Björklund och Sabuni - sexundervisning?

Det svåraste av allt är att balansera sitt tyckande och väga sina ord så väl att det inte bidrar till fördomar, samtidigt som man hjälper dem man vill hjälpa. Sabuni och Björklund försöker idag, i DN, sig på den balansen. Jag känner mig tveksam till hur de lyckas. Hur skall vi idag prata om problem de här pekar på?

Det handar om det som vi idag kallarhederskultur. Skall tjejer och killar kunna hindras av sina föräldrar att delta i undervisning som sex- och samlevnad (kallade sexundervisning i rubriken - jisses vad är det?) och idrott, främst simundervisning, för att föräldrarna av kulturella eller religiösa skäl motsätter sig detta. Idag kan föräldrarna göra det med stöd av skollagen och detta vill Sabuni och Björklund ändra på.

Som lärare har jag givetvis satt mig in i problematiken i det vi kallar hederskulturer. Bara själva valet av begrepp får oss att tänka på folkgrupper och inte på individer. Som lärare är jag lyhörd för signaler från unga tjejer när de beklagar sig över att de inte har friheten att gå ut och umgås med vem de vill. Samtidigt står vi under föräldramöten och talar om hur föräldrar bör ha koll på sina ungdomar. Inte låta dem vara ute hela nätterna och ha koll på vilka de umgås med. Den svenska förälder som säger att deras dotter skall vara hemma på bestämda tider och som begränsar hennes umgänge, ger jag en klapp på axeln och säger bra, när det är "bus" gänget de håller henne borta från. Ja, borta från ciggarett- och öldebuten.

Jag säger inte att Sabuni och Björklund har fel. Barn skall ha rätt till sin skolundervisning. Föräldrar skall ha rätt att skydda sina barn. Men det är inte lätt. Framförallt inte när man kallar det ena hederskultur och det andra rejäla gränssättande föräldrar, som inte fallit in i rollen av curlingförälder.

Våld är alltid våld. Brottslighet är brottslighet. Att låsa in ett barn, att slå ett barn, att hota barn - får inte förekomma. Detta oavsett kulturell bakgrund. Själv har jag personligen sett fler "svenska" barn fara illa och jag har under kanske 15 års tid varit mentor i klasser med svenska II elever.

Tre flickor från dessa år framträder starkt. Flickor med glada leenden och starka personligheter.

Den första träffade jag när jag var ny ut som lärare. Hennes bakgrund var i det vi brukar kalla en hederskultur. Hon var oerhört verbal. När vi hade sex- och samlevnadsundervisning så försvarade hon sin egen kulturs syn på sexualdebuten. Det blev intressanta diskussioner. En dag ringde socialen till mig och undrade hur hon hade det hemma. De misstänkte missförhållande. Jag hade inget att säga till föräldrarnas nackdel. Kanske hade jag fel och misstron mot min egen bedömning gnagde. Undrar om det hade gjort det om föräldrarna varit svenska?

Den andra var en svensk flicka. Redan första gången vi pratade med varandra berättade hon att hon inte var som andra. Hon sökte ofta kontakt och när förtroendet byggts upp nog så berättade hon om sin situation. Jag tog henne till socialen direkt och hon återvände aldrig till sin pappa. Han hamnade i fängelse.

Den tredje var en sprudlande glad flicka, även hon från en hederskultur. Hon berättade om sina föräldrar som inte tillät henne att vara med pojkar. När de åkte tillbaka på semester till hennes hemland under hysch, hysch...så frågade en lärare eleven om hon skulle giftas bort. Senare visade det sig istället att familjen var i sitt hemland för att rädda en ung släktning från en "hederskultur" familj. De skulle adoptera flickan så att hon kunde komma bort från misshandeln och till Sverige.

Så nog bör vi kalla saker och ting för vad de är och inte skapa idéer om det som är annorlunda, dra förhastade slutsatser. Givetvis skall vi i skolans värld aldrig vara främmande för det som är så hemskt att det är ofattbart. Vi skall vara lyhörda och har tillräckligt stor fantasi att kunna föreställa oss det otroliga. Detta för att rädda barn, både inhemska och invandrade.

Att idrotten ofta undviks av flickor ser jag som ett problem inte bara i det vi kallar hederskulturer utan ett lika stort "svenskt" kulturellt problem. Många flickor känner en oerhörd press i båda kulturer att passa in i det kroppsliga ideal som finns. När man inte gör det skolkar man hellre från idrotten för att slippa visa sig i duschen, detsamma gäller ju givetvis även då för badhuset. Dagens unga är överhuvudtaget mer ängsliga över sina kroppars förändring i puberteten än vad tidigare generationer varit. Kanske behöver lokalerna anpassas och fler enskilda duschbås finnas.

Så visst skall föräldrar inte kunna hindra sina barn från att delta i den obligatoriska undervisningen, det är en självklarhet. Och när det gäller misstänkta missförhållanden så är det endast kunskap om olika kulturer, inte fördomar, som bör vara grunden för vår utvidgade lyhördhet.

Vackra, rena vindkraftverk

Var på ett öppet möte i går om vindkraft. Så intressant att höra hur vindkraften utvecklats och den stora effekt ett kraftverk numera har. Mellan min by och grannbyn har en markägare anlitat en vindkraftverksföretag för att undersöka möjligheten och igår var första mötet, för att undersöka det lokala intresset. Tre verk var projekterade à 2 MW vardera. Det snurrar i huvudet och man måste översätta. KW är det som räknas i min egen elmätare. 20 000 KWh per år är väl en vanlig villas förbrukning, en MW är detsamma som 1000 KW, då verkar det tämligen låg effekt. Men vänta - effekt och tid är inte detsamma. Det skulle alltså ta 20 timmar för ett verk att tillverka en hel villas förbrukning, mindre än ett dygn och DÅ blir man plötsligt mer intresserad. Förr har man hört talas om verk som kan försörja tio villor, men detta är något helt annat.

Dessa nya typers verk är 150 m höga till översta vingspetsen. De kan med fördel stå i skog och kommer så högt att det verkligen blåser ordentligt där uppe. En kilometer till närmsta hus är ett rejält avstånd och ljudet från verket blir då lägre än det tystaste sovrum - under 35 decibel. 40 är maxgränsen för vad det får vara. Man mäter även skuggan från verken och då handlar det om rörlig skugga. Ett verk får inte stå och snurra om det ger störande skuggor där folk bor. Då kan man ställa in verket så att det slutar snurra under den tid på dagen som det kastar en skugga där det inte bör. Fast med våra stora skogsområden så är väl det bästa att ställa dem så långt bort att de inte kastar skuggor på bostäder, så att de får göra det de skall jämt - producera el.

Vad kostar det då? Ja, mycket pengar. De tre verken som projekteras här så räcker det inte riktigt med 100 miljoner kronor. Och ändå står markägare och är intresserade av att söka bygglov och lokal befolkning är med och funderar över att köpa en andel. För jag tror att det är genom andelsägande som detta blir möjligt. Själv börjar jag direkt att fundera om inte jag skulle köpa in mig. För visst känns det helt rätt - att äga del i ett vindkraftverk för att göra byggandet möjlig. Hur de ekonomiska villkoren, vinstmöjligheter m.m. ser ut. Ja, det får vi veta mer om senare.

Det som dock irritera mig är elbolagens hutlösa anslutningsavgifter till elnätet. Det borde man väl kunna göra något åt genom politiken?

Och så tycker jag att det är vackert att se verken stå i klungor. Stora, lugna, rena, snurrande. Nere i Skåne förundras man över dessa mindre parkers skönhet när man närmar sig havet och ser ut över slätten. I Grekland har jag i bergsområden kört förbi dem och beundrat dem. Ja, rent är vackert.

Är rikdagen odemokratisk?

En Socialdemokratisk riksdagsledamot har kommenterat på min blogg, med samma rubrik, med anledning av DN:s ledare häromdagen med påståendet från en Moderat riksdagsledamot att det är ett problem i riksdagen. Så läs kommentaren på bloggen två rubriker ned.

Anders Borg - min favvoblogg.....

Anders Borg har börjat blogga. Det första inlägget är på drygt 30 000 tecken. Han har tänkt sig några blogginlägg om ÅRET. Jamen den mannen vet hur man bloggar. Tänkte kommentera - yo mannen är du galen - men det gick ju klart inte att kommentera alls. För inte är väl en blogg till för att kommunicera med folk?

Fast jag kanske är lite väl sent ute med nyheten. Bloggen invigdes i onsdags. Det var för övrigt Bildts blogg som tipsade mig om spektaklet.

Är riksdagen odemokratisk?

Idag skriver DN:s ledare om att riksdagen behöver stärkas med anledning av Anne-Marie Pålssons (M) kritik. Det som jag nu vill veta är vad våra egna riksdagspolitiker kommer att säga om frågan? Så jag hoppas att ni bloggar om det idag ni S-riksdagsledamöter.

Hur är det i vårt parti, skiljer det sig från Pålssons erfarenheter? DN tycks åtminstone anse att det är ett utbrett fenomen. Själv är jag förundrad över att inte riksdagsledamöterna själva förfogar över sina ekonomiska medel, utan att det är partiledningen som gör det. De är ju inte folkvalda?

Idag har jag bloggat massor. Tre inlägg till finns idag. Hoppas du tar dig tid att läsa dem. Om Obama-Cheney, Europeisk tågtrafik och vår svenska skolas granskning.

Nu är det snart arbetsvecka igen och bloggandet får styrka på foten.

Fast i morgon går min S-krönika att läsa i NA, det handlar då om S-kandidater i EU valet - kryssa eller inte kryssa, det är frågan.

Om tortyr och om hopp för USA

Idag fanns det verkligen så mycket att blogga om efter genomläsning av nyheter för dagen. Intressant är inte minst det som nu händer i USA. Hur Dick Cheney går till försvar för Gitmo (Guantánomolägret). Obama blir ansatt både från höger och vänster. Där Cheney på högerflanken blir nu högljudd och framstår som den som är arkitekten bakom Gitmo och försvarar kriget mot terrorismen och försöker sätta skräck i amerikanarna. Han försöker få dem att tro att terrioristerna nu får fritt spelrum.

Från vänsterflanken blir man sur på Obama då han vill inrätta militärdomstol som skall pröva en del av fångarnas skuld. På tiden säger jag, för visst kan Cheney ha en poäng i att vissa av fångarna frisläppta kan vara farliga. Men skendränkningar har knappast gjort dem mindre farliga.

Jag lyssnade på ett radioprogram som belyste ämnet om tortyr och nyttan/onyttan med det hela. Om vi nu föreställer oss att den som skall förhöras har information som om den yttras kan hindra terrorattentat och därmed rädd oskyldiga liv. Vad är då bästa vägen att få ta del av den informationen? En förhörsledare menade att skendränkning kan få ur fången enstaka ord och datum, som lika gärna kan vara helt vilseledande som de kan vara sanna. Tortyr skapar hat och motstånd. Som om vi egenligen inte allihopa redan visste det?

Förhörsledaren menade istället att genom medmänsklig behandling och öppna armar så finns åtminstone en chans att få information som är sann och riktig. Denne förhörsledare gjorde sig till en medmänniska för den förhörda. Att tala om hur terrorn drabbar hans familj och den förhördas, att räcka ut en hand till samförstånd, har stoppat fler terrordåd än tortyr. Som om vi inte allihopa redan visste det?

Så Cheney skriker och låt honom göra det. Problemet är nu hur fångarna från Guantánamo skall bli dömda, de som är skyldiga och hur de andra skall kunna införlivas i vår värld, utan att vara tyngda av hat. Det är Cheney och Bushs arv till oss.

I sommar blir det en USA resa för mig igen, var där förra sommaren, efter att inte ha varit där på länge. Jag har en svägerska och svåger i Brooklyn, NY. Min mans syster. Min svärmor gick nyligen bort, så allt som dödsfall leder till i form av sorg, minnestund men även alla papper kräver vår närvaro. Så min Geneveresa fick styrka på foten.

Det skall bli härligt att återvända till Brooklyn i år och få känna på stämningen av Obamas Amerika. Förra sommaren så spirade hoppet inför det nära förestående valet. Hoppet att det kanske kunde vara möjligt att USA skulle få en progressiv och afroamerikansk president. Och tänk att det blev så. Jublet visste inga gränser på valnatten när tårarna flödade ner på kinderna på bl.a. Jesse Jacksson.

Det är ett polariserat USA som fick en afroamerikansk president. Eller är han det? Är han inte något helt annat - en president med sina fötter lika väl förankrade bland vita amerikaner som bland svarta. Precis vad USA och världen behöver. Men kan vi förstå vikten. På mig rann också tårarna när jag på valnatten (tidig morgon här) såg Obama stå framför kamerorna som "president elect". Fast tanken fanns där också i bakhuvudet, tänk om någon skjuter. Sist USA hade en president som ingav sådant hopp stoppade ett skott det hela, då när Kennedy åkte med sin bil genom Dallas 1963.

Ek (C-kandidat) pratar viktiga tåg

Idag igen är det kul att läsa om EU kandidater i NA och på tur stod nu Lena Ek (C). Ek tar upp den oerhört viktiga frågan om Europas tågtrafik (och som jag bloggade igår, så ligger inte detta ute på nätet så det går att läsa tyvärr - alltså denna debattartikel). Europa ligger efter med standardiseringen av tågnätet, vilket jag inte skulle tro, eftersom jag redan på sjuttiotalet köpte mitt första interrailkort och gav mig ut i tågens Europa. Det är väl säkerligen så, många av oss minns vårt Europa. Men det var i tågens tidevarv. Idag är det inte så. Snabbtåg är oftast nationella och standard finns inte. Ek tar upp vikten av att bygga upp ett snabbtågsnät över hela Europa.

Jag hade funderingar på att ta familjen till Geneve i sommar, för att ta bussen till Mont Blanc och vandra (nu blev det inget av skäl som låg utanför min kontroll). När jag undersökte priset på flyg- och tågbiljett visade det sig att tågbiljetten var tre gånger så dyr. Hur gärna man än då vill ta tåget av miljöskäl, så är det många sköna semesterpengar som då går åt. Och SÅ rik är jag inte.

Ek pekar också på att om snabbtågsbanor byggs ut som kan ersätta del av flygtrafiken så kan de redan befintliga tågnätet användas mer till godstransporter, som också är eftersatt och bör utvecklas.

Något som Ek dock inte berör, i sin intention kanske att grundligt utreda ett område (på sina 4000 tecken, som brukar vara debattartikelns längd) eller för att hon inte har en plan, vilket jag misstänker, är att idag så utgörs EU:s hela energianvändning till 80% av fossila bränslen. Elkraftverk nere i Europa står och eldar stenkol. För att tågtrafiken skall kunna betraktas som miljövänlig så måste den ju drivas av ren el. Där har vi i Sverige tämligen gott samvete, med vår rena el av i huvudsak vattenkraft och kärnkraft (om nu kärnkraft är ren? Är åtminstone koldioxidfri). Sverige har på senare tid även då elkraft av biobränslen. Eon i Örebro t.ex. eldar i huvudsak biobränslen och tvingas bara ibland att toppa med fossila bränslen, tyvärr.

Så vad Ek borde även talat om mer är vad kan hon göra i EU parlamentet för att skapa ren el. Fast det har nog Åsa Westlund (S) bättre koll på.

Blir Björklunds skola granskad?

Min skola hade nyligen haft besök av skolinspektionen. Det var en mycket grundlig inspektion, med inspektörer som visste precis vad de letade efter. Väl pålästa, letade på rätt ställe och kom till kärnan av problematiken på några dagar. Kritiken från inspektionen kommer att svida. Men när de senast inspekterade min skola är jag osäker över, det handlar om många år sedan.

Björklund vill nu minska på byråkratin inom skolan, genom att avskaffa kommunernas skolplaner och kvalitétredovisningar. Det är ju en bra intention att minska byråkratin.

Själv motsätter jag mig inte en skola som återgår till att ha staten som huvudman. Det skulle ge alla skolor samma villkor och resurser, vilket skulle kännas rätt bra, speciellt nu i tider när kommunernas ekonomiska förutsättningar är helt olika. Visst sitter de allra flesta kommuner i samma båt just nu i kristider, men med en statlig skola skulle pengen per elev bli mer garanterad.

Fast om nu skolinspektionen skall komma på besök lika sällan om staten blir huvudman, som den gör idag, då skulle jag se en stor fara i det hela. För vem skall då se till att de enskilda skolorna gör det de skall? Det blir då istället enheter som styr sig själva, där ett klimat på den enskilda arbetsplatsen avgör hur utbildningen blir. Och tro mig, när det gäller skolutveckling så är våra skolor lika vitt skilda som år 1960 och 2009. Granskningen från en kommunal förvaltning som greppar kommunens helhet skulle då inte finnas där, eller skulle den? Åtminstone inte om man ser till Björklunds intention att minska byråkratin. Kommunens invånare skulle inte längre ha en möjlighet att påverka sina lokala skolor.

Så med en statlig skola hoppas jag att Björklund tänkt sig åtminstone årliga skolinspektioner. Skulle det verkligen spara i pengar på byråkrati? För det Björklund helt missat är behovet av insyn, granskning av våra grundskolor. Om vem skall granska? Statlig kunniga byråkrater eller kommuninvånare? Eller båda? Det är väl egentligen kärnfrågan.

Hökmark på villovägar - M kandidaten

NA låter på sin debattsida nu toppkandidaterna till EU parlamentet komma till tals, med analys. Lysande NA, men varför får inte internetvärlden ta del av det hela? Det enda som NA visar av sin debatt är sin ledare. Har varit på dem förut då jag gärna vill att mina S-krönikor skall vara tillgängliga på nätet. Det är ju även här debatten sker. Så snälla NA var inte rädda för att bjuda. När ni får debatt om er tidning på nätet, så lär väl era pappers ex vinna på det med. Så jag får se om jag kan länka detta på något sätt så att NA kan se mitt blogginlägg.

Nåväl till dagens debattartikel av Gunnar Hökmark. Anders Jonsson gör en intressant analys som jag inte skall upprepa.

Istället vill jag belysa Hökmarks argumentation att de senaste 30 åren har världen gått från 1 miljard i världen, som kan betecknas som välmående, till 4 miljarder. Något som "Roslings värld" visat oss (har du inte sett denna dokumentär så poppa popcornen och slå dig ner och njut).

Nåväl Hökmark vill låta påskina att denna tillväxt i världen är den fria marknadens hela förtjänst. Och visst är det med sant. För marknaden i människans tjänst gör underverk. Det har socialdemokraterna ända sedan Eduard Bernstein insett. Däremot är inte sagt att en otyglad marknad utan statliga insatser och gränsdragningar skulle leda till samma goda resultat. Vilket Hökmark menar. Det är lika mycket goda intentioner i barnbegränsning och utbildning, i det som en gång var tredje världen, som gjort det hela möjligt.

Hökmark förstår inte att det är staten och kapitalet hand i hand som skapat denna goda nya värld. (Oj, här fick "staten och kapitalet" helt plötsligt en god klang), med andra ord socialdemokratisk politik och socialliberal. Det är i Sverige och i USA, Erlander och Keyne vi har att tacka.

Måste bara tillägga att jag försökte i Hökmarks blogg bifoga länk till detta blogginlägg, men det går inte att kommentera på hans blogg och på Face Book får bara fans skriva. Hmm....är det så man kommunicerar?

Har rasister rätt till yttrandefrihet?

DN ledare idag skriver om Ahmed Rami som fått komma till Uppsala Universitet, under titeln journalist och debattör, för att debattera yttrandefrihet. Rami är dömd för hets mot folkgrupp genom antisemitiska uttalanden. DN menar att någon som så missbrukat yttrandefriheten inte skall få föra sin talan när man resonerar kring yttrandefrihet.

DN skriver även att SD har nekats att annonsera i Metro, med motiveringen att det inte är en mänsklig rättighet att få annonsera i Metro.

Frågan är definitivt intressant och väcker många funderingar, inte minst för skolans värld. Om tidskrifter och universitet skall kunna välja bort rasister och inte ge dem samma utrymme till att yttra sig, så borde ju även grund- och gymnasieskolan kunna neka partier som SD tillträde till våra ungdomar. Eller har DN och Metro fel och Uppsala universitet handlat rätt?

2007 kritiserade bl.a. JO en gymnasieskola i Karlskrona som inte släppte in SD på samma villkor som andra partier, med argumenteringen att skolan skall vara opartisk. Om andra partier blir insläppta så skall även SD bli det. Däremot så finns det ingen rättighet för något parti att komma in i skolor när de vill. Policyn för alla politiska partier måste vara densamma.

Detta kan komma att leda till att inga partier blir insläppta i skolorna. Jag, som lärare, har mycket svårt att se att jag med gott samvete kan släppa in SD i min skola. Frågan är mycket svår, för vad är egentligen yttrandefrihet?

SD kan inte hitta Sverige!

Tar en titt på Sverigedemokraternas hemsida och ser att det hänt massor de senaste två åren. Nu ser det ut som vilket parti som helst. När jag för två år sedan debatterade bl.a. mot David Kronlid i i NA , så var det så mycket enklare. Lätt på hemsidan att hitta vilka de är och citat som var smaskiga. Nu ser det bra mycket svårare ut efter deras ansiktslyftning.

Fast de krakarna har gått och tappat bort Sverige står de längst upp. De vill ha tillbaka sitt Sverige. Kan inte någon ta dem i handen och peka, för åtminstone jag står här mitt i Sverige och har inga problem alls med att hitta Sverige. Det kanske är så att alla sverigedemokrater flyttat utomlands och att det är därför som de är vilse, det vore ju tokigt, när de inte vill att andra skall flytta hit.

Öppna alla gränser!

Italien tvingar tillbaka båtar med flyktingar till Libyen innan de hunnit in i deras territoralvatten. Likaså har USA gjort med flyktingar från Karibien. Hittills har Berlusconi tvingat tillbaka, mer än 500 flyktingar trots att man vet att de som skickats tillbaka har förlorat sin frihet och blivit inlåsta. Både FN:s flykting kommission uppbackad av Ban-Ki Moon och Human rights watch protesterar. Den senare menar att Berlusconi med detta försöker "skriva om" flyktingkonventionen. Och tur är väl det att det möter protester.

Själv kan jag inte förstå det här med hur vi begränsar människors rättigheter att röra sig över vårt gemensamma jordklot. Det är för mig obegripligt. När EU öppnade sin marknad för fri rörlighet och när EU fick in nya medlemsländer som varit gamla öststater, så var t.o.m. vår egen då Socialdemokratiska statsminister orolig för att vi då skulle få bekymmer med att människor från öst skulle komma hit och utnyttja våra trygghetssystem. Inte smickrande för Persson. Och så fel han hade. För när länder inkluderars i gemenskapen, både ekonomiskt och kulturellt så integreras vi alla i en marknad, där rörligheten går på båda håll. Snarare är det så att det är vi som åker och utnyttjar deras skattesystem i östländerna, som t.ex. när våra läkarstudenter får sig en utbildning i forna öststater.

Det är dags att tänka om och öppna gränserna. Om inte människor i tid och allt eftersom får möjlighet att flytta undan från krisområden som t.ex. orsakats av klimatförändringar, så leder det istället till akut konflikt och krig när trycket blir för stort. Låt även människor få söka sig fritt dit där gräset är som grönast. Tänk att få avfolka diktaturer. Precis som väst en gång försökte bekämpa östdiktaturerna genom att ge plats åt dess flyende folk.

Förvirrade S kandidater enligt DN

Äntligen, äntligen börjar tidningsmedierna vakna till liv och börjar prata EU valet. Hoppas att det inte är för sent och folk ändå hinner känna att de är med och går och röstar. DN ledare idag tar upp det intressanta i förvirringen kring vad det är parlamentarikerna går till val på och utdelar små nyp både hit och dit, roligt. Nyp som handlar om att partier går till val på frågor som inte EU har någon makt över.

Frågan är svår. Vi sossar fick ett par nyp med. Den ena frågan gällde att vi vill minska ungdomsarbetslösheten. Visst det är en nationell fråga. Men det går även att genom EU påverka och då inom hela EU och inte bara i Sverige. Med förändringar av EU:s stöd, t.ex. på landsbygden kan man mycket väl låta riktningen vara den. Jobb till ungdomar.

EU är ju så mycket mer än regleringar på matförpackningar. EU driver även miljöpolitik. Själv sitter jag med i LAG (styrelsen) i ett Leaderområde (stöd till landsbygdsutveckling) där vi får direktiv på hur pengarna skall riktas. Det är mycket pengar det handlar om som EU sprider ut över Europa. Så visst kan man genom parlamentet påverka både storleken på arbetslösheten och så att hus blir energisnåla.

Däremot så handlar det inte om ja eller nej till euron som borgerligheten tycks tro.

Bra att vi samarbetar med MP

"Kan du inte berätta mer om vad partierna vill", frågade mina elever nu när jag började prata om valet till Europaparlamentet. Visst sa jag. Så nu har jag suttit och skrivit ihop ett bildspel om våra partier och om ideologierna bakom. Intressant och roligt att plocka fram bilder på både gamla politiker genom tiderna och av dagens politiker.

Att googla Eduard Bernstein och läsa igenom citat från hans originaltexter kändes riktigt bra. Så klokt tänkt och så viktigt det känns att Socialdemokratin alltid tagit avstånd från saker som proletariatets diktatur och alltid också sett till att det finns en så stor variation bland företagare. Att se att Bernstein redan då när Socialdemokratin blev till värnade om småföretagandet. Så att vi idag står där och talar om entreprenörskap och entreprenöriellt tänkesätt är helt i linje med vår ursprungliga politik.

Sedan blev jag riktigt imponerad när jag lärde mig mer om Miljöpartiet med. Tycker mycket om deras trefaldiga solidaritet; med miljön, framtida generationer och med alla världens folk. Rätt att vi samarbetar med dem.

Knacka dörr är lätt och ger resultat

Knackade dörr idag för andra gången, väl genomfört. Ett utmärkt sätt att få bra motion med, upp och ner för trappor. Knappt två timmar och knappt tjugo knackare och 1100 dörrar knackade på. Men inte många inne som tur var i det vackra vädret. Tur i oturen.

Det som kändes märkligt dock var hur få det var som ställde upp och knackade när vi hade valupptakt för ett helt distrikt. Är det för att folk är rädda? Knacka dörr är mycket lätt. Inte någonstans fick jag höra ett ont ord. Folk var artiga, en del entusiastiska över besöket och och många blev påminda om att det faktiskt är val.

Tänk att en så stor del av de som var med var riksdagsmän, oppositionsråd och även två kandidater till parlamentet (varav en redan sitter). Så tänker man så så var det inte många vanliga gräsrötter som jag själv som ställde upp. Synd, för det var både roligt och lärorikt.

Så knacka på ni alla. Det är enkelt.

Presentation och att man är sosse. Påminna om valet och fråga om de bestämt sig. Osäkra, ge material. Eventuellt fråga om de är intresserada av att finnas på en maillista. Sedan le och tack. Nästa dörr. Vill någon prata mer, så kan man ta namn och telefonnummer och erbjuda att någon återkommer till dem. Någon som kan och vet, om man själv känner sig osäker på frågorna.

Ny svårbegriplig politisk arena - M som äkta högerspöke

Läste slentrianmässigt DN´s ledare signerat idag av Peter Wolodarski och tänkte att det blir väl det vanliga. Kritik mot sossarna och tummen upp för alliansen som helhet. Men nu blev jag glatt överraskad. Wolodarski visar på Reinfeldts nya inriktning på Moderaterna som går från Bildts tankar om EU som fredsprojekt och för den totala öppenheten och samarbetet. Wolodarski säger så här.

"EU ska inte lägga sig i svenska arbetsmarknadsregler, tycker Moderaterna, som säger sig värna om den ”svenska modellen”. När det gäller flyktingar anser partiet däremot att det behövs gemensamma regler eftersom Sverige tydligen tar emot för många människor jämfört med andra länder.

På de områden där det passar oss ska vi alltså ha importförbud för EU-regler, men vi ska exportera flyktingar till övriga Europa. Att denna à la carte-politik kan vara svårsåld i Bryssel verkar inte bekymra Moderaterna, som summerar den ”Moderatledda” regeringens EU-politik i den självgoda frasen: ”Sverige har börjat tala och Europa har börjat lyssna.”"

Wolodarski fortsätter givetvis sedan till att rosa FP som sig bör. Vad som nu börjar skönjas från våra borgerliga medier, likaväl som från partierna själva, inte minst från C, är att de borgerliga småpartierna kämpar för sin överlevnad och ser som enda möjlighet att ta röster från M. C drar sig åt höger och överger därmed sina möjligheter att fiska efter S röster och M närmar sig SD. Alliansen som helthet drar åt höger. Även om M påstår sig vara ett nytt arbetarparti, så luktar argumentationen SD´s argumentation om längtan efter det SVENSKA folkhemmet.

Hur skall man förstå denna nya politiska arena? Ja, inte begriper jag det. Gör någon?

Maja håller energilektion - transport

Energi, energi....kolkraftverk som grunden för Europas el, hur skall det gå? Om man håller för öronen och tittar åt andra hållet - på Sverige och nynnar lätt, så kan man undgå att se den där kolkraften och se en annan bild. Vår elproduktion är ju av vatten, kärnkraft och biobränslen till största del, så det känns ju bättre. Sedan finns det ju idéer om stora vind- och vågkraftsparker och det gör ju att mungiporna går upp.

Kärnkraft eller inte kärnkraft, skall jag dock inte utreda här och nu. Utan snarare hur in i...vi skall få in den där elströmmen in i våra transporter. Alltså den svenska elströmmen som inte har bidragit till växthusgaser. För de handlar inte om att använda biomassa och tanka rakt ner i bilarna. Det blir allt mer tydligt. Etanolen har jag känt mig skeptisk - ja, rent av negativ till - länge. Det var nog ett par år sedan jag skrev min första krönika i NA och varnande för etanolen. Och det har ju blivit allt mer tydligt att det inte är lösningen. Folk som för ett par år sedan köpte dyra etanolbilar känner sig idag smått lurade. En del tankar till och med annat än etanol, nu när bensinen är billig igen.

Idag stod en liten notis i NA om att el ger större klimatvinst. Att etanolen är ineffektiv. Om man istället utnyttjar växternas biomassa till att producera el istället för etanol så får man dubbla energin. Detta fastslår en energiforskare i Californien. Numer är denna typ av rön bara paranteser och inga sensationer. Vi har slutligen insett att etanol inte är lösningen utan det är istället elbilen. Trots det har vi ännu inte bra plug-in bilar på marknaden. Det har dröjt allt för länge. Om man läser Ny Teknik regelbundet, så kan man lukta till sig hoppet som finns där i luften. Men ännu så kan den vanliga konsumenten, som jag är, inte hitta ett vettigt plug-in bils alternativ.

Jag har väntat länge nu på att köpa en ny bil. Var och tittade på etanolbilar för flera år sedan och backade direkt då jag insåg att de drar såpass mycket mer per mil än bensin och diesel. Mer än litern för en normalstor bil, när en diesel i samma storlek drar runt halvlitern. Och med beaktande att etanolen tagit dubbla energimängden att få fram mot el, dessutom så borde den ju inte vara ett plus minus noll utsläpp ändå. Man brukar säga att biomassan tagit in lika mycket koldioxid när det växer som det släpper ut vid förbränning, därför bidrar biomasseförbränning inte till ökning av koldioxid i luften.

Fast nu har jag bara resonerat kring personbilar. Det kommer nog snart ändå att vara möjligt för mig att bli ägare till en plug-in bil, men om allt bara vore persontrafik så var det ju frid och fröjd. Våra godtransporter kan inte lika lätt drivas av elström - batterier. Våra lastbilar skulle kräva batterier som idag inte finns utvecklade. Dessa lastbilar kan vi däremot driva med biogas. En omvandling av biomassa till energi som dessutom ger bra gödning till våra åkrar. Problemet här är bara att den biomassa vi har tillgänglig i form av matavfall, gödsel och slam från reningsverk inte på långa vägar räcker till för att tillverka tillräckligt med biogas. Man får ta till åkrarnas avkastning. Och då blir jag bekymrad. Där borde vi odla mat. Den nya biogasanläggningen i Örebro t.ex. som är igång till hösten, kommer att som största råvara använda ensilage från våra åkrar

Fast givetvis går det att stoppa elström in i godstrafiken. En transportteknik som är gammal och välbeprövad och heter godståg. Men idag utnyttjas redan våra spår till max. En mycket stor infrastrukturinvestering behövs med nytt spårbyggande. Och det är VANSINNIGT bråttom. Och tåget kan ju givetvis även användas till persontrafik. Tänk vad underbart det skulle vara för mig att kunna kliva på tåget här i mitt Vretstorp varje dag för att åka till jobbet i Hallsberg.

Suck och elände...när jag igen inser att vi har fel regering. En regering som inte insett problematiken och när den satsar så handlar det om vägar.

EU för miljön i stort och smått...

Har länge funderat på att kryssa Åsa Westlund och har nu till slut blivit fullständigt övertygad när jag läst om Naturskyddsföreningens undersökning, där Westlund tillsammans med fyra till parlamentariker utses till fem svenskar som faktiskt lyckats påverka och göra ett avtryck på EU´s miljöpolitik. Ingen av de andra fyra är sossar, det borde de ha varit. Carl Schlyter är ju givetvis en av de fem miljökämparna, och det bör han, han är ju miljöpartist.

Fast ingen av de andra sossarna hamnade turligt nog i skamvrån som passiva i miljöfrågan och till att rösta till nackdel för miljön. De var medelmåttor, vilket inte jag anser räcker.

Däremot fanns en moderat (Gunnar Hökmark) och en junilistare (Nils Lundgren) som två av sex som borde sitta i skamvrån. Hoppas det leder till att Junilistan blir historia.

Så Westlund inte bara säger att hon är miljökämpe, hon är det med. Så kryss på henne...

Idag har jag lyssnat på elva stycken 13-15 åringar som har berättat varför just de skulle passa till att åka till Totnes i England, en Transition Town. Vi kan ta med oss sex stycken från min skola och hade bestämt att fyra skulle lottas fram och två utses av oss lärare. Det gjorde att eleverna verkligen gav järnet för att visa upp sig. Det var på allvar. En kille stod ut som en skeptiker som ändå ville ge detta en chans. Han var skeptiker för att han på nätet sett hur mobiliseringen är, för att hela miljöfrågan är en stor bluff från politiken. I vilket syfte kan man undra.

Skeptikern kom som tur var med, för vi behöver kritiska granskare på alla ställen. Och jösses så svårt det var att välja de två, så duktiga och engagerade ungdomar det finns.

Pengarna kommer från EU - Leaderpengar - så både i stort och smått agerar EU. När eleverna kommer hem igen skall de inte bara ha presentationer och föredrag för andra elever utan även för både politiken och för förvaltningen. Detta görs i höst i två kommuner i vårt Leaderområde.

Och så spännande det skall bli att få se Totnes. Ett samhälle som var först med att bli en Transition Town. Dessa städer växer fram över Storbritannien och även på andra håll i världen - Nya Zeeland t.ex. Det är städer under omställning från dagens konsumtionssamhälle till ett samhälle för hållbar utveckling. De har även lokala pengar.

Märklig handel med utsläppsrätter, vad är egentligen pengar?

Min 12 åriga son - snart tretton, påminner han mig med en röst som ömsom är mörk, ömsom ljus - bakade igår en chokladkaka, ja, tårta så chokladstinn och smaskig. När jag åt den varm, med vaniljglass, njöt jag men tänkte inte så mycket mer på det. Men faktum är, idag inser jag att min 12 åriga son, helt på egen hand bakade den mest smarriga chokladtårta till mig igår. En försenad födelsdagstårta, vars skuld till förseningen var helt min egen, då jag istället ägnade födelsedagen åt politiska aktiviteter hemifrån. Jag måste bara ge honom en stor kram när han vaknar idag - fast det är klart då kanske jag redan är iväg på den där tipspromenaden som jag skall hålla i idag i min S-förening.

Annars så är det väl dagens NA, inrikessidan, som får en att börja fundera över det här med vad pengar egentligen är. Det fanns en gång när pengars värde var så självklart. Människor samlades på en marknad och man bytte ett mynt mot en påse salt eller en hammare. Sådant man inte själv kunde tillverka på gården. Någon gick i god för att myntet var värt något och kunde användas igen för att av någon annan byta till sig något av samma värde. Kanske några höns och så åkte alla hem till sitt. Några med mynt i fickan att använda en annan gång. Och hela tiden så hade denna någon, som gick i god för myntens värde en skattkammare med guld som säkerhet. Vår guldmyntfot.

Idag så är det märkligt. Det går att tjäna 440 miljoner kronor på utsläppsrätter. Svenska företag gör nämligen det. SSAB t.ex. fick en vinst på 240 miljoner på försäljning av utsläppsrätter som de fått gratis, men inte ansåg sig behöva. Någon betalade alltså 240 miljoner för rätten att släppa ut "skit" i luften.

Idag beräknar man hur mycket företagen "behöver" släppa ut efter deras egna beräkningar, ger dem utsläppsrätterna gratis, som de sedan kan sälja vidare om de inte behöver dem. Men det finns ett tak för det totala antalet utsläppsrätter som delas ut, turligt nog. Visst är det bra att just dessa svenska företag släpper ut mindre än vad det "får", men borde inte dessa 440 miljoner kronor gå till andra satsningar istället? Satsningar som inhemsk forskning för alternativa rena energikällor eller bistånd till tredje världen så att de bygger upp rena energisystem, när de nu vill utvecklas, så att de inte bara tar det billigaste och skitigaste som vi redan har utvecklat.

Visst säger då sådana människor som Moderater att företagen som fick vinsterna på utsläppsrätterna är de som skall se till att utveckla ny miljötekning, de som har motiveringen till att utveckla detta rena. De är ju redan föredömen. Men om de så grovt missbedömer sitt eget behov av utsläppsrätter, så kan de ju inte vara alltför intelligenta. För inte kan de handla om girighet?

Så nu är det nog dags att låta företagen betala för sina utsläppsrätter OCH sätta tak för hur många de får lov att köpa.

Tack Naturskyddsföreningen för att ni reagerar och tack NA för att ni skriver om det.

Tillbaka till det är med pengars värde, för visst är det märkligt. Vad är egentligen marknaden och måste den se ut som den gör? Vad skulle t.ex. hända om vi lät sedelpressarna gå för att låta alla få en grundförsörjning? De har tydligen provat i en by i Afrika - minns ej var - där alla var arbetslösa. Bönderna runt byn blev klart förbannade då de tyckte att det var orättvist att vissa skulle kunna gå och slå dank och ändå äta. Men det som hände var istället att aktiviteter startade upp, plötsligt hade byns invånare startat upp små butiker och handeln var igång. Värt att fundera över.

Bytt bloggplats

från majastopek.blogg.se då det verkar vara mer trafik här trots att inget funnits här förrän idag. Har lagt över mina gamla blogginlägg från min andra blogg hit.

Sahlin go, go...bra tal!

Jag tillhör väl dem som nervöst bitit på naglarna sedan Mona Sahlin blev partiledare för Socialdemokraterna. Debatterna förra hösten imponerade dock mig, även när Lars Ohly inte kunde bruka allvar, så såg det rätt bra ut. På senare tid har så lite setts av Sahlin och knappast något positivt alls om S eller Sahlin. Fler sossar verkar nervöst ha bitit på naglarna.

Därför kändes det så bra att se på Sahlins första maj tal. Ett lysande tal, som ingav hopp och glädje. Och vilken tur att vi har internet nu förtiden. I medierna fick vi ju bara höra talas om tobleroneaskar som kastades. En perifer händelse som saknade betydelse. Gå också du in och titta på Sahlins tal på S hemsida. Har du inte tid för hela 40 min så titta åtminstone på de sista tio minutrarna. Då kan du också sluta att bita på naglarna.

Själv firade jag första maj i min hemkommun Hallsberg igår. Fick bära min bys fana - Vretstorps - i tåget och sedan lyssna på bra talare Ewa Carlsson och Petter Van der Zwan. Att sedan hålla folks händer, lyfta armarna och sjunga Internationalen är också helt otroligt. Själv har jag inte bakgrund i S sedan tidigare och har bara varit med i några år i partiet. Alltid dock haft min hjärta i vänsterkanten, men ej engagerat mig. Så för mig var Intenationalen något pittoreskt från det förflutna.

Men nu så känns det mäktigt och ger en kraft och glädje. Förstår nu betydelsen av första maj. Moderaterna har ju även på senare tid försökt att lägga beslag på vår högtidsdag. Och som Sahlin sa i sitt tal så kanske första april skulle vara mer passande för dem.

Och snälla Sahlin ---- börja blogga!!!!

DN som likställer S och M, märkligt...

2009-04-30
Läser allt mer S bloggar och världen vidgar sig. De borgerliga tidningarna har till slut fått en allvarlig konkurrens om "sanningen".

DN´s ledare idag får det att låta som om M och S politik är samma sak - bara det att M ger 7 miljarder till kommunerna och S lägger 8 miljarder till i sin skuggbudget. Det är en bra märklig värld på DN´s ledarredaktion när 15 miljarder är samma sak som 7 miljarder. Fast själva argumentet är keyneanismen, att även Reinfeldt driver denna politik. Och givetvis, till detta är han nödd och tvungen. För det är det rätta i dagens läge, i dagens ekonomiska kris. De borgerliga drog ut på det i det längsta, men när kritiken blev för stark så tvingades de att ge med sig. Inte minst då de såg hela världen göra samma sak och med målmedvetenhet och stark tilltro. Inte minst Obama och Sarkozy - ledare som väl Reinfeldt vill vara minst lika progressiv som.

Fast givetvis tar Reinfeldt till alltför snålt, så att det knappast räcker till något. Som jag sa i igår, min egen kommuns budget. Vill inte lägga ut siffror här då budgetarbetet pågår i min kommun.

DN´s ledare säger också att M hellre ser en höjning av kommunala skatter än att ändra de skattesänkningar de har gjort, för den kommunala skatten drabbar alla lika. Jamenvisst så är det. Höjningen skulle drabba alla, även de som inte fått vara med i de flesta av skattesänkningarna, som pensionärerna. Den borgerliga politiken är som den alltid varit och det kan man förstå när man på Bodströms blogg kan se en tabell om hur skattesänkningarna hittills har drabbat. Den med årsinkomst på 460 500 kr har fått en skattesänkning på över 25 000 kr och år och den med årsinkomst på 178 600 kr har fått ynka 2000 kr och år i skattesänkning. Med kommunalskattehöjning, skulle de nu båda få bidra lika mycket. Givetvis vanlig M politik och inte något nytt arbetarparti, snarare ett arbetsparti. "Ror så att svetten lackar...."

Mungiporna ned

2009-04-29
Ibland är det lite mycket. Räknade ut att jag satt i möten ca. 11 timmar igår. Då är ju inte räknat tiden, jag hade lektion på morgonen, raster och förflyttning. Halv 11 bar det hem på kvällen. På morgonen idag kände jag mig taskigt förberedd när jag skulle ha mina elever. Mötena dagen förut hade bara varit 1,5 timme på mitt jobb. Resten politiskt.

Fast samtidigt är det märkligt hur man kan jobba så många timmar utan att känna att det är jobbigt. Möten med människor och diskussioner griper tag i en och tiden bara går. Mot slutet dock, på kvällsmötet var jag uppe några gånger och grep mikronfonen för att få slut på en årstämma som aldrig höll på att ta slut.

Ett annat möte tidigare under dagen handlade om min kommuns katastrofala ekonomi. Besparingarna som nyss gjorts räcker inte på långa vägar. Ombudgetering måste göras. Och prognosen ser inte bättre ut de närmsta åren, det blir bara värre och värre. Vårbudgetens nya statliga pengar är löjligt låga. En skatthöjning på en krona skulle göra lika lite nytta. Det är lätt att förtvivla och sticka huvudet i sanden.

Kanske dags för lite kabaré in mitt samhälle Hallsberg för att liva upp det hela lite. Lite dekadens och Liza Minelli.

Ja det där om att förändra världen som jag inledde mitt bloggande med

2009-04-24
Fredag kväll och strålande solsken. Varje vår när knopparna börjar spira och solen skiner som mitt på dagen trots att klockan är halv sex och många, många timmar av dagsljus är kvar så förundras jag över hur det var för bara några månader sedan. Jag hade ju glömt allt det här.

Helgen ser jag fram mot att få tillbringa tillsammans med en massa andra sossar och bara prata om allt det som är viktigt här i världen hela helgen. Skall iväg till Kloten - en stugby mitt i skogen - och gå på ledarskapsutbildning. Hm... lång reflektion skrev jag igår, en hemläxa, så jag är nog något dränerad på allt det där. Alla de där funderingarna. Jamen jag vet. Jag klistrar in det här nedan.

Ta da....

Reflektion kring ”Vad är socialdemokrati?” av Carlsson och Lindgren.

Intressant var diskussionen kring betydelsen av produktionsfaktorerna. Hur arbetet och kapitalet båda är faktorer som behövs och därför båda skall ges rättigheter till produktionens värde. Resonemanget håller så länge arbetet är en nödvändig produktionsfaktor. Jag är dock rädd för att vi allt mer kommer att se produktion utan att arbetskraften behövs. I så fall hur skall man då se människors rätt till sin del av denna produktion? Är det då endast som konsumenter? I det läget så blir det också problematiskt när det gäller beskattning. Dagens skatter är riktade så mycket mot just arbete. Företag som anställer betalar stora delar av de skatter och avgifter som bekostar vår välfärd. Medan företag som klarar produktion utan att behöva så mycket av produktionsfaktorn arbete, kommer lindrigare undan. Vår bolagsskatt är så marginell och har inget med den stora omsättning ett företag kan ha, då det bara beskattar vinsten. Ett företag med arbetskraft har ju så mycket större kostnader.

Bokens resonemang kan kanske inte komma att hålla i framtiden. Att det bara är produktionsfaktorerna som skall ha lika del i produktionens värde. Välfärden kan behöva ta mer av sin del.

I resonemanget kring produktionskrafterna saknar jag även en diskussion kring andra produktionsfaktorer. Fast råvaror får sin del – inte minst ur miljöhänsyn – att man måste lagstifta om hållbarhet och för en ren miljö. Här får staten gå inte och skydda denna produktionsfaktor, enligt boken och detta är en tanke som också gjorde att det kändes som om de Socialdemokratiska värderingarna föll på plats. Intressant här är kopplingen till ”Frihet, jämlikhet och solidaritet” här finns en dimension tillagd nämligen ”miljö” i dagens valkampanj. De fyra hörnstenarna finns både i valrörelsen till Europaparlamentsvalet och till Kyrkovalet. En nödvändig utökning av de gamla slagorden. En utökning i tiden och som jag hoppas inte är för sen.

Definitionen av ”frihet, jämlikhet och solidaritet” var också intressanta och kan tålas upprepas och påminnas om ständigt. Ordens betydelse måste spridas och förklaras och inte bara bli slagord utan ett sammanhang. Det kommer inte minst att bli en uppgift för oss alla i valrörelserna. Inte minst den internationella solidariteten och dess nödvändighet för världsfred. Här visar sig nödvändigheten av miljöfrågan som viktigare än någonsin. Med den globala uppvärmningens konsekvenser av oväder, torka och minskade basala resurser som mat och vatten i många länder i tredje världen, kan komma att leda till stora flyktingströmmar. Med risk för gränskonflikter och krig. Risken finns också att EU sluter sig allt mer och ser behov av att skydda sig militärt. En fara som mer än någonsin får oss att inse behovet av just solidaritet.

För att återgå till produktionsfaktorerna så saknade jag även en diskussion kring faktorn av ”know how”. Här tror jag att gängse – den mest allmänna - uppfattningen är att detta är en av de faktorer som väger tyngst när det gäller rätten till mest värde i produktionen. Utan de goda idéerna och uppfinningarna, den del av arbetskraften eller ägarna själva som driver företagen framåt till att lyckas. Det är detta som värderas högt idag. Kapitalet kan t.o.m. ses som något som berättigar till ett lägre värde. När ”know how” lyfts fram på detta vis så skapas helt andra förutsättningar. Inte minst när allt fler företag är små. Där företagaren med sin idé kanske riskerat all sin egen trygghet för att våga ”flyga”. Här ser jag att Socialdemokratin verkar ha förstått hur viktigt det är att uppmuntra denna produktionsfaktor och att tillåta denna att ta en tämligen stor del av värdet. Inte minst verkar entreprenörskapsbegreppet vara spritt inom alla partier. Detta är positivt. Det lilla företaget är att jämställa med produktionsfaktorn arbete i de större företagen och bör ha rätt till skydd och inte alltför betungande regler och skatter.

Jag tror att inför framtiden så är det just det lilla företaget samt stora företag utan så mycket arbetskraft i produktionen som blir våra svåraste nöt att knäcka. Dagens regler och skattesystem kan behöva revideras. Nya skatter skapas och reglerna se olika ut för olika typer av företag. Att i stort sett bara ha företagsformerna aktiebolag och enskild firma kanske inte kommer att räcka till för framtidens behov. Nutida lagstiftning kommer inte att räcka till.

Jag befarar att framtidens människor inte alla kommer att behövas i produktionen. Även om man med det framhäver att det handlar om produktion av både varor och tjänster. Grunden för vår BNP. Inte för att det kommer att saknas meningsfulla arbetsuppgifter till alla, men inte med betydelsen att uppgiften skapar ett värde i form av pengar. För vi måste inse att det redan är så att många av de meningsfulla arbetena idag inte alls har något med detta att göra. Diskussionen om närande och tärande sektor kommer vi väl alla ihåg. Själv har jag så gott som alltid fått alla mina pengar från den ”tärande” sektorn. Ändå anser alla att göra gör rätt för mig när jag undervisar elever, men ingen kan påvisa min skolas vinst, men väl de kostnader i form av skattepengar som budgeteras till min skola. Så visst har vi stor chans att hålla människor i meningsfullt arbete utan att de bidrar till produktion som skapar vinst i form av pengar.

Kanske är jag bara en stor pessimist. Både Socialdemokratin och Svenskt Näringsliv tycks anse det. Båda menar att det löser sig, det kommer alltid att finnas arbeten i produktionen som därmed kan generera både arbetsgivaravgifter och inkomstskatt som kan fylla på välfärdens pengakistor. Jag hoppas de har rätt, men liksom hur oförutsedd finanskrisen sågs som, så ser jag att detta eventuella framtida problem är lika osynligt. Frågan är dock hur vi skall göra om produktionen i framtiden sker med hjälp av automatik och utan mycket arbetskraft att tala om alls? Och om så sker, är det då höga bolagsskatter och medborgarlön som är lösningen? För vem skall annars kunna konsumera det som producerats. För egentligen så borde det ju vara i konsumtionens namn som produktionen har sitt värde?

Inte minst så berör ju boken just detta, vad som händer med de som arbetsmarknaden inte behöver. Hur vi idag ser att allt fler hamnar under ribban för vad arbetsmarknaden kräver. Det krävs allt mer kvalificerade arbetskraft. Men ju färre som behövs desto högre måste ribban bli.

Andra intressanta diskussioner var också marknadens ”naturkraft” som tenderar att bara serva mittfåran. Det fick mig att förstå mig på mer av det amerikanska sjukvårdsystemet. Många tycks tro att man in USA inte har allmän sjukvård. Så är det inte. Alla som inte har råd får ändå sjukvård, men då det är en behovsprövad sjukvård och bara de fattiga kvalificerar för. Det är då inte i det allmännas intresse att se till att det finns gott om skattepengar till denna. Därför är den av mycket dålig kvalité på många håll. De allra flesta måste därmed ha en egen privat sjukförsäkring för att överhuvudtaget kunna få någon vård när det håller ett vanligt jobb och därmed inte kvalificerar för det allmännas sjukvård. Många arbetsgivare erbjuder därför sjukvårdsförsäkring som en förmån till sina arbetstagare, som ett konkurrensmedel för att suga åt sig den bästa arbetskraften. Den som därmed faller under ribban för detta i USA, får ta arbeten utan dessa förmåner och givetvis är detta då låglönearbeten. De faller då i gropen av att inte kvalificera för det allmännas sjukvård och inte har råd att köpa en sjukvårdsförsäkring själva. Här kan man se den stora skillnaden mellan amerikaner. De med fantastisk sjukvård, där aldrig ens en dollar behöver lämna deras bankkonto. Till och med gratis tandvård, med skinande vita tänder. Just detta är ett så tydligt klasstecken, med den fattiga arbetstagaren, där tandraden mycket väl kan ha sina luckor.

Detta är något som talar verkligen talar för vårt eget sjukvårdssystem och för att vi inte skall låta vår sjukvård bli mer privatiserad. Och här i vårt land en privatisering på det mest märkliga vis, då den ändå är skattefinansierad. Ett cirkustrick som framstår som oerhört märklig. Privat, skattefinansierad sjukvård. Så med läsningen av Carlsson och Lindgrens bok har min ovilja mot privata alternativ inom skola, vård och omsorg stärkts än mer.

Det privata, skattefinansierade skola, vård och omsorgen följer du ju dessutom marknadens mekanismer mot att rikta sig mot mittfåran. Vilket kan ses tydligt i en del av de privata skolorna. Skolor som Engelska skolan och John Bauer har inte utrymme för något annat än EN pedagogisk idé. Barn med andra behov har där ingen plats.

Som avslutning vill jag åter upprepa våra nya slagord, men förhoppning om att vi skall nu ha blicken för hur vi skall föra ut dem och ge dem ett innehåll för väljarna som är begriplig. Slagorden: Frihet, jämlikhet, solidaritet och miljö.

/Maja Stopek

Pragmatisk socialism

2009-04-21
Egentligen så är ju socialdemokratin den mest pragmatiska politiska inrikningen. Vi har bara ett ideologiskt ställningstagande och det är för människan - för rättvisa till alla människor. Här är inte medeln i sig det viktiga utan målet att alla skall ha det bra och ingen skall fara illa, varken till kropp eller själ. Att vi alla skall må bra materiellt och få komma till tals.

Därför har vi inte heller någon utpräglad ideologi om ägandet eller marknaden. Vi varken menar att staten skall äga allt eller ägandet är absolut för individen. Såsom kommunismen och liberlismen har. Så både till höger och vänster är de materiella ideologer som vi inte är - utan vi sätter människan i centrum.

Privat ägandet när det gynnar människan och statligt när det gynnar människan. Och visst är det rätt, visst känns det så rätt. En blandekonomi i människans tjänst och en marknad i människans tjänst. Läs vårt partiprogram och se så klokt det är.

IV till grundskolan

2009-04-13
Regeringens nya förslag på ett tionde skolår är kanske inte så tokigt trots allt. Det kanske gör att det inte blir ett tionde skolår/IV för fler elever. Men det förutsätter givetvis att alla IV resurser slussas in i grundskolans senare år.

Själv är jag lärare på ett traditionellt högstadie (ja, så heter det inte längre utan 7-9 skola). Fick höra att eleverna när de når IV helt plötsligt får studiemotivation för att man där individualiserade undervisningen. Att eleverna då säger att det var först då de blev sedda. Förvånat frågade jag hur det kunde komma sig. Frågade därför hur stora undervisningsgrupper de hade. Fick då klart för mig att det kunde variera från 5-15 elever beroende på eleverna och deras behov.

Skulle dessa resurser komma till grundskolan - då skulle vi redan när de kommer år 7 - börja ge extra stöd och hjälp. Ha mindre undervisningsgrupper i kärnämnena och redan då kunde de ha chans att bli sedda och lyckas.

Det är förtvivlande att se elever i grupper på upp till 30 elever stå ut med att räkna matte de inte förstår. Det om något är nedbrytande och tre skolår blir bortslösade.

Fast jag tvivlar nog på att det är så det är tänkt. Att resurser nu skall in i grundskolan, samma resurser som funnits på IV. Snarare är det väl så att man tänker sig att det skall bli lika billigt år det med. Och då - har vi elever som skolkar sig igenom sitt tionde skolår.

Orka blogga

2009-04-13
Tänkte att jag igen skulle skicka en blogg ut i cyberrymden där den förirrar sig in i ett hörn och läses av mig och min mamma. Intressant det här med bloggandet, det tycks inte finnas något intresse alls för politiska bloggar. Mycket märkligt.

Roade mig i julas med att läsa några dagar av Blondinbellas liv. Ett armband från pojkvännen, lite mer prylar och puss och kram. Glad och nöjd med tillvaron. Utan djup. Kanske var det för att det var jul som hon var så nöjd, eller så är det detta folk vill ha, eller rättare sagt unga vill ha. Så att de själva kan intala sig att allt är sådär puttenuttigt. Men ilska kommentarer fick Blondinbella med, vilket jag ansåg märkligt då hon ju inte nämnt något kontroversiellt överhuvudtaget. Fast det är väl kanske det som de kommenterande ungdomarna kände. Att "så enkelt är det inte".

Det finns så många ungdomsbloggar ute i cyberrymden som inte liknar Blondinbellas. Unga flickor (främst) som tömmer sina hjärtan på sin förtvivlan. Lästa av sina vänner och ibland av sina ovänner. Kommenterade och så blir det ett ärende för elevhälsan på en skola.

Ja, nu blev det ett sidospår, men egentligen inte. För vad är denna nya cybervärld som öppnar upp sig som vi har så svårt att förstå. Minibloggar som likt reklamsnuttare surrar förbi och tillåter dig att bara skriva några meningar. Att sammanfatta allt så kort. Då blir det bara slagdängor - inget djup. Jag brukar har problem när jag skriver gästkrönika i Nerikes Allehanda att begränsa mig till 4000 tecken och det är ändå en dryg A4 sida. Märkligt att Twitter och Facebooks kommentarer egentligen bli så populära. Ytlighetens mästare.

Fast det är väl så att om bloggandet är för långt - då orkar ingen. Så till slutpoängen med raska steg.

I veckan fick vi ta del av en undersökning om hur riksdagsledamöter försöker blogga och hur svårt t.o.m. dessa har att nå ut till folk. De flesta helt utan kommentarer. Socialdemokraternas interna bloggar - sosserian - lyser tom och man anar i folks tonlägen att det inte är så hög status att skriva på Sosserian. Att där hålls bara några perifera typer.

Eller så är det helt fel på mina känselspröt och det istället helt enkelt handlar om tidsbrist. För visst borde väl riksdagsledamöterna själva vara intresserade av att läsa varandras bloggar och kasta in en kort kommentar, för eller mot, för att markera sin ståndpunkt och synas. Men de hinner väl inte.

Finanskris eller nytt tillstånd?

2009-04-02
G20 länderna beslutar om att IMF (Internation monetary fund) skall få tusentals miljarder kronor, obegripliga summor, till att hjälpa länder i kris att få lån för att investera sig ur finanskrisen. Finanskris och världen vänds upp och ner, ideologierna betyder inget längre. Sarkozy vill starkt reglera finansmarknaden och sänka mängder av skattepengar i sin bilindustri. Och detta är en högerman som lyckades vinna över den kvinnliga socialistiska motståndarkandidaten Royal i predsidentvalet senast.

Sahlin som ber om samma medicin åtminstone till vår bilindustri, som egentligen inte är vår utan amerikansk bilindustri. Som tur är så handlar även hennes vilja till satsningar till mer hållbara investeringar. Vår statsminister som gör det som förväntas ändock, som moderat, nämligen ingenting, då han räknar med att marknaden skall göra sitt. Han är den enda som håller sig till sin ideologi. Detta i en tid när hela världen inser att investeringar måste till och keynesianismen sprider ut sig.

Men investeringar till vad? Rädda döende industrier eller bygga upp vår gemensamma infrastuktur, som järnvägar, och kanske till att bygga upp allmännyttans boende, mer energieffektiva bostäder. Pengar till att hålla offentlig sektor vid liv. I Sverige ser moderaterna till att den offentliga sektorn kollapsar. Men följd arbetslöshet och ännu färre konsumenter.

Ekonomer som föreslår att vi skall köra sedelpressarna hårdare för att fixa pengar till att lyfta oss ur krisen. Helt plötsligt gäller inga regler längre om hur man bekämpar inflation. Ja, minst sagt så känner man sig förvirrad. Men socialistisk reformism tycks vara dagens melodi och nyliberalers dyrkan av den totalt fria marknaden tycks allt mer absurd, då ingen ser att den fria marknaden kan rädda oss. Staten och politiken som tryggheten.

Ja, vad är upp och vad är ned, och hur skall man göra? Och är det kris, som jag hörde en expert i praktisk filosofi säga på radion ikväll. Kris som något övergående eller är det en ny ekonomisk ordning, som vi måste vänja oss vid. Ja, då hjälper ju knappast försök att investera oss ur krisen, om detta är ett nytt tillstånd.

Synd om mig eller henne?

Det har ännu inte blivit några vandringar i Himalaya, genom Calcuttas slum eller ritter över Argentinas slätter. Än mindre några latar dagar på Mexicos stränder ut mot Stilla havet. Tänk så jag hade tänkt att det skulle bli som det inte blev. Det blev en resa till USA i väntan på att kompisen som jag skulle till Indien med blev redo för en tripp. En resa till USA där jag skulle passa lite barn, titta på landet, som inte lockade egentligen och sedan skulle äventyret börja. Så blev det kärleken jag mötte, eller vad man nu kallar det när man flyttar ihop och blir föräldrar. Det blev en helt annan sorts äventyr. Ett äventyr som jag aldrig skulle velat vara utan.

Idag är det äldsta barnet 20 år och det yngsta 12 år. Det finns väl inget jag älskar mer än att få berätta om dessa barn. Om deras äventyr och liv. Kan man leva genom barnen? Ja, så minsann kan man. Nu vill jag att den 18 åriga dottern skall ta de pengar som blev kvar sedan hon tog körkortet och ut och resa, se världen. Jag vill att hon skall välja det här i världen som just hon vill göra. Jag vill att min 20 åriga son skall komma ofta, ofta hem till mig och berätta om allt han gör, samtidigt som jag vill att han skall göra allt det som han gör. Och då, har han ju inte tid att drälla här hemma hos mig hela tiden.

När så en gammal barndomskamrat berättar om hur hon valde karriären och de spännande resorna, undrar jag lite vad vi skall prata om, för nu måste vi ju träffas även på riktigt och inte bara via mail. För på något vis så tycker man lite synd om dem som inte har barn. Och visst är det vansinnigt löjligt, då hon har varit på alla dessa äventyr jag inte kunde för att jag var mamma. Men nu, nu är jag inte så vansinnigt gammal ändå och frisk är jag, så nu kanske jag ändå kan ut och resa. Kanske skall jag nappa på att åka till Mongoliet och rida som den gamla barndomskamrater föreslår att vi skall.

Men hur blir det med miljösamvetet då? Går de tro några tågcharter till Mongoliet? Transibiriska järnvägen kanske? Men hur skall jag då hinna med det under en ledighet? Undrar just om framtiden kommer att kunna innehålla det min generation tagit för givet?

De stackars rika

NA idag om att Sahlin vill höja skatten för höginkomsttagare som tjänar över en miljon och för dem som äger en villa värd över 5 miljoner. Samma visa blir det då igen. Svenskt Näringsliv som vanligt kommer med sina motargument. Det var ju just de pengar som höginkomsttagarna lagt undan på konton utomlands som de hade planerat att ta hit till Sverige för att investera oss ut ur krisen. (Inte förstod jag det som att skatteförlaget handlade om förmögenhetsskatt utan om inkomstskatt, de pengar över miljonen i inkomst som man anser att man 2009 har råd att ta ut i lön från ett företag.)Och så kommer S där och försöker sabba.

Fattar då inte S att höginkomsttagarna har planerat långsiktigt. Först ta ut stor lön och sätta in på sitt eget konto för att sedan kunna ha när det gäller. För visst vill väl dessa rika använda sina slantar till att rädda Sverige och jobben. När det nu ser så lovande ut att investera. Chansen till avkastning på dessa investeringar är ju så stor idag. Arghh...

Det är samma visa om igen. Alltid synd om de rika. Den inkomsttagare som värnar sitt företag skulle väl i så fall inte ta ut egen lön på över en miljon, utan låta dessa pengar stanna i sitt företag. För när det handlar om denna typ av summor så är det väl vanligast att det handlar om ett aktiebolag och inte en enskild firma och där är ju pengarna skilda åt. Mellan ägaren - som juridisk person - och mellan aktiebolaget som egen juridisk person. Så vitt jag kan utläsa av NA så hade S inget förslag på ökad bolagsskatt. Inget talar om att ta investeringspengar från företag. Bara att ta av de pengar som ägare, VD´ar plockat ut för egen räkning. Debatten blir snurrig.

Sedan att MP inte är med på det hela är ännu mer märkligt. När nu S så tydligt vill gå ut och styra investeringar, skattepengar, mot gröna jobb - utveckling av miljöteknik. Till det behövs skattepengar. Och vad mer rättvist är väl inte då att ta från höginkomsttagare, från deras höga löner och flotta villor. Ta tillbaka lite av det som varit höga bonusar eller höga löner. Morgontjurig Maja.

Sexig politik eller...?

Vanlig dag. Nämndmöte...många rutinärenden, inte mycket politik. Bara det där vardagliga som måste göras. Någon har inte skött sig och kollat upp om PCB finns i väggarna. En lekplats skall byggas. Det skall bestämmas om vid vilket snödjup det skall plogas. Ja, inte är politiskt arbeta alltid så "sexigt" som mina elever brukar säga. Ja, inte om politik, för om politik brukar de inte ha några åsikter. Men det som är mindre spännande är just inte så sexigt menar de.

Fast så glimtar det till i ett annat möte med partikollegor, debatten kommer igång och plötsligt blir det spännande. Visioner målas upp och stora planer diskuteras. Sedan landar det i vår verklighet och blir till i det lilla. För det är i det lilla som det stora blir till en helhet. Och kunskapen...den som politiker skaffar sig under många, långa timmars läsning och diskussion.

En lärarkollega sa till mig häromdagen att inte visste väl Margot Wallström mer än vad han gjorde om klimat. Folk inser inte att det är en politikers jobb att hela dagen se till att vara insatt, kunna det som fattas beslut om. Givetvis är det nog inte så bland ALLA politiker. Men jag undrar då vad som är den drivkraft som får dem att engagera sig. Det är för mig obegripligt.

Val till EU - rösta mot eller?

Ja, så sa en bekant till dottern. Visst, visst menade han sedan att han hade skojat, men kanske inte ändå. För hur står det till med kunskapen i allmänhet om vad vi röstar på. Varför inte på Margot Wallström, undrade en annan.

Hur skall man nå ut till folk om just EU valet? Vikten av att välja dem som skall dela makten med 27 länders regeringar om hur EU skall styras, vilka lagar som skall gälla, hur vår gemensamma politik skall se ut. Hjul som mal långsamt men framåt med vår gemensamma Europeiska utveckling. Demokratins långsamma kvarnhjul. Kanske inte spännande nog, men ack så viktigt. Viktigare än varje enskild lands parlament.

Det värsta är att jag tror att det är vansinnigt många sossar som kan för lite. Annars skulle det inte vara så få som röstade på S till EU parlamentet, strax över 25% och så få sossar har det väl "aldrig" varit i vår riksdag, inte i mannaminne åtminstone. Känns lite segt att hålla igång denna blogg. Har anmält mig till sossenätverket, men det verkar inte som om ruljangsen fungerar som den skall. Får väl försöka igen. Suck...

Iväg nu snart till årsmöte för Hallsbergs Arbetarkommun. Det skall bli trevligt. Det blir många motioner till partikongressen i höst som skall behandlas. Det är spännande det här med politik.

En dåligt laddad lektion

Jag kör in tretton laptops i en datavagn i mitt klassrum. Eleverna plocker ur dem, bara för att vi inom 15 minuter skall inse att många är urladdade och inte stått på laddning tillräckligt länge. Den ena efter den andra slocknar. Vad gör man då? Hämtar böcker att läsa. Barnen svärmar runt - lika höga som jag - men ändock barn. Glada och energiska. In kommer en annan lärare. Vill se vad vi gör, vandrar runt och vips har det blivit snackhörna runt honom. Som om han klivit ut i korridoren och stött på eleverna. Hallååååå....

Nåväl ändå en lektion där inget blev som det var tänkt och inget av det som skulle utföras blir gjort, men det är trevligt. Så står det plötsligt två poliser i mitt klassrum, en uniformerad och en civil. Tonårsögon tittar storögt på den uniformerade medan den civile plockar ut en elev i korridoren för ett förhör. Barnen flockas och får långa halsar när det försöker kika ut mot korridoren. Surret tilltar.

Så hälsar den uniformerade på mig, tar i hand, presenterar sig och jag mig. Så inser vi att sist vi sågs var på en 40 års fest. Ja, inte känner man igen folk i uniform. Även hans hals blir lång när han ser elever, som fortfarande har fungerande datorer, sitta och arbeta. "Sånt fanns det inte när jag gick i skolan" kommenterar han. Jamen, det var väl ändå en 40 års fest vi träffats på, tänker jag och kommenterar något åt det hållet.

Lektionstiden tar slut. Den snacksalige läraren rinner ut ur klassrummet och de två poliserna är plötsligt helt borta. Eleverna stänger ner laptopsen och stuvar in dem i skåpet. De samlas runt sina bord och lägger upp stolarna. Vi tittar på varandra och rycker på axlarna, ja, vilken misslyckad lektion. Och vi vet alla att vi menar med hänsyftningen att det var lite vi fick gjort.

Detta var en lektion i en skola, inte en vanlig lektion, men ändå så variationsrikt som det kan vara när man har med unga människor att göra. När sista barnet försvunnit ut genom dörren, med ett "ha en trevlig helg" så rullar jag in datavagnet i datarummet och pluggar in vagnen i väggen för laddning.

Sant eller falskt, svart eller vitt

I gårdagens "Ny Teknik" skriver Lars Bern, teknologie doktor, att orsaken till bilindustrins kris är okunniga politiker som följer Al Gore blint. Han menar att FN´s klimatpanel har gjort att bilindustrin nu står i skottgluggen så att folk ej köper bilar. Det är väl säkert sant att det är så. Folk tvekar att köpa Volvo och Saab, ja och andra bilar, inte minst om de är stora och bensinslukande. Dock går det inte heller bra för ett norskt bilföretag som tillverkar plug-in bilar av liten modell. Trots att de hade order på bilar. Trots det så ville inte bankerna låna ut pengar så att det kunde fortsätta sin tillverkning. Så riktigt så enkelt är det väl ej.

Bern menar också att klimatdebatten har lett in världen på ett blindspår av att tillverka etanol, med följd av rika länders nya kolonialism och rovdrift på marker som vore bättre lämpade att odla mat till fattiga. Det har han givetvis helt rätt i, men man kan även undra vart han funnits när debatten om just etanolen vänt de senaste året. Jag tillhör väl de där miljödårarna som anser att vi måste göra något åt hotet om global uppvärmning, men jag ansåg redan för två år sedan att etanolen inte var rätt väg att gå. Lika lite som jag idag anser att biogas från grödor är rätt väg att gå. Till hösten startar en biogas anläggning i Örebro där man tänker röta ensilage från 1000 ha jordbruksmark.

Ibland undrar jag över varför debatten blir så svart eller vit, så lite pragmatisk. Antingen är man för eller emot FN´s klimatpanels varning om risken med den globala uppvärmningen. För eller emot bilindustrin. Redan innan finanskrisen och miljödebatten borde vi insett att vi inte kan fortsätta att så utnyttja vår jords resurser. Att vi måste ta det lite lugnt. Dela på det som finns. Men att leva torftigt, kallt och trist är det väl ingen som tycker att vi skall. Inte idag när vår teknikutveckling gör så att vi alla skulle kunna ha det så bra.

I Askersund och Laxå skall bedrivas ett projekt där några familjer skall få vara klimatpiloter. De skall få kunskap och prova hur det kan vara att tänka ekologiskt och energisnålt och leva därefter. Det skall bli spännande och jag har möjlighet att genom Mellansjölandet LEADER få vara med och hjälpa till lite, då jag sitter i Mellansjös LAG (lokal action group - styrelsen) och om fler än jag tycker så i LAG kan vi bevilja pengar till projektet.

Så inte måste man blint tro att vi människor nu snart orsaker jordens undergång genom våra utsläpp av växthusgaser. Inte heller måste vi ta den motsatta ståndpunkten och förneka det helt. För sanningen ligger säkert där någonstans mitt emellan och visst måste vi tänka både en och två gånger när vi brukar vår jord.