Arktis jordens blod

Det är med stor oro jag ser hur man nu från alla håll börjar närma sig Arktis med tillväxt av pengar för ögonen. När Ryssland nu satte upp sin flagga på Nordpolen, monterades den på havsbotten istället för uppe på isen, som man gjorde förr. Det låg något tryggt och förgängligt i forna tiders krav. Där isarna kunde flytta på sig och skydda djupen och och Arktis myllrande djurliv. En plats på jorden som man har kunnat betrakta som det mest rena och mest näringsrika vi har. Där Golfströmmen söker sig upp längst Skandinaviens kust för att vända och fylla på med näringsrikt, kallt och rent vatten för att återföra och befrukta de sydligare breddgraderna igen. Som ett hjärtas pulserande slag för jorden.

Greenpeace försöker göra sin röst hörd när oljebolag vill provborra efter olja. Carl Bildt skrev i DN i förrgår om de förhandlingar om Arktis som finns idag och de krav som olika länder ställer. Inga kriterier för vem som har rätten att äga Arktis finns. Här blir det en strid och vem som förlorar, det begriper ju vara och en. Om striden slutar med vinst för någon som kan exploatera Arktis, så blir det förlust för oss alla. Vinst blir det bara om vi väljer att göra hela Arktis till ett fridlyst område.

Bildt talar vidare om vikten av värna miljön, men i Bildts värld handlar det om att t.ex. hitta på regler runt hur vi ska förebygga risken för oljeutsläpp i Arktis och han talar även om de mineraler och andra ekonomiska värden som finns i Arktis, som han förutsätter att människan nu ska exploatera. Som om det är givet att vi ska.

När isen smälter bort allt mer i Arktis blir havsytan frilagd. Öppet vatten suger åt sig värmen i solens strålar. Förr var det istället istäcket som reflekterade bort solens strålar. Så minskande isar får bollen rullning till en allt snabbare nedsmältning. Och där i iskanten står oljebolaget Cairns redo att provborra. Och Arktisk är djuphav, de vill provborra på 1500 m djup. Samma djup som Deep Water Horizon stod på Mexikanska golfen. Kanske kan Bildt då förhandla fram några dokument med rådgivande säkerhetsföreskrifter, så att ingen olja läcker ut.

Sedan till frågan att bryta mineraler. Arktis till skillnad från Antarktis har ju ingen landmassa, så var ska man bryta? Och hur kan man bryta på ett rent och säkert sätt på havsbotten? För mig veterligen är landmassan i området - Grönland - redan upptaget av Danmark.

Och striden fortsätter - går att läsa i DN igår och som alltid dagen efter i NA - om vem som ska äga Arktis. Länder som Ryssland och Canada, som har sina kuster mot havet, hävdar givetvis sin rätt och andra länder sin historiska rätt. Sverige och Bildt hävdar sin genom att vi haft forskningsfartyget och isbrytaren Oden på plats tidigare.

Under tiden så blottas havsytan allt mer och Arktis framtid ser allt mer mörk ut. Det friska näringsrika havet som varit jordens blod i hjärtat Golfströmmens pump är snart ett minne blott.