inom Socialdemokratin? Är det mot samförståndet, samgåendet, med de borgerliga partierna? Skall vi jämka och samordna vår politik tills det endast finns ETT alternativ för väljarna? Brunmosepartiet eller? För det blir nämligen brunt - både bokstavligen och ideellt - om man blandar alla färger till en enhetlig kulör.

Angående friskolors vinst

En kommentar som jag skrev in på DN ledare idag:

Pengar är pengar och räcker bara så långt. Visst kan man göra olika prioriteringar, som friskolan som valt datorer istället för böcker. En gymnasieskola som alltså inte har ett bibliotek, John Bauer i Örebro.
När saker blir billigare, så måste man alltså ha avstått från något som vanligen ingår i en skola. Det måste antingen vara material eller personal. Kanske sämre löner.Det kan man göra genom att enbart anställa nyutexaminerade. Det gör en skola billigare - i början. Eller så kan man spara genom att låta lärare arbeta mer. Läraren som anställs av friskolor förväntas nog oftast ha "ett kall".
Så nog går det att minska kostnaderna i skolan. Och att prova olika vägar är visst av godo och bör göras även av den offentligt ägda skolan. Fast absolut inte för att ge vinst som går till flotta bilar eller hus på Menorca. Ja, det senare har jag sett hos ägare av privata sjukhem. För just sjukhemmen har länge kunnat drivas med vinst. Både vad det gäller äldre- och missbrukarvård. Märkligt!

Thriller och RIP...

Brooklyn strax före midnatt den 25 juni. Kör genom mörka gator och där på en idrottsplan har folk spontant samlats och ur högtalare ekar Michael Jacksons stämma. Första sidan i NY Times skriver om Jackson om hur kändisar och ledande politiker runt om i världen lovordar Jackson.

För mig var Jackson också en stjärna - inte minst i början av 80-talet när vi dansade till "Thriller" och "Bad". Men idag så är det känslan av obehag inför misstankar om pedofili som får mig att minnas Jackson. Även de många operationerna om lämnade honom nästan utan näsa, tillika med den blekta huden. DN skriver idag om de senaste decennierna av missbruk av receptbelagda läkemedel. Jackson fick några timmar innan sin död en spruta med ett morfinliknande preparat av en läkare.

För mig framstår stjärnan som både ett offer och en förövare en sorglig figur i en hård kändisbransch. Pengar i mängder javisst....men "money can´t buy love or happiness". Så Michael Jackson RIP, bara 50 år gammal.

Mycket vill ha mer - Svenskt Näringsliv på hugget

Med Urban Bäckström i täten för Svenskt Näringsliv kommer de med en önskelista på skattesänkningar i SvD idag som får en att tänka på ordspråket om man räcker dem lillfingret... Fast det känns förstås som att de redan har tagit hela handen. De säger att en stor skattereform måste till för att göra svenskt företagande mer konkurrenskraftigt internationellt. Och jag kan hålla med dem om en del.

Jag håller t.ex. med om transparens och förenkling och lägre beskattning på jobb, med det menar jag arbetsgivaravgifter, är på sin plats. Jag håller inte med om lägre skatt på kapital och att värnskatten skall bort. Men givetvis är det Svenskt Näringslivs roll att ha en sådan önskelista. Politikers roll är att lyssna på alla parter och sedan göra gott för alla. Fast med en regering som har en så stark tilltro till marknadskrafterna och näringslivet som allenarådande i mänsklighetens frälsning, då blir jag orolig att jag har sett Moderaternas nya skattereform och inte Svenskt Näringslivs önskelista i Svd idag.

Bäckström och co. menar att skattereform i två steg med sänkningar på 55 miljarder nu bör skyndsamt genomföras. De 80 miljarder i skattesänkningar som redan genomförts räcker alltså inte. Mycket vill ha mer.

Offentlig sektor - det där stora åbäket man då tänker på - verkar inte kräva några pengar alls i deras värld. En tärande sektorn, den där...ja, den som handlar om skola, vård och omsorg, infrastruktur och kulturliv, den kan vi alltså ytterligare minska med 55 miljarder. Lärare, läkare och kulturarbetare behövs alltså inte. Åtminstone inte till dem som inte skulle kunna punga ut ur egen ficka för dessa. Tillväxtens lov sjunges och genom den så skall utrymmet för offentlig sektor kunna få sin kakbit ändå. För kakan skall bli så mycket större genom Svenskt Näringslivs nya skattereformönskan. Och detta blir då tydligen inte ytterligare en påfrestning på vårt gemensamma jordklot.

Så visst bör vi ha lägre skatter på jobben - arbetsgivaravgifter - visst bör vi förenkla skattesystemet. Men tar man bort en skatt måste man ersätta den med en annan. Och här så undrar jag - med vad? Produktionsskatt istället för vinstskatt kanske? Ja, inte vet jag. Då kanske ingen kan slingra sig undan i ändlösa travar av med undantag och avdrag. Ett nytt förslag på skattesänkning som Svenskt Näringsliv även satte upp var ett riskkapitalavdrag - ytterligare ett kryphål bort från bolagsskatten/vinstskatten. Det som är viktigt just nu är att inte tänka att "det går iiinte" utan istället tänka fritt och fundera över innovationer av skatter. För både pengar och skatter är en mänsklig uppfinning och inte en av naturen given lag. Och vi kan uppfinna bättre.

Så skattereform, ja tack. Svenskt Näringslivs skattereform, nej tack.

Ställ om! - ja, usch...

Hur ser vår framtid ut? Hur akut är klimatkrisen och är tillväxt nödvändig? Går vårt nuvarande ekonomiska system under om vi inte har tillväxt. Var skall i så fall tillväxten finnas? Behöver vi i Sverige tillväxt?

Satt igår i några möten om just denna fråga. I Mellansjölandet Leaders Klimatgrupp som jag är med i och sedan träffade vi två andra Leaderområden och några representanter från Hela Sverige skall leva. Det väcker många funderingar. Dagens syn på klimat- och miljöfrågorna tycks vara att vi skall investerar oss ur problemet till att påverka miljön mindre. Nyare bilar, bättre miljöteknik. Att detta nya skall ge oss samvete och möjligheten att fortsätta att leva som vi nu gör. Denna syn sprider sig som en löpeld över jorden, sporrar entreprenörskap och uppfinningar är en ny positiv drivkraft för att skapa ett bättre klimat.

Frågan är bara om det egentligen är möjligt? Kan verkligen mer och nya prylar leda till denna rena nya värld? Det tycks vara regeringen och näringslivets syn åtminstone.

Samtidigt jobbar Hela Sverige skall leva för omställningen. Ställ om! - till ett hållbart samhälle är budskapet. Det började i staden Totnes i England och sprider sig allt mer. Tanken på Transition Towns. Här handlar det istället om att ta till vara, närproducerat, lokala pengar. "Bilen, boendet och biffen." Var ett uttryck jag fick höra igår, att allt måste påverkas och att vi faktiskt måste tänka oss att ge avkall. Minska ner. Det räcker inte med snålkörande tvättmaskiner, vi måste också köra dem mindre. Det räcker inte med miljöbil - vi måste även hitta de allmänna kommunikationerna. Vi måste kanske ge avkall på Thailandsresan. Vi får inte lura oss att tro att det går att ställa om utan att ge avkall.

I allt detta som jag så väl förstår måste ske, så blir jag trött och grinig. Jag önskar att jag såg tjusningen i att tillbringa min semester här hemma, såg tjusningen i att handla begagnade kläder och möbler. Jag är ju rent bedrövligt dålig på detta. Men jag har köpt nytt - jag har köpt en bränslesnålare bil igår. Den är jättesnygg, ny, luktar gott, kör fint.... och jag gör miljön en tjänst.

I övermorgon bär det av till Brooklyn - men det måste väl jag få. Jag har ju släkt där, vi måste ju....

En opposition att känna sig "hemma" med...

Johan Ehrenberg har intervjuat Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson om skatter och miljö, som går att läsa på ETC nättidning. Det var läsning som gjorde mig väldigt glad. Att få läsa (går att höra med) om deras samstämmiga vilja att låta politiken påverka både ekonomin och omställningen mot ett mer hållbart samhälle.

I den diskussionen så kände jag mig "hemma" och då väcks givetvis en mängd nya frågor med. Inte minst i det som jag bloggade om själv den 14 juni - om möjligheten till nya former av skatter. Blir en S-krönika på måndag i NA med samma funderingar.

Socialdemokratin på villovägar!

Göran Greider skriver i Ordfront våren 2003 en artikel som heter "Vad är en socialdemokrat". Han längtar tillbaka till det som Socialdemokratin en gång var och konstaterar att då år 2003, med Persson som statsminister, i det han sett att Socialdemokratin blivit, så är han inte längre en sosse själv. Hans analys är lång och oerhört intressant.

Den pekar på Socialdemokratins förvirring i ett nytt samhälle. En förvirring som leder Persson bort från Socialdemokratins kärna av rättvisa både i det fysiska och det mentala livet. Alltså i att dela produktionsresultaten och att dela makten rättvist mellan människorna. Och det är just där som jag ser att Socialdemokratin går vilse och förlorar valet 2004. Man ger upp Ernst Wigforss portalparagraf i partiprogrammet och ersätter den inte med en ny.

Wigforss portalparagraf "att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor"

Socialdemokratin anammar istället en socialliberal ideologi och påbörjar duktigt det som de Nya Moderaterna sedan fullföljer. Det är just detta som idag gör det så svårt för folk att tro på Sahlin och kompanis retorik mot den moderatledda regeringen. För de minns ett Socialdemokratiskt parti, med Persson i spetsen, som faktiskt påbörjade hela denna nedskärning av välfärden och skattesänkningar till de som redan har, både arbete och inkomster. Läs gärna hela Greigers artikel för att få veta mer.

Med några valda citat från Greiders artikel vill jag visa på Socialdemokratins problem med att engagera människor.

"All erfarenhet, för att inte tala om forskning, visar att stödet för fördelningspolitik och offentlig sektor är större hos de mindre bemedlade än hos dem har det bra ställt. Ju högre upp i klasshierarkin – ju svagare blir stödet för offentlig sektor och jämlik fördelning. Så ser mönstret ut."

Om detta är hela sanningen så har Socialdemokratin gjort sitt och det har även en rättvis fördelningspolitik. Åtminstone så länge som det handlar om ett två tredjedelssamhälle (nu menar jag inte att det är så strikt - två tredjedelar som har och en tredjedel som är utan - men använder begreppet här på ett sådant sätt för att förenkla resonemanget). När den fattiga tredjedelen växer så är det i sådant fall först då som rättvis fördelning åter kan bli aktuell, om Grieger har rätt.

Själv har jag mycket svårt att se så negativt på människan, där det är egennyttan enbart som styr. Socialdemokratin måste övertyga inte med att ha en större grad av "social" i socialliberalism, utan med en ny Socialdemokrati - en Socialdemokrati som är aktuell i tiden. Om inte så ser vi vad den fattiga tredjedelens val kommer att bli i nedanstående citat av Greiders artikel.

"Obehagligast i hela denna utveckling är att socialdemokratin nu definitivt tycks ha kapat banden till den del av arbetarklassen som har det sämst ställt. Hos alltför många i den uppgivna, avpolitiserade delen av arbetarklassen tycks det tyvärr bara vara högerpopulismen som förmår väcka dem ur slummern och ibland få dem att gå och rösta "

Och detta visar sig allt tydligare idag, med 3,3% av rösterna till Sverigedemokraterna i Europaparlementsvalet.

Jag tror att människor i medelklassen och de allra fattigaste visst kan vinnas över till en ny socialdemokratisk politik. Men då måste den vara socialdemokratisk och inte socialliberal - andra kan socialliberalismen bättre och mer övertygande än vi socialdemokrater.

Wigforss portalparagraf har med rätta övergetts. Redan Bernstein såg att äganderätten var mer nyanserad än Marx hade trott. Sören Odensåker skriver på sin hemsida om ideologier: "Bernstein visar med statistik från Europa och framförallt från Tyskland och England att den nödvändiga kapitalistiska centraliseringen (företagens övergående till enbart stora företag) inte hade inträffat när Bernstein skrev denna bok. Det fanns för många små företag för att kunna socialisera industrin." (boken som hänvisas till är "Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter" från 1899)

Jag anser att idag är detta mer än någonsin sant. Småföretagandet - entreprenörskapet - är det som idag skapar en framtidstro. Tron på den egna förmågan att skapa och göra. Ingen entreprenöriell människan skall hindras av "folkets" vilja och medbestämmande i vad som skall produceras. Vi har ju sett att "folket" där man har försökt, har varit en ledande partiapparat - just det som Greider så ogillar i sin artikeln när han tittar på Perssonregeringen. Det har aldrig fungerat med "folkets" vilja när det gäller att producera rätt saker.

Vad vi socialdemokrater idag måste koncentrera oss på har jag redan sagt. Nämligen en rättvis fördelning av produktionsresultatet och en rättvis fördelning av makt. Det är här vi sossar kan skapa en ny politik. En politik där alla ges rätt till medel att ta del av produktionsresultaten.

Idag så är produktionsresultaten inte detsamma som för 30 år sedan. Då såg vi diskmaskiner, bilar och andra nya tekniska och miljökrävande varor. Idag handlar det så mycket om andra typer av produkter - inte minst producerade tjänster. Min drömtjänst kan se ut så här, och många med mig ser samma sak, som tur är. Det är tjänster som leder till att rikt liv - den lokala teaterföreningen som i samarbete med en restaurangägaren och ett bussbolag bjuder ut sin vara av "teater och middag". En trerättersmiddag på närproducerad mat och en chartrad buss som hämtar upp kunderna. Fantasin sätter inga gränser i det nya goa livet som vi alla bör kunna ta del av och ha råd med. Här inser vi att teaterföreningens insatser som i stort är gratis, även dessa skådespelare behöver ha ett levebröd.

När vi ser denna nya värld inser vi att "arbete" i dess forna form inte blir allenarådande. Kreativitet och "nya produkter" ser inte ut som förr och de ger inte heller alltid en vinst att leva på, men ett värde, en kvalitétshöjning för oss alla. Kulturarbetare, likaväl som "en tredjedel" behöver ha försörjning. Denna en tredjedel som i dag i stort är unga, behöver ha utrymme att blomma ut, vara kreativa för att så småningom kanske kunna skapa en "vanlig" inkomst.

Med detta sagt behöver vi ha högre skatter för att kunna fördela "produktionsresultaten" rättvist. Vi behöver en stor offentligt sektor som bjuder alla barn till en god skolgång och alla gamla till en god ålderdom. Vi behöver ny uppfinningsrikedom när det gäller skatter. Skatter som inte bestraffar den som vill anställa någon ny medarbetare. Idag handlar våra skatter mest om skatter på arbete och det behöver vi komma från - precis som vår moderatledda regering insett. Men till skillnad från dem måste vara att vi hitta nya skatter, för rättvis fördelning. Nya skatter som känns rättvisa och som gör att vår medelklass kan med hjärtat känna att det är rätt. För jag tror att vi människor vill göra rätt - vill dela med oss - när vi ser andra i nöd.

Så inte längre en gemensamt ägade av produktionsmedeln, så länge det inte är arbetarna i en fabrik som av gemensam kraft säger "låt oss köpa upp och driva vårt företag", för ingen skall hindras att skapa och tillverka.

Det enda hindret för tillverkning skall vara regler för vår miljö och för orättvis konkurrens när stora förtag försöker bilda karteller. Så där måste människors makt genom demokratisk lagstiftning komma in.

Men låt oss hitta nya vägar till en rättvis fördelning av produktionens resultat. Och den enda vägen dit är att övertyga fler, så att vi på demokratisk väg kan genomföra detta. För det är genom demokratin som vi fördelar makt.

Sosseflummiga EU förlorare

Mycket har sagts och skrivits kring vad det var som hände i valet. Varför inte S fick mer än en fjärdedel av rösterna. Flera menar att det berodde på fel fokus på frågorna, nationella istället för EU frågor. För hårt sminkade frontfigurer, för lite aktivitet på nätet m.m. Själv oroar jag mig för ett ändrat samhällsklimat, där frågorna vi bär faktiskt inte är intressanta för många människor. Socialdemokratin har fungerat då, men nu känns den passé för många. Som en lärare på min skola skrev i ett mailutskick till hela personalen att snart är det slut på sosseflummet i skolan.

Högerextrema politiker styr städer i Italien och romer körs på porten. I Ungern marscherar de på gatorna i massor, uniformsklädda, utan att de som ser på protesterar, tvärt om. Nazister runt om i Europa gapar om att de är förtryckta och diktur råder, då det inte känner att de fritt kan sprida sina idéer om diktur och förtryck. Deras ilska är äkta och medryckande i hela sin absurditet.

Unga är mer intresserade av nätet än av rättvisa. Kampen för rättvisa känns för dem så fjärran när datorn ligger i knäet och mobilen burrar i fickan. De som inte har mat i kylskåpet hemma är dolda, gömmer sig och försöker efterlikna alla de andra. Skammen, istället för ilskan över att inget ha, är starkare, när föräldrar blir arbetslösa och pengarna inte räcker till.

Empati känns långt borta och solidaritet ett ord som ej längre finns. Måste vi kanske ner i en botten för att kunna ta oss upp igen? Måste högerkrafterna få härja ett tag först kanske? Eller är vi hopplöst gammalmodiga? Mossiga och sosseflummiga bara?

Fler borgare - nu regeringen - på villovägar

Peter Wolodarski skriver i DN idag om regeringens ambivalenta beteende när det gäller stöd till företag i kris. 1,3 miljarder till SAS och vägran till Saab och Volvo. Då rimmar deras ideologiska ställningstagandet illa och mitt blogginlägg från gårdagen får ytterligare en dimension. Där skrev jag om Örebro ETC:s Ehrenbergs syn på att statligt stöd till bilbolag inte är en bra idé.

Själv är jag av samma åsikt och håller för en gång skull då med vår regering. Och det i huvudsak av miljöskäl. Om Volvo och Saab inte kan tillverka miljövänliga attraktiva bilar, så bör deras arbetare se sig om efter arbetstillfällen bättre anpassade till tiden och få hjälp av staten att överleva, utbilda sig däremellan.

Det som dock är så slående är de borgerligas motiviation till att inte stödja Volvo och Saab, när det tankar in skattepengar i ett flygbolag. Alltså deras ideologiska skäl, att företag bör bära sig själva och skattpengar gå till välfärdens kärna. Men regeringen - främst Maud Olofsson - tror alltså på SAS och Wolodarski visar att det knappast finns någon anledning för dem att göra det rent vinst och marknadsmässigt. För min del är det miljöhänsyn och jag vill ställa mig upp och ropa högt om - men hallå, tänker ingen på hållbara och rena transporter för gods och för folk?

TEN-T heter det program som 1992 i EU startades för att samordna transportnätet inom Europa (Trans European Network - Transport, för det finns andra TEN områden med som telefoni t.ex.). Jag har försökt hitta statistik på nätet över hur EU pengar fördelat sig mellan de olika transportsättet sedan TEN-T startades upp och inte lyckats hitta en helhet. (Vill någon tipsa mig om var jag kan hitta så blir jag tacksam.) Dock förstod jag i slutdebatten för EP valet att en stor del av EU:s stöd går till vägar. Som exempel beslutades 2007 om 52 miljoner euro till Citytunneln i Malmö och 56 miljoner euro till Norra Länken i Stockholm samtidigt som man 4,7 miljoner euro på järnvägen mellan Boden och Haparanda. Bara en liten inblick i proportioner.

Den nya TEN-T ser dock något annorlunda ut. Årets ansökan som gick ut i maj, skulle mer gå till järnvägar (240 miljoner euro) och sjömotorvägar (30 miljoner euro) än till vägar (100 miljoner euro) vilket känns lovande. Att för regeringen i detta läge satsa på SAS är allt utom tidsenligt.