NA så bra ida´

Idag har NA i pappersvarienten endast, tyvärr, fyra sidors uppslag om den långväga maten. Missa inte detta.

Jag känner så väl igen mig när jag står i butiken och försöker köpa klimatsmart mat, hur oerhört svårt det är. Finnerödja jordgubbar, Kumlakorv, Margretelund potatis. Då tror man att man gjort rätt. Men det är bara i det sista fallet, med potatisen, som den förpackas på gård och sedan förs rakt ut till butikerna. Både korv och jordgubbar transporteras många mil, genom flera led. Värst var en sallad i påse. Det förpackades i Danmark, med krutonger från Israel, sallad från Spanien, ost från Italien m.m.. Värst är väl oftast dessa färdigprodukter, med många ingredienser. Då har man oftast bara var det packats att gå på.

Många svenska varor åker runt i cirklar i Sverige, även om de är rena. Från producent, till förpackning, till centrallager och sedan ut till butiker. Allt som kan vara på vitt skilda platser i Sverige.

Jag känner ett enormt behov av att en bättre ursprungmärkning av maten. Det som gör mig glad är att få köpa direkt av oldare och producent. Det är inte ofta man får. Så när ni har chansen, handla, handla, handla. Det är så vi skapar en efterfrågan på den lokalt oldlade maten.

Ungdomar för Omställning

I onsdags höll fem 14- och 15-åringar föredrag om Omställningsrörelsen (Transition Movement) för Hallsbergs kommuns politiker i nämnder och styrelser samt höger tjänstemän. Omställningsrörelsen är vår nästa stora folkrörelse, som dessutom är global. Ungdomarna var i september på resa till Totnes i England, där Omställningsrörelsen startade.


De berättade om att de i Totnes fick se två ytterligheter för omställning. Den ena är den lilla självförsörjande byn Landmatter, utan bygglov, som levde av marken enligt permakulturprincipen.


Det andra var Riverford farm. Ett företag med en omsättning på 35 miljoner pund. Företaget levererar lådor, som kunderna prenumerar på med de eget odlade ekologiska grönsakerna. Så många som till 6000 hushåll om dagen.

De berättade sedan vidare om staden Totnes, en stad i storlek som Hallsberg, med ca. 7000 invånare i centralorten och ca.15 000 totalt. En stad med mängder av småbutiker, slakteri, bageri osv. En levande, myllrande liten stad. Man använder Totnespundet, för att få människor att handla lokalt, så att pengarna cirkulerar i den egna bygden.

Sedan visade de Totnes symbol, ett torn i staden, med en port. Porten är i symbolen i form av oljetoppen.


Publiken fick sedan ut kort från bildspelet, med en bild/diagram på ena sidan och faktaanteckningar om bilden på den andra. Bilder som beskrev alla kalla siffror om både oljetoppen, klimatförändringar, ekologiska fotsteg och den globala orättvisan. De skulle gå runt och berätta för andra om sin bild. Dock var de många, så det var inte så lätt. Men det avbröt publikens annars riskabla situation att råka i paltkoma, efter lunchen.


Därpå gick eleverna igenom alla bilder och Lisa och Elvira, visade även upp några vardagliga varor, och förklarade för publiken dessa vardagsvarors beroende av olja.

Därefter berättade Linda vidare om Rob Hopkins och hans bok Transition Handbook. Richard frågade publiken om vem det var som skulle ställa om. Om det var regeringen, lokala politiker, företag och kunde på alla tre själv konstatera att så inte var fallet. För om inte omställning kommer från oss alla, så kan inte de tre göra något ändå. Omställning måste komma underifrån.

Sedan fick publiken tips, både om vad de kan göra som enskilda och tillsammans i sitt samhälle, för att starta. Och så givetvis Hopkins "12 steps" för ett Omställningsinitiativ.

Som avslutning fick de höra en 15-årig flickas drömmar om framtiden. En ekogård, med osttillverkning och en lokal butik för sina varor.

En sak som är så oerhört märklig är att det här med oljetopp och klimatförändring inte skrämmer dessa unga. För dem är det ett ryck på axlarna och jaha, då får vi väl ta och ställa om. Som den mest naturliga sak i världen. Det finns ett hopp om framtiden. Men än kan de inte göra så stor skillnad, då det är föräldrarna och alla vi andra vuxna som fortfarande håller i pengapungen. Så se till att ni lämnar över bästa möjliga värld till dessa unga.

Men ni vuxna, gräv inte ner er i sorg och självömkan, då ni ser en framtid utan era gosesaker, som vintersolsemestrar och nya bilar. Det är inte nödvändigt för att vara lycklig.

Bella mama på dig! (Bella mama = Vackra moder jord)

Green tech inte hela lösningen, tyvärr

Ny Teknik (tyvärr såg jag inte artikeln - Energi för framtiden - där än) har idag en så intressant artikel som hänvisar till en artikel i Scientific American, där två forskare Jacobsson och Delucchi menar att vi på 20-30 år kan ersätta all världens icke-förnybara energikällor (fossila bränslen och kärnkraft) med förnybara (sol, vind, vatten). Jacobsson är professor i miljöteknik och Delucchi forskare i transportteknik. De menar att vi kan ersätta dagens effektbehov på 12,5 terrawatt=TW och år 2030 t.o.m. kunna vara upp i 16,7 TW - alltså även med möjlighet till tillväxt. Detta är de båda forskarnas radikala förslag till klimatmötet.(Vems tillväxt, resonerar jag kring längre ner. Där finns även en förklaring på TW, effekt och mängd energi.)

Det är så intressant att jag måste välja två längre citat ur artikeln.

"Jacobsson och Delucchi vill bygga 490 000 tidvattenturbiner runt 1 MW var, 5 350 geotermiska kraftverk om 100 MW och 100 nya vattenkraftverk om 1000 MW.
Dessutom vill de ha 3 800 000 vindkraftverk om 5 MW och 720 000 vågkraftverk om 0,75 MW.
Vad gäller solkraften tänker de sig först att alla hustak förses med fotoelektriska solpaneler. Det blir 1 700 000 000 (över en och halv miljard) solpaneler om 30 KW vardera. Därtill kommer 49 000 större anläggningar med solpaneler om 300 MW. Tillsammans ger detta 11,5 terrawatt i form av elektricitet. Det hela skulle under en 20-års period kosta 100 000 miljarder dollar, vilket även räcker för att elektrolytiskt tillverka vätgas som drivmedel för hela jordens transportsektor. Alla fordon tänks i framtiden drivna av el från bränsleceller"

Att det räcker med 11,5 TW i framtiden då man beräknat 2030 effektbehov till 16,7 TW, beror på att om man ersätter fossila bränslen med el krävs mindre, då energin används mer effektivt. Värme går t.ex. förlorat när bilen drar bensin. Tolkar även citatets sista mening välvilligt till att betyda att bilar drivs av el från bränslceller via, vätgasen tillverkad av el, då hela transportsektorn skulle drivas av vätgas, fast längre ner talas om litiumbatterier, fast det kanske gäller lagring av el för annat bruk.

Wow...vilken grej. Några funderingar dyker upp, som att ett vindkraftverks livslängd är beräknat till 20 år. Som att vi idag inte, eller har jag fel, uppfunnit ett sätt att använda oss av vätgas utan att den är explosiv. Vem vill krocka med en vätgasbil? Eller har forskingen på att omvandla vätgasen till icke-explosiva bricketter lyckats? Sedan den allt mer centrala frågan som beskrivs bäst i slutet av artikeln av Kaianders Sempler själv, redaktören för Ny Teknik´, så citat igen.

"Det låter lite för bra för att vara sant. Finns det inga problem?
Bara att det kan bli brist på strategiska råvaror, som litium till batterier och platina till katalysatorer. Inte värre än att både oljan och uranet kommer att ha sinat år 2050, om vi fortsätter som idag."

Så var vi alltså tillbaka på ruta ett. Eftersom oljetoppen, utantoppen och alltingtoppen, är vår begränsning på fortsatt tillväxt, så drabbar alltså våra mineralbegränsningar även denna framtidsvision och vi är tillbaka till att behöva hushålla och dela lika. Idag är det inte ens 20% av jordens befolkning som fått njuta av den industriella tillväxten fullt ut. Det har väl inte kunnat undgå någon att idag svälter en miljard av jordens befolkning.

Men givetvis skall vi utveckla den rena energiteknik som vi har möjlighet till och dela den mellan och inom länder, så att alla får sin del. Men att dela betyder ju givetvis för vår del av världen att drastiskt skära ner. Vi kan inte fortsätta att konsumera som om vi hade tre jordklot.

Så för en hållbar framtid, behövs agerande på alla plan. Inte minst på det lokala, till hållbar matproduktion och energiproduktion. Småskaligt och närprocucerat. Där vi kan hålla oss med basen av det vi behöver, utan att vara beroende av långväga transportssystem för vår överlevnad. Så att vi även kan ge andra länder - t.ex. kaffeproducenter - möjlighet att göra detsamma med sina egna jordbruksmarker. För visst finns det människor som svälter i länder som producerar kaffe? Inte har den globala handeln lyft upp dem till mindre svält.

Sedan löser inte heller en tillströmning av ren energi, problemet med jordbrukets oljeberoende i form av gödningsmedel och inte heller världens behov av olja till allehanda produkter som plast och konstfiber/klädindustrin.

Så vi kan inte luta oss tillbaka och gnugga händerna av glädje i tron att det är "business as usual" och att professorer, forskare och politiker skall fortsätta att mata oss och allt vi behöver göra är bara att gapa. Green tech, nej tyvärr, så är den bara en liten del av lösningen. En annan del är "power down" och "earth stewardship" (energiminskning och jordomsorg och vårdnad).

Energieffekt, effekten i en given stund:
kilowatt = kW = 1000 watt
megawatt = MW = 1000 000 watt
gigawatt = GW = 1000 000 000 watt
terrawatt = TW = 1000 000 000 000 watt
För energimängd räknas efften i timmar=h t.ex. kWh, TWh, tid som den effekten ges.

Hur mycket kapital har vi egentligen?

Och jorden snurrar runt och runt. Runt sin egen axel och det kommer den att göra oberoende av vad vi människor har för oss. För 10 000 år sedan, när vi inte startat jordbruket ännu, så var vi 1 miljon människor på jorden. Då hade det precis varit en istid som sträckt sig över 10 000 år, som gjort att stora skogar inte haft möjlighet växa. Därmed hade koldioxidhalten i luften ökat från 200 ppm (parts per million) till 260 ppm. När vi sedan började odla marken och befolkningen ökade, så återhämtade sig inte skogarna, som de gjort förr och inte heller då koldioxidhalten i luften. År 1000 var vi 310 miljoner. Men förändringarna gick långsamt och jorden hängde med. Det tog sedan 700 år för jordens befolkning att fördubblas.

En stor befolkningsökning kom så under 17-1800-talet med "freden, potatisen och vaccinet" och nya odlingstekniker. Vi skiftade jorden och odlade större enheter och började så smått att specialisera oss. Vi började bruka ett fossilt bränsle, kolet, tungt och skrymmande, men energirikt. Det drev fabriker, båtar och tåg. År 1850 var vi 1,2 miljarder.


Sedan kom den verkligan revolutionen med oljan. År 1910 var vi 1,7 miljarder människor och idag, 2010 är vi 6,7 miljarder. Oljan är så mycket mer än bara en enerigkälla. Den ger oss gödningsmedel, bekämpningsmedel, konstfiber, plast och myker mer. Nu på ingen tid alls har halten av koldioxid i luften ökat till 380 ppm efter att ha stått i stort sett stilla i 10 000 år. Och vi har ingen istid sett, som sist när koldioxidhalten i luften tog ett stort skutt uppåt. En slump, eller beror det på oss? Ja, bevisat är det inte, men man kan ju undra.

Fast den enorma ökning av befolkningtalen de senaste hundra åren, med vårt bruk av oljan och andra mineraler, av jordbruksjorden, så är klimatfrågan bara en av många dilemman vi ställs inför. Troligen är oljan den första produktionstoppen som vi kommer att nå. Alltså den stund då vi inte längre kan öka produktion, för att möta kraven. Inte minst från länder som kräver rättvisa, som Indien och Kina. Oljans topp är nog den första som vi kommer att märka av. Men sedan följer fler. Våra mineraltillgångar (även uranet) sinar och vår jordbruksmark, urlakas på sin naturliga biologiska mångfald och balans. Detta då biologiska mikroorganismer ersatts av oljebaserade gödningsmedel och bekämpningsmedel. Jorden urlakas också av ensidiga grödor.

Den dagen vi inte längre har olja att göda med, kommer jorden att sluta ge sina mängder. Utan oljan kan vi inte heller ha energi till att konstbevattna med. Dubbel är problemet med vattentillgångar. Vi har överutnyttjat vårt grundvatten - tagit mer än vad som återfylls, och utnyttjat fossilt vatten - och klimatförändringarna orsakar torka i vissa delar av världen. I Australien är det redan en realitet. Är det klimatförändringarna fel att det inte regnat på 7 år? Vem vet? Och man måste rikta om sina floders vatten för att försörja sina städer istället för att bevattna jordbruksmarker. I andra delar av världen orsakas istället förändrat väder översvämningar, med följd av en blandning av rent vatten och avloppsvatten.

Så det finns inte ETT problem mänskligheten ställs inför, utan vår ständiga tilltro på att tillväxten skall lösa våra problem, ge oss nya jobb och betala igen våra skulder. Det gör att vi överutnyttjat vår jord å det grövsta. För idag bygger vårt ekonomiska system på just krediten. Betala igen när du har fått tillväxt. Finns det ingen tillväxt finns det inga pengar att betala krediten.

Så hur gör vi? Var står vi idag? Vad med jobben? Kommer de bara, bara vi smörjer hjulen med pengar. Eller är pengar egentligen ingenting? För inte kan finanskapital existera i intet, det måste ha sin grund i realkapital, råvarukapital, humankapital, energikapital. För det är vår jords sparkapital i form av olja som vi de senaste hundra åren öst ur för vår tillväxt. Och det sparkapitalet är halvtomt nu - halvtomt - om vi nu under de närmsta hundra åren långsamt trappar ner och återgår till forna tiders oljeanvändning, så är det slut om hundra år. Och var står vi då?

Så nog är det angeläget att tänka om, ställa om. Och omställningen är inte bara en till nya gröna energiformer (eller som DN tror idag - kärnkraften som lösning), för det löser inte problemet med minskande tillgångar på mineraler, vatten och näringrika jordbruksmarker. För finanskrisen, eller rättare sagt kreditkrisen kräver tillväxt. Och tillväxt kräver även råvarukapital, inte bara energikapital.

Men det finns system som kan fungera - för det har det gjort i i stort sett hela mänsklighetens historia. Det är mest de senaste hundra åren vi shoppat loss och gjort om pengarna till vad de är idag. Fast inte handlar det om tillbaka till 1800-talet utan fram till 2000-talet. En erfarenhet rikare. Vi kan säkert dela bättre i framtiden, både inom och mellan länder. Bara vi bestämmer att det är så vi vill ha det. Vill ha "Earth care, human care och fair share". Vi kan leva ett långsammare liv, äta långsam lokal mat och spendera långsamma kreditfria lokala pengar. För pengar utan kredit har funnits förr och finns i Sveriget idag i banken JAK, där man lånar och därmed måste lova att spara med.

Inom Omställningsrörelsen finns möjligheterna och inom Hela Sverige skall leva, har man börjat redan innan Omställningsrörelsen kom till Sverige. Så inte är allt nattsvart - vi måste bara tänka om, fast lite mer än "lite".

Den goda maten - jag vill kunna köpa den

Vad är god mat? Det har jag allt mer börjat fundera över. Holländska tomater med kvist, som håller hur länge som helst eller blekoranga tomater från Spanien. Ja, tomater måste man ju ha till salladen och då tar man det som bjuds. Fast vi vet alla att inget klår den tomat som solmogen kommer från rankan direkt.

Jag har allt mer börjat äta vikkål, rödkål, rödbetor, potatis och morötter. Och det smakar ljuvligt, speciellt med örter och yogurt eller grädde. Alla odlade åtminstone i Sverige står det på skylten vid matvarudisken. Men var i Sverige har jag ingen aning om och inte heller hur den transporterats dit. Fast jag vill veta. Mina kunskaper om maten är helt enkelt urusla och jag vill veta hur jag skall odla också, och när och var.

Hittade ett väldigt intressant inlägg på Omställning Sverige i ämnet - här. Hoppas du också blir intresserad, för om vi inte efterfrågar bra mat, så kommmer ingen finnas att köpa. Och nog önskar vi oss både ostar och bröd som är gjort på vår gata, i vår by. För nog är det fler än jag som i franska småbyar fått sina smaklökar stimulerade långt bortom snabbköpets utbud.

Hur kan S skapa en hållbar framtid?

Hur ser du på det hela, du som är sosse, det här med jobben? Hur ser kopplingarna ut mellan tillväxt, fossila bränslen (energi överhuvudtaget) och jobben? Hur skall de nya jobben se ut? Skall de skapas genom tillväxt och vad är då det?

Vi står inför tider som nog inte blir mycket lättare och detta är de centrala frågorna. Hur vi visionerar inför vår framtid, som vi alla vill ha ren, fri från fossila bränslen och fylld av mänsklig aktivtet. Var ser du lösningarna?

Jag tror att det är just vi sossar som har lösningen på denna svåra nöt att knäcka. Marknaden, som de borgliga ser det, kommer inte att vara hela lösningen, utan en pusselbit, som skall spela sin roll. Då den är intresserad av bara en dimension - pengar. De andra dimensionerna som krävs är vi så bra på, nämligen omsorg om jorden, människorna och att dela. (Earth care, people care and fare share).