Klimatförvirring och galna idéer

Klimat magazinet Effekt börjar en artikel som följande: "Viktig update för klimatförnekare: Nu höjs röster om att ”förnekelse av klimatförändringar” ska läggas till listan över erkända brott mot mänskligheten."

I Bolivias gräsrotskonferens om klimatfrågan ville man införa ett nytt begrepp ecocide, skriver Effekt. Här handlar det om fattiga länder som vill att FN skall agera mot den rika världen som försvårar allas vår möjlighet till överlevnad. Men i USA så finns det de som vill gå ännu längre och göra det till ett brott att sprida desinformation i klimatfrågan. Med synen att denna desinformation är medveten och bara i storföretagens egenintresse.

Det vore då sannerligen att bita sig själv i svansen. Just öppenhet och det fria ordet är ju det som är grunden till att vi kan veta hur vi agerar på bästa sätt. Vi har mycket att lära och upptäcka över hur vi bäst agerar och vi trampar redan i klaveret och måste väga så mycket för och emot.

T.ex. kan man se det så tydligt i jakten på alternativa bilbränslen - etanol, biogas, batterier - där vi väl kommer att landa i att bilar kanske inte bör finnas i samma omfattning. Men vad vet jag - kanske löser någon batterifrågan resursmässigt och gör dem rena med. Men vi kan inte räkna med det.

Själv tror jag att vi måste inse att det är konsumtionsmönstret som måste brytas, inte ny ren teknik som lösningen. Men givetvis måste de som förespråkar ren teknik få jobba på och söka och försöka uppfinna. Liksom de som i egenintresse vill ha status que - och buisness as usual - har rätt att yttra sig.

Men givetvis måste vi bestraffa det som är miljöfarligt - det gör vi ju redan i dag med en miljölagstiftning. Och när vi hittar nya fakta måste vi givetvis också begränsa nya mänskliga skadliga aktiviteter. Tänk att det kan kanske komma att handla om ransonering i framtiden för att dela på det som finns.

Det är skillnad på att få säga att jorden är platt och att verka som om den vore det. Likaväl som man fortfarande måste man få säga att jorden är överbefolkad och lösningen är lite effektiva krig då och då, men givetvis får man inte agera därefter.

Jonas Sjöstedt skriver också i SvD idag om klimatkonferensen i Cancun. Han menar att vår regering har stannat i ett icke-agerande. Med klimatinvesteringar som görs i andra länder än vårt eget - t.ex. Kina - utan att det finns garanti för att dessa investeringar i t.ex. vindkraft inte ändå skulle gjorts utan våra pengar. Klimatinvesteringar som borde gjorts här för att minska våra egna utsläpp. Han menar också att den klimatpolitik som regeringen för är ett plus minus noll spel, då de minskningar av utsläpp som vi idag tillgodoräknar oss redan har utförts av tidigare regeringar. Här sätter Sjöstedt fingret på något som är oerhört viktigt.

Vad vi däremot inte ännu räknar in i ett lands utsläpp är vår konsumtion. Om vi även räknar in den så sker det mer utsläpp än vad vi idag räknar med av svensken. För visst bör utsläppen räknas där nyttan av produkten som producerars är? Naturvårdsverket har nyligen kommit ut med en rapport som heter "Den svenska konsumtionens globala miljöpåverkan" som lyfter blicken än mer. Visste du t.ex. att svensken varje dag konsumerar motsvarande 37 badkar vatten. Ingen fara kan man tycka, med allt det vatten vi har i Sverige. Men det är bara hälften av det vattnet som vi brukar som kommer från Sverige, och bara en bråkdel som är direkt in i hushållen. Den största delen av vår vattenkonsumtion går in i produktionen av mat. Och länderna där vi importerar mat ifrån har långt ifrån samma goda tillgång på vatten.

En klimatkonferens begränsar med andra ord problemet till ett problem som borde ha en enkel teknisk lösning, istället för att vidga det till att bli en fråga om resurser. Tre jordklot skulle vi behöva om alla på jorden konsumerade lika mycket som vi svenskar gör.

Bina som kan göra oss hungriga

Det har varit ganska många av dem i höst, som har surrat precis innanför mina fönster i huset. Cylinderformade, med de gulsvarta varningsränderna som säger: "Rör mig inte". Stora och jag inser att jag inte helt säkert vet vad de är. Jag tror att de är getingar, men kanske kan det vara stora bin. Jag har "hjälpt" dem på traven i deras önskan att komma ut till ljuset och öppnat fönstret och sett dem flyga ut mot sin död.

Egentligen är det inte klokt, om det nu var bin. Då borde jag letat på vart de kom ifrån, förenat dem med deras kompisar, stoppat om dem och sagt: "Sov så gott, så ses vi i vår". Men som sagt det var ju säkert bara getingar. Men hur är det egentligen med getingarna, utför de samma uppdrag som bina? Är de ute och pollinerar våra växter så att vi kan få mat?

Förra vintern, berättar Svd idag, så minskade antalet bin med 25% över vintern i Sverige, hög vinterdödlighet. Rubriken går att hitta långt in i tidningen och den ropar ut: "Bidöd hot mot matproduktionen". Bin pollinerar de flesta typer av djurfoder, apelsiner, kaffe, ja "you name it". Så det är inte bara honungen som vi riskerar att få mindre av med minskat antal bin. I Europa har antalet bin minskat med 10% per år. I vissa regioner är dödligheten så stor som 80%. Och man vet inte vad det beror på. Parasiter, klimatförändringar, GMO grödor eller bekämpningsmedel, är några gissningar. Det verkar alltså som om det inte bara är jag som är okunnig över de små gul och svartrandiga insekternas roll och överlevnad.

Så vad väljer du att gissa på? Hoppas du bara på att pengar från EU kommissionen skall lösa det hela? Vi ser även ökad mängd parasiter på andra djurslag p.g.a. klimatförändringarna. Och alla dessa möjliga orsaker är beroende av vår nya mänskliga konsumtionsdrift - vid sidan av könsdriften kan väl den sägas vara det som driver oss idag och ger oss "mening med livet".

Fast du kan förstås välja att göra något. Konsumera mindre, energieffektivisera ditt hem och åk mer kollektivt, så drar du ner på behovet av fossila bränslen och kan göra något mot klimatförändringarna. Ät ekologiskt och gärna närodlat med, om ekologiskt alternativ finns, så bidrar inte du till fler bekämpningsmedel och genmodifierade grödor.

Sedan kanske jag skall ta och ta reda på det där med getingarna och jag hoppas att EU kommissionen kommer fram till vad det är som dödar våra bin.

Jobb, jobb, jobb - vill vi ha dem?

Ny Teknik skrev om det här med nya jobb i Sverige. Hur vi har haft vår förhoppning till innovationer och ny teknik/it. De har sedan tittat på tio svenska idéer, som blivit stora, som t.ex. Skype och Spotify. När de räknar ihop antal arbetstillfällen som dessa har gett så blir siffran inte ens 1000 jobb. Alltså finns det möjligheter till att tjäna stora pengar utan att egentligen ha några anställda.

Trenden mot färre arbetstillfällen och ändå mer pengar är besvärande. Med minskat antal industrijobb, med produktion som flyttat utomlands har inte bara problemet av att vi inte har kontroll över arbetsförhållanden och miljökonsekvenser för de varor vi konsumerar. Årligen dör t.ex. 250 000 människor och 3 miljoner förgiftas av bekämpningsmedel. I det perspektivet kan våra egna bekymmer om för få jobb te sig tämligen små.

Men dilemmat är ändå, hur skall vi få försörjning till alla när jobbantalet minskar och även skatterna? Och egentligen är det inte rätt så bekvämt att inte behöva arbeta för brödfödan? Vi skulle kunnat ha ordnat det så bra för oss.

Men kanske som jag bloggat om tidigare, behöver vi snart slita hårt, när oljepriserna skjuter i höjden och inte oljan längre kan göra vårt arbete åt oss.

Hur grön el inte blir en bluff

Svd Brännpunkt idag skriver en professor i nationalekonomi och en energipolitisk expert, Runar Brännlund och Jakob Eliasson att teckna avtal för grön el bara är en enda stor bluff. En bluff som dessutom leder till att de som köper "smutsig" el får billigare priser. Detta är absolut något som man som konsument bör vara medveten om.

De menar att inköp av ren el, till ett högre pris, gör att marknaden därmed får in mer pengar som gör att priset på el kan sänkas för alla. Att det är elcertifikatsystemet som är det som är det som egentligen leder fram till mer grön el.

Elcertifikat innebär att de som producerar ren el - vind, sol, viss vattenkraft, biobränslen och torv - ja, torv med, får elcertifikat från staten som de sedan kan sälja vidare till de som har plikt att köpa dessa. De med plikt är storkonsumenter av el (elintensiv industri) och elleverantörer. Detta för att jämna ut prisskillnaderna mellan ren och "smutsig" el, för att gynna produktion av ren el. Priset på elcertifikat är marknadsmässigt och sporrar till produktion av mer ren el.

Som konsument köper man helt enkelt el och all el går genom samma ledningar. De som säljer grön el menar att de köper från ren el producenter. Men hur skiljer man ut det, el är el?

Fast det går visst att köpa grön el, men vad man då måste inse med detta är att man ser till gynna det elbolag som gör något för att skapa ren el. Man behöver alltså fråga dem vad de gör för att bygga ut det gröna elnätet? Har de byggt sol- eller vindel o.s.v. Gör de inte själva det, så bidrar de ju inte heller till att öka mängden ren el på nätet.

Min el kommer från ett bolag som inte gör egen ren el (vad jag vet). Men all avkastning från försäljningen går till välgörande ändamål. Man kan t.ex. välja om man vill att ens egen avkastning skall gå till Rädda barnen eller Naturskyddsföreningen, som är två av sex ideella föreningar det går att välja på. De säljer både vanlig och grön el. Men när de säljer grön el, som de säger sig köpa från vind, sol, vatten och biobränslen, så sätter de också åt sidan fond som går till att restaurera vattendrag. Så det gäller att man ser på vad det är man köper och förstår vad det är.

Men det finns absolut ett sätt att vara säker på att man konsumerar ren el och det är att producera den själv. Man får producera egen el hemma och placera innanför elmätaren. Då får man producera max så mycket som man själv gör av med. Solceller- och/eller vindsnurra kan förse hemmet med ren el. Kan man komma upp i 25% av sin nuvarande konsumtion och sedan kanske även energieffektivisera - jaga energitjuvar, så vet man att man åtminstone har gjort en del. Och elen man får är ju helt gratis. De första solcellerna som sattes upp var för ungefär 40 år sedan och de producerar fortfarande gratis och ren el. Ingen vet egentligen vilken livslängd de har.

Elbolaget måste komma och byta din mätare när du går över till egen elproduktion och göra det utan kostnad. Överskotten på elen - det är ju inte säkert man brukar den när man tillverkar den - skall gå ut på det vanliga elnätet om man skall få solcellsbidrag. För solceller kan man få bidrag (60% av kostnaden) om man låter det gå ut på nätet. Detta för att man skall bidra med ren el till elnätet. Man kan även få betalt, men enklast är kanske att bjuda på det. När man inte själv producerar el, så tar man som vanligt in el från det vanliga nätet.

Detta har jag de senaste veckorna fått lära mig av Johan Ehrenberg, som äger Egen El bolaget. Han provar ut solceller och vindsnurror på marknader och säljer vidare. Och vill man veta mer om detta så står han för mycket av kunskaperna. Och nej, jag får inte provision för att blogga om det.

Så visst går det att gynna en grön elproduktion och välgörande ändamål. Och framförallt så kan man när man byter över till ett grönt elbolag, fråga dem, vad gör ni? T.ex. kan man begära att få veta hur stor del av avkastningen som går till att bygga nya ren elproduktion. Så låt er inte bli nedstämda av denna debattartikel, även om den givetvis är mycket bra som sätter fingret på ett problem. Men vi kan komma runt det.

Tänk om alla producerade en stor del av sin egen el och tänk så oberoende vi skulle göra oss, nu när vi behöver bryta vårt oljeberoende. Och tänk så mycket ren el det skulle bli på vårt elnät. Som Ehrenberg kallade det Energinet - istället för Internet. Och säg det till vårt statliga elbolag Vattenfall, att fy skam på er, som idag satsar på kolkraft i stora mått.

Vetenskapens värld två program man måste se

Såg du Vetenskapens värld igår? Del två kan man säga om jordens situation med oss människor. Denna del om överbefolkning och resursbrist, framför allt vattenbrist. Inte minst då hur mycket vatten jordbruket slukar och hur rika länder brukar andra länders jordbruksmarker till sin försörjning. Artikel även som det i DN i måndags.

Men före denna del av programmet pratade man om förra veckans program som handlade om oljetopp och resursbrist också, fosforbrist främst.

Folk hade kontaktat Vetenskapens värld alldeles upprörda och undrade varför de visade så hemska saker??!? Och undrade också över om det inte fanns något hopp.

Så det handlar om rädsla att folk inte vill se och förstå läget. Man söker efter det som bekräftar det som är tryggt. Vetenskapens världs ansvarige svarade att det går att lösa med tekniken, som en tröst. Och så försöker många trösta sig.

Attenboroug avslutade dock programmet denna vecka med att säga att det är bråttom och att om vi inget gör nu så går det åt h-lvete. Det vi kan göra är att: anpassa vår livstil (skära ner konsumtion), utnyttja tekniken och begränsa befolkningstal. Det sista genom att utbilda kvinnor. Inte om preventivmedel, utan riktig utbildning.

Att se dessa två program är ett absolut måste, för att hålla dig uppdaterad om läget. Även om du är insatt så händer nya saker. Nedan länk till veckans program.

http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Förra veckans Vetenskapens värld: http://svtplay.se/v/2234025/vetenskapens_varld/del_13_av_18__naturens_resurser_sinar

Kloka ord om Socialdemokratisk förnyelse

I DN debatt idag skriver Lena Sommestad - tidigare miljöminister - just det som jag har längtat efter att få höra socialdemokrater säga. Att vi inte skall falla i fällan av att ta till oss borgerliga begrepp som att arbete skall löna sig, då utifrån att man förutsätter att folk hellre lyfter bidrag än jobbar om ekonomiska skillnaden är liten. Utan att stället se arbetet som något som skapar ett ekonomiskt värde i samhället och en meningsfullhet för individen. Utifrån detta skall vi socialdemokrater betrakta arbetet. Hon ifrågasätter också synen på vi med kunskap skall skapa tillväxt och denna konkurrenskraft skall bygga på export.

Vad mer, och som känns, ännu viktigare lyfter hon klimatkrisen som den svåraste utmaningen som vi har att beakta när vi skapar vår Socialdemokratiska politik. Mycket klokt skrivet även om jag även skulle vilja att vi även börjar fokusera på resursfrågan. Vi kan inte enbart se det som ett problem i klimatfrågan för då blir lösningen bara mer teknik, men grön teknik och utan tanke på att trappa ner, spara och återvinna.

Idag som ett exempel konsumerar vi svenskar 2000 kubikmeter vatten per person och år. Det är vårt vattenfotavtryck. Den genomsnittlige världsmedborgaren konsumerar 1500 kubikmeter per person och år och amerikanen 3000. Med detta i åtanke verkar inte vår konsumtion som så överdriven. Inte med tanke på att vi är ett land som är rikt på vatten.

Men om jag istället då talar om för er att hälften av vattenfotavtrycket ("Den svenska konsumtionens globala påverkan" s.32 av Naturvårdsverket) vi svenskar konsumerar kommer från produktion av varor som inte görs i Sverige utan i andra länder. Då får frågan en helt annan dimension. Med vår huvudsakliga import av jordbruksprodukter som är vattenkrävande från Brasilien, Danmark, Tyskland, Indien, Colombia och USA. Då blir bilden en helt annan. Bland detta finns områden som har mycket sämre förutsättningar till vatten än vad vi har och även de som brukar fossilt vatten (USA t.ex.) för att bevattna torrområden för att bruka jorden. (Fossilt vatten är grundvatten som samlats i forntid och inte fylls på i den takt det brukas).

Till detta skall också ses vårt ekologiska fotavtryck i stort som ligger på tre, vilket innebär att om alla på hela jorden konsumerade som vi gör så skulle det krävas tre jordklot. (Happy Planet Index)

Underbart att läsa Sommestads debattartikel, som får mig att känna att nu, nu börjar vi prata om väsentligheter.

Även SvD idag har en intressant artikel som talar om att vi socialdemokrater börjar ställa krav på att få en öppnare process när vi nu skall välja ny partiledare. Det är mycket välkommet.

Idag nomineras partiledarkandidater från partidistrikten, detta borde kunna flyttas ner till S-föreningarna och de kandidater som ställer upp bör vi ha offentliga utfrågningar av. Idag saknas helt en inblick i processen av den kandidat som valberedningen tar fram, skriver tidningen, och det är ju helt sant. När väl valberedningen presenterar en kandidat till en kongress så är det ju så att säga klappat och klart och skall mycket till för att en förändring skall ske. Ett tal om vad personen då vill utföra kommer istället som ett peppningstal först när kandidaten redan är vald. Så dags då.

Själv har jag bara varit med i partiet i fyra år - sedan tidigare inte alls politiskt aktiv - och förvånas över det nomineringsarbete jag ser inte bara på riksplanet utan i distrikt och på kommunal nivå. Hur ombud och medlemmar skall välja sina företrädare, sin enda föreslagna kandidat från valberedningen, utan att ens få ha hört ett tal från denne kandidat till posten. Ett tal som visar vad just denna person brinner för och vill verka för i sitt uppdrag. Och vi har sett bakslag när valberedningar har misslyckats att ta fram rätt kandidat. Då det snarare mer på ett negativt och "kuppartat" sätt istället väljs en annan kandidat. Och givetvis även då utan att de som skall rösta får chans att höra tal från de olika kandidaterna. Så här är det dags för förnyelse. Men jag tvivlar på att detta förändringsarbete kommer att hinna bli klart innan extrakongressen.

Oändligt med arbete åt alla

Ja, så kommer nog framtiden att se ut, men inte riktigt på det sätt som vi alla kanske har tänkt oss. När inte längre oljan kan utföra vårt kroppsarbete i samma utsträckning så är det åter rå muskelkraft som gäller och då finns det mängder med arbete åt oss alla. Men det vi får i lön kommer inte att räcka till så långt mycket än det nödvändiga. Då framför allt till den mat vi ställer på bordet. Och igen kommer det att löna sig att ha en köksträdgård.

Men måste detta vara en så mörk framtid? För hur stressande är inte denna jakt på prylar idag och hur lite glädje ger inte det ändå? Att tillsammans bli svart om fingrarna av jord och till prat och skratt få tillaga vår mat och sedan äta den tillsammans, är det inte det som är det som gör livet värt att leva? Och givetvis har vi både teknikutveckling och jämställdhetstankar att tillgå, så att vi inte behöver leva som på 1800-talet.

Och det är i detta som Socialdemokratins förnyelse av sin politik bör lägga sitt fokus. Till Sverige har redan Storbritanniens Transitionrörelse kommit - Omställning Sverige - som är en ny folkrörelse som med positiv energi tar sig an och ser möjligheterna i de nya begränsningar vi står inför.

Se Vetenskapens världs dokumentär om att "Naturens sinande resurser",så kanske inte mitt påstående här ovan ter sig så vansinnigt. Dokumentären finns att se fram till den 15 december och den intressanta delen att se är från 5-37 minuter in i filmen.

Och debatten går sig givetvis varm i medierna när det gäller S, partiledare och förnyelse, men hur väsentlig är just den debatten? Några exempel: DN, SvD. Inte ens ETC passar på att lyfta fram miljöfrågan utan diskuterar enbart höger och vänster Socialdemokrati. Förvånanande Ehrenberg, som ju annars är en föregångare värd att lyssna på i miljöfrågor.

Här har du svaret - så förnyar vi Socialdemokratin

Det ligger något i både det PJ Anders Linder, SvD:s söndagkrönika, och Helle Klein, Aftonbladets ledarkrönika, skriver om Socialdemokratin idag. Att det är för att politiken saknat ett tydligt innehåll som det gått som det gått i riksdagsvalet. Klein talar även om att S på många håll lokalt gått framåt och att det förmodligen beror på att här har politiken ett tydligare innehåll och där håller jag givetvis med henne. Däremot är Linder för övrigt helt ute och cyklar. Här menar han att en framgång för partiet vore att bli ännu mer liberalt och bli ytterligare ett parti i mitten för att åter stiga i popularitet. Att därmed tro på tillväxten, sänkta skatter och privata välfärdsföretag som man själv bekostar.

Det är inte ett till Moderaterna som Sverige är i desperat behov av. För den framtidsbild som M har är inte inte den som är den mest sannolika. Fortsatt tillväxt och fortsatt konsumtion är det som Linder och M tror är framtidens melodi.

I valrörelsen hakade även S på i denna framtidsbild. Med detta synsätt fanns inga röster att vinna. Moderaterna finns ju redan och har trumfat in denna framtidstro i gemene man. Trots finanskrisen, som gav en föraning om vad som komma skall om vi inte sansar oss, så har vi inget lärt. Reinfeldt och Borg har istället spridit känslor av trygga landsfäder till svenska folket, med löften om en ljusnande framtid, där de styrt oss tryggt genom finanskrisen.

Den starka svenska ekonomin som låg till grunden för att vi klarade oss denna gång, är ingalunda sprungen ur Borgs finansstyre, utan går även tillbaka till slutet på 90-talet och början på 2000-talets politik med ett gott överskott som Alliansen hade att ta över 2006. Ur vilket de sedan har delat ut pengapåsar till folk, med sänkta skatter. Från 70 miljarders överskott till 30 miljarder underskott gick det under förra mandatperioden. Så framtida skattesänkningar måste antingen betalas genom ökade skatteinkomster från tillväxt - vilket Alliansen räknar med - eller genom sänkt välfärd - vilket de inte räknar med.

När Socialdemokratin anammar samma bild så blir inte S ett alternativ att bygga framtiden på. Linder har rätt att dagens ekonomi gått från stordrift till småföretagande och att det här är något S måste ha med i beaktande vid planering av sin politik. Borta är en stor arbetarklass som försörjer sig inom storindustrin med kroppsarbete. Istället har vi osäkra jobb inom småföretagande, inte sällan inom kontors och servicesfären. Vi är på väg att bara bli ett land som bygger på tjänsteföretag och låter våra konsumtionsvaror komma från storföretagens maskinella produktion eller andra länders billiga arbetskraft. Vi är på väg att bli helt oförmögna att själva tillverka de varor som är nödvändiga för vår överlevnad, som mat och kläder.

Ändå tycks kunskapen om en ny framtid finnas på plats. Nyligen kom en rapport från Naturvårdsverket (som jag ivrigt väntar på skall dimpa ner i brevlådan, bara läst sammanfattning på nätet) som visar hur vår konsumtion påverkar miljön i andra länder, där produktionen finns. Ingen väl insatt politiker, om de får frågan, nekar till att oljan snart är historia, åtminstone som billig energikälla och ingen nekar till dess oerhörda betydelse för all vår konsumtion. Ingen nekar till att vi tär på jordens resurser i allt ökande takt. Att om alla på jorden skulle konsumera som vi i Sverige, skulle det krävas tre jordklot.

Och trots detta drar man inte rätt slutsats. Att det inte är en framtid av tillväxt vi har framför oss. Ändå går modetrender mot hantverk, konsumtion av närproducerat, byggande av energihus, installation av vindsnurror och solpaneler. Men än är det en lyx för den som pengar har och som är medveten. Så någonstans håller vi ändå på och förbereda oss och ändå är inte denna fråga högst upp på agendan. Klimatfrågan har fått oss att tro att vi kommer att lösa det med ny teknik, detta ensidiga fokus har istället gett oss mer problem. Nio miljöorganisationer varnade i veckan för vad som kommer att hända om vi tänker ersätta 10% av våra bilbränseln med bioenerig, att det leder till värre utsläpp.

Det Socialdemokratin nu måste göra är att bli ett helt nytt parti. Kanske är det inte ens rätt att kalla oss för arbetarrörelse längre, inte när vi endast fick 20% av de förvärvsarbetandes röster. För med fortsatt tillväxtpolitik så blir det inte mer jobb här utan bara mer globaliserad orättvisa i konsumtionen. Vi har idag en stor grupp människor som finns i samhällspyramiden under arbetarna. Det är inte som Reinfeldt påstår dessa bara är att betrakta som att de är mellan jobb. Utan vi har en ny samhällsklass och risken finns att den växer.

När oljekällorna slutar pumpa ut billig olja kommer det att bli påtagligt, att den globaliserade konsumtionen endast kan fortsätta för de riktigt rika. Plötsligt står vi och undrar hur vi skall ha råd med vår mat. Att odla i trädgården ser åter attraktivt och nödvändigt ut. Jordkällare som rasat ihop grävs ut igen och fylls med potatis, rödbetor och palsternackor. Och den folkrörelse som 2006 startade i Storbritannien - Transitionrörelsen (i Sverige kallad Omställningsrörelsen)- kommer då att ha svar och tips till människorna.

Om vi socialdemokrater vill se framtiden i vitögat och inse vad som behövs så låter vi denna rörelse bli en del av oss, det är så vi förnyar vårt parti. Och kanske dröjer de längre än tills nästa val innan effekterna av den dyra oljan når oss, och kanske skulle en sådan förnyelse t.o.m. ge oss sämre väljarunderlag. Men när vi står inför faktumet om en ny framtid så kommer folk att vända sig till oss och fråga, hur gör vi nu?

Ännu är vi bara för omsorgen för människorna och för en rättvis fördelning. Om vi även inkluderar Omställningen i vår förnyelse så kommer vi att inkludera alla tre: Omsorgen för människorna, jorden och för en rättvis fördelning. "Earth care, human care och fair share".