Aj aj...vad vi bör skämmas..

Min blick fastnar på tre bilder i Svenska Dagbladets nättidning på deras quiz - vad som hände i veckan. Det är en bild Khadaffi, oljeutsläppet och Måns Zelmerlöw. Dessa tre bilder summerar inte bara vår vecka - utan vår tid.

Igår skrattade jag och blev inspirerad av Johan Ehrenberg som kom till Åsbro. Folket där hade gått man ur huse och även de lokala Askersundspolitikerna var bänkade, intresset var stort. Ehrenberg lyckades göra vår tids största akuta problem till lösningsfokuserat. Och det handlade även om man faktiskt kan få slå på teven och se på Måns Zelmerlöw, men att om man bara ägnar sig åt det - ja, då är det kört.

Klimathotet och problemen med de fossila bränslena är givetvis den fråga jag talar om. Vårt oerhörda beroende av olja har fört oss till en situation vi inte borde vara i. Idag skriver Bengt Nilsson i DN debatt med svidande kritik, inte minst mot mitt eget partis tidigare politik, om det svenska stödet till Afrikas diktatorer. Liksom Cecilia Malmström nu får stå och försvara sig, när hon försökt mildra effekten mot flyktingarna i Khadaffis Libyen, på så sätt får vi stå och försvara det bistånd vi gett som nått fel fickor i Afrika. Borgerliga regeringen har fortsatt en politik där man försökt att se till "stabiliteten" som Bildt uttryckte det.

Stabilitet för vad kan man då undra? För att inte gunga båten för mycket för Afrikas folk, så att deras diktatorer blir pressade och missgynna sitt folk ännu mer. ELLER kan det vara så att vi inte vill gunga båten så att det stör oljeexporten. Där står vi nu alla med skägget i brevlådan när Afrikas och Mellanösterns folk kräver sin frihet.

Med det kommer de säkerligen även att kräva rätten till sina egna naturresurser. För den sista halvan av oljan behöver de till sin egen välfärd och som framtida reserv för sin egen utveckling. Och vi måste då se oss om efter andra möjligheter till att få vår energi. Och det är där som Ehrenberg träder in. Det kan tyckas som en piss i Mississippi det här med att tillverka sin egen el. Men när de första datorerna kopplades samman till ett Internet, så var det också en liten händelse. Idag har alla dessa små, små händelser blivit något stort, som gör att du faktiskt kan läsa det jag skriver här idag.

På samma sätt spelar det roll vad du gör. Om du börjar producera din egen el - med solceller, vindsnurror (i luften eller i bäcken) eller på något annat sätt och använder upp det du för tillfället kan och skickar ut resten av den rena elen på nätet för andra att förbruka. Då gör DU skillnad. Tekniken till rena lösningar är redan här och småskalighet och det storskaliga måste både få ett utrymme.

I Askersund som exempel har kommunen nu funderingar på att bygga två vindkraftverk med en sådan storlek att de kan täcka 2/3 delar av deras Askersundsbostäders behov. Det är vardagshjältarna som i samma andetag tar ställning för frihet för Afrikas och Mellanösterns folk, utan att kanske egentligen vara medvetna om det.

Så det är go Energynet go!

Tummen upp....

Vi människor har satt vår prägel på 75% av den isfria landmassan, sa de alldeles nu på Svt2. Så när Kriskommissions rapport Omstart för Socialdemokratin i sin del om Omvärlds och idéanalys ägnar tid åt att diskutera frågor som jordens resursbrist och klimatfrågan, så känns det helt rätt. Äntligen lyfts de väsentliga frågorna fram.

Det jag hunnit läsa av rapporten känns som om man lyssnat mycket bredare inom partiet och nu äntligen får oss att inse att vi i Socialdemokraterna sitter på en ideologi som vi nästan glömt bort och som är lösningen för vår framtid. I rapporten poängteras t.ex. vikten av marknaden och jämställdheten och sätts inte längre i ett motsatsförhållande. Vi tror åter på att vi med mänsklig kraft kan skapa en välfärd till oss alla.

I förrgår lyssnade jag på Lena Sommestad i Tankarnas Trädgård och hon sa också att vi åter måste till jämställdheten att det är det som är den enda vägen till en hållbarvälfärd. För de av er som läst Jämlikhetsanden så inser ni att det är i det jämlika samhället som människan mår bäst. När människor lägger statusjakten på hyllan och slutar avundas och har andra värden i livet, då blir det ett gott samhälle. Med lång livslängd som resultat t.ex. Om människor har tämligen lika välstånd mår de bättre. I rika länder är inte fattiga så fattiga som gemeneman i en del andra länder, men ändock så är livskvaliten sämre i ett sådant land för alla, om klyftan från de "rika" fattiga till de rika "rika" i samma land är mycket stor. Ojämlikheten skapar ohälsa hos både fattig och rik.

Vi har att åter hitta "lycka" som inte bygger på privat konsumtion. I en tillväxtekonomi behöver vi konsumera, annars stannar tillväxten av och idag har alliansen sett till att flertalet har mer pengar i fickan för att just kunna ägna sig åt privat konsumtion. Allt för att sporra ekonomisk tillväxt. Visserligen sägande att denna tillväxt kan komma genom tjänster som RUT.

På Svt2 har de nu kommit till den ändliga resursen olja och vår beroende av densamma. Det tar 300 miljoner år för jorden att återskapa den mängd olja som vi förbrukar på ett år. Och med det så tror jag att jag sätter punkt för detta inlägg.

Ett inlägg i positiv anda och tummen upp för kriskommissionen rapport. Fast nu pratar de visst om Arktis tunnande is också på teve. Så ja, det är bråttom.

S ska välja väg - tre vägar

Tiden tickar på och kandidater lyfts fram och fokus ligger mer på förmågor än på den faktiska politiken.

Men i DN idag berättade Mikael Damberg vad han vill i några sakfrågor - tredelad föräldrapenning, kompetenskonto (så man kan sadla om med ny utbildning när man vill i livet) och en RUT anpassad till småbarnsföräldrar och en förhoppning om jobb genom tillväxt. Det vore väl trevligt tänker jag. Denna riktning där man vill anpassa sig till en vinnande allianspolitik, men göra den lite mer mänsklig. Då man gjort analysen att vi står inför fortsatt tillväxt och det nu handlar om hur vi skall fördela dessa kommande tillgångar.

Och jag tittar sedan på hur Lena Sommestad pratar om vad hon vill. En värld där Kina och Indien nu är i sitt stadie av en växande arbetande befolkning och därmed i sitt stadie av tillväxt för att nå dräglig tillvaro för sina folk. Hur vi är i ett stadie av en åldrande befolkning och borde vara förbi tillväxtstadiet och ha nått stadiet av nöjda - och då jordens resurser är begränsade låter andra som ännu inte nått vårt välstånd få sitt utrymme. Hennes fokus på hållbar ekonomisk och miljömässig utveckling, med nödvändig reformering av ekonomiska systemet, då det är dags historiskt.

Sedan har vi det traditionella - arbetarklassens parti - den där man vill ha en stark koppling till fackföreningsrörelsen. Där går retoriken att känna igen med klasskamp och industrisamhälle. Även denna riktning förutsätter en växande kaka - tillväxt - som vi skall fördela. Och även att det finns både kvalificerade och okvalificerade nya industrijobb i framtiden.

Tre riktningar i ett och samma parti. Tre riktningar som är svåra att förena. Själv ser jag Sommestads syn som den som faktiskt har gjort en korrekt nutids- och framtidsanalys. Men jag tror inte att det är ett vinnande koncept. För vi är inte där än. Trots globalt stigande matpriser, oljepriser, råvarupriser och extrema väderförhållanden, så ser folk ännu inte detta som tecken på en förändrad värld. Kanske om bensinpriset når 20-lappen i slutet av året kan en och annan börja ana. Professor i ekonomisk historia Sommestad pratar nog så att få förstår. Och jag får ju faktiskt hoppas att hon har helt fel - det vore en lättnad. Men tyvärr så tror jag det inte.

På torsdag kommer hon till ABF Tankarnas Trädgård i Örebro och åtminstone jag kommer att vara på plats.