Vem ska visa vägen för vem?

Delhi vårvinter och överallt människor. Människor på rickshaw, motorcykel, bil, buss, lastbil och efter oxe eller häst. Runt varje hörn och på varje gata dignar försäljningsvagnar med grönsaker och frukt, fräschare än något snabbköp kan erbjuda. Långt borta, i något enstaka köpcenter, så kan man hitta ledsna grönsaker. Frun i huset där vi bor, lagar mat från grunden varje dag, på två plattor i köket. Kryddornas dofter och det nygräddade brödet smakar givetvis underbart. Under diskbänken finns en enorm behållare med mjöl. I kylskåpet står prydliga rostfria behållare, inte någonstans finns engångsförpackningar. Bara vi svenskar, fyller hennes sophink med de juiceförpackningar vi envisas med att köpa. På morgonen dyker en vän upp mjölken i en mjölkkanna. Den kokas sedan på spisen och blir både till paneer (ost) och till mjölk att dricka. Inget kött kommer i detta hus och basen är linser, fullkornsvetemjöl, mjölk och givetvis alla grönsaker från gatornas försäljningsstånd. Vi äter gott och nyttigt varje dag. Familjen lever på att hyra ut bottenvåningen på sitt fyravåningshus. Det räcker till att försörja pappan, äldsta sonen och hans fru och dotter. Allt som behövs finns; tvättmaskin, bil och hemhjälp som kommer och diskar och städar klockan elva varje dag. Familjen förfasas över våra heltidsarbeten i Sverige och att vi själva sköter allt hushållsarbete. När vi åker till Taj Mahal ser vi bostadsområden i utkanten som sträcker sig mot himlen. Överallt exploderar det av nya enorma husskelett. En tillväxt som Sverige inte sett sedan vi byggde våra miljonprogram. Vi åker på den öde nya motorvägen, på hemvägen. En tullmotorväg som gör att de flesta istället väljer den vanliga myllrande vägen. När vi sedan åker till Punjab och bor i en liten stad, med indiska mått mätt stor med våra, så ser vi samma myller. I denna stad tronar fyra stora kolkraftverk i utkanten av staden. Smog ligger tjock över staden, på samma sätt som i Delhi. I staden, till skillnad mot landet, så ser man åtminstone sällan öppna avlopp och varje kök filtrerar sitt vatten. Min önskan är en snabb utveckling för en renare närmiljö, för ren energi, rent vatten och avlopp i Indien. Utanför städerna breder vete- och bomullsodlingarna ut sig och med regelbundenhet skorsten för förbränning av tegel. Vid dessa skulle vindkraftverk kunna stå och solceller kan ta lite utrymme på varje tak. Vilket är då vårt ansvar? Kan vi hjälpa till och visa vägen? När det gäller vatten och avlopp så givetvis och även när det gäller sophämtning och återvinning så kanske snart. Biogas skulle kunna ersätta naturgasen i indiska medelklass kök. I de enklare köken används fortfarande kogödsel som bränsle. När det gäller förnybar energi så har vi inte mycket att komma med. Här gör indierna bäst i att titta mot Kina och inte minst sig själva. Det är ju i Indien som kvinnor från Mellanöstern blir utbildade i att bygga solugnar och sollampor. När det gäller maten så är det vi som borde lära av Indien. Hur man kan komma tillbaka till hållbar matkonsumtion. Att konsumera mat i säsong, närodlad, utan långväga transporter och engångsförpackning. För går det i en storstad som Delhi så ska nog även vi kunna.