Att vända till ett nytt blankt blad

Ibland blir det inte som man har tänkt sig och då är det bara att vända blad och börja på nytt. Det är roligt att vara fritidspolitiker, men också en märklig ny värld för mig. De senaste fyra åren har jag suttit med i Hallsbergs Miljö- och tekniknämnd.

År 2006 i valrörelsen sa jag till mina elever - 13-16-åringar - att de skulle engagera sig. Försökte peppa dem till att delta i samhällets utveckling, men insåg att det var mest tomma ord när jag fick frågan "Men vad gör du?". Därmed fanns det inget annat att göra än att själv ta reda på var jag kunde göra mest nytta. Efter genomläsning av partiernas partiprogram, blev det Socialdemokratin som jag bestämde mig för att ge min tid till. I partiprogrammet fanns inte en enda sak som jag inte kan ställa mig bakom. Sedan om realpolitiken inte alltid fördes till mitt gillande, så såg jag att med ett partiprogram i ryggen, så kan jag ju alltid likaväl som någon annan socialdemokrat, påverka realpolitiken till det jag tycker är rätt och riktigt.

De senaste åren har jag lagt mängder med tid på att lära mig mycket nytt och att försöka sätta min prägel. Det senare är inte lätt. Politik tar tid och är många gånger långtråkigt, men för de stunder då man kommer i diskussion med kloka människor så är det värt det.

Jag hade dock hoppats på en fortsättning med miljöfrågor, men partiet är stort och många vill in, så det blev istället en vice ordförandepost i vårt bostadsbolag. Ett helt nytt och blankt blad. Detta tillika med plats i kommunstyrelsen och fullmäktige. Där får jag väl driva på miljöfrågorna i kommunen i stort.

Nu är jag äntligen nyfiken på detta nya blad. Vad har hittills gjorts för energieffektiviseringar? Kan man installera egen el i form av solceller och vindsnurror på husen? Hur kan denna el utnyttjas, då det inte är privatpersoner som tillverkar el till sig själva utan ett kommunalt bostadsbolag? Hur ser beskattning och regler ut då? Hur snart kan vi hämta in en vinning i dylika investeringar och vad kan staten bidra med? Hur stort är intresset för kolonilotter? Hur kan de utformas, med vatten och redskapsbod? Var börjar vi med detta i kommunen? Ja, det är några frågor som dyker upp innan jag hunnit sätta mig in i något. Hoppas inte att jag kommer att drunkna i siffror och se det mesta som omöjligt när jag gör det.

Så nytt blad börjar den 3 januari med första mötet i Hallbos styrelse. Hoppas jag får kul och gör lite nytta.

Björklund på kollisionskurs med framtiden

Lördag den 18 december och vi har ännu inte handlat alla julklappar. Vi hade tänkt oss att åka till Marieberg köpcentrum, men kommer på andra tankar när vi ser hur köpcentrets infarter kläds av pärlband av nästan stillastående bilar, stötdämpare mot stötdämpare.

Vi åker istället till NetonNet och här är det lite lugnare. Min dammsugare har gett upp. Själv tycker jag att den nyligen är inköpt, men garantin har gått ut sedan länge och enligt beräknad livslängd gav den upp när den skulle. Jag och min man är runt de 50 och högutbildade båda två. Vi har väl inga skyhöga inkomster, men har inga problem med pengar, allra minst sedan Alliansregeringen sett till att sänka våra skatter rejält.

När jag står där på NetonNet har jag faktiskt möjligheten att kunna plocka åt mig i stort sett lite vad jag skulle vilja. Men det är just det, jag vill inte. Jag skulle önska att min dammsugare inte gett upp och att jag slapp vara här. Vi har dragit ner rätt så rejält på julklappar, men än behöver vi serva våra barn med prylar i "anständighetens" namn. Men det skänker ingen glädje att konsumera. Ingen av alla de prylar jag ser framför mig vill jag ha. Från september förra året till i år samma månad hade jag infört köpstopp för mig själv och där någon gång under den tiden blev jag lyckligtvis "avgiftad". Konsumera är inte längre ett nöje för mig. Det känns befriande och friar också mängder med tid.

PJ Anders Linder har träffat Jan Björklund - SvD idag - och jag tror inte att Björklund är så vidare glad i mitt beteende när jag läser vad Linder skriver. Björklund ter sig berusad av framtidstro. Han vill att jag och min man skall ha ännu mer pengar att konsumera för. Andra som har mindre än vi skall inte har mer, för det är rättvist så säger Björklund. Inte om de inte sätter sig i skolbänken och skaffar sig en högskoleutbildning eller startar företag. För Sverige gillar "talangfulla personer" säger Björklund och skall ordna ett bättre skattesystem för oss så att vi har ännu mer morötter. Min man jobbar övertid på Ericsson och får bonus och bra lön och själv är jag en lärare som skaffar mig ännu mer poäng på högskolan nu i vår. Min lön skall ju höjas tycker Björklund och även min status, genom lärarlegitimation. Jag och min man skall få det så himla bra. Men vad skall jag göra med pengarna, när jag inte kan komma på något jag vill ha på NetonNet? En resa till Thailand kanske, men nej, jag skall ju inte flyga igen, åtminstone inte om det inte gäller liv och död. För det vet vi ju alla vad flyget ställer till i form av utsläpp.

Är Björklund verkligen så okunnig, eller varför denna eufori? Vet han inte om att redan tidig höst, så hade jordens befolkning överskridit det konto av jordens resurser som jorden har förmåga att nyproducera varje år. Att vi sedan dess har tärt på det icke-förnybara? Vet inte Björklund att vi snart når oljetoppen, där vi inte längre kan öka produktionen av olja och bara hälften är kvar? Att när då efterfrågan på olja blir högre än utbudet att priset kommer att raka i höjden, om vi inte kommer på något sätt att dämpa efterfrågan?

Vet inte Björklund att vi i Sverige konsumerar varor från både Indien och Kina i en rasande fart? Att deras utsläpp av växthusgaser är stora, men att det är vi i västvärlden som konsumerar de mesta varor som produceras där, och därmed också är orsaken till deras utsläpp? Vet inte Björklund att det vatten en svensk konsumerar varje år, så är hälften av vattnet från andra länder som inte alls har lika god tillgång till vatten som vi har? Detta då den största konsumtionen av vatten är den som är virtuellt vatten, alltså det vatten som krävs i produktionen av den mat och de varor vi konsumerar? Vet inte Björklund att det finns ett samband mellan ekonomisk tillväxt och energikonsumtion?

Björklunds entusiasm kan liknas vid han som kissade i byxorna, han som sågade av den gren han satt på och han som likt en struts stoppade huvudet i sanden.

Som motvikt skriver NA idag mycket bra (tyvärr varav inget finns i nättidningen, som vanligt). Även om jag skulle önska mer djupgående artiklar. Det är frågor till tre forskare på Örebro Universitet. Forskarna lyckas vidga synen något, även om tidningen verkar mest ha siktet ställt på klimatfrågan, så lyckas forskarna ändå även få in ett fokus på resursfrågan. Matilda Ernkrans skriver i en debattartikel i NA om hur hon på plats i Cancun kunnat följa förhandlingarna. Hur det varit ett litet steg framåt, men inte ens i närheten av tillräckligt. Ernkrans som är ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet och socialdemokrat.

Ernkrans poängterar att vi behöver mer av kollektivtrafik, mer ekonomiskt stöd till ren elutbyggnad i form av vind och sol. Alltså behövs en större del av kakan än nu till offentlig konsumtion och inte till privat. Detta för att vi skall kunna tänka globalt, men agera lokalt. Så att kommunerna skall kunna vända trenden av vår energianvändning och göra oss mindre beroende av olja. Kloka tankar om vad vi behöver idag. Men stick i stäv mot den bild som Björklund genom Linder ger om våra framtida behov. För Björklund trummar in begreppen: Tillväxt, individualism och internationalism.

Med tillväxt menar han ekonomisk och inte den enda äkta tillväxten som vi har på jorden, nämligen den genom fotosyntesen. Med individualism menar han ökad rättvisa genom ökade klyftor, mer pengar till mig att konsumera för. Med internationalism, menar han att vi skall locka hit "talangfulla personer" och ta arbetstillfällen från Indien och Kina, vara internationellt konkurrenskraftiga.

Detta är tre begrepp som får oss att glatt springa i full fart med huvudet rakt in i väggen, för att använda mig av ytterligare en liknelse av Alliansregeringen och Björklunds naivitet. På kollisionskurs med omsorgen om jorden, människorna och för en rättvis fördelning - Earth care, people care and fair share - om vi nu skall vara lite internationella.





Bard från DN

Ett par namn för framtidens Socialdemokrati, vilka fler vet du?

I skuggan av toppmötet i Cancún (DN SvD), som igår kom fram till ett beslut, som verkar kunna betraktas som en förlängning av Kyotos villkor med större tyngd, så fortsätter vår debatt om Socialdemokratins situation. Detta om Sahlins avgång och jakten på en ny partiledare. Inte minst så fortsätter den på nätet. Men få gör kopplingar till de stora och viktiga frågorna i detta val.

Det har mycket hamnat in en diskussion om höger mot vänster. Röster höjs även för att man inte skall reducera diskussionerna till detta i jakten på ny partiledare. Men inom partiet så finns det givetvis en tydlig skiljelinje och splittring i just den frågan. Frågan om förnyelse, visade ju Sahlin tydligt i sitt tal till förtroenderådet, är för henne, och de som hittills haft ledande poster, just den om en färdriktning högerut. Så givetvis en är höger vänsterdiskussionen en realitet, men det är bara två dimensioner av tre.

Den tredje dimensionen är frågan om jordens begränsningar. Själv tror jag att vi helt enkelt måste ha en större del av kakan till den gemensamma konsumtionen än vad Alliansregeringen och Sahlin vill. Vi har en eftersatt infrastruktur, framför allt då järnvägen och behovet av utbyggnad av bredband till landsbygden. Och vi behöver ha en väl fungerande skola, vård och omsorg till alla på lika villkor. Jag tror inte att tillväxt är svaret för att öka de offenliga intäkterna. Det tål inte jorden helt enkelt.

Sedan är också frågan om det går för partiet att ens hålla en intern debatt i dagens mediasamhälle? Är det inte medierna som sätter dagsagendan, trots internet.

En fråga är den om skiljelinjen mellan stad och landbygden. Detta tror jag dock är en fråga om kommer att lösa sig själv. Den ideala storleken på en tätort ligger på 10 000 invånare för att dessa lätt skall kunna ta sig på cykel, gå eller eventuellt buss, från den ena änden till den andra. Ett samhälle som min kommun Hallsberg alltså, och denna storlek på tätort betecknas idag som landbygd.

I en nära framtid är det närheten till jordbruksmarker och även närhet till ett några stora och små tillverkningsföretag och andra företag som är det som kommer att skapa denna levande ideala lokala enheter för bebyggelse för människor. Människor kommer också att vilja ha tillgång till lokala matmarknader och egna odlingslotter, därmed tror jag på en utflyttning till landbygden. Det kommer även att finnas fler jobb här med, framför allt inom jordbruket. Jordbruket kommer åter att bli mer arbetsintensivt och fysisk arbetskraft kommer åter att efterfrågas i takt med att oljan blir allt dyrare även på annat håll.

Dessa mindre samhällen kommer att blomstra och i dessa behöver vi också bygga upp ett eget energinät av rena energikällor som givetvis även kopplas upp mot det nationella elnätet. Vi behöver bygga ut ett nätverk av lokala vindsnurror, solceller och små vattenturbiner runt om i våra kommuner. Och här finns massor att göra inte minst när det gäller lagstiftning för att möjliggöra detta nya energinet (SvD) Bilden av samhället kommer att bli ett helt annan. Här kan ni ser hur Rob Hopkins i Totnes, Storbritannien har tänkt sig hur det kan komma att se ut i form av omslaget på hans bok "Transition Handbook". Inte dumt eller hur? Och inte skall vi tillbaka till 1800-talet, även om en del kommer att likna det, så har vi ju tillgång till alla uppfinningar vi haft de senaste 200 åren och med de kan vi skapa ett modernt 20 hundratal och nya nyttiga innovationer och nya uppfinningar kommer givetvis att fortsätta komma. Men med bättre förutsättningar att användas med minskande resurser.




Jag tycker mig se att det finns de inom vårt parti som kan hjälpa oss framåt mot en sådan hållbar framtid t.ex. Lena Sommestad och Åsa Westlund.

Vad menar Sahlin med utveckling?

"Hushållens ekonomiska standard har ökat varje år under 2000-talet. Medianvärdet i befolkningen 2008 låg 32 procent högre än 1999. Ökningen har inte varit lika stor för alla grupper.". Detta går att läsa hos Statistiska Centralbyrån.

2008 la svenskarna i snitt 71 600 kr om året på bostad, 36 800 kr på livmedel och 10 500 kr på restaurangbesök. Detta skall då jämföras med 54 900 kr på fritiden. Alltså la man mer på detta än på maten. Tak över huvudet och mat på bordet krävde alltså bara lite drygt 40% av våra inkomster, då alltså även inkluderat restaurangbesöken (SCB).

Igår talade Mona Sahlin till förtroenderådet som nu skall utse en valberedning inför val av ny partiledare. Det var Sahlins förmodligen sista stora tal som partiledare. Ett tal som i borgerliga tidningarna idag möter sympati. Nu efter valet blir Socialdemokraterna klandrade av borgerliga medier för att Sahlin avgår. En märklig situation. NA skriver idag att Socialdemokratin behöver Sahlin.

SvD blåser upp talet som något oerhört dramatiskt och som att kritiken mot partiet är stort och att något liknande har aldrig förr skett att kritik förts så öppet. DN nöjer sig dock mer med att referera talet.

PJ Anders Linder, SvD, skriver idag om centerpartisten som gjort kometkarriär och som talar om att Alliansen måste akta sig för att bara bli förvaltare av gråsossepolitik. Alliansens framgångar bygger, vilket väl idag ses som allmängods, på att de förändrat sig och anammar mer av en Socialdemokratiskt politik. I Sahlins tal igår, så ser vi en partiledare som velat göra samma sak men åt det andra hållet, högreut. Och högerpressen verkar inte önska något hellre än att M och S blir ett.

Sahlin sa även att jobbskatteavdragen var bra, men att det nu räcker, att vi inte har råd med fler skattesänkningar. Talet handlade också om att vi måste beakta både rättvisa och utveckling. Med uteckling tycks hon mena att vi måste se till att innovationer och nytt företagande skall få växa fram. Med detta har hon samma världsbild som Alliansen. Den om att det är i hushållens konsumtionen som skall driva fram utveckling.

När vi sett att bara drygt 40% av våra inkomster går till husrum och mat, så har vi alltså fått ett oerhört stort utrymme till konsumtion och konsumerar gör vi som aldrig förr. Vad vi konsumerar förmodar jag att Sahlin, liksom Alliansen, inte lägger sig i. Vi behöver åtminstone inte mer mat. I veckan släpptes Ipaden och tidningarna fylls av helsideannonser som visar att denna produkt kan du bara inte var utan. Undrar om den innehåller coltam, som bryts i Kongo-Kinshasa av barnarbetare? Ett land som är ett av världens mest rika på värdefulla råvaror, men som har en nödlidande befolkning av krig och svält.

Sahlin, heder åt henne, ansåg i sitt tal att miljöskatteförslaget på höjd bensinskatt inte var orsaken till valförlusten. Med det ville hon väl säga att bensinskatt är bra. Att miljöskatter kan vara en möjlighet till styrning. Om det orsakade valförlust eller ej, är väl kanske mindre viktigt att veta. För rätt politik bör ju presenteras och bedrivas, oavsett populariteten. Att föreslå en politik måste ju också handla om upplysning och kunskapsförmedling om sakernas tillstånd. Annars för vi folk bakom ljuset, precis som helsidanannonserna om Ipadar, bara för att få en chans att sälja vår politik. Politik skall vara hållbar.

Jag håller absolut med Sahlin att vi måste förenkla det för småföretagare. Det är det som är vår framtida livsnerv. Men skall det handla om all typ av småföretagande, det är en annan fråga? Företagande och hållbar utveckling måste gå hand i hand. Tyvärr tror jag att Sahlin här inte har någon sådan tanke. Hennes tal om att rättvisa och utveckling måste gå hand i hand, handlar vad jag kunde utläsa av talet, om ekonomisk tillväxt. Vilken som, bara det genererar ökad BNP. Utveckling är ett bra ord och nya möjligheter ett annat bra uttryck. Men bilden vi alla får av dessa begrepp är nog vitt skilda. Själv ser jag en hållbar utveckling, som inte bara räknar in klimatförändringarna som en faktor, utan även naturens sinande resurser.

Jag anser dock att det är det hållbara småföretagnadet som skall gynnas, som ekologisk matproduktion, småskalig energiframställning, lokala nya marknader för närproducerade varor m.m.

Jag ser inte heller att vi till varje pris måste se till att hushållen har så stora utrymmen till egen vald konsumtion. För både Alliansen och Sahlin räknar med ett ökat utrymme för skatteintäkter genom en ekonomisk tillväxt. Båda anser att vi behöver ha offentliga finanser. Alliansen till att bedriva "välfärdens kärna", skola, vård och omsorg. Medan jag nog tror att Sahlin hade hoppats på något mer.

Dock tror jag inte på att ökningen av våra offentliga finansera kan räknas in under en förhoppning om tillväxt. Jag tror att vi måste beskatta mer och då är miljöskatter att föredra framför jobbskatter. Men jag tror inte att det räcker i längden, mer pengar måste tas från den privata konsumtionen till den offentliga. För annars kommer vi snart inte att kunna ta oss till våra arbeten och strömavbrotten kommer att bli mer frekventa. Redan nu tittar min kommun på vad som skall prioriteras i händelse av strömavbrott.

Hållbara framtida transporter går på ren el. Här måste en utbyggnad av järnvägen spela en central roll. Och för detta måste vi låta tusen energiinitiativ blomma och ute på vår landsbygd måste vi låta tusen odlingar fyllas av vår inhemska matproduktion. I framtiden kan vi inte räkna med att spendera bara 40% av våra inkomster på husrum och mat. Tyvärr så måste vi tänka om och tänka rätt. Och jag lovar er, det är inte alls trist att inte konsumera alla dessa prylar, utan riktigt befriande.

Prova ett års köpstopp så får du se. Kanske kan du konsumera skogpromenader istället som Anders Sirén på DN debatt idag avslutar med. Han väcker tankar kring begreppet tillväxt. Men jag skall inte här ta mig tiden att resonera kring detta, det skulle kunna bli ett alldeles eget blogginlägg.

Jag vill bli partiledare

Nu får jag faktisk 2-3 ägg om dagen från mina fem höns. Så nu får en äta ägg så det fröjdar. Palsternackor, rödbetor, morötter och vitkål står också på menyn. Ibland kan det vara rackars svårt att hitta råvarorna, trots att det är just den mat som borde vara i säsong här på våra breddgrader. Hyllorna i min ICA butik nere i byn borde digna av dessa rotfrukter, snarare än dessa blekröda, smaklösa tomater som finns i olika storlekar och från olika delar av världen. Torftiga och fantasilösa är våra grönsaksdiskar.

Jag undrar om det beror på att folk i gemen har sådan brist på fantasi när det gäller grönsaker, att idén om mat är den om kött och pulvermos eller snabbmakaroner? I Örebro har skolmaten blivit mer fantasifull, det kan ju faktiskt då båda gott för framtiden om våra unga får ett sådant utbud. Själv driver jag frågan i min egen kommun, om mer ekologisk och vegetarisk mat i våra kommunala kök. Och som tur är jag inte ensam.

På riksplanet står nu Thomas Östros - högersossepolitik - mot Veronika Palms - vänstersossepolitik. Höjda skatter eller inte. Där ligger fokus och man skyller förlusten i valet på förslaget på höjd bensinskatt och fastighetsskatt. Att S gav efter för Mp:s krav på miljöskatter ses som en orsak. Åtminstone gör SvD det idag.

Även har RUT, förslaget på förmögenhetsskatt och det rödgröna samarbetet setts av medierna som skurkar i det hela. Och ja, så är det säkert. För idag så dominerar tanken om att ta oss ur finanskris och att öka våra offentliga finanser genom tillväxt. Skattesänkningarna skall ha stimulerat till investeringar i marknadsmässig produktion och därmed ge en ökad BNP och ökade skattintäkter. Så skall vi kunna fortsätta att ha en god välfärd. Hur ser kurvan på en ekonomi som växer med säg 3% årligen ut? Jo, så här, som jordens befolkningsökning. En hockeyklubbskruva - en exponentiell tillväxtkurva. Lika lite hållbar som ökande befolkning.



Var finns omvärldsanalysen i en S´s förnyelse? Var finns tankarna kring skatteintäkter och välfärd? Till vad och till vem? Tänk om det stämmer att tillgången på billig olja inte ens kan ta oss igenom denna högkonjunktur? (se Vetenskapens värld) Hittills har ekonomisk tillväxt och energianvändningens kurvor följt varandra. Med ökad tillväxt, ökad energianvändning. Och det är de fossila bränslena det handlar om - över 80% av vår globala energianvändning kommer från dessa och drygt 6% från kärnkraften. Båda är icke-förnybara energikällor som vi vet har sina bäst före datum. Frågan är bara vilka datum är det?

Finanskrisen 2008 bromsade och sköt på framtiden bäst före datum för oljan och bromsade en då chockartad prisstegring av oljan. Och det sambandet är nu orsaken till att fler och fler fått insikt om just oljetoppen. Oljan räckte därmed lite längre, när finanskris bromsade efterfrågan på energi. Hur skall vi på väg in i en högkonjunktur kunna bromsa vår efterfrågan på energi? Fler och fler och inte bara domedagsprofteter, som tidigare t.ex. Kjell Aleklett setts som, utan försäkringsbolag, försvaret (tyska och amerikanska) håller på att förbereder sig för den kommande oljetoppen (slutet på den billiga oljan). Men det står givetvis inte skrivet i sten när det kommer. Det kan vara så att det inte sker under denna högkonjunktur, men kan även vara så att det gör det. Billig olja är åtminstone inget vi i framtiden kan räkna med. Så vad skall vi då bygga tillväxt på? Och frågan är också, hur kan vi leva gott utan tillväxt?

Märkligt tyst är det nu i medierna om det som händer i Cancun. Innan S egen talesperson Matilda Ernkrans - ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet - åkte till Cancun skrev Nerikes Allehanda en artikel. Och på vanlig maner, presenterade en blek bild långt in i tidningen. Ernkrans uttryckte senare sin frustration på Face Book över alla hennes idéer som tidningen valt att inte skriva om. Och där någonstans fanns även valrörelsen, och där någonstans riskerar vi att valet av ny partiledare också kommer att hamnna. I mediernas händer och ur vår kontroll. Vi förlorar greppet om de dagspolitiska frågorna och personer som PJ Anders Linder har istället den makten.

Min fråga är inte vem som skall efterträda Mona Sahlin, utan vilken politik S skall föra, och vilka företrädare vi då behöver? Så de som vill ha uppdraget behöver kliva fram, och när nu inte de vanliga medierna går på djupet, så kan åtminstone vår egen tidning Aktuellt i politiken göra det. Här kan alla kandidater presentera sina idéer något kortare och sedan bör det finnas en mer omfattande skrift för var och en av dem. Vad de vill föra för politik, som definitiv bör inledas med en omvärldsanalys. För det är utifrån den vi skall bygga vår politik.

En ledare måste vara drivande och ha en vilja. En ledande grupp måste detsamma. Vi skall inte leta efter den ledare som vätter fingret och kollar vart vindarna blåser, för att konstatera vilken politik som är marknadsmässigt rätt för tillfället. För då blir vi Nya Moderater.

Det är just i detta som Sahlin och Östros hade sin akilleshäl. I accepterandet av alla tidigare gjorda skattehöjningar. Och visst var det säkert så att en bensinskattehöjning och ett grönt samarbete var en bidragande orsak till valförlust. Men frågan är inte om vi i S bara skall följa dagsläget i "folkets" vilja, som kan styras av medierna, eller om vi skall driva en politik som vi tror blir bäst för Sverige och jorden på lång sikt? Så fram alla kandidater och visa er vilja och er politik. Skapa opinion för det ni tror på och inte tvärt om. För folk är klokare än ni tror och vill prata om annat än plånboken. Visa mod och framåtanda för rättvisa.

S behöver bli mera grönt och Mp behöver bli mer rött. Vi måste inkludera alla tre saker: omsorg om jorden, människorna och för en rättvis fördelning. Visst skulle man kunna tänka att S skall konkurrera ut Mp och bli mer grönt. Fast jag ser det som helt och hållet klokt att starta ett rödgrönt samarbete. För det är ju folket bakom partierna, de nere på gräsrotsnivå, som behöver starta en dialog och vidga sin syn över sakernas tillstånd, som behövs. Egentligen är det den kraften som är det viktiga men också ledare som genom sitt heltidsengagemang för politiken kan skaffa sig kunskaper och med politiskt sakkunniga kunna sprida kunskaperna till sina medlemmar i båda partierna.

Så jag säger det, som första sosse så ställer jag upp som partiledarkandidat och om valberedningen vill så skriver jag ihop mitt program för den politik jag tänker driva om jag bli ledare. Nej, förlåt, det kanske inte är läge att skämta om så allvarliga saker, men min rubrik fick dig åtminstone att välja att läsa denna blogg och det tackar jag för. Ibland måste lära oss av kvällstidningarnas rubriksättning. Läs nu vidare för slutklämmen.

Framtiden kan bli nog så ljus ändå, när vi förpassar bilar, oxkött och tomater till det som är mer ovanligt - och någon alldeles extra lyx någon enstaka gång - och cyklar, bussar, sprättägg och rödbetor istället är det som hör till vardagen. Och när vintagekläder blir "main stream", snarare än Marieberg köpcentrums utbud. För det är som Vetenskapens världs program säger. Insikten om oljetoppen är inte längre en hållning för enstaka domedagsprofeter utan börjar bli "main stream".

Klimatförvirring och galna idéer

Klimat magazinet Effekt börjar en artikel som följande: "Viktig update för klimatförnekare: Nu höjs röster om att ”förnekelse av klimatförändringar” ska läggas till listan över erkända brott mot mänskligheten."

I Bolivias gräsrotskonferens om klimatfrågan ville man införa ett nytt begrepp ecocide, skriver Effekt. Här handlar det om fattiga länder som vill att FN skall agera mot den rika världen som försvårar allas vår möjlighet till överlevnad. Men i USA så finns det de som vill gå ännu längre och göra det till ett brott att sprida desinformation i klimatfrågan. Med synen att denna desinformation är medveten och bara i storföretagens egenintresse.

Det vore då sannerligen att bita sig själv i svansen. Just öppenhet och det fria ordet är ju det som är grunden till att vi kan veta hur vi agerar på bästa sätt. Vi har mycket att lära och upptäcka över hur vi bäst agerar och vi trampar redan i klaveret och måste väga så mycket för och emot.

T.ex. kan man se det så tydligt i jakten på alternativa bilbränslen - etanol, biogas, batterier - där vi väl kommer att landa i att bilar kanske inte bör finnas i samma omfattning. Men vad vet jag - kanske löser någon batterifrågan resursmässigt och gör dem rena med. Men vi kan inte räkna med det.

Själv tror jag att vi måste inse att det är konsumtionsmönstret som måste brytas, inte ny ren teknik som lösningen. Men givetvis måste de som förespråkar ren teknik få jobba på och söka och försöka uppfinna. Liksom de som i egenintresse vill ha status que - och buisness as usual - har rätt att yttra sig.

Men givetvis måste vi bestraffa det som är miljöfarligt - det gör vi ju redan i dag med en miljölagstiftning. Och när vi hittar nya fakta måste vi givetvis också begränsa nya mänskliga skadliga aktiviteter. Tänk att det kan kanske komma att handla om ransonering i framtiden för att dela på det som finns.

Det är skillnad på att få säga att jorden är platt och att verka som om den vore det. Likaväl som man fortfarande måste man få säga att jorden är överbefolkad och lösningen är lite effektiva krig då och då, men givetvis får man inte agera därefter.

Jonas Sjöstedt skriver också i SvD idag om klimatkonferensen i Cancun. Han menar att vår regering har stannat i ett icke-agerande. Med klimatinvesteringar som görs i andra länder än vårt eget - t.ex. Kina - utan att det finns garanti för att dessa investeringar i t.ex. vindkraft inte ändå skulle gjorts utan våra pengar. Klimatinvesteringar som borde gjorts här för att minska våra egna utsläpp. Han menar också att den klimatpolitik som regeringen för är ett plus minus noll spel, då de minskningar av utsläpp som vi idag tillgodoräknar oss redan har utförts av tidigare regeringar. Här sätter Sjöstedt fingret på något som är oerhört viktigt.

Vad vi däremot inte ännu räknar in i ett lands utsläpp är vår konsumtion. Om vi även räknar in den så sker det mer utsläpp än vad vi idag räknar med av svensken. För visst bör utsläppen räknas där nyttan av produkten som producerars är? Naturvårdsverket har nyligen kommit ut med en rapport som heter "Den svenska konsumtionens globala miljöpåverkan" som lyfter blicken än mer. Visste du t.ex. att svensken varje dag konsumerar motsvarande 37 badkar vatten. Ingen fara kan man tycka, med allt det vatten vi har i Sverige. Men det är bara hälften av det vattnet som vi brukar som kommer från Sverige, och bara en bråkdel som är direkt in i hushållen. Den största delen av vår vattenkonsumtion går in i produktionen av mat. Och länderna där vi importerar mat ifrån har långt ifrån samma goda tillgång på vatten.

En klimatkonferens begränsar med andra ord problemet till ett problem som borde ha en enkel teknisk lösning, istället för att vidga det till att bli en fråga om resurser. Tre jordklot skulle vi behöva om alla på jorden konsumerade lika mycket som vi svenskar gör.

Bina som kan göra oss hungriga

Det har varit ganska många av dem i höst, som har surrat precis innanför mina fönster i huset. Cylinderformade, med de gulsvarta varningsränderna som säger: "Rör mig inte". Stora och jag inser att jag inte helt säkert vet vad de är. Jag tror att de är getingar, men kanske kan det vara stora bin. Jag har "hjälpt" dem på traven i deras önskan att komma ut till ljuset och öppnat fönstret och sett dem flyga ut mot sin död.

Egentligen är det inte klokt, om det nu var bin. Då borde jag letat på vart de kom ifrån, förenat dem med deras kompisar, stoppat om dem och sagt: "Sov så gott, så ses vi i vår". Men som sagt det var ju säkert bara getingar. Men hur är det egentligen med getingarna, utför de samma uppdrag som bina? Är de ute och pollinerar våra växter så att vi kan få mat?

Förra vintern, berättar Svd idag, så minskade antalet bin med 25% över vintern i Sverige, hög vinterdödlighet. Rubriken går att hitta långt in i tidningen och den ropar ut: "Bidöd hot mot matproduktionen". Bin pollinerar de flesta typer av djurfoder, apelsiner, kaffe, ja "you name it". Så det är inte bara honungen som vi riskerar att få mindre av med minskat antal bin. I Europa har antalet bin minskat med 10% per år. I vissa regioner är dödligheten så stor som 80%. Och man vet inte vad det beror på. Parasiter, klimatförändringar, GMO grödor eller bekämpningsmedel, är några gissningar. Det verkar alltså som om det inte bara är jag som är okunnig över de små gul och svartrandiga insekternas roll och överlevnad.

Så vad väljer du att gissa på? Hoppas du bara på att pengar från EU kommissionen skall lösa det hela? Vi ser även ökad mängd parasiter på andra djurslag p.g.a. klimatförändringarna. Och alla dessa möjliga orsaker är beroende av vår nya mänskliga konsumtionsdrift - vid sidan av könsdriften kan väl den sägas vara det som driver oss idag och ger oss "mening med livet".

Fast du kan förstås välja att göra något. Konsumera mindre, energieffektivisera ditt hem och åk mer kollektivt, så drar du ner på behovet av fossila bränslen och kan göra något mot klimatförändringarna. Ät ekologiskt och gärna närodlat med, om ekologiskt alternativ finns, så bidrar inte du till fler bekämpningsmedel och genmodifierade grödor.

Sedan kanske jag skall ta och ta reda på det där med getingarna och jag hoppas att EU kommissionen kommer fram till vad det är som dödar våra bin.

Jobb, jobb, jobb - vill vi ha dem?

Ny Teknik skrev om det här med nya jobb i Sverige. Hur vi har haft vår förhoppning till innovationer och ny teknik/it. De har sedan tittat på tio svenska idéer, som blivit stora, som t.ex. Skype och Spotify. När de räknar ihop antal arbetstillfällen som dessa har gett så blir siffran inte ens 1000 jobb. Alltså finns det möjligheter till att tjäna stora pengar utan att egentligen ha några anställda.

Trenden mot färre arbetstillfällen och ändå mer pengar är besvärande. Med minskat antal industrijobb, med produktion som flyttat utomlands har inte bara problemet av att vi inte har kontroll över arbetsförhållanden och miljökonsekvenser för de varor vi konsumerar. Årligen dör t.ex. 250 000 människor och 3 miljoner förgiftas av bekämpningsmedel. I det perspektivet kan våra egna bekymmer om för få jobb te sig tämligen små.

Men dilemmat är ändå, hur skall vi få försörjning till alla när jobbantalet minskar och även skatterna? Och egentligen är det inte rätt så bekvämt att inte behöva arbeta för brödfödan? Vi skulle kunnat ha ordnat det så bra för oss.

Men kanske som jag bloggat om tidigare, behöver vi snart slita hårt, när oljepriserna skjuter i höjden och inte oljan längre kan göra vårt arbete åt oss.

Hur grön el inte blir en bluff

Svd Brännpunkt idag skriver en professor i nationalekonomi och en energipolitisk expert, Runar Brännlund och Jakob Eliasson att teckna avtal för grön el bara är en enda stor bluff. En bluff som dessutom leder till att de som köper "smutsig" el får billigare priser. Detta är absolut något som man som konsument bör vara medveten om.

De menar att inköp av ren el, till ett högre pris, gör att marknaden därmed får in mer pengar som gör att priset på el kan sänkas för alla. Att det är elcertifikatsystemet som är det som är det som egentligen leder fram till mer grön el.

Elcertifikat innebär att de som producerar ren el - vind, sol, viss vattenkraft, biobränslen och torv - ja, torv med, får elcertifikat från staten som de sedan kan sälja vidare till de som har plikt att köpa dessa. De med plikt är storkonsumenter av el (elintensiv industri) och elleverantörer. Detta för att jämna ut prisskillnaderna mellan ren och "smutsig" el, för att gynna produktion av ren el. Priset på elcertifikat är marknadsmässigt och sporrar till produktion av mer ren el.

Som konsument köper man helt enkelt el och all el går genom samma ledningar. De som säljer grön el menar att de köper från ren el producenter. Men hur skiljer man ut det, el är el?

Fast det går visst att köpa grön el, men vad man då måste inse med detta är att man ser till gynna det elbolag som gör något för att skapa ren el. Man behöver alltså fråga dem vad de gör för att bygga ut det gröna elnätet? Har de byggt sol- eller vindel o.s.v. Gör de inte själva det, så bidrar de ju inte heller till att öka mängden ren el på nätet.

Min el kommer från ett bolag som inte gör egen ren el (vad jag vet). Men all avkastning från försäljningen går till välgörande ändamål. Man kan t.ex. välja om man vill att ens egen avkastning skall gå till Rädda barnen eller Naturskyddsföreningen, som är två av sex ideella föreningar det går att välja på. De säljer både vanlig och grön el. Men när de säljer grön el, som de säger sig köpa från vind, sol, vatten och biobränslen, så sätter de också åt sidan fond som går till att restaurera vattendrag. Så det gäller att man ser på vad det är man köper och förstår vad det är.

Men det finns absolut ett sätt att vara säker på att man konsumerar ren el och det är att producera den själv. Man får producera egen el hemma och placera innanför elmätaren. Då får man producera max så mycket som man själv gör av med. Solceller- och/eller vindsnurra kan förse hemmet med ren el. Kan man komma upp i 25% av sin nuvarande konsumtion och sedan kanske även energieffektivisera - jaga energitjuvar, så vet man att man åtminstone har gjort en del. Och elen man får är ju helt gratis. De första solcellerna som sattes upp var för ungefär 40 år sedan och de producerar fortfarande gratis och ren el. Ingen vet egentligen vilken livslängd de har.

Elbolaget måste komma och byta din mätare när du går över till egen elproduktion och göra det utan kostnad. Överskotten på elen - det är ju inte säkert man brukar den när man tillverkar den - skall gå ut på det vanliga elnätet om man skall få solcellsbidrag. För solceller kan man få bidrag (60% av kostnaden) om man låter det gå ut på nätet. Detta för att man skall bidra med ren el till elnätet. Man kan även få betalt, men enklast är kanske att bjuda på det. När man inte själv producerar el, så tar man som vanligt in el från det vanliga nätet.

Detta har jag de senaste veckorna fått lära mig av Johan Ehrenberg, som äger Egen El bolaget. Han provar ut solceller och vindsnurror på marknader och säljer vidare. Och vill man veta mer om detta så står han för mycket av kunskaperna. Och nej, jag får inte provision för att blogga om det.

Så visst går det att gynna en grön elproduktion och välgörande ändamål. Och framförallt så kan man när man byter över till ett grönt elbolag, fråga dem, vad gör ni? T.ex. kan man begära att få veta hur stor del av avkastningen som går till att bygga nya ren elproduktion. Så låt er inte bli nedstämda av denna debattartikel, även om den givetvis är mycket bra som sätter fingret på ett problem. Men vi kan komma runt det.

Tänk om alla producerade en stor del av sin egen el och tänk så oberoende vi skulle göra oss, nu när vi behöver bryta vårt oljeberoende. Och tänk så mycket ren el det skulle bli på vårt elnät. Som Ehrenberg kallade det Energinet - istället för Internet. Och säg det till vårt statliga elbolag Vattenfall, att fy skam på er, som idag satsar på kolkraft i stora mått.

Vetenskapens värld två program man måste se

Såg du Vetenskapens värld igår? Del två kan man säga om jordens situation med oss människor. Denna del om överbefolkning och resursbrist, framför allt vattenbrist. Inte minst då hur mycket vatten jordbruket slukar och hur rika länder brukar andra länders jordbruksmarker till sin försörjning. Artikel även som det i DN i måndags.

Men före denna del av programmet pratade man om förra veckans program som handlade om oljetopp och resursbrist också, fosforbrist främst.

Folk hade kontaktat Vetenskapens värld alldeles upprörda och undrade varför de visade så hemska saker??!? Och undrade också över om det inte fanns något hopp.

Så det handlar om rädsla att folk inte vill se och förstå läget. Man söker efter det som bekräftar det som är tryggt. Vetenskapens världs ansvarige svarade att det går att lösa med tekniken, som en tröst. Och så försöker många trösta sig.

Attenboroug avslutade dock programmet denna vecka med att säga att det är bråttom och att om vi inget gör nu så går det åt h-lvete. Det vi kan göra är att: anpassa vår livstil (skära ner konsumtion), utnyttja tekniken och begränsa befolkningstal. Det sista genom att utbilda kvinnor. Inte om preventivmedel, utan riktig utbildning.

Att se dessa två program är ett absolut måste, för att hålla dig uppdaterad om läget. Även om du är insatt så händer nya saker. Nedan länk till veckans program.

http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Förra veckans Vetenskapens värld: http://svtplay.se/v/2234025/vetenskapens_varld/del_13_av_18__naturens_resurser_sinar

Kloka ord om Socialdemokratisk förnyelse

I DN debatt idag skriver Lena Sommestad - tidigare miljöminister - just det som jag har längtat efter att få höra socialdemokrater säga. Att vi inte skall falla i fällan av att ta till oss borgerliga begrepp som att arbete skall löna sig, då utifrån att man förutsätter att folk hellre lyfter bidrag än jobbar om ekonomiska skillnaden är liten. Utan att stället se arbetet som något som skapar ett ekonomiskt värde i samhället och en meningsfullhet för individen. Utifrån detta skall vi socialdemokrater betrakta arbetet. Hon ifrågasätter också synen på vi med kunskap skall skapa tillväxt och denna konkurrenskraft skall bygga på export.

Vad mer, och som känns, ännu viktigare lyfter hon klimatkrisen som den svåraste utmaningen som vi har att beakta när vi skapar vår Socialdemokratiska politik. Mycket klokt skrivet även om jag även skulle vilja att vi även börjar fokusera på resursfrågan. Vi kan inte enbart se det som ett problem i klimatfrågan för då blir lösningen bara mer teknik, men grön teknik och utan tanke på att trappa ner, spara och återvinna.

Idag som ett exempel konsumerar vi svenskar 2000 kubikmeter vatten per person och år. Det är vårt vattenfotavtryck. Den genomsnittlige världsmedborgaren konsumerar 1500 kubikmeter per person och år och amerikanen 3000. Med detta i åtanke verkar inte vår konsumtion som så överdriven. Inte med tanke på att vi är ett land som är rikt på vatten.

Men om jag istället då talar om för er att hälften av vattenfotavtrycket ("Den svenska konsumtionens globala påverkan" s.32 av Naturvårdsverket) vi svenskar konsumerar kommer från produktion av varor som inte görs i Sverige utan i andra länder. Då får frågan en helt annan dimension. Med vår huvudsakliga import av jordbruksprodukter som är vattenkrävande från Brasilien, Danmark, Tyskland, Indien, Colombia och USA. Då blir bilden en helt annan. Bland detta finns områden som har mycket sämre förutsättningar till vatten än vad vi har och även de som brukar fossilt vatten (USA t.ex.) för att bevattna torrområden för att bruka jorden. (Fossilt vatten är grundvatten som samlats i forntid och inte fylls på i den takt det brukas).

Till detta skall också ses vårt ekologiska fotavtryck i stort som ligger på tre, vilket innebär att om alla på hela jorden konsumerade som vi gör så skulle det krävas tre jordklot. (Happy Planet Index)

Underbart att läsa Sommestads debattartikel, som får mig att känna att nu, nu börjar vi prata om väsentligheter.

Även SvD idag har en intressant artikel som talar om att vi socialdemokrater börjar ställa krav på att få en öppnare process när vi nu skall välja ny partiledare. Det är mycket välkommet.

Idag nomineras partiledarkandidater från partidistrikten, detta borde kunna flyttas ner till S-föreningarna och de kandidater som ställer upp bör vi ha offentliga utfrågningar av. Idag saknas helt en inblick i processen av den kandidat som valberedningen tar fram, skriver tidningen, och det är ju helt sant. När väl valberedningen presenterar en kandidat till en kongress så är det ju så att säga klappat och klart och skall mycket till för att en förändring skall ske. Ett tal om vad personen då vill utföra kommer istället som ett peppningstal först när kandidaten redan är vald. Så dags då.

Själv har jag bara varit med i partiet i fyra år - sedan tidigare inte alls politiskt aktiv - och förvånas över det nomineringsarbete jag ser inte bara på riksplanet utan i distrikt och på kommunal nivå. Hur ombud och medlemmar skall välja sina företrädare, sin enda föreslagna kandidat från valberedningen, utan att ens få ha hört ett tal från denne kandidat till posten. Ett tal som visar vad just denna person brinner för och vill verka för i sitt uppdrag. Och vi har sett bakslag när valberedningar har misslyckats att ta fram rätt kandidat. Då det snarare mer på ett negativt och "kuppartat" sätt istället väljs en annan kandidat. Och givetvis även då utan att de som skall rösta får chans att höra tal från de olika kandidaterna. Så här är det dags för förnyelse. Men jag tvivlar på att detta förändringsarbete kommer att hinna bli klart innan extrakongressen.

Oändligt med arbete åt alla

Ja, så kommer nog framtiden att se ut, men inte riktigt på det sätt som vi alla kanske har tänkt oss. När inte längre oljan kan utföra vårt kroppsarbete i samma utsträckning så är det åter rå muskelkraft som gäller och då finns det mängder med arbete åt oss alla. Men det vi får i lön kommer inte att räcka till så långt mycket än det nödvändiga. Då framför allt till den mat vi ställer på bordet. Och igen kommer det att löna sig att ha en köksträdgård.

Men måste detta vara en så mörk framtid? För hur stressande är inte denna jakt på prylar idag och hur lite glädje ger inte det ändå? Att tillsammans bli svart om fingrarna av jord och till prat och skratt få tillaga vår mat och sedan äta den tillsammans, är det inte det som är det som gör livet värt att leva? Och givetvis har vi både teknikutveckling och jämställdhetstankar att tillgå, så att vi inte behöver leva som på 1800-talet.

Och det är i detta som Socialdemokratins förnyelse av sin politik bör lägga sitt fokus. Till Sverige har redan Storbritanniens Transitionrörelse kommit - Omställning Sverige - som är en ny folkrörelse som med positiv energi tar sig an och ser möjligheterna i de nya begränsningar vi står inför.

Se Vetenskapens världs dokumentär om att "Naturens sinande resurser",så kanske inte mitt påstående här ovan ter sig så vansinnigt. Dokumentären finns att se fram till den 15 december och den intressanta delen att se är från 5-37 minuter in i filmen.

Och debatten går sig givetvis varm i medierna när det gäller S, partiledare och förnyelse, men hur väsentlig är just den debatten? Några exempel: DN, SvD. Inte ens ETC passar på att lyfta fram miljöfrågan utan diskuterar enbart höger och vänster Socialdemokrati. Förvånanande Ehrenberg, som ju annars är en föregångare värd att lyssna på i miljöfrågor.

Här har du svaret - så förnyar vi Socialdemokratin

Det ligger något i både det PJ Anders Linder, SvD:s söndagkrönika, och Helle Klein, Aftonbladets ledarkrönika, skriver om Socialdemokratin idag. Att det är för att politiken saknat ett tydligt innehåll som det gått som det gått i riksdagsvalet. Klein talar även om att S på många håll lokalt gått framåt och att det förmodligen beror på att här har politiken ett tydligare innehåll och där håller jag givetvis med henne. Däremot är Linder för övrigt helt ute och cyklar. Här menar han att en framgång för partiet vore att bli ännu mer liberalt och bli ytterligare ett parti i mitten för att åter stiga i popularitet. Att därmed tro på tillväxten, sänkta skatter och privata välfärdsföretag som man själv bekostar.

Det är inte ett till Moderaterna som Sverige är i desperat behov av. För den framtidsbild som M har är inte inte den som är den mest sannolika. Fortsatt tillväxt och fortsatt konsumtion är det som Linder och M tror är framtidens melodi.

I valrörelsen hakade även S på i denna framtidsbild. Med detta synsätt fanns inga röster att vinna. Moderaterna finns ju redan och har trumfat in denna framtidstro i gemene man. Trots finanskrisen, som gav en föraning om vad som komma skall om vi inte sansar oss, så har vi inget lärt. Reinfeldt och Borg har istället spridit känslor av trygga landsfäder till svenska folket, med löften om en ljusnande framtid, där de styrt oss tryggt genom finanskrisen.

Den starka svenska ekonomin som låg till grunden för att vi klarade oss denna gång, är ingalunda sprungen ur Borgs finansstyre, utan går även tillbaka till slutet på 90-talet och början på 2000-talets politik med ett gott överskott som Alliansen hade att ta över 2006. Ur vilket de sedan har delat ut pengapåsar till folk, med sänkta skatter. Från 70 miljarders överskott till 30 miljarder underskott gick det under förra mandatperioden. Så framtida skattesänkningar måste antingen betalas genom ökade skatteinkomster från tillväxt - vilket Alliansen räknar med - eller genom sänkt välfärd - vilket de inte räknar med.

När Socialdemokratin anammar samma bild så blir inte S ett alternativ att bygga framtiden på. Linder har rätt att dagens ekonomi gått från stordrift till småföretagande och att det här är något S måste ha med i beaktande vid planering av sin politik. Borta är en stor arbetarklass som försörjer sig inom storindustrin med kroppsarbete. Istället har vi osäkra jobb inom småföretagande, inte sällan inom kontors och servicesfären. Vi är på väg att bara bli ett land som bygger på tjänsteföretag och låter våra konsumtionsvaror komma från storföretagens maskinella produktion eller andra länders billiga arbetskraft. Vi är på väg att bli helt oförmögna att själva tillverka de varor som är nödvändiga för vår överlevnad, som mat och kläder.

Ändå tycks kunskapen om en ny framtid finnas på plats. Nyligen kom en rapport från Naturvårdsverket (som jag ivrigt väntar på skall dimpa ner i brevlådan, bara läst sammanfattning på nätet) som visar hur vår konsumtion påverkar miljön i andra länder, där produktionen finns. Ingen väl insatt politiker, om de får frågan, nekar till att oljan snart är historia, åtminstone som billig energikälla och ingen nekar till dess oerhörda betydelse för all vår konsumtion. Ingen nekar till att vi tär på jordens resurser i allt ökande takt. Att om alla på jorden skulle konsumera som vi i Sverige, skulle det krävas tre jordklot.

Och trots detta drar man inte rätt slutsats. Att det inte är en framtid av tillväxt vi har framför oss. Ändå går modetrender mot hantverk, konsumtion av närproducerat, byggande av energihus, installation av vindsnurror och solpaneler. Men än är det en lyx för den som pengar har och som är medveten. Så någonstans håller vi ändå på och förbereda oss och ändå är inte denna fråga högst upp på agendan. Klimatfrågan har fått oss att tro att vi kommer att lösa det med ny teknik, detta ensidiga fokus har istället gett oss mer problem. Nio miljöorganisationer varnade i veckan för vad som kommer att hända om vi tänker ersätta 10% av våra bilbränseln med bioenerig, att det leder till värre utsläpp.

Det Socialdemokratin nu måste göra är att bli ett helt nytt parti. Kanske är det inte ens rätt att kalla oss för arbetarrörelse längre, inte när vi endast fick 20% av de förvärvsarbetandes röster. För med fortsatt tillväxtpolitik så blir det inte mer jobb här utan bara mer globaliserad orättvisa i konsumtionen. Vi har idag en stor grupp människor som finns i samhällspyramiden under arbetarna. Det är inte som Reinfeldt påstår dessa bara är att betrakta som att de är mellan jobb. Utan vi har en ny samhällsklass och risken finns att den växer.

När oljekällorna slutar pumpa ut billig olja kommer det att bli påtagligt, att den globaliserade konsumtionen endast kan fortsätta för de riktigt rika. Plötsligt står vi och undrar hur vi skall ha råd med vår mat. Att odla i trädgården ser åter attraktivt och nödvändigt ut. Jordkällare som rasat ihop grävs ut igen och fylls med potatis, rödbetor och palsternackor. Och den folkrörelse som 2006 startade i Storbritannien - Transitionrörelsen (i Sverige kallad Omställningsrörelsen)- kommer då att ha svar och tips till människorna.

Om vi socialdemokrater vill se framtiden i vitögat och inse vad som behövs så låter vi denna rörelse bli en del av oss, det är så vi förnyar vårt parti. Och kanske dröjer de längre än tills nästa val innan effekterna av den dyra oljan når oss, och kanske skulle en sådan förnyelse t.o.m. ge oss sämre väljarunderlag. Men när vi står inför faktumet om en ny framtid så kommer folk att vända sig till oss och fråga, hur gör vi nu?

Ännu är vi bara för omsorgen för människorna och för en rättvis fördelning. Om vi även inkluderar Omställningen i vår förnyelse så kommer vi att inkludera alla tre: Omsorgen för människorna, jorden och för en rättvis fördelning. "Earth care, human care och fair share".

En jord utan gränser

Jag läser Per Kahnbergs krönika i Nerikes Allehanda idag och kan konstatera att jag inte själv kunde ha sagt det bättre. Kan inte vid en snabb titt hitta krönikan på nätet (tidningen brukar ju inte bjuda på dylika på nätet) och skall därför summera två budskap ur krönikan.

Det första handlar om Sverigedemokraterna och deras hets mot folkgrupp. Jimmy Åkesson som utpekat islam som det största hotet sedan andra världskriget och att en av hans partikamrater menar att muslimer inte bör få bo i Sverige. För att citera: "Går det att formulera ett hatbudskap tydligare? Är inte det hets mot folkgrupp så undrar jag vad det skulle vara."

Vidare vill jag citera och det är krönikans andra budskap: "Och min fasta övertygelse är att valen i framtiden kommer att handla om miljöfrågor och internationell rättvisa i stället för rädslor och konsumism."

Den 19 september var en dag av besvikelse om man inte ville ha ett samhälle som gav in för det senaste. Klart var att vårt S budskap inte nått fram och handlat om fel saker. Precis det som en ung debattör i NA idag också skriver - Louise Andersson. Att valet föll på de egna plånboksfrågorna. Och här hamnade mitt eget parti med. Vi fokuserade på frågan om vem som skulle ha skattsänkningar härnäst. Frågan om rättvisa föll i skymundan och då vi talade om rättvisa, så handlade det bara om rättvisa i vårt eget land. Världen i stort försvann som om den inte existerade. Debatten kom att hamna just där Sd ville ha den. Som om Sverige är en isolerad ö, med ett konstant antal arbetstillfällen och som vi måste dela på och därmed inte har råd att slösa på andra.

Det var inte med förvåning jag betraktade valresultaten på riksplanet, men ändå givetvis med besvikelse. Men på något vis var ändå den 20 september ett tillfälle att pusta ut, för att känna att nu kan vi åter börja prata om det som är det mest angelägna för vår överlevnad - miljöfrågor och internationell rättvisa.

Hoppas att vi som parti nu, på alla plan, även det kommunala, där man ibland inte ser bortom kommungränsen, kan hjälpa till att forma en politik för en hållbar utveckling. för hållbar utveckling på alla plan; ekonomisk och social utveckling i samklang med miljön. Jag är dock rädd att vi även här kommer att hamna i diskussioner som om det är tre skilda enheter i konkurrens med varandra. Som om vi gärna kan offra lite av miljön för att uppnå framsteg i den ekonomiska för att gynna det sociala.

Det här med att vila efter valet var dock en förhoppning som kom på skam, för nu startar process nummer två av valet. Att utse vilka som skall föra fram vår politik i nämnder och styrelser och varför just de skall tillsättas. Vad skall vi här ha fokus på - miljöfrågor och internationell rättvisa, om jag fick bestämma. För världen är ett och beroendet är totalt. Vår jord är ett ekosystem och luften och haven ser inga gränser.

Svenskt Näringslivs drömmar om billig el

Svenskt Näringsliv påstår i SvD idag att utsläpp av växthusgaser kommer att vara högre under en rödgrön politik. Dessutom att elen kommer att bli dyrare. Som bevis för detta diskuteras i detalj vad som kan hända med elproduktionen om inte kärnkraften har en framtid i Sverige. Och givetvis, så var det ju det som det hela handlade om.

Vad Svenskt Näringsliv missar är ett helhetsgrepp om energin. Energi behövs både till bostäder, industrin och till transporter. Elen är bara en del av all den energi som vi i dag använder. Transporter står för drygt 25% av vår energianvändning (globalt är kanske siffran 35%) och här har de rödgröna en långt bättre politik än vad de borgerliga har. Transporter är ju de som idag i huvudsak drivs av den energiform som står för de flesta utsläppen av växthusgaser, oljan, ett fossilt bränsle. De borgerliga fortsätter sin satsning på vägtransporter och hur gärna vi än vill kan vi inte ersätta detta enorma behov av drivmedel med biodrivmedel. Biogas är en fantastisk energikälla då den kan ha som råvara rötslam, matavfall och gödsel från jordbruket. Men potentialen är så oerhört låg att det handlar om inte om så många procentdelar som den kan ersätta av de drivmedel vi idag använder på våra vägar och då är inte drivmedel till jordbrukets maskiner, som vi ju måste ha, inräknade. Så för mer biogas behöver vi använda åkrarnas grödor och så görs redan, som i Örebros biogasanlägging. Skogar och åkrar måste därmed stå för ersättning till dessa drivmedel och då räcker det inte till annat vi hittills använt dessa till som till mat, virke, papper och produktion av el och fjärrvärme.

De rödgrönas politik handlar istället om att leda om våra transporter från vägar till järnvägar, för att spara drivmedel och för att effektivisera vår energianvändning. Järnvägen är här överlägsen när det gäller energianvändning. Det handlar alltså om så mycket mer om en omställning av vårt samhälle än vad Svenskt Näringsliv tycks kunna förställa sig. Det kommer inte att vara "business as usual" och ja, energin kommer att bli dyrare när vi inte längre globalt har råd, eller mage till (p.g.a. växthusgaser), att använda fossila bränslen.

De fossila bränslena står idag för drygt 80% av vår globala energianvändning, med oljan som kronan på verket, det svarta guldet, som nog redan nått sin produktionstopp dessutom och därmed kommer vi till slutet på den billiga oljan. Kärnkraften utgör idag drygt 6% av jordens energianvändning och det är alltså mycket kärnkraft som behövs för att ersätta de fossila bränslena, enbart upp till dagens nivå av energianvändning. Då inte inräknat alla de länder i världen där människor skulle behöva komma upp till en energianvändning så att det får en dräglig tillvaro.

Kärnkraften har idag redan nått toppen sin potential med dagens teknik. Man har till och med, i stort sett, använt upp kärnvapenförrådens uran, inte minst från Sovjets gamla vapen i amerikanska kärnkraftverk. Någon reserv ligger alltså inte på lut. Det handlar då istället om ny brytning av uran. Det betyder här hemma hos mig, någon kilometer bort i det vackra Systeräng. Stora gapande hål i jordskorpan med förödande miljökonsekvenser. Kanske blir min vackra jordbruksbygd lika smutsig som Shell lämnat Nigerflodens delta i Nigeria, allt för jakten på billig energi.

Svenskt Näringslivs förhoppning om staligt subventionerad billig kärnkraftsel bygger på hoppet om ny teknik. Man hoppas att till 2050-60-talen (en del hoppas på 30-talet) ha utvecklat en fjärde generationens kärnkraftverk som kan återanvända tidigare kärnkraftstekniks kärnavfall. Och visst kan vi hoppas att någon ägnar sig åt denna forskning och att vi då kan plocka fram detta avfall och göra det mindre farligt och samtidigt få ut mer energi, det är väl inte dumt. Men att satsa hela vår energiinvestering och vårt hopp till denna framtida dröm om energi är minst sagt idiotiskt, när vi idag vet att vi kan få el från sol och vind. Dyrt visst, och inte så mycket. Men vi kanske måste anpassa oss till vår jords kapacitet och inte våldföra oss på den.

Björklund och friheten

Skall lärare och elev få ha heltäckande slöja på sig i skolan? Visst kan det tyckas självklart att man skall kunna se folks ansikte och framförallt i ögonen, som ju en burka förhindrar. Men hur stort är problemet i svenska skolor? Att försöka komma tillrätta med skolk är defintitivt något som kräver tidningsrubriker (om detta kan jag komma tillbaka i slutet av blogginlägget). DN:s ledare idag anser att Björklunds utspel om slöjor är just ett sådant och förhastat.

En elev har förbjudits att ha niqab (slöja som täcker allt utom ögonen) av rektorn och har därmed gått vidare med det till diskrimineringsombudsmannen. Ärendet är inte klart ännu. Björklund ser nu orsak att skapa en ny lag - så här i valtider - så att rektor har rätt att besluta att personal och elev inte får bära heltäckande slöja i skolan.

Av detta marginella problem i svensk skola vill vår utbildningsminister alltså att Sveriges riksdag skall stifta lag mot en viss sorts klädsel, som av en "slump" är hemmahörande inom islam. Här sällar sig Björklund till den islamofobi och lagstiftningsnit som börjar sprida sig ute i Europa, som jag haft en förhoppning om att slippa i Sverige.

Om det är lämpligt för en lärare att bära burka i skolan är en helt annan fråga. En elev i min skola (högstadieskola) hade i våras på sig en mankini. Borats "fina" sommarmode för män. Lämpligt? Visst kände jag mig mossig, när jag var smått obekväm i situationen. Kanske är det också något vi borde lagstifta mot, när det nu har förekommit och är ett "problem".

Vi kanske skulle stifta en lag som heter "Förbjuden klädsel i skolan", så kanske riksdagen allt eftersom kan fylla på denna lista. Elever och lärare kan se till att hålla den uppdaterad och sätta upp ett ex av den hemma på kylskåpet och göra en sista check innan de går till skolan.

Nej, skämt å sido. Detta är allvarligare än så. När lagstiftningen går in och begränsar människors fria val av klädsel, i en speciell miljö dessutom, då är vi illa ute. Då tummar vi på individens frihet, grundläggande inom de mänskliga rättigheterna och en grundbult inom Socialdemokratin och som jag hittills trott även för Folkpartiet. Men det gäller tydligen bara en viss sorts liberalism.

Björklund är ständigt på jakt efter ny uppmärksamhet och gör nya utspel. Den om att skriva in antalet skolktimmar i betyget är väl acceptabelt. Kanske något förvirrande, då kunskapsmål och elevens sociala situation inte känns som man behöver blanda ihop. Att Björklund dessutom verkar tro att det är "nytt" att meddela hemmet samma dag som skolk förekommer, är än märkligare. Tror han verkligen inte att det är något som varje mentor/klassföreståndare har gjort de senaste fyra åren, i hans skola. I sådant fall borde han verkligen kasta in handduken som ansvarig minister.

Men absolut mycket kan göras bättre i skolan. Men vi kommer inte åt det allvarliga skolket med att sätta in det i betyget. Turligt nog kommer det inte att finnas i slutbetyget, vilket i sådant fall slutgiltigt skulle jaga bort det sköra barnet med många skolktimmar. Barnet som liksom den vuxne kan bli utbränd. När det händer vuxna så beklagar vi och tycker synd om, men gäller det ett barn, handlar det bara om att skräpa sig och öka kraven.

Men inskrivna skolktimmar kommer definitivt att råda bot på den som tänkt sig en skön timme med kompisarna på stan. Så visst, att terminsvis ha det i betyget, så att eleven kan förbättra sig till nästa termin, är väl inte så tokigt.

Men hur skall vi då råda bot på olämplig klädsel i skolan? Jo, genom dialog. Killen med Boratmankinin hann vi inte prata med. Anledningen var att vi vuxna kände oss kluvna i situationen och visste varken ut eller in, och tyckte dessutom olika. Och flickorna som denna dag bar klädsel som kunde hört hemma i Playboy Mansion, dem borde vi kanske också haft ett snack med. Som förklaring, måste jag tillägga, att just denna dagen var vigd åt niornas roliga fotokatalogsfotografering för länets skolor.

Med dialog och respektfullt bemötande av andra människor kan vi bara föra fram vår syn på saken och sedan är det med gemensamt lyssnade som vi kan lära oss mer och kanske komma fram till en lösning. Att inkludera andra människors världar och att ge och ta, så löser vi problem. Inte genom att springa till överheten och skvallra och kräva "bestämmelser" som finns nedskrivna, för att kunna sticka under näsan på folk. Och vem vet, i dialogen med andra kanske vi kommer på att vi har fel. Kanske en Boratmankini är något som verkligen bör lätta upp stämningen på varje skola.

Ingen nyhet med vänsteruniversitet i Sverige

Intressant läsning i DN igår och idag. Knappast heller någon nyhet - men värt att uppmärksammas. I ett land som vårt där vår välfärd och rättvisa byggt på socialismen.

Liberalismen är och förblir grunden för vårt ekonomiska system både här i Sverige och i USA - och i världen. Skillnaden är bara att i USA flankeras deras liberalism av kristen tro och konservatism och i Sverige av socialism. Därför har vi ett långt mer jämlikt och rättvist samhälle.

I USA har man dock allt för ofta låtit den extrema kristendomen och konservatismen få för stort utrymme, medan vi i Sverige inte låtit samma sak hända med vår socialism. Socialdemokratin, med sin starka betoning även på andra delen av begreppet har gjort Sverige till ett gott land. Alltså är universitetens vänsterorientering inget märkligt.

Men givetvis hade mer kunskap om liberalismen varit bra. För den idealisering som nu börjar växa fram blir minst sagt ensidig och okritisk. Liberalismen har trots allt sin grund i nattväktarstaten. Precis så som Anders Borg "Ung och naiv" uttryckte sig på åttiotalet som finns att hitta i ett Youtubeklipp från en Aschberg show. Och denne man är nu finansminister. Hjälp!

Önskvärt är dock ett nytt ekonomiskt system som även tar hänsyn till vår jords begränsningar. När vi i Sverige lever som om det fanns tre jordklot - mao krävs det tre jordklot för hela jordens befolkning att få en levnadsstandard som vi.

Men med facit i hand för hur planekonomi kommit att te sig i den socialistiska kommunismens namn och hur före det, konservatismen delat upp människor i allt från kung av guds nåde till livegen - så måste detta nya ekonomiska system vara något helt annat. Hur det kan lösas är en gåta, men innan vi hittat dit, är liberalismens marknadsekonomi den mest effektiva och trots allt "rättvisa" med stora inslag av socialism vill säga - alltså Socialdemokrati.

Biogasens marginella potential

Biogas är givetvis något som vi skall utnyttja till max. Tyvärr är vi dock vid max snarare än de flesta en tycks kunna föreställa sig. Idag i DN skriver Jens Hoffman på debatt att han har satsat på just biogasen till sina företagsbilar, men att han nu väntar på just en satsning på biogastillverkning som tycks dröja.

I vårt län - Örebro - har Swedish Biogas gjort en undersökning över vilken kapacitet biogasen har här. Vi kan ersätta en tredjedel av alla våra vägtransporter med biogas, sedan är det stopp. Den råvara som då används är i huvudsak ensilage från våra åkrar. Alltså måste vi utnyttja jordarealer till drivmedel.

En försvinnande liten del är matavfall och slam från våra reningsverk. Det handlar snarast om enstaka procent av dessa rötmassor. Alltså är kapaciteten för biogas oerhört liten för detta. Något lite mer kan gödsel från jordbruket ge, men måste det liksom ensilaget transporteras till biogasanläggningen. I Örebro har en stor anläggning byggts för rötning av biogas. Där är det givetvis billigast möjliga ensilage som till största delen rötas. Ensilage som därmed även transporteras en bit, då billigast i detta fall inte var närmaste.

När det gäller biogas anser jag att vi behöver reservera detta värdefulla drivmedel till de tyngre fordonen, då de lättare kan gå på el. Framförallt måste vi i framtiden förse våra jordbruksmaskiner med drivmedel, i andra hand bussar och lastbilar, då ju dessa transporter kan ske även med tåg. Personbilar som drivs av biogas är därför inte en satsning för framtiden.

Kärnkraftens uranbrist

I DN idag gapar Peter Wolodarski över mycket. Från Öresundsbron till Sahlin. Givetvis blir det ingen botten i någon av frågorna när man på ett så begränsat utrymme, som en ledare, försöker beröra så mycket. Därför skall jag bara ta upp en av frågorna, nämligen kärnkraften.

I dagens debatt vill Wolodarski, som så många med honom, få kärnkraften att framstå som en självklar lösning i frågan om vår elförsörjning i framtiden. Jag påstår tvärtom att kärnkraften knappast har någon framtid inte minst med anledning av de argument som Maria Wetterstrand framförde i Riksdagen, vilka jag inte behöver upprepa här. Titta själv.

I stället skall jag föra fram ett argument som väldigt sällan hörs i debatten. Nämligen den brist på uran som hör en nära framtid till om vi, och många med oss, väljer att satsa på kärnkraften. Redan om 20-30 år kan vi stå inför detta faktum. Alltså lagom tills våra nya reaktorer är redo att gå för fullt.

Idag bryts bara två tredjedelar av den uran som brukas i världen. Det stora förråd av uran som funnits i gamla kärnvapen, både från USA och gamla Sovjet har förbrukats i framförallt amerikanska kärnkraftverk. Det är inte jag som säger att vi kommer att drabbas av uranbrist utan det är IAEA. De säger även att om vi bygger en ny typ av reaktorer - bridreaktorer - som kan upparbeta uttjänt kärnavfall från kärnkraftverken, så har vi kärnkraft i kanske 200 år till. Det låter ju lovande om det inte vore för att denna teknik för kärnkraft ligger så långt i framtiden som 40-50 år. Flera decennier efter att vi nått sådan uranbrist att kärnkraften är överspelad.

Alltså är det som Maria Wetterstrand säger. Vi måste satsa på förnybar energi och det nu. Det är "Solar and thermal energy" som har framtiden för sig. Solar är all energi från solen, som sol, vind och vatten, och thermal är den energi vi kan få från jordens inre.

Så lika föråldrad som Olof Johanssons bromotstånd låter i dagens öron, kommer de borgerligas val i torsdags och Wolodarskis tumme upp för kärnkraften att te sig om bara några decennier. Så för, inte bara en bättre ekonomisk framtid, utan också en säkrad framtid för energitillgång är det bara de rödgröna alternativen som gäller den 19 september.

(En parantes: För dem av er som inte mött begreppen peak oil, peak uranium möter nu en intressant tid av efterforskning i ämnet. Ni kommer att se att för oljan handlar det om en ren fysisk begränsning i utvinningen medan det för uranet inte riktigt handlar om en topp.)

En skitsak helt enkelt

Peak fosfor - fosfortoppen - är en realitet vi inte kan blunda för. Vilket innebär att fosforn är på god väg att toppa i produktionen, precis som oljan. Det innebär fosforbrist i världen. Fosforen är lika mycket som oljan grunden för vårt moderna jordbruk. Grunden för vår överlevnad när vi idag är över 6 miljarder människor på jorden. Det här är inget nytt, men det är inte något som lyfts fram i den allmänna debatten som en nyckelfråga inför framtiden. Hittills har vi kunnat bryta fosfor och tillföra vår jordbruksmark, men i framtiden kommer den resursen att vara begränsad. Istället måste vi hitta andra vägar. Redan nu är konstgödning dyr och bönder ser sig om efter andra vägar att tillföra fosfor, mer traditionella som gödsel.

Det handlar om stora investeringar i att återföra även fosforn från folks, och inte bara fäs gödsel. Idag sker certifiering av slam från reningsverk, för att de skall kunna återföras till åkrarna. Men även om vi mäter och certifierar och återför en del slam till jordbruksmarken, så betyder det inte att vi gjort något för att få slammet renare. Vi måste helt enkelt sluta med att förorena mänskligt gödsel. Sluta med att blanda den med allt annat avlopp, med rengöringsmedel från hushåll och industri, är inte något som kan få fortgå om vi skall kunna försörja oss i framtiden. Även avföring från människor som blivit medicinerade är ett stort problem, som hormoner från p-piller och antibiotika.

Även maten måste regleras hårt för att hållas ren, så att vi får ett fungerande kretslopp.

Men mänskligt gödsels återförande till jordbruksmarken kommer inte att räcka. Vi måste även bruka jorden på ett sådant vis att vi får mindre urlakning av fosfor ur vår jordbruksmark. Undvika höstplöjning, då vinterns nederbörd för ut jordbruksmarkens näringsämnen i våra vattendrag och ut i havet. Nya jordbruksmetoder måste forskas fram, så att maten ändå räcker till oss alla.

Var finns då fosforn i världen kvar? Vilka länder är det vi är beroende av? Jo, det är framförallt Ryssland. Så vi är inte bara beroende av Ryssland för gödning utan även för fossila bränslen - energi. Om vi inte investerar i att bygga bort detta beroende med andra alternativ, så får vi leva med det. När oljetoppen och fosfortoppen drabbar - måste vi ha en beredskap klar. Då måste vi ha byggt ett resilient samhälle.

Höns och globala problem

Äggvitan är bara en smal remsa runt den stora brandgula äggulan. Till frukost har jag ett eget ägg och ett köpeägg. Smaken skiljer sig enormt. Tänk att ägg kan vara så goda - ja, då mitt eget från mina egna nyförvärvade höns.

Färgerna på äggen varierar med - ljusbrunt och vitt grönskimrande. Ännu är det nog bara tre höns som börjat värpa och inte så regelbundet. De håller fortfarande på att bo in sig. Sju höns har jag, varav två fortfarande är kycklingar. Det är en fröjd att se de vuxna hönsen våga sig ut i trädgården. Den största och fetaste går i täten och dvärgtuppen sist. De sprätter i marken, backar ett steg för att se vad som bjuds och väljer sedan vad de skall picka i sig.



Det är dags att skörda nässlorna med. En del stoppar jag rakt ner i soppan, men sedan får jag nog ta reda på hur jag kan frysa in dem till vinterns soppor. Undrar om jag skall förvälla dem först. En del skall jag torka i knippor - både till att krydda vår mat i vinter och till hönsen med.

I eftermiddag skall jag nog även hinna med att plocka sten ur mina nyuppgrävda odlingsbäddar. Det blir två i år, som skall vara upphöjda och så kommer jag att bygga på tre år på rad, för att få till växelbruk. I år blir det mest bladgrönsaker och lök. Ett växthus kanske blir ihopsnickrat i sommar med.

För plötsligt har jag fått gröna fingrar och vill hålla höns, allt för matens skull. Trots att det finns lättillgängligt och billigt nere i matvaruaffären. Mina ägg som kommer här hemifrån är faktiskt svindyra. Tidigare har jag inte kunnat motivera mig själv, men nu gör jag det med glädje.

För vad kommer att hända inom de närmsta åren, när oljan toppar och oljepriset skjuter i höjden. På min födelsedag den 26 april intervjuades en finansanalytiker, Puru Saxena, i Hong Kong, om vad han trodde skulle hända de närmsta åren. Han spår en tredubbling av oljepriset och gissade på 300 dollar per fat, ja, inte helt spikat för det kunde lika gärna bli 250 eller 350 dollar.

Fler och fler sticker nu ut hakan och pratar om Hubbarts peak. Senast det gjordes var på 70-talet och den oljekris som så var. Då en kris för att OPEC ville visa hur viktiga de var, att de hade kontroll över oljeproduktionen. Fast denna gång som Saxena säger, handlar det inte om producentkontroll utan om geologisk begränsning. Att det helt enkelt är naturen som sätter gränsen för vad som kan utvinnas.

Samma sak sa Göran Carstedt ekonomie doktor, på Sveriges Ekokommuners årsmöte i förrgår - om oljans ändlighet och vårt oljeberoende. Han visade förstasidor från flera av våra mest prestigefyllda tidningar, som the Economist, som målande visade vårt oljeberoende och den kris som komma skall.

Idag blir det allt svårare att utvinna olja. På 30-talet låg oljekällorna i Texas några meter under marken och för varje investerad energienhet fick man ut hundrafallt. Idag måste man ner under flera kilometer av havsvatten för att leta. Ja, och då vet vi vad som kan hända på 1500 meters djup. Med oljeläckan utanför USA:s kust. Undras om Obama måste dra tillbaka tillstånd om borrningar ute i havet, liksom Schwarzenegger?

Så det gäller att veta hur man påtar i jorden. Det gäller att veta hur man skaffar sig mat själv. Inte för att jag tror på ett tvärstopp på mat i butiken, men snart kommer det att vara lönsamt med egna ägg om jag inte vill lägga hela min lön på mat.

Omsorg om människorna och jorden

Första maj tal i Östansjö

Tänk att jag får komma just hit och tala hos er, i år när det är valår. Och att jag får tala om just det som jag ser som det viktigaste. Hur vi skall klara av omsorgen både om människorna och om jorden.

Det är så svårt det här – hur vi 7 miljarder människor alla vill ha vårt. Och så har vi även en annan dimension, den hur orättvist det är fördelat. Vi här i Sverige som har så mycket att om alla 7 miljarder hade så mycket som vi, så skulle vi behöva tre jordklot.

Det får en allt att fundera, på vad man skall göra, för att göra en skillnad. För det är ju just jag – som måste förändra hemma hos mig. Men vilken liten droppe i ett stort hav kan då känslan bli. Men om både jag och du och en till och en till....gör något. Då blir det mycket.

Valrörelsen kommer att handla om orättvisan. Efter snart fyra år med den borgerliga regeringen är det inte rättvist här i Sverige längre heller. En sådan orättvisa skapar en hård människa. Ser man orättvisa, blir man utsatt för orättvisa, ja, då kan det vara svårt att göra annat än se om de sitt och de sina. Att köpa den billigaste maten och de allra billigaste kläderna, utan att orka bry sig om orättvisor för människor som arbetat nästan gratis långt borta och över alla långa och energislukande transporter. Ja, det är förståeligt.

Men vem har sagt att det måste vara grått och trist och jättedyrt, det här att visa omsorg både för jorden, människorna och att dela det som finns.

Så jag funderar och fantiserar över hur en sådan framtid skulle kunna se ut. Och då har jag tänkt på min egen by, Vretstorp. För det är just där, där jag bor som jag kan göra skillnaden. Så igår fick jag äntligen stå där och hålla tal på Valborg i Vretstorp och ge dem min bild av Vretstorp om 20 år.

Så här föreställer jag att den kan låta om jag får hålla tal år 2030 i Vretstorp.

Jag känner mig verkligen rörd när jag står här och tittar på er allihopa, alla ni vretstorpare, pionjärerna för Omställningsinitiativ Vretstorp. Det var vi som var först med ett ekokvarter här i Hallsberg, det var vi som gick i täten för den stora omställningen, som idag hela Sverige har genomgått. Tänk att det inte var mer än 20 år sedan som vi stod här år 2010 och fattade vårt beslut att nu var det dags att ställa om.

Jag skall inte säga att jag är förvånad över det vi har åstadkommit, för jag trodde på er alla redan från början. Och egentligen var jag inte heller förvånad att vi lyckades visa andra kommuner i Sverige hur vägen bort från oljeberoendet skulle se ut.

Redan före 2010 hade vi ju gjort oss av med oljeuppvärmningen i kommunens hus. Men vi hade ännu inte riktigt förstått hur beroende vi var av olja i allt annat som vi ägde. Att bakom varenda en av våra ägodelar och vår mat, låg mängder av värdefull uråldrig olja. Massor av matmil och energi bakom tillverkningen i fjärran länder. Ja, idag kan vi stolt prata om matsteg istället.

Vilken tur att vi hade alla dessa sammankomster och öppna möten som gjorde att vi förstod hela vidden av problemet. Och hur vi fick upp ögonen för den omställningsrörelse som då börjat sprida sig över världen, nämligen Transtionrörelsen från England. Och tacka Byalaget för att de så entusiastiskt gick i täten.

Tänk så stolt jag var när jag och min gubbe flyttade in i det först byggda huset i ekokvarteret. Med virke från vårt lokala sågverk. Huset är så mysigt med sin storstuga och vårt lilla sovrum bakom köket svalt och fint året om. Tänk att man en gång i tiden trodde att man behövde bo i så stora hus.

När jag på kvällarna sitter utefter väggen i kvarterts samlingslokal och hör elden spraka, så berättar jag om forna tider för hela kvarterts barn. Då gör de ofta stora ögon när det förstår att barnen en gång i tiden ägnade så mycket tid åt att spela spel på datorer och x-box.

De spel och lekar våra barn idag föredrar är de ute i friska luften. Tänk att det fanns några årtionden när våra barn kom helt från uteleken. Tänk vilken risk vi utsatte dem för med deras hälsa.

Tänk vad skönt det är att inte längre bilarna får köra in i vårt centrum. Hur skulle det vara att strosa runt bland butikerna där om man var tvungen att hoppa undan för bilar hela tiden. Tänk att det fanns en tid när vi alla satt i varsin bil. Hur kunde man då prata en stund med grannen, som man idag gör när man åker hem med tåget eller bussen.

Tänk att min Peugeot fortfarande rullar och går, som kvartersbil. Hur den inte tankats med diesel på 12 år och klarat sig fint på rapsoljan. Men ofta är den inte ute, för vi vet ju också att rapsolja är mat. Tänk när vi kunde börja ställa undan våra bilar och kliva på tåget här i Vretstorp igen. Och tänk att vi byggde upp stationshuset till att vara en exakt kopia av vad det en gång var.

Minns ni året 2014, när vi precis hade fört upp våra första vindkraftverk. Och så när folk började sätta upp solceller på sina hus. Detta tillsammans med några små vattenkraftsturbiner håller ju oss med vår alldeles egna el.

Jag hoppas att ni njutit av vår festmåltid här ikväll, ett firande av den lokala matens återkomst. Hur växthusets alla grönsaker idag smakat ljuvligt, hur våra bönder idag försett oss, liksom varje dag, med bröd från mjöl mald i deras kvarn och potatis från deras fält.


Sedan hoppas jag att den unga grisen smakade bra. Tänk att det fanns en gång när de flesta åt kött varje dag. Då kunde ju inte söndagssteken ha avnjutits med någon speciell glädje.

Så höj era glas och tacka vårt bryggeri för den goda äppelcidern. Och nästa gång när ni går ner för vår gata så tänk tillbaka på den tid då gatan fylldes med bilar och husen runt om stod tomma och slitna. Tänk att vi då varken hade bageri, slaktare, grönsaksbod, skräddare, plåtslagare, värdshus eller ens biograf. Ja, så höj glasen! Skål.

Ja, så drömmer jag att Vretstorp är om 20 år. Om jag har en sådan bild, så kan jag staka ut riktningen mot en framtid utan den billiga oljan. En framtid där vi gjort oss oberoende av fossila bränslen och därmed klimathotet.

I morgon skall jag sätta upp staket till mitt hönshus – så att mina nya höns kan komma ut - och även se om jag hinner fortsätta att gräva på mitt nya grönsaksland. Det är mitt sätt att börja mina steg mot Omställning, med att åtminstone äta någon mat som bara kräver matsteg och inte matmil. Och kul är det.

Så i morgon är första dagen på framtiden. Själv bestämde jag mig redan i september när jag nyss kommit hem från Omställningsstad Totnes i England att det var dags för köpstopp. Och tänk vad mycket mer jag då hinner när man slipper åka till Marieberg och shoppa.

Och ni här i Östansjö måste börja fundera över hur ni vill att er by skall se ut år 2030.

Arbetslinjen - vad är det?

Alla kan vi känna igen ett brinnande engagemang och en hårt arbetande människa. Vi beundrar drivkraften och den tid den som "brinner" för det den gör lägger ner. Själv har jag en gång känt entusiasm när jag läste Signhild Arnegård Hansen bok "Våga". Hon är ordförande i Svenskt Näringsliv och hon beskrev i boken sin kamp och hela sin familj engagemang i uppstarten av hennes företag. Med Svenskt Näringslivs mått mätt, ett litet företag, men just henne engagemang och drivkraft gjorde att hon fick det hedersvärda uppdraget.

I ETC Örebro idag har man frågat fem personer om deras syn på arbetet och arbetslinjen. Vilket som begrepp konstaterades gå tillbaka till början av 1900-talet. Människorna som tillfrågats kommer från vitt skilda bakgrunder och beskriver sin syn på arbetslinjen på vitt skilda sätt, givetvis.

Där finns den fackliga som ser det som individens rätt till arbete och meningsfullhet. Moderaten som ser det som skyldighet att försörja sig själv. Miljöpartisten med den gamla MP linjen om medborgarlön och kortare arbetsdag och humanisten som till min förvåning menar att naturfolk har det sämre då de inte arbetar så mycket som vi gör.

Men när det här handlar om arbete så handlar det om att skapa en inkomst till sig själv, och de sina, av pengar. Det handlar aldrig om meningsfullheten i vad man åstadkommer. T.ex. hur meningsfullt är det, som Arnegård Hansen gjorde, tillverka potatischips? Hur har det bidragit till en bättre värld? Även om det han generarat pengar.

Själv beundrar jag drivkraften hos människor runt mig som brinner för att skapa en bättre värld. Politiker på alla nivåer som lägger timme efter timme av ideell tid till att skriva debattartiklar, blogga och knacka dörr, för att nämna några saker.

En del är i samhällets ögon dessutom "klandervärda" eller "stackare" beroende av vilken syn man har, då de mycket väl kan vara arbetslösa eller sjukpensionärer. Men de skapar möten mellan människor och driver hela kommuner med hundratals miljoner kronor i omsättning. Själv har jag sällat mig till skaran och blir nog både beundrad och dumförklarad av andra, när jag dessutom valt att gå ner i arbetstid och tjäna mindre pengar i mitt vanliga lönearbete.

Sedan har vi alla de som arbetar ideellt utan att göra det politiskt, som med våra ungdomar, både inom idrott och för andra aktiviteter. De som hjälper ensamma och äldre i vardagen, de som ägnar sig åt att driva frågor mot orättvisa i andra länder och gör insamlingar. De som far ut i världen som voluntärer eller i vårt eget land ser till att hemlösa får tak över huvudet och mat i magen, för en natt och en dag. Överallt finns de med sitt engagemang och inte en krona får de betalt och ändå gör de saker som är mer än meningsfulla.

Så frågan är; vad är arbete? Är det bara det som inbringar en inkomst i pengar, oavsett om det man gör är ett meningsfullt tillskott för världen eller ej?

Finns det några som alltid kan känna sig värdefulla, så är det åtminstone de företagare som kämpar för den låga timpenning, som det innebär att vara jordbrukare. Det är de som tillverkar vår mat och gör det som kan vara helt säkra på är ett meningsfullt arbete. Idag värderar vi maten så lågt, att vi inte vill lägga någon större del av våra pengar på det. Och med alla mellanled från producent till konsument så ger det inte många kronor till bonden.

Lena Baastad och Johan Ehrenberg fick igår inleda och avsluta tidningen ETC. Då kan jag bara konstatera, att deras kloka ord får mig att dra slutsatsen att den privata konsumtionen och marknaden inte kan avgöra vad som är meningsfullt och nyttigt i vårt samhälle. För marknaden tar varken intitiativ till att skapa grön kollektivtrafik eller en offentlig sektor där vi tar hand som våra barn, gamla och sjuka.

Maud Olofsson och Andreas Carlgrens debattartikel i SvD idag kan få stå som ett exempel på den syn på arbetslinjen, tilltron till marknaden och konsumtion, som kommer att driva oss allt längre bort från en framtid där vi värnar om planetens överlevnad och omsorgen om varandra - earth care, people care och fair share.

Förbifart Stockholm märkligt resursanvändande

Förbifart Stockholm känns som en angelägenhet inte bara för stockholmarna utan för Sverige. Om det skall röstas i frågan borde det väl rimligen röstas i hela Sverige. Även om pengar kan skapas ur intet så kan inte jordens resurser det. Om vi lägger mängder med energi och resurser på att bygga tunnlar för i stort sett bara bilar (7% kollektiv trafik) så lär vi inte ha så mycket resurser kvar till kollektiva lösningar på persontransporter i vår huvudstad.

Intressanta artiklar i frågan igår i DN av Per Kågesson fil dr i miljö- och energisystemanalys som förespråkar att en långt större del av förbifarts tunnlarna skall vara för kollektivtrafik. Där han talar om elbussar på gummihjul som skall ha stationer som öppnar och stänger när bussarna kommer in, så att inte avgaser från bilarna i tunnel når passagerarna. Talar även om små förarlösa bussar som istället kan gå ovan jord, en bit upp i luften. Fast en dyrare lösning.

Det jag funderar över vad det skulle vara för fel på en utbyggnad av tunnelbanan om nu stockholmarna behöver transportera sig mera? För visst är det väl så att just järnhjul på räls är det som kräver minst energiåtgång?

Själv önskar jag ett tänkande som tar en helt annan form, där man istället försöker utveckla våra små samhällen med goda transportmöjligheter och stimulera till företagande där. Då en resilient/hållbar storlek på ett samhälle snarare handlar om en befolkning på en bit under 10 000 personer, för att också vara lagom att cykla inom.

Vad gör vi när den billiga oljan inte längre finns och vi som bäst kan hålla oss med drivmedel till en tredjedel av det vi använder till personbilar idag. 2020 när förbibart Stockholm är tänkt att stå klar så kan behovet redan vara överspelat.

Det bidde en tumme....

I det Länspolitiska programmet för S inför valet i Örebro län så kom inte mycket med av mitt tillägg om oljetoppen. Faktum är att det bidde bara en tumme. Här nedan finns hela mitt förslag till den text till programmet. Det som kom med var fram till "och" i andra meningen (kursiverade), alltså precis innan det som det handlade om började.

Men givetvis förstår jag att man inte kan ta en sådan ställning. För många var detta kanske första gången man överhuvudtaget hört talas om oljetoppen och slutet på den billiga oljan. Själv ägnade jag många veckor åt att försöka hitta siffror som motsäger det. För tänkte jag, om det vore sant så borde den politiska eliten ropat högt om det för länge sedan....eller? För om vi snart står där mitt i det som kommer att få finanskrisen att verka som rena drömmen, så borde vi åtminstone varit ett parti som i förväg sagt; vi måste vara försiktiga, vi ser risken, men hoppas att det inte stämmer.

Och här är texten:

I en värld där vi inte bara måste vara klimatsmarta utan även resurssmarta, så är det vi socialdemokrater som har helhetsgreppet med vår omsorg för människorna, jorden och för en rättvis fördelning. Vi står inför två stora problem, den globala uppvärmningen och slutet på den billiga oljan. Idag utgör minst 85% av den globala energiproduktionen av icke-förnybara bränslen. Där de fossila bränslena står för merparten och kärnkraften av bara cirka 6%. Både oljan och uranet kommer att toppa i sin produktion. Oljan inom 20 år, men mest troligt inom de närmsta åren, och med den kärnkraftsutbyggnad som idag sker i världen, så kommer uranet att gå samma väg snabbt.

Oljetoppen är när oljeproduktionen når sin topp och hälften av oljan är kvar. Utan ökad produktion så leder det till kraftigt ökat pris. Vi är broende av olja, inte bara för våra bilar och uppvärmning, utan vad viktigare är, för alla våra konsumtionsvaror. Vilken den viktigaste är maten. Dagens jordbruk kräver stora mängder olja. Likaså gör maten när den transporteras globalt. Varorna i våra matbutiker domineras av långväga varor. Slutet på billig olja, betyder därmed också slutet på billig mat.

Vi kommer att behöva skapa mer motståndskraftiga – resilienta – lokalsamhällen. Därför är det viktigt att vi ställer om till mer lokalproducerad mat, förnybara energikällor, mer energieffektiva och mindre bostäder och bättre utbyggda allmänna kommunikationer, framför allt då järnvägen. Kommunerna måste gå före och visa vägen i sin offentliga upphandling för att stimulera den lokalproducerade maten. Vi socialdemokrater vill också stötta lokala initiativ som verkar för lokal omställning. Med andra ord vill vi se fler prunkande grönsaksland och sprättande höns i våra trädgårdar.

Distriktskongress och olja

Frågan är just vilken väg Omställning skall gå. Inte genom politiken utan genom folk på plats, i byn och kvarteret, är den engelska modellen för Transtionrörelsen. Även om den där tar sig in i lokala styrelser likaväl. Själv engagerar jag mig för att få in den i S politiken och även lokalt här i min by.

Idag skall jag försöka mig på att på distriktskongressen för S i Örebro län att få in formuleringar om den dubbla problematiken om slutet på den billiga oljan (oljetoppen) och klimatförändringarna i den skrift som skall vara vägledande nu i valtider. Vissa formuleringar har accepterats, men skall bli intressant att idag, andra dagen av kongressen, få se exakt vad.

Stora globala frågor om världens energiförsörjning kan tyckas inte ha någon plats i en distriktskongress och ute i distriktets kommuner. Men det är ju just i det som Transtionrörelsen verkar. På det lokala planet, bland de människor som man har sin plats på jorden. Det är där som Omställningen måste börja. Därför ha energifrågan globalt sin plats på distriktsnivå. Inte minst behöver man förstå varför man skall ställa om, ha en omvärldsbild klar för sig.

Klimatfrågan är inte kontroversiell. Utan det är just frågan om tillgången på olja som möter motstånd. Det talas allt för lite om problematiken och förståelsen för oljans roll under de senaste hundra åren, för den teknikutveckling och det överflöd, den befolkningsexplosion vi haft, finns inte. Oljans unika roll som energikälla finns ingen insikt om. Man tror sig kunna hitta nya energikällor av samma omfattning och vikt inom de närmsta tio åren. Tron på människans ständiga tillväxt och "teknikutveckling" mot det bättre är så stark. Att civilisationer kommit och gått genom tiderna, till stor del beroende av resursbrist då de växt sig stora, finns ingen insikt om, som Romarriket, Inkariket. Att se de senaste 200 åren i ett perspektiv på 10 000 år, sedan den senaste stora tekniksprånget - jordbruket - är svårt.

I morgon skall jag träffa min hembys Byalag för en första träff för omställning. Det skall bli minst lika intressant och viktigt som att försöka åstadkomma något på en distriktskongress. Och för kongressen så känns det som att slåss mot väderkvarnar.