Plötsligt tystnar han och rösten brister. Han vänder sig mot kvinnan och säger "nu för du ta vid". Hon förstår först inte varför, men hoppar sedan upp på golvet och fortsätter att tala inför de fyrtiotalet människor som samlats. Hur ska vi gå vidare undrar hon, för det är ju för honom och hans vänner, som vi gör detta. Hon håller upp en tidningsbilaga med en bild av ett barn. Över honom står det Framtidsveckan.
Mannen som närapå brustit i gråt, hade berättat om det läge vi idag står inför. Om klimatförändringar, artutrotning och kemikalier i vår natur som eskalerat de senaste decennierna till oanade proportioner. Han hade berättat om hur unga män idag får allt sämre spermiekvalité av kemikalier och hur en art försvinner var tjugonde minut. Det var när han förklarade att Framtidsveckan inte är ett jippo, utan har ett stort allvar finns bakom och att vi gör det för våra barn, som hans röst brast. Precis som jag själv fick han väl bilden av sina egna barns ansikten för sig och kände skam för vad vår generation åstadkommit med vår planet. Och hopplöshet inför den oförmåga vi har att göra något åt det. Invanda som vi är i våra levandssmönster och vår konsumtion.
Men håll utkik efter Framtidsveckan. Ett sätt att se vad som görs i positiv mening för att göra något för en hållbar framtid för vår planet och vår byggd. Och gör det för Evin och alla andra barn: Keep my earth clean.
fredag 10 februari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Glada tjejer Totnes
Riverford farmlåda
Kanot på River Dart
