Att vända till ett nytt blankt blad

Ibland blir det inte som man har tänkt sig och då är det bara att vända blad och börja på nytt. Det är roligt att vara fritidspolitiker, men också en märklig ny värld för mig. De senaste fyra åren har jag suttit med i Hallsbergs Miljö- och tekniknämnd.

År 2006 i valrörelsen sa jag till mina elever - 13-16-åringar - att de skulle engagera sig. Försökte peppa dem till att delta i samhällets utveckling, men insåg att det var mest tomma ord när jag fick frågan "Men vad gör du?". Därmed fanns det inget annat att göra än att själv ta reda på var jag kunde göra mest nytta. Efter genomläsning av partiernas partiprogram, blev det Socialdemokratin som jag bestämde mig för att ge min tid till. I partiprogrammet fanns inte en enda sak som jag inte kan ställa mig bakom. Sedan om realpolitiken inte alltid fördes till mitt gillande, så såg jag att med ett partiprogram i ryggen, så kan jag ju alltid likaväl som någon annan socialdemokrat, påverka realpolitiken till det jag tycker är rätt och riktigt.

De senaste åren har jag lagt mängder med tid på att lära mig mycket nytt och att försöka sätta min prägel. Det senare är inte lätt. Politik tar tid och är många gånger långtråkigt, men för de stunder då man kommer i diskussion med kloka människor så är det värt det.

Jag hade dock hoppats på en fortsättning med miljöfrågor, men partiet är stort och många vill in, så det blev istället en vice ordförandepost i vårt bostadsbolag. Ett helt nytt och blankt blad. Detta tillika med plats i kommunstyrelsen och fullmäktige. Där får jag väl driva på miljöfrågorna i kommunen i stort.

Nu är jag äntligen nyfiken på detta nya blad. Vad har hittills gjorts för energieffektiviseringar? Kan man installera egen el i form av solceller och vindsnurror på husen? Hur kan denna el utnyttjas, då det inte är privatpersoner som tillverkar el till sig själva utan ett kommunalt bostadsbolag? Hur ser beskattning och regler ut då? Hur snart kan vi hämta in en vinning i dylika investeringar och vad kan staten bidra med? Hur stort är intresset för kolonilotter? Hur kan de utformas, med vatten och redskapsbod? Var börjar vi med detta i kommunen? Ja, det är några frågor som dyker upp innan jag hunnit sätta mig in i något. Hoppas inte att jag kommer att drunkna i siffror och se det mesta som omöjligt när jag gör det.

Så nytt blad börjar den 3 januari med första mötet i Hallbos styrelse. Hoppas jag får kul och gör lite nytta.

Björklund på kollisionskurs med framtiden

Lördag den 18 december och vi har ännu inte handlat alla julklappar. Vi hade tänkt oss att åka till Marieberg köpcentrum, men kommer på andra tankar när vi ser hur köpcentrets infarter kläds av pärlband av nästan stillastående bilar, stötdämpare mot stötdämpare.

Vi åker istället till NetonNet och här är det lite lugnare. Min dammsugare har gett upp. Själv tycker jag att den nyligen är inköpt, men garantin har gått ut sedan länge och enligt beräknad livslängd gav den upp när den skulle. Jag och min man är runt de 50 och högutbildade båda två. Vi har väl inga skyhöga inkomster, men har inga problem med pengar, allra minst sedan Alliansregeringen sett till att sänka våra skatter rejält.

När jag står där på NetonNet har jag faktiskt möjligheten att kunna plocka åt mig i stort sett lite vad jag skulle vilja. Men det är just det, jag vill inte. Jag skulle önska att min dammsugare inte gett upp och att jag slapp vara här. Vi har dragit ner rätt så rejält på julklappar, men än behöver vi serva våra barn med prylar i "anständighetens" namn. Men det skänker ingen glädje att konsumera. Ingen av alla de prylar jag ser framför mig vill jag ha. Från september förra året till i år samma månad hade jag infört köpstopp för mig själv och där någon gång under den tiden blev jag lyckligtvis "avgiftad". Konsumera är inte längre ett nöje för mig. Det känns befriande och friar också mängder med tid.

PJ Anders Linder har träffat Jan Björklund - SvD idag - och jag tror inte att Björklund är så vidare glad i mitt beteende när jag läser vad Linder skriver. Björklund ter sig berusad av framtidstro. Han vill att jag och min man skall ha ännu mer pengar att konsumera för. Andra som har mindre än vi skall inte har mer, för det är rättvist så säger Björklund. Inte om de inte sätter sig i skolbänken och skaffar sig en högskoleutbildning eller startar företag. För Sverige gillar "talangfulla personer" säger Björklund och skall ordna ett bättre skattesystem för oss så att vi har ännu mer morötter. Min man jobbar övertid på Ericsson och får bonus och bra lön och själv är jag en lärare som skaffar mig ännu mer poäng på högskolan nu i vår. Min lön skall ju höjas tycker Björklund och även min status, genom lärarlegitimation. Jag och min man skall få det så himla bra. Men vad skall jag göra med pengarna, när jag inte kan komma på något jag vill ha på NetonNet? En resa till Thailand kanske, men nej, jag skall ju inte flyga igen, åtminstone inte om det inte gäller liv och död. För det vet vi ju alla vad flyget ställer till i form av utsläpp.

Är Björklund verkligen så okunnig, eller varför denna eufori? Vet han inte om att redan tidig höst, så hade jordens befolkning överskridit det konto av jordens resurser som jorden har förmåga att nyproducera varje år. Att vi sedan dess har tärt på det icke-förnybara? Vet inte Björklund att vi snart når oljetoppen, där vi inte längre kan öka produktionen av olja och bara hälften är kvar? Att när då efterfrågan på olja blir högre än utbudet att priset kommer att raka i höjden, om vi inte kommer på något sätt att dämpa efterfrågan?

Vet inte Björklund att vi i Sverige konsumerar varor från både Indien och Kina i en rasande fart? Att deras utsläpp av växthusgaser är stora, men att det är vi i västvärlden som konsumerar de mesta varor som produceras där, och därmed också är orsaken till deras utsläpp? Vet inte Björklund att det vatten en svensk konsumerar varje år, så är hälften av vattnet från andra länder som inte alls har lika god tillgång till vatten som vi har? Detta då den största konsumtionen av vatten är den som är virtuellt vatten, alltså det vatten som krävs i produktionen av den mat och de varor vi konsumerar? Vet inte Björklund att det finns ett samband mellan ekonomisk tillväxt och energikonsumtion?

Björklunds entusiasm kan liknas vid han som kissade i byxorna, han som sågade av den gren han satt på och han som likt en struts stoppade huvudet i sanden.

Som motvikt skriver NA idag mycket bra (tyvärr varav inget finns i nättidningen, som vanligt). Även om jag skulle önska mer djupgående artiklar. Det är frågor till tre forskare på Örebro Universitet. Forskarna lyckas vidga synen något, även om tidningen verkar mest ha siktet ställt på klimatfrågan, så lyckas forskarna ändå även få in ett fokus på resursfrågan. Matilda Ernkrans skriver i en debattartikel i NA om hur hon på plats i Cancun kunnat följa förhandlingarna. Hur det varit ett litet steg framåt, men inte ens i närheten av tillräckligt. Ernkrans som är ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet och socialdemokrat.

Ernkrans poängterar att vi behöver mer av kollektivtrafik, mer ekonomiskt stöd till ren elutbyggnad i form av vind och sol. Alltså behövs en större del av kakan än nu till offentlig konsumtion och inte till privat. Detta för att vi skall kunna tänka globalt, men agera lokalt. Så att kommunerna skall kunna vända trenden av vår energianvändning och göra oss mindre beroende av olja. Kloka tankar om vad vi behöver idag. Men stick i stäv mot den bild som Björklund genom Linder ger om våra framtida behov. För Björklund trummar in begreppen: Tillväxt, individualism och internationalism.

Med tillväxt menar han ekonomisk och inte den enda äkta tillväxten som vi har på jorden, nämligen den genom fotosyntesen. Med individualism menar han ökad rättvisa genom ökade klyftor, mer pengar till mig att konsumera för. Med internationalism, menar han att vi skall locka hit "talangfulla personer" och ta arbetstillfällen från Indien och Kina, vara internationellt konkurrenskraftiga.

Detta är tre begrepp som får oss att glatt springa i full fart med huvudet rakt in i väggen, för att använda mig av ytterligare en liknelse av Alliansregeringen och Björklunds naivitet. På kollisionskurs med omsorgen om jorden, människorna och för en rättvis fördelning - Earth care, people care and fair share - om vi nu skall vara lite internationella.





Bard från DN

Ett par namn för framtidens Socialdemokrati, vilka fler vet du?

I skuggan av toppmötet i Cancún (DN SvD), som igår kom fram till ett beslut, som verkar kunna betraktas som en förlängning av Kyotos villkor med större tyngd, så fortsätter vår debatt om Socialdemokratins situation. Detta om Sahlins avgång och jakten på en ny partiledare. Inte minst så fortsätter den på nätet. Men få gör kopplingar till de stora och viktiga frågorna i detta val.

Det har mycket hamnat in en diskussion om höger mot vänster. Röster höjs även för att man inte skall reducera diskussionerna till detta i jakten på ny partiledare. Men inom partiet så finns det givetvis en tydlig skiljelinje och splittring i just den frågan. Frågan om förnyelse, visade ju Sahlin tydligt i sitt tal till förtroenderådet, är för henne, och de som hittills haft ledande poster, just den om en färdriktning högerut. Så givetvis en är höger vänsterdiskussionen en realitet, men det är bara två dimensioner av tre.

Den tredje dimensionen är frågan om jordens begränsningar. Själv tror jag att vi helt enkelt måste ha en större del av kakan till den gemensamma konsumtionen än vad Alliansregeringen och Sahlin vill. Vi har en eftersatt infrastruktur, framför allt då järnvägen och behovet av utbyggnad av bredband till landsbygden. Och vi behöver ha en väl fungerande skola, vård och omsorg till alla på lika villkor. Jag tror inte att tillväxt är svaret för att öka de offenliga intäkterna. Det tål inte jorden helt enkelt.

Sedan är också frågan om det går för partiet att ens hålla en intern debatt i dagens mediasamhälle? Är det inte medierna som sätter dagsagendan, trots internet.

En fråga är den om skiljelinjen mellan stad och landbygden. Detta tror jag dock är en fråga om kommer att lösa sig själv. Den ideala storleken på en tätort ligger på 10 000 invånare för att dessa lätt skall kunna ta sig på cykel, gå eller eventuellt buss, från den ena änden till den andra. Ett samhälle som min kommun Hallsberg alltså, och denna storlek på tätort betecknas idag som landbygd.

I en nära framtid är det närheten till jordbruksmarker och även närhet till ett några stora och små tillverkningsföretag och andra företag som är det som kommer att skapa denna levande ideala lokala enheter för bebyggelse för människor. Människor kommer också att vilja ha tillgång till lokala matmarknader och egna odlingslotter, därmed tror jag på en utflyttning till landbygden. Det kommer även att finnas fler jobb här med, framför allt inom jordbruket. Jordbruket kommer åter att bli mer arbetsintensivt och fysisk arbetskraft kommer åter att efterfrågas i takt med att oljan blir allt dyrare även på annat håll.

Dessa mindre samhällen kommer att blomstra och i dessa behöver vi också bygga upp ett eget energinät av rena energikällor som givetvis även kopplas upp mot det nationella elnätet. Vi behöver bygga ut ett nätverk av lokala vindsnurror, solceller och små vattenturbiner runt om i våra kommuner. Och här finns massor att göra inte minst när det gäller lagstiftning för att möjliggöra detta nya energinet (SvD) Bilden av samhället kommer att bli ett helt annan. Här kan ni ser hur Rob Hopkins i Totnes, Storbritannien har tänkt sig hur det kan komma att se ut i form av omslaget på hans bok "Transition Handbook". Inte dumt eller hur? Och inte skall vi tillbaka till 1800-talet, även om en del kommer att likna det, så har vi ju tillgång till alla uppfinningar vi haft de senaste 200 åren och med de kan vi skapa ett modernt 20 hundratal och nya nyttiga innovationer och nya uppfinningar kommer givetvis att fortsätta komma. Men med bättre förutsättningar att användas med minskande resurser.




Jag tycker mig se att det finns de inom vårt parti som kan hjälpa oss framåt mot en sådan hållbar framtid t.ex. Lena Sommestad och Åsa Westlund.

Vad menar Sahlin med utveckling?

"Hushållens ekonomiska standard har ökat varje år under 2000-talet. Medianvärdet i befolkningen 2008 låg 32 procent högre än 1999. Ökningen har inte varit lika stor för alla grupper.". Detta går att läsa hos Statistiska Centralbyrån.

2008 la svenskarna i snitt 71 600 kr om året på bostad, 36 800 kr på livmedel och 10 500 kr på restaurangbesök. Detta skall då jämföras med 54 900 kr på fritiden. Alltså la man mer på detta än på maten. Tak över huvudet och mat på bordet krävde alltså bara lite drygt 40% av våra inkomster, då alltså även inkluderat restaurangbesöken (SCB).

Igår talade Mona Sahlin till förtroenderådet som nu skall utse en valberedning inför val av ny partiledare. Det var Sahlins förmodligen sista stora tal som partiledare. Ett tal som i borgerliga tidningarna idag möter sympati. Nu efter valet blir Socialdemokraterna klandrade av borgerliga medier för att Sahlin avgår. En märklig situation. NA skriver idag att Socialdemokratin behöver Sahlin.

SvD blåser upp talet som något oerhört dramatiskt och som att kritiken mot partiet är stort och att något liknande har aldrig förr skett att kritik förts så öppet. DN nöjer sig dock mer med att referera talet.

PJ Anders Linder, SvD, skriver idag om centerpartisten som gjort kometkarriär och som talar om att Alliansen måste akta sig för att bara bli förvaltare av gråsossepolitik. Alliansens framgångar bygger, vilket väl idag ses som allmängods, på att de förändrat sig och anammar mer av en Socialdemokratiskt politik. I Sahlins tal igår, så ser vi en partiledare som velat göra samma sak men åt det andra hållet, högreut. Och högerpressen verkar inte önska något hellre än att M och S blir ett.

Sahlin sa även att jobbskatteavdragen var bra, men att det nu räcker, att vi inte har råd med fler skattesänkningar. Talet handlade också om att vi måste beakta både rättvisa och utveckling. Med uteckling tycks hon mena att vi måste se till att innovationer och nytt företagande skall få växa fram. Med detta har hon samma världsbild som Alliansen. Den om att det är i hushållens konsumtionen som skall driva fram utveckling.

När vi sett att bara drygt 40% av våra inkomster går till husrum och mat, så har vi alltså fått ett oerhört stort utrymme till konsumtion och konsumerar gör vi som aldrig förr. Vad vi konsumerar förmodar jag att Sahlin, liksom Alliansen, inte lägger sig i. Vi behöver åtminstone inte mer mat. I veckan släpptes Ipaden och tidningarna fylls av helsideannonser som visar att denna produkt kan du bara inte var utan. Undrar om den innehåller coltam, som bryts i Kongo-Kinshasa av barnarbetare? Ett land som är ett av världens mest rika på värdefulla råvaror, men som har en nödlidande befolkning av krig och svält.

Sahlin, heder åt henne, ansåg i sitt tal att miljöskatteförslaget på höjd bensinskatt inte var orsaken till valförlusten. Med det ville hon väl säga att bensinskatt är bra. Att miljöskatter kan vara en möjlighet till styrning. Om det orsakade valförlust eller ej, är väl kanske mindre viktigt att veta. För rätt politik bör ju presenteras och bedrivas, oavsett populariteten. Att föreslå en politik måste ju också handla om upplysning och kunskapsförmedling om sakernas tillstånd. Annars för vi folk bakom ljuset, precis som helsidanannonserna om Ipadar, bara för att få en chans att sälja vår politik. Politik skall vara hållbar.

Jag håller absolut med Sahlin att vi måste förenkla det för småföretagare. Det är det som är vår framtida livsnerv. Men skall det handla om all typ av småföretagande, det är en annan fråga? Företagande och hållbar utveckling måste gå hand i hand. Tyvärr tror jag att Sahlin här inte har någon sådan tanke. Hennes tal om att rättvisa och utveckling måste gå hand i hand, handlar vad jag kunde utläsa av talet, om ekonomisk tillväxt. Vilken som, bara det genererar ökad BNP. Utveckling är ett bra ord och nya möjligheter ett annat bra uttryck. Men bilden vi alla får av dessa begrepp är nog vitt skilda. Själv ser jag en hållbar utveckling, som inte bara räknar in klimatförändringarna som en faktor, utan även naturens sinande resurser.

Jag anser dock att det är det hållbara småföretagnadet som skall gynnas, som ekologisk matproduktion, småskalig energiframställning, lokala nya marknader för närproducerade varor m.m.

Jag ser inte heller att vi till varje pris måste se till att hushållen har så stora utrymmen till egen vald konsumtion. För både Alliansen och Sahlin räknar med ett ökat utrymme för skatteintäkter genom en ekonomisk tillväxt. Båda anser att vi behöver ha offentliga finanser. Alliansen till att bedriva "välfärdens kärna", skola, vård och omsorg. Medan jag nog tror att Sahlin hade hoppats på något mer.

Dock tror jag inte på att ökningen av våra offentliga finansera kan räknas in under en förhoppning om tillväxt. Jag tror att vi måste beskatta mer och då är miljöskatter att föredra framför jobbskatter. Men jag tror inte att det räcker i längden, mer pengar måste tas från den privata konsumtionen till den offentliga. För annars kommer vi snart inte att kunna ta oss till våra arbeten och strömavbrotten kommer att bli mer frekventa. Redan nu tittar min kommun på vad som skall prioriteras i händelse av strömavbrott.

Hållbara framtida transporter går på ren el. Här måste en utbyggnad av järnvägen spela en central roll. Och för detta måste vi låta tusen energiinitiativ blomma och ute på vår landsbygd måste vi låta tusen odlingar fyllas av vår inhemska matproduktion. I framtiden kan vi inte räkna med att spendera bara 40% av våra inkomster på husrum och mat. Tyvärr så måste vi tänka om och tänka rätt. Och jag lovar er, det är inte alls trist att inte konsumera alla dessa prylar, utan riktigt befriande.

Prova ett års köpstopp så får du se. Kanske kan du konsumera skogpromenader istället som Anders Sirén på DN debatt idag avslutar med. Han väcker tankar kring begreppet tillväxt. Men jag skall inte här ta mig tiden att resonera kring detta, det skulle kunna bli ett alldeles eget blogginlägg.

Jag vill bli partiledare

Nu får jag faktisk 2-3 ägg om dagen från mina fem höns. Så nu får en äta ägg så det fröjdar. Palsternackor, rödbetor, morötter och vitkål står också på menyn. Ibland kan det vara rackars svårt att hitta råvarorna, trots att det är just den mat som borde vara i säsong här på våra breddgrader. Hyllorna i min ICA butik nere i byn borde digna av dessa rotfrukter, snarare än dessa blekröda, smaklösa tomater som finns i olika storlekar och från olika delar av världen. Torftiga och fantasilösa är våra grönsaksdiskar.

Jag undrar om det beror på att folk i gemen har sådan brist på fantasi när det gäller grönsaker, att idén om mat är den om kött och pulvermos eller snabbmakaroner? I Örebro har skolmaten blivit mer fantasifull, det kan ju faktiskt då båda gott för framtiden om våra unga får ett sådant utbud. Själv driver jag frågan i min egen kommun, om mer ekologisk och vegetarisk mat i våra kommunala kök. Och som tur är jag inte ensam.

På riksplanet står nu Thomas Östros - högersossepolitik - mot Veronika Palms - vänstersossepolitik. Höjda skatter eller inte. Där ligger fokus och man skyller förlusten i valet på förslaget på höjd bensinskatt och fastighetsskatt. Att S gav efter för Mp:s krav på miljöskatter ses som en orsak. Åtminstone gör SvD det idag.

Även har RUT, förslaget på förmögenhetsskatt och det rödgröna samarbetet setts av medierna som skurkar i det hela. Och ja, så är det säkert. För idag så dominerar tanken om att ta oss ur finanskris och att öka våra offentliga finanser genom tillväxt. Skattesänkningarna skall ha stimulerat till investeringar i marknadsmässig produktion och därmed ge en ökad BNP och ökade skattintäkter. Så skall vi kunna fortsätta att ha en god välfärd. Hur ser kurvan på en ekonomi som växer med säg 3% årligen ut? Jo, så här, som jordens befolkningsökning. En hockeyklubbskruva - en exponentiell tillväxtkurva. Lika lite hållbar som ökande befolkning.



Var finns omvärldsanalysen i en S´s förnyelse? Var finns tankarna kring skatteintäkter och välfärd? Till vad och till vem? Tänk om det stämmer att tillgången på billig olja inte ens kan ta oss igenom denna högkonjunktur? (se Vetenskapens värld) Hittills har ekonomisk tillväxt och energianvändningens kurvor följt varandra. Med ökad tillväxt, ökad energianvändning. Och det är de fossila bränslena det handlar om - över 80% av vår globala energianvändning kommer från dessa och drygt 6% från kärnkraften. Båda är icke-förnybara energikällor som vi vet har sina bäst före datum. Frågan är bara vilka datum är det?

Finanskrisen 2008 bromsade och sköt på framtiden bäst före datum för oljan och bromsade en då chockartad prisstegring av oljan. Och det sambandet är nu orsaken till att fler och fler fått insikt om just oljetoppen. Oljan räckte därmed lite längre, när finanskris bromsade efterfrågan på energi. Hur skall vi på väg in i en högkonjunktur kunna bromsa vår efterfrågan på energi? Fler och fler och inte bara domedagsprofteter, som tidigare t.ex. Kjell Aleklett setts som, utan försäkringsbolag, försvaret (tyska och amerikanska) håller på att förbereder sig för den kommande oljetoppen (slutet på den billiga oljan). Men det står givetvis inte skrivet i sten när det kommer. Det kan vara så att det inte sker under denna högkonjunktur, men kan även vara så att det gör det. Billig olja är åtminstone inget vi i framtiden kan räkna med. Så vad skall vi då bygga tillväxt på? Och frågan är också, hur kan vi leva gott utan tillväxt?

Märkligt tyst är det nu i medierna om det som händer i Cancun. Innan S egen talesperson Matilda Ernkrans - ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet - åkte till Cancun skrev Nerikes Allehanda en artikel. Och på vanlig maner, presenterade en blek bild långt in i tidningen. Ernkrans uttryckte senare sin frustration på Face Book över alla hennes idéer som tidningen valt att inte skriva om. Och där någonstans fanns även valrörelsen, och där någonstans riskerar vi att valet av ny partiledare också kommer att hamnna. I mediernas händer och ur vår kontroll. Vi förlorar greppet om de dagspolitiska frågorna och personer som PJ Anders Linder har istället den makten.

Min fråga är inte vem som skall efterträda Mona Sahlin, utan vilken politik S skall föra, och vilka företrädare vi då behöver? Så de som vill ha uppdraget behöver kliva fram, och när nu inte de vanliga medierna går på djupet, så kan åtminstone vår egen tidning Aktuellt i politiken göra det. Här kan alla kandidater presentera sina idéer något kortare och sedan bör det finnas en mer omfattande skrift för var och en av dem. Vad de vill föra för politik, som definitiv bör inledas med en omvärldsanalys. För det är utifrån den vi skall bygga vår politik.

En ledare måste vara drivande och ha en vilja. En ledande grupp måste detsamma. Vi skall inte leta efter den ledare som vätter fingret och kollar vart vindarna blåser, för att konstatera vilken politik som är marknadsmässigt rätt för tillfället. För då blir vi Nya Moderater.

Det är just i detta som Sahlin och Östros hade sin akilleshäl. I accepterandet av alla tidigare gjorda skattehöjningar. Och visst var det säkert så att en bensinskattehöjning och ett grönt samarbete var en bidragande orsak till valförlust. Men frågan är inte om vi i S bara skall följa dagsläget i "folkets" vilja, som kan styras av medierna, eller om vi skall driva en politik som vi tror blir bäst för Sverige och jorden på lång sikt? Så fram alla kandidater och visa er vilja och er politik. Skapa opinion för det ni tror på och inte tvärt om. För folk är klokare än ni tror och vill prata om annat än plånboken. Visa mod och framåtanda för rättvisa.

S behöver bli mera grönt och Mp behöver bli mer rött. Vi måste inkludera alla tre saker: omsorg om jorden, människorna och för en rättvis fördelning. Visst skulle man kunna tänka att S skall konkurrera ut Mp och bli mer grönt. Fast jag ser det som helt och hållet klokt att starta ett rödgrönt samarbete. För det är ju folket bakom partierna, de nere på gräsrotsnivå, som behöver starta en dialog och vidga sin syn över sakernas tillstånd, som behövs. Egentligen är det den kraften som är det viktiga men också ledare som genom sitt heltidsengagemang för politiken kan skaffa sig kunskaper och med politiskt sakkunniga kunna sprida kunskaperna till sina medlemmar i båda partierna.

Så jag säger det, som första sosse så ställer jag upp som partiledarkandidat och om valberedningen vill så skriver jag ihop mitt program för den politik jag tänker driva om jag bli ledare. Nej, förlåt, det kanske inte är läge att skämta om så allvarliga saker, men min rubrik fick dig åtminstone att välja att läsa denna blogg och det tackar jag för. Ibland måste lära oss av kvällstidningarnas rubriksättning. Läs nu vidare för slutklämmen.

Framtiden kan bli nog så ljus ändå, när vi förpassar bilar, oxkött och tomater till det som är mer ovanligt - och någon alldeles extra lyx någon enstaka gång - och cyklar, bussar, sprättägg och rödbetor istället är det som hör till vardagen. Och när vintagekläder blir "main stream", snarare än Marieberg köpcentrums utbud. För det är som Vetenskapens världs program säger. Insikten om oljetoppen är inte längre en hållning för enstaka domedagsprofeter utan börjar bli "main stream".