Miljöpartiet en trend?

"Det är nu inte så att journalister är hemliga inflytelseagenter för politiska rörelser, men självklart får en sådan överrepresentation konsekvenser. Ens politiska grundsyn påverkar ens världsuppfattning." skriver Per Gudmundsson i en ledare i SvD igår. Efter att ha sett en undersökning som Kent Asp och JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation) vid Göteborgs universit, där man kommit fram till att 23% av journalisterna tycker att Miljöpartiet är det bästa partiet.

Frågan är då om miljöfrågan är en politisk ideologi, en politisk grundsyn? I det ögonblick man betraktar den som sådan så måste man ju också välja. När miljöfrågan betraktas som partipolitik så måste man ju då argumentera mot om man tillhör ett annat parti, som i mitt fall då, som är socialdemokrat.

Idag har vi kunskaper om klimatförändringarna, att det med stor sannolikhet är så att våra utsläpp av växthusgaser leder till global uppvärmning. Konsekvenserna av detta blir minskande glaciärer, med en höjning av havsnivån och vad värre är minskande ismassa i Himalaya, som idag är en vattenreservoar för mer än en miljard människors jordbruksmarker. På samma sätt som redan inträffat med Afrikas Kilimanjaro.

Vi har också kunskaper om våra minskande naturresurser, inte minst det mest akuta i dagsläget, som ju är att vi nu har kommit till toppen av vår oljeproduktion, med bara hälften av oljan kvar, då den sämre halvan. Den tidigare halvan lyckades vi göra av med på hundra år. Bara om vi kommer ner på andra sidan oljeberget i samma användingsvolym, så räcker det i hundra år till. Då kommer vi om hundra år vara tillbaka på året 1810 i oljeanvändande, DET med en befolkning beräknad till 9,5 miljarder (vilket vi får hoppas är en felaktig prognos) istället för år 1810 års befolkningsstorlek på knappt en miljard.

Med dessa kunskaper borde man inte behöva vara miljöpartist för att sätta miljöfrågan främst. För vi alla borde ju begripa att det inte går att äta upp kakan och ha den kvar. Vad är det som gör att vi inte vill förstå? Vad är det som gör att många fortfarande ser det som att det är en fråga för Miljöpartiet?

Frågan om vår överlevnad har ingen politisk färg och är ingen politiskt fråga. Det är heller inte något som kan lösas av politiken. För utan en massiv underbyggnad av "folkets" insikt och vilja så står sig politiken slätt i en demokrati. Och utan demokrati inget gott samhälle.

Gräv där du står och skapa dig ditt resilienta (hållbara och mångfasetterade) samhälle. Bara där hos dig i din by/stadsdel kan du starta. Bara med blicken på och ditt agerande i det lokala, kan du tänka globalt. Genom Omställningsrörelsen (Transition movement) finns de positiva krafterna och viljan till en god och energisnål framtid tillsammans och med andra värden för blicken än de av konsumtionssamhället.

I vår byggs det växthus hemma hos mig och hönshuset skall få bli hönshus igen. När snabbköpet bara har ett förråd av matförsörjnings som sträcker sig över två dagar, kan vi behöva ha andra alternativ också. På varje bakgård, i varje by, samhälle och stadsdel, låt det gro och växa. Idag när jag vant mig vid att ta bussen, så känns det besvärligt om jag någon dag måste ta bilen och ändå bor jag fyra kilometer utanför en liten by och två mil från mitt arbete.

Jag har upptäckt gamla recept på vår egen inhemska mat. Hur gott det är med kål, potatis, morötter, lök, purjolök och nybakat bröd. Trenden idag är att unga män bakar surdegsbröd.

Låt det bli en trend att odla sin egen kolonilott. Låt det bli en trend att cykla och ta bussen. Låt trenden bli vardag och låt oss se tillbaka på 2009 och undra hur vi egentligen stod ut när vi behövde kryssa fram mellan framfarande bilar.

Låt det bli en trend att bykärnor och stadsdelar lever upp. Att bageri, slakteri, grönsakshandare och restauranger och värdshus åter får bli en del av våra byar och stadsdelar. Låt det bli en trend att jobben finns där och småskaligt där du bor, så att du kan cykla till jobbet.

Låt det bli en trend att tågen stanna överallt. Låt vindsnurror alstra el och låt uppfinningsrikedomen komma på massor av sätt att förse våra växthus och trädgårdar med bevattningssystem som inte kräver en jobbinsats. Låt det bli en trend att bygga små mysiga hus med tjocka väggar och egna eldstäder. Låt det bli en trend att dela på större hus med samlingssalar, tvättstugor och stora kök. Stora kök där man tar hand om årets skörd tillsammans, dela på arbetskraft och kunnande.

Låt det bli en trend att vi umgås hellre än att titta på teve. Låt det bli en trend att man samlas i byn och stadsdelen, och bestämmer saker tillsammans, hittar på lösningar på vardagens bekymmer.

Och främst av allt, när sedan allt detta är verklighet, låt det då bli otrendigt med trender, så att trenden består.

Klimat och SAAB

Jag kan inte säga att jag är förvånad över någon av de två stora nyheterna.

Att "vår" bilindustri skall gå i graven har jag länge trott. Och SAAB och Volvo kommer inte att vara de enda bilföretag som kommer att få stora problem framgent. Det faller sig ju naturligt när vi ställs inför problematiken med oljetoppen. När inte längre oljeproduktionen kan möta efterfrågan så måste det ju bli så. Tyvärr räcker inte det. Det handlar ju långt ifrån bara om våra bilar när vi får brist på olja. Allt är beroende av denna - fram till nu - billiga energiform. Inte då bara till energi utan som råvara till många, många av våra vardagliga produkter, där plasten bara är början.

Som socialdemokrat känner jag mig givetvis sorgsen över alla dessa människors grusade framtidsdrömmar. De liv de byggt upp i Trollhättan, där SAAB varit navet i hela tillvaron. Här kommer snart villornas värde att minska och de som byggt sitt liv på lån och kredit, kommer att drabbas hårt. Omställning till nya gröna jobb kommer inte att ske i en handvändning. Denna omställning borde ha startats redan på sjuttiotalet när vi insåg vad som komma skulle i form av oljetopp, men som vi sedan tillät oss att glömma. Trots att oljeproducerande land, efter oljeproducerande land redan nått sin oljetopp och tvingast bli beroende, de med, av importerad olja.

Stora företag ses fortfarande som LÖSNINGEN och så även då den globala handeln. Bara vi får fart på de hjulen igen, sätter man hoppet till, så löser det sig. Småföretagande ser man välvilligt på, men lite storbroraktigt. Inte som svaret på våra framtida jobb. Men S har här äntligen skiftat fokus. Det är bra och att man tänker gröna jobb här med, är ännu bättre. Frågan är bara om man har samma idé om vad gröna jobb är, som kommer att vara det som framtiden kommer att kräva.

Att klimatförhandlingarna inte ledde någonvart är inte heller förvånande. Varför skulle Indien och Kina avstå från det som vi så länge betraktat som varande det mest eftertraktade av allt. Det som vi mäter varje lands värde i - i tillväxt och BNP per capita. Så länge vi fortsätter att klänga oss fast vid detta så kommer de som ännu inte uppnått denna "lycka" att försöka sträva efter den. Den är ju så bländande. Så väl paketerad, visad i vår moderna reklamindustri. Det största propagandeprojekt som någonsin funnits. Så globalt och så alltigenom genomgripande.

Klimatfrågan allena är också så ogripbar. Och vårt fokus är endast på klimatet. Det ger inte hela bilden, det är så långt in i framtiden för så många med. Utan en koppling till resursbrist, p.g.a. överutnyttjande av vår jord, som mest akut i dagsläget då oljan, så är klimatfrågan, skrämmande ja visst, men ändå KANSKE inte sann, hoppas många på. Men att oljan snart har nått sin topp är mycket mer påtagligt, så varför hörs det så lite om det?

DN:s "Koll på kolet" test, märkligt resultat?

Tog test på DN idag om hur mycket koldioxid jag släpper ut.

Jag har sedan september bestämt mig för att ställa om. Jag skall inte flyga, ta bussen så ofta jag kan, äta så mycket närproducerad mat i säsong sin möjligt, och helt vegetariskt, som jag alltid gjort. Jag har köpstopp på allt utom mat och hygienartiklar. Vi har redan tidigare källsorterat allt och värmer huset mest med vår egen skog.

På DN:s sida fick jag då 1,3 ton koldioxidutsläpp per år. När jag tog samma typ av test på Klimatkontot fick jag utsläpp 6,8 ton koldioxid per år. En otroligt stor skillnad. Skulle jag lita på DN så är jag ju så himla bra att jag kommer under den rekommenderade mängden som varje världsmedborgare skulle få släppa ut, under 2 ton, enligt DN. Så har du tagit DN:s test så kan du ha fått ett falskt glädjebesked.

Vad DN:s test helt glömmer är offentligt konsumtion som vi alla har på ca. 2 ton och år.

Jag litar mer på Klimatkontot och det bör du med göra. Varför inte ta testet själv? Är bra att ha lite koll.

Fossilfritt resande.

S vilse i tillväxtträsket

Saker händer, känns det som, och rätt saker sägs. På något vis behöver jag inte gapa så högt längre, utan det finns nu så många som säger det så klokt och överallt. Fast det kan vara en illusion också, då jag suttit och läst ETC och "Grus och guld", JAK bankens tidning.

NA pladdrar på som vanligt om nästan bara oväsentligheter. Någon insändare - Johan - vill inte bli skrämd om klimatet. I den finns brottstycken av helheten, som blir till ett ja, vadå. Istället för oro för både resurser och klimathotet, till bara oro för resurser. Som om helheten inte kunde vara mer komplicerad och kopplingarna finnas mellan det hela.

Biogas och elbilar är t.ex. inte räddningen på något. Möjligheterna av att försöka ersätta oljan med andra energislag, är inte ens i närheten av att lösas. Det finns inte EN lösning, utan många små (bäckar) och dessa tillsammans bildar ändå inte den stora flod som oljan varit. Så har vi NA:s ledare som pekar på att Mona Sahlins placering vid bordet bredvid en Wallenbergare under Nobelfestligheterna är som sig bör. NA menare att S och storkapitalet alltid kommit väl överens, men inte S och småföretagarna. Och kanske finns det ett korn av sanning.

ETC:s ledare idag, krönika och Ehrenbergs sista sida är skön läsning. Ledaren visar på hur tillväxt är ett borgerligt påfund. Menar att marknadskapitalismens ekonomiska system är sedd som det enda möjliga. Men dess beroende av lån och ränta, kräver ju också ständig tillväxt för sin överlevnad. Så ledare vill nu rikta om blicken mot andra värden och annan ekonomi än tillväxt. Så sant och så bra sagt.

Krönikan som pekar på att "kejsaren är naken". Hur i alla tider, den som först påpekat något råkat illa ut, men när det sedan blir "main stream", när "vallen sprängts" och de flesta fattat att jorden är rund, då kan saker hända. Och krönikören hoppas på en vallspränging under klimatmötet i Köpenhamn. Och det gör jag med. Enligt "Grus och guld" har Sarkozy sagt att tillväxt inte längre är möjlig. Att vi måste hitta andra vägar. För som jag sa, klimatfrågan och resursfrågan (oljan) är inte ett antingen eller, utan givetvis ett både och. Och där har Insändarskribenten, Johan, i NA så rätt. Att de som i tid ställt om och tagit sig bort från oljeberoendet kommer att ha en enorm fördel, när oljetoppen nåtts och priserna på olja stiger OM vi inte lyckats bryta efterfrågeökningen.

Och så slutligen Ehrenberg, som pekar på mitt parti, på de rödgröna som lämnar walk over i klimatfrågan. Visst sällar vi oss till ledet och ropar "uj, uj, uj vilket elände" och att vi måste minska våra utsläpp. Men samtidigt så stirrar vi oss blinda på jobbfrågan och vill rädda en dödende storindustri, som vår bilindustri, och önskar oss fortsatt tillväxt och jobb. Visserligen talas det om gröna jobb, men när man föreslår en utvidgad utbildning på gymnasienivå för ekoodlare, så får man en klapp på huvudet. Ja, ja...nu är det de stora "prylarna" som gäller. Storföretag, många jobb och varför inte "klimatsmarta" bilar, el, väte, biogas, med den nyaste tekniken. Så återigen ser mitt parti bara de storskaliga lösningarna, storföretagen, och den lilla ekobonden får klara sig bäst den kan i en tillväxtekonomi. Det hela blir en politik där man bara ser till klimathotet och inte överhuvudtaget till resursfrågan. En politik som förutsätter tillväxt. När det istället borde vara närodlat, matsteg istället för matmil och lokal resiliens som gäller.

Ja, och i DN idag talar Sahlin m.fl. om städerna som tillväxtmotorer. Här skall de nya jobben vara att vakta varandras, barn och äldre, klippa varandras hår och fylla innehållet i varandras datorer. Städerna skall växa, långt bort från den odlade maten.

Visst skall även städerna kunna leva, men det är på landbygden som vi i framtiden kommer att behöva många dugliga händer, om vi skall kunna få mat. Det är dessa kunskaper som behövs i framtiden, när oljepriset kommer att stiga och vi inte längre kommer att kunna hämta billig mat långt bortifrån. Talet som städerna blir här bara en flört, med storstadsväljarna.

Jag känner allt mer att politiken inte är lösningen, utan ställer mitt hopp till en global folkrörelse, som jag hoppfullt sett börja växa fram genom Rob Hopkins med Transitionrörelsen (Omställningsrörelsen) och snart ser jag med förhoppning fram emot att vallarna kommer att sprängas även inom Socialdemokratin, så att vi tillsammans kan rulla upp tröjärmarna och börja jobba för ett hållbart (resilient) jordklot. Med glädje och tillsammans. För bland alla de gräsrötter inom Socialdemokratin som jag stöter på, så ser jag att kraften, viljan finns där. Men än vet inte alla att jorden är rund.



Så ETC - tack för att ni finns och jag hoppas att många fler sossar läser och begrundar och tänk - om det nu är sant - att Sarkozy av alla har insett att tillväxt inte är fortsatt möjlig.