Thriller och RIP...

Brooklyn strax före midnatt den 25 juni. Kör genom mörka gator och där på en idrottsplan har folk spontant samlats och ur högtalare ekar Michael Jacksons stämma. Första sidan i NY Times skriver om Jackson om hur kändisar och ledande politiker runt om i världen lovordar Jackson.

För mig var Jackson också en stjärna - inte minst i början av 80-talet när vi dansade till "Thriller" och "Bad". Men idag så är det känslan av obehag inför misstankar om pedofili som får mig att minnas Jackson. Även de många operationerna om lämnade honom nästan utan näsa, tillika med den blekta huden. DN skriver idag om de senaste decennierna av missbruk av receptbelagda läkemedel. Jackson fick några timmar innan sin död en spruta med ett morfinliknande preparat av en läkare.

För mig framstår stjärnan som både ett offer och en förövare en sorglig figur i en hård kändisbransch. Pengar i mängder javisst....men "money can´t buy love or happiness". Så Michael Jackson RIP, bara 50 år gammal.

Mycket vill ha mer - Svenskt Näringsliv på hugget

Med Urban Bäckström i täten för Svenskt Näringsliv kommer de med en önskelista på skattesänkningar i SvD idag som får en att tänka på ordspråket om man räcker dem lillfingret... Fast det känns förstås som att de redan har tagit hela handen. De säger att en stor skattereform måste till för att göra svenskt företagande mer konkurrenskraftigt internationellt. Och jag kan hålla med dem om en del.

Jag håller t.ex. med om transparens och förenkling och lägre beskattning på jobb, med det menar jag arbetsgivaravgifter, är på sin plats. Jag håller inte med om lägre skatt på kapital och att värnskatten skall bort. Men givetvis är det Svenskt Näringslivs roll att ha en sådan önskelista. Politikers roll är att lyssna på alla parter och sedan göra gott för alla. Fast med en regering som har en så stark tilltro till marknadskrafterna och näringslivet som allenarådande i mänsklighetens frälsning, då blir jag orolig att jag har sett Moderaternas nya skattereform och inte Svenskt Näringslivs önskelista i Svd idag.

Bäckström och co. menar att skattereform i två steg med sänkningar på 55 miljarder nu bör skyndsamt genomföras. De 80 miljarder i skattesänkningar som redan genomförts räcker alltså inte. Mycket vill ha mer.

Offentlig sektor - det där stora åbäket man då tänker på - verkar inte kräva några pengar alls i deras värld. En tärande sektorn, den där...ja, den som handlar om skola, vård och omsorg, infrastruktur och kulturliv, den kan vi alltså ytterligare minska med 55 miljarder. Lärare, läkare och kulturarbetare behövs alltså inte. Åtminstone inte till dem som inte skulle kunna punga ut ur egen ficka för dessa. Tillväxtens lov sjunges och genom den så skall utrymmet för offentlig sektor kunna få sin kakbit ändå. För kakan skall bli så mycket större genom Svenskt Näringslivs nya skattereformönskan. Och detta blir då tydligen inte ytterligare en påfrestning på vårt gemensamma jordklot.

Så visst bör vi ha lägre skatter på jobben - arbetsgivaravgifter - visst bör vi förenkla skattesystemet. Men tar man bort en skatt måste man ersätta den med en annan. Och här så undrar jag - med vad? Produktionsskatt istället för vinstskatt kanske? Ja, inte vet jag. Då kanske ingen kan slingra sig undan i ändlösa travar av med undantag och avdrag. Ett nytt förslag på skattesänkning som Svenskt Näringsliv även satte upp var ett riskkapitalavdrag - ytterligare ett kryphål bort från bolagsskatten/vinstskatten. Det som är viktigt just nu är att inte tänka att "det går iiinte" utan istället tänka fritt och fundera över innovationer av skatter. För både pengar och skatter är en mänsklig uppfinning och inte en av naturen given lag. Och vi kan uppfinna bättre.

Så skattereform, ja tack. Svenskt Näringslivs skattereform, nej tack.

Ställ om! - ja, usch...

Hur ser vår framtid ut? Hur akut är klimatkrisen och är tillväxt nödvändig? Går vårt nuvarande ekonomiska system under om vi inte har tillväxt. Var skall i så fall tillväxten finnas? Behöver vi i Sverige tillväxt?

Satt igår i några möten om just denna fråga. I Mellansjölandet Leaders Klimatgrupp som jag är med i och sedan träffade vi två andra Leaderområden och några representanter från Hela Sverige skall leva. Det väcker många funderingar. Dagens syn på klimat- och miljöfrågorna tycks vara att vi skall investerar oss ur problemet till att påverka miljön mindre. Nyare bilar, bättre miljöteknik. Att detta nya skall ge oss samvete och möjligheten att fortsätta att leva som vi nu gör. Denna syn sprider sig som en löpeld över jorden, sporrar entreprenörskap och uppfinningar är en ny positiv drivkraft för att skapa ett bättre klimat.

Frågan är bara om det egentligen är möjligt? Kan verkligen mer och nya prylar leda till denna rena nya värld? Det tycks vara regeringen och näringslivets syn åtminstone.

Samtidigt jobbar Hela Sverige skall leva för omställningen. Ställ om! - till ett hållbart samhälle är budskapet. Det började i staden Totnes i England och sprider sig allt mer. Tanken på Transition Towns. Här handlar det istället om att ta till vara, närproducerat, lokala pengar. "Bilen, boendet och biffen." Var ett uttryck jag fick höra igår, att allt måste påverkas och att vi faktiskt måste tänka oss att ge avkall. Minska ner. Det räcker inte med snålkörande tvättmaskiner, vi måste också köra dem mindre. Det räcker inte med miljöbil - vi måste även hitta de allmänna kommunikationerna. Vi måste kanske ge avkall på Thailandsresan. Vi får inte lura oss att tro att det går att ställa om utan att ge avkall.

I allt detta som jag så väl förstår måste ske, så blir jag trött och grinig. Jag önskar att jag såg tjusningen i att tillbringa min semester här hemma, såg tjusningen i att handla begagnade kläder och möbler. Jag är ju rent bedrövligt dålig på detta. Men jag har köpt nytt - jag har köpt en bränslesnålare bil igår. Den är jättesnygg, ny, luktar gott, kör fint.... och jag gör miljön en tjänst.

I övermorgon bär det av till Brooklyn - men det måste väl jag få. Jag har ju släkt där, vi måste ju....

En opposition att känna sig "hemma" med...

Johan Ehrenberg har intervjuat Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson om skatter och miljö, som går att läsa på ETC nättidning. Det var läsning som gjorde mig väldigt glad. Att få läsa (går att höra med) om deras samstämmiga vilja att låta politiken påverka både ekonomin och omställningen mot ett mer hållbart samhälle.

I den diskussionen så kände jag mig "hemma" och då väcks givetvis en mängd nya frågor med. Inte minst i det som jag bloggade om själv den 14 juni - om möjligheten till nya former av skatter. Blir en S-krönika på måndag i NA med samma funderingar.

Socialdemokratin på villovägar!

Göran Greider skriver i Ordfront våren 2003 en artikel som heter "Vad är en socialdemokrat". Han längtar tillbaka till det som Socialdemokratin en gång var och konstaterar att då år 2003, med Persson som statsminister, i det han sett att Socialdemokratin blivit, så är han inte längre en sosse själv. Hans analys är lång och oerhört intressant.

Den pekar på Socialdemokratins förvirring i ett nytt samhälle. En förvirring som leder Persson bort från Socialdemokratins kärna av rättvisa både i det fysiska och det mentala livet. Alltså i att dela produktionsresultaten och att dela makten rättvist mellan människorna. Och det är just där som jag ser att Socialdemokratin går vilse och förlorar valet 2004. Man ger upp Ernst Wigforss portalparagraf i partiprogrammet och ersätter den inte med en ny.

Wigforss portalparagraf "att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor"

Socialdemokratin anammar istället en socialliberal ideologi och påbörjar duktigt det som de Nya Moderaterna sedan fullföljer. Det är just detta som idag gör det så svårt för folk att tro på Sahlin och kompanis retorik mot den moderatledda regeringen. För de minns ett Socialdemokratiskt parti, med Persson i spetsen, som faktiskt påbörjade hela denna nedskärning av välfärden och skattesänkningar till de som redan har, både arbete och inkomster. Läs gärna hela Greigers artikel för att få veta mer.

Med några valda citat från Greiders artikel vill jag visa på Socialdemokratins problem med att engagera människor.

"All erfarenhet, för att inte tala om forskning, visar att stödet för fördelningspolitik och offentlig sektor är större hos de mindre bemedlade än hos dem har det bra ställt. Ju högre upp i klasshierarkin – ju svagare blir stödet för offentlig sektor och jämlik fördelning. Så ser mönstret ut."

Om detta är hela sanningen så har Socialdemokratin gjort sitt och det har även en rättvis fördelningspolitik. Åtminstone så länge som det handlar om ett två tredjedelssamhälle (nu menar jag inte att det är så strikt - två tredjedelar som har och en tredjedel som är utan - men använder begreppet här på ett sådant sätt för att förenkla resonemanget). När den fattiga tredjedelen växer så är det i sådant fall först då som rättvis fördelning åter kan bli aktuell, om Grieger har rätt.

Själv har jag mycket svårt att se så negativt på människan, där det är egennyttan enbart som styr. Socialdemokratin måste övertyga inte med att ha en större grad av "social" i socialliberalism, utan med en ny Socialdemokrati - en Socialdemokrati som är aktuell i tiden. Om inte så ser vi vad den fattiga tredjedelens val kommer att bli i nedanstående citat av Greiders artikel.

"Obehagligast i hela denna utveckling är att socialdemokratin nu definitivt tycks ha kapat banden till den del av arbetarklassen som har det sämst ställt. Hos alltför många i den uppgivna, avpolitiserade delen av arbetarklassen tycks det tyvärr bara vara högerpopulismen som förmår väcka dem ur slummern och ibland få dem att gå och rösta "

Och detta visar sig allt tydligare idag, med 3,3% av rösterna till Sverigedemokraterna i Europaparlementsvalet.

Jag tror att människor i medelklassen och de allra fattigaste visst kan vinnas över till en ny socialdemokratisk politik. Men då måste den vara socialdemokratisk och inte socialliberal - andra kan socialliberalismen bättre och mer övertygande än vi socialdemokrater.

Wigforss portalparagraf har med rätta övergetts. Redan Bernstein såg att äganderätten var mer nyanserad än Marx hade trott. Sören Odensåker skriver på sin hemsida om ideologier: "Bernstein visar med statistik från Europa och framförallt från Tyskland och England att den nödvändiga kapitalistiska centraliseringen (företagens övergående till enbart stora företag) inte hade inträffat när Bernstein skrev denna bok. Det fanns för många små företag för att kunna socialisera industrin." (boken som hänvisas till är "Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter" från 1899)

Jag anser att idag är detta mer än någonsin sant. Småföretagandet - entreprenörskapet - är det som idag skapar en framtidstro. Tron på den egna förmågan att skapa och göra. Ingen entreprenöriell människan skall hindras av "folkets" vilja och medbestämmande i vad som skall produceras. Vi har ju sett att "folket" där man har försökt, har varit en ledande partiapparat - just det som Greider så ogillar i sin artikeln när han tittar på Perssonregeringen. Det har aldrig fungerat med "folkets" vilja när det gäller att producera rätt saker.

Vad vi socialdemokrater idag måste koncentrera oss på har jag redan sagt. Nämligen en rättvis fördelning av produktionsresultatet och en rättvis fördelning av makt. Det är här vi sossar kan skapa en ny politik. En politik där alla ges rätt till medel att ta del av produktionsresultaten.

Idag så är produktionsresultaten inte detsamma som för 30 år sedan. Då såg vi diskmaskiner, bilar och andra nya tekniska och miljökrävande varor. Idag handlar det så mycket om andra typer av produkter - inte minst producerade tjänster. Min drömtjänst kan se ut så här, och många med mig ser samma sak, som tur är. Det är tjänster som leder till att rikt liv - den lokala teaterföreningen som i samarbete med en restaurangägaren och ett bussbolag bjuder ut sin vara av "teater och middag". En trerättersmiddag på närproducerad mat och en chartrad buss som hämtar upp kunderna. Fantasin sätter inga gränser i det nya goa livet som vi alla bör kunna ta del av och ha råd med. Här inser vi att teaterföreningens insatser som i stort är gratis, även dessa skådespelare behöver ha ett levebröd.

När vi ser denna nya värld inser vi att "arbete" i dess forna form inte blir allenarådande. Kreativitet och "nya produkter" ser inte ut som förr och de ger inte heller alltid en vinst att leva på, men ett värde, en kvalitétshöjning för oss alla. Kulturarbetare, likaväl som "en tredjedel" behöver ha försörjning. Denna en tredjedel som i dag i stort är unga, behöver ha utrymme att blomma ut, vara kreativa för att så småningom kanske kunna skapa en "vanlig" inkomst.

Med detta sagt behöver vi ha högre skatter för att kunna fördela "produktionsresultaten" rättvist. Vi behöver en stor offentligt sektor som bjuder alla barn till en god skolgång och alla gamla till en god ålderdom. Vi behöver ny uppfinningsrikedom när det gäller skatter. Skatter som inte bestraffar den som vill anställa någon ny medarbetare. Idag handlar våra skatter mest om skatter på arbete och det behöver vi komma från - precis som vår moderatledda regering insett. Men till skillnad från dem måste vara att vi hitta nya skatter, för rättvis fördelning. Nya skatter som känns rättvisa och som gör att vår medelklass kan med hjärtat känna att det är rätt. För jag tror att vi människor vill göra rätt - vill dela med oss - när vi ser andra i nöd.

Så inte längre en gemensamt ägade av produktionsmedeln, så länge det inte är arbetarna i en fabrik som av gemensam kraft säger "låt oss köpa upp och driva vårt företag", för ingen skall hindras att skapa och tillverka.

Det enda hindret för tillverkning skall vara regler för vår miljö och för orättvis konkurrens när stora förtag försöker bilda karteller. Så där måste människors makt genom demokratisk lagstiftning komma in.

Men låt oss hitta nya vägar till en rättvis fördelning av produktionens resultat. Och den enda vägen dit är att övertyga fler, så att vi på demokratisk väg kan genomföra detta. För det är genom demokratin som vi fördelar makt.

Sosseflummiga EU förlorare

Mycket har sagts och skrivits kring vad det var som hände i valet. Varför inte S fick mer än en fjärdedel av rösterna. Flera menar att det berodde på fel fokus på frågorna, nationella istället för EU frågor. För hårt sminkade frontfigurer, för lite aktivitet på nätet m.m. Själv oroar jag mig för ett ändrat samhällsklimat, där frågorna vi bär faktiskt inte är intressanta för många människor. Socialdemokratin har fungerat då, men nu känns den passé för många. Som en lärare på min skola skrev i ett mailutskick till hela personalen att snart är det slut på sosseflummet i skolan.

Högerextrema politiker styr städer i Italien och romer körs på porten. I Ungern marscherar de på gatorna i massor, uniformsklädda, utan att de som ser på protesterar, tvärt om. Nazister runt om i Europa gapar om att de är förtryckta och diktur råder, då det inte känner att de fritt kan sprida sina idéer om diktur och förtryck. Deras ilska är äkta och medryckande i hela sin absurditet.

Unga är mer intresserade av nätet än av rättvisa. Kampen för rättvisa känns för dem så fjärran när datorn ligger i knäet och mobilen burrar i fickan. De som inte har mat i kylskåpet hemma är dolda, gömmer sig och försöker efterlikna alla de andra. Skammen, istället för ilskan över att inget ha, är starkare, när föräldrar blir arbetslösa och pengarna inte räcker till.

Empati känns långt borta och solidaritet ett ord som ej längre finns. Måste vi kanske ner i en botten för att kunna ta oss upp igen? Måste högerkrafterna få härja ett tag först kanske? Eller är vi hopplöst gammalmodiga? Mossiga och sosseflummiga bara?

Fler borgare - nu regeringen - på villovägar

Peter Wolodarski skriver i DN idag om regeringens ambivalenta beteende när det gäller stöd till företag i kris. 1,3 miljarder till SAS och vägran till Saab och Volvo. Då rimmar deras ideologiska ställningstagandet illa och mitt blogginlägg från gårdagen får ytterligare en dimension. Där skrev jag om Örebro ETC:s Ehrenbergs syn på att statligt stöd till bilbolag inte är en bra idé.

Själv är jag av samma åsikt och håller för en gång skull då med vår regering. Och det i huvudsak av miljöskäl. Om Volvo och Saab inte kan tillverka miljövänliga attraktiva bilar, så bör deras arbetare se sig om efter arbetstillfällen bättre anpassade till tiden och få hjälp av staten att överleva, utbilda sig däremellan.

Det som dock är så slående är de borgerligas motiviation till att inte stödja Volvo och Saab, när det tankar in skattepengar i ett flygbolag. Alltså deras ideologiska skäl, att företag bör bära sig själva och skattpengar gå till välfärdens kärna. Men regeringen - främst Maud Olofsson - tror alltså på SAS och Wolodarski visar att det knappast finns någon anledning för dem att göra det rent vinst och marknadsmässigt. För min del är det miljöhänsyn och jag vill ställa mig upp och ropa högt om - men hallå, tänker ingen på hållbara och rena transporter för gods och för folk?

TEN-T heter det program som 1992 i EU startades för att samordna transportnätet inom Europa (Trans European Network - Transport, för det finns andra TEN områden med som telefoni t.ex.). Jag har försökt hitta statistik på nätet över hur EU pengar fördelat sig mellan de olika transportsättet sedan TEN-T startades upp och inte lyckats hitta en helhet. (Vill någon tipsa mig om var jag kan hitta så blir jag tacksam.) Dock förstod jag i slutdebatten för EP valet att en stor del av EU:s stöd går till vägar. Som exempel beslutades 2007 om 52 miljoner euro till Citytunneln i Malmö och 56 miljoner euro till Norra Länken i Stockholm samtidigt som man 4,7 miljoner euro på järnvägen mellan Boden och Haparanda. Bara en liten inblick i proportioner.

Den nya TEN-T ser dock något annorlunda ut. Årets ansökan som gick ut i maj, skulle mer gå till järnvägar (240 miljoner euro) och sjömotorvägar (30 miljoner euro) än till vägar (100 miljoner euro) vilket känns lovande. Att för regeringen i detta läge satsa på SAS är allt utom tidsenligt.

S kritiseras i ETC Örebro

Efter en vecka av Nerikes Allehanda och Dagens Nyheter så kändes det skönt att i brevlådan hitta ETC Örebro och inget annat, det är ju Nationaldag. Jag har inte länsat brevlådan i går nämligen. Johan Ehrenberg skriver två mycket intressanta artiklar. Ledaren i slutet som handlar om EP valet och en analys av GM:s förstatligande. Hittar inte någon av artiklarna i nättidningen vid en snabb titt, men rekommenderar tidningen i brevlådan varje vecka, som en motvikt till alla dessa högertidningar.

Skönt att se Ehrenberg tvivla på att skattepengar bör gå till att rädda en misslyckad bilindustri, som det gör i USA idag. Här har jag redan tidigare skrivit en krönika i NA om just detta. Detta innan S gick ut med att vi vill stötta "vår egen" bilindustri med skattepengar. Själv är jag inne på linjen att stöd och utbildning till de bilarbetare som blir utan arbete. Framförallt stöd till utbildning så att dessa arbetare som redan har kunskaper får fylla på med det nyaste inom miljöteknik, så att arbetskraften finns i det som kan bli nya gröna jobb. Och kanske sporra dessa arbetslösa till att själva ta initiativ till nytt företagande.

Att premiera SAAB och Volvo, som är amerikanska företag, med svenska skattepengar, och som inte tidigare begripit vart utvecklingen är på väg, det är inte något jag förespråkar. Så skönt att läsa att Ehrenberg skriver så här: "GM:s kris är samma kris om alla bilföretags. En gigantisk överproduktionskris, skapad av en lånebubbla och en konkurrens där ständigt nya tokdyra jättebilar presenteras för att ta någon promille i ökad marknadsandel." Ehrenberg fortsätter sedan med att tvivla på det som tycks vara dagens hoppfulla mantra, att marknaden kommer att lösa klimatkrisen och tillverka rätt grön teknik som motsvarar efterfrågan. Han säger: "Varför skulle människor tro att privata kapitalägare kan klara problemet när de inte ens klarar av att göra bilar?"

Ja, om finanskrisen borde lärt oss något så är det väl att inte sätta så stor tilltro till att marknaden skall lösa allt, när landet USA går in och socialiserar ett så enormt företag som GM. Vi ser att socialismen står sig även idag. Framförallt vår Socialdemokrati där marknaden skall vara i människans tjänst. Men vi som sossar får inte gå vilse i vår panik att rädda arbetare som har FEL jobb. Vi måste istället stötta dem så att de får RÄTT jobb.

Ehrenberg gav även S:s EP kampanj en dänga. Inte helt orättvist tycker jag det heller. Även om syftena bakom valbudskapen är rätt och riktiga, så saknas det förtydligande om VAD och HUR. Folk är klokare än man tror och kan visst hänga med på lite djupare resonemang.

Hopp och förtvivlan

Det som för dagen känns mest angeläget är hoppet som Obamas tal igår väckte och hur sedan de mörka krafterna i Holland slår tillbaka. En hand utsträckt mellan två kulturområden får strax därpå mattan undandragna för sig.

Själv lyssnade jag inte på Obamas tal, kvällen ägnades åt lokalpolitik istället. Distriktssköterskans vara eller inte i min lilla by. Jag förstår på alla som berättat om talet dock, att jag missade något stort. Får väl leta upp det på Youtube - tänk vilken ny värld vi har - allt en knapptryckning bort.

Nu har Geert Wilders med sitt parti PVV tagit kanske 20% av de holländska rösterna och främlingsfientlighet och islamhat breder ut sig. Vad är det med vårt Europa - att det aldrig skall lära sig?

Sex och sånt!

Got you looking! Det var bra. Föreläsaren ber publiken att räkna upp olika typer av sexuell läggning. "Hetrosexuell" ropar någon och han skriver det på blädderblocket. "Homo", skriker en annan. Sedan kommer det en hel radda av begrepp: pedofil, nekrofil, sadist, bondage, bisexuell... ja listan är lång när folk kommer igång.

Föreläsaren ser finurlig ut, men också lite trött. Samma visa varje gång, tycks han tänka. Att folk har dålig koll på det här med sexuell läggning och sexuellt beteende. Ungefär sådär kan det gå till när det föreläses om HBT frågor. Ett begrepp som dyker upp allt mer i debatten. Inte ens en hel hög med tämligen upplysta socialdemokrater som är på ledarskapsutbildning har koll på läget.

För att reda ut begreppen så finns det bara tre typer av sexuell läggning. Homosexualitet (man blir kär i en individ av samma kön), hetrosexualitet (man blir kär i en individ av motsatt kön) och bisexualitet (man blir kär i en individ och könet spelar ingen roll). Övriga uppräknade saker är sexuella beteenden som är helt oberoende av vilken läggning man har.

Märkligt är att de sexuella beteenden som folk tänker på när man frågar om sexuell läggning mycket handlar om olagliga avarter av mänskligt beteende. Bara för att man själv inte ägnar sig åt det så tror man kanske att det är en läggning. Pedofilen förgriper sig på barn. Vilka barn som blir utsatta beror givetvis på pedofilens läggning.

Fast när det gäller sexuellt beteende så ägnar väl de flesta av oss åt sex som är varmt, gott och som gör att vi somnar in så skönt och tryggt i varandras armar. Sex där det är två vuxna som vill och gör sex ihop. Fast ibland undrar jag om alla har det så. De som nog är värst utsatta i så fall är kvinnor som är utsatta för hetrosexuella män.

Så, ja, sexuell läggning och sexuellt beteende skall vi nog hålla isär. Och allt sexuellt beteende som inte har två medgivande parter skall vi fördöma och resten måste vi väl alla glädja oss åt att det finns.

Vad det gäller HBT så innebär den förkortningen följande. H för homo, B för bi och T för transpersoner. Det sista handlar om människor som ibland eller alltid känner att de hamnat i fel kropp/fel identitet - alltså i fel kön. Vilken sexuell läggning en transperson har förtäljer inte historien och handlar därmed inte om sexuell läggning.