Svenskt Näringslivs drömmar om billig el

Svenskt Näringsliv påstår i SvD idag att utsläpp av växthusgaser kommer att vara högre under en rödgrön politik. Dessutom att elen kommer att bli dyrare. Som bevis för detta diskuteras i detalj vad som kan hända med elproduktionen om inte kärnkraften har en framtid i Sverige. Och givetvis, så var det ju det som det hela handlade om.

Vad Svenskt Näringsliv missar är ett helhetsgrepp om energin. Energi behövs både till bostäder, industrin och till transporter. Elen är bara en del av all den energi som vi i dag använder. Transporter står för drygt 25% av vår energianvändning (globalt är kanske siffran 35%) och här har de rödgröna en långt bättre politik än vad de borgerliga har. Transporter är ju de som idag i huvudsak drivs av den energiform som står för de flesta utsläppen av växthusgaser, oljan, ett fossilt bränsle. De borgerliga fortsätter sin satsning på vägtransporter och hur gärna vi än vill kan vi inte ersätta detta enorma behov av drivmedel med biodrivmedel. Biogas är en fantastisk energikälla då den kan ha som råvara rötslam, matavfall och gödsel från jordbruket. Men potentialen är så oerhört låg att det handlar om inte om så många procentdelar som den kan ersätta av de drivmedel vi idag använder på våra vägar och då är inte drivmedel till jordbrukets maskiner, som vi ju måste ha, inräknade. Så för mer biogas behöver vi använda åkrarnas grödor och så görs redan, som i Örebros biogasanlägging. Skogar och åkrar måste därmed stå för ersättning till dessa drivmedel och då räcker det inte till annat vi hittills använt dessa till som till mat, virke, papper och produktion av el och fjärrvärme.

De rödgrönas politik handlar istället om att leda om våra transporter från vägar till järnvägar, för att spara drivmedel och för att effektivisera vår energianvändning. Järnvägen är här överlägsen när det gäller energianvändning. Det handlar alltså om så mycket mer om en omställning av vårt samhälle än vad Svenskt Näringsliv tycks kunna förställa sig. Det kommer inte att vara "business as usual" och ja, energin kommer att bli dyrare när vi inte längre globalt har råd, eller mage till (p.g.a. växthusgaser), att använda fossila bränslen.

De fossila bränslena står idag för drygt 80% av vår globala energianvändning, med oljan som kronan på verket, det svarta guldet, som nog redan nått sin produktionstopp dessutom och därmed kommer vi till slutet på den billiga oljan. Kärnkraften utgör idag drygt 6% av jordens energianvändning och det är alltså mycket kärnkraft som behövs för att ersätta de fossila bränslena, enbart upp till dagens nivå av energianvändning. Då inte inräknat alla de länder i världen där människor skulle behöva komma upp till en energianvändning så att det får en dräglig tillvaro.

Kärnkraften har idag redan nått toppen sin potential med dagens teknik. Man har till och med, i stort sett, använt upp kärnvapenförrådens uran, inte minst från Sovjets gamla vapen i amerikanska kärnkraftverk. Någon reserv ligger alltså inte på lut. Det handlar då istället om ny brytning av uran. Det betyder här hemma hos mig, någon kilometer bort i det vackra Systeräng. Stora gapande hål i jordskorpan med förödande miljökonsekvenser. Kanske blir min vackra jordbruksbygd lika smutsig som Shell lämnat Nigerflodens delta i Nigeria, allt för jakten på billig energi.

Svenskt Näringslivs förhoppning om staligt subventionerad billig kärnkraftsel bygger på hoppet om ny teknik. Man hoppas att till 2050-60-talen (en del hoppas på 30-talet) ha utvecklat en fjärde generationens kärnkraftverk som kan återanvända tidigare kärnkraftstekniks kärnavfall. Och visst kan vi hoppas att någon ägnar sig åt denna forskning och att vi då kan plocka fram detta avfall och göra det mindre farligt och samtidigt få ut mer energi, det är väl inte dumt. Men att satsa hela vår energiinvestering och vårt hopp till denna framtida dröm om energi är minst sagt idiotiskt, när vi idag vet att vi kan få el från sol och vind. Dyrt visst, och inte så mycket. Men vi kanske måste anpassa oss till vår jords kapacitet och inte våldföra oss på den.

Björklund och friheten

Skall lärare och elev få ha heltäckande slöja på sig i skolan? Visst kan det tyckas självklart att man skall kunna se folks ansikte och framförallt i ögonen, som ju en burka förhindrar. Men hur stort är problemet i svenska skolor? Att försöka komma tillrätta med skolk är defintitivt något som kräver tidningsrubriker (om detta kan jag komma tillbaka i slutet av blogginlägget). DN:s ledare idag anser att Björklunds utspel om slöjor är just ett sådant och förhastat.

En elev har förbjudits att ha niqab (slöja som täcker allt utom ögonen) av rektorn och har därmed gått vidare med det till diskrimineringsombudsmannen. Ärendet är inte klart ännu. Björklund ser nu orsak att skapa en ny lag - så här i valtider - så att rektor har rätt att besluta att personal och elev inte får bära heltäckande slöja i skolan.

Av detta marginella problem i svensk skola vill vår utbildningsminister alltså att Sveriges riksdag skall stifta lag mot en viss sorts klädsel, som av en "slump" är hemmahörande inom islam. Här sällar sig Björklund till den islamofobi och lagstiftningsnit som börjar sprida sig ute i Europa, som jag haft en förhoppning om att slippa i Sverige.

Om det är lämpligt för en lärare att bära burka i skolan är en helt annan fråga. En elev i min skola (högstadieskola) hade i våras på sig en mankini. Borats "fina" sommarmode för män. Lämpligt? Visst kände jag mig mossig, när jag var smått obekväm i situationen. Kanske är det också något vi borde lagstifta mot, när det nu har förekommit och är ett "problem".

Vi kanske skulle stifta en lag som heter "Förbjuden klädsel i skolan", så kanske riksdagen allt eftersom kan fylla på denna lista. Elever och lärare kan se till att hålla den uppdaterad och sätta upp ett ex av den hemma på kylskåpet och göra en sista check innan de går till skolan.

Nej, skämt å sido. Detta är allvarligare än så. När lagstiftningen går in och begränsar människors fria val av klädsel, i en speciell miljö dessutom, då är vi illa ute. Då tummar vi på individens frihet, grundläggande inom de mänskliga rättigheterna och en grundbult inom Socialdemokratin och som jag hittills trott även för Folkpartiet. Men det gäller tydligen bara en viss sorts liberalism.

Björklund är ständigt på jakt efter ny uppmärksamhet och gör nya utspel. Den om att skriva in antalet skolktimmar i betyget är väl acceptabelt. Kanske något förvirrande, då kunskapsmål och elevens sociala situation inte känns som man behöver blanda ihop. Att Björklund dessutom verkar tro att det är "nytt" att meddela hemmet samma dag som skolk förekommer, är än märkligare. Tror han verkligen inte att det är något som varje mentor/klassföreståndare har gjort de senaste fyra åren, i hans skola. I sådant fall borde han verkligen kasta in handduken som ansvarig minister.

Men absolut mycket kan göras bättre i skolan. Men vi kommer inte åt det allvarliga skolket med att sätta in det i betyget. Turligt nog kommer det inte att finnas i slutbetyget, vilket i sådant fall slutgiltigt skulle jaga bort det sköra barnet med många skolktimmar. Barnet som liksom den vuxne kan bli utbränd. När det händer vuxna så beklagar vi och tycker synd om, men gäller det ett barn, handlar det bara om att skräpa sig och öka kraven.

Men inskrivna skolktimmar kommer definitivt att råda bot på den som tänkt sig en skön timme med kompisarna på stan. Så visst, att terminsvis ha det i betyget, så att eleven kan förbättra sig till nästa termin, är väl inte så tokigt.

Men hur skall vi då råda bot på olämplig klädsel i skolan? Jo, genom dialog. Killen med Boratmankinin hann vi inte prata med. Anledningen var att vi vuxna kände oss kluvna i situationen och visste varken ut eller in, och tyckte dessutom olika. Och flickorna som denna dag bar klädsel som kunde hört hemma i Playboy Mansion, dem borde vi kanske också haft ett snack med. Som förklaring, måste jag tillägga, att just denna dagen var vigd åt niornas roliga fotokatalogsfotografering för länets skolor.

Med dialog och respektfullt bemötande av andra människor kan vi bara föra fram vår syn på saken och sedan är det med gemensamt lyssnade som vi kan lära oss mer och kanske komma fram till en lösning. Att inkludera andra människors världar och att ge och ta, så löser vi problem. Inte genom att springa till överheten och skvallra och kräva "bestämmelser" som finns nedskrivna, för att kunna sticka under näsan på folk. Och vem vet, i dialogen med andra kanske vi kommer på att vi har fel. Kanske en Boratmankini är något som verkligen bör lätta upp stämningen på varje skola.