Ny svårbegriplig politisk arena - M som äkta högerspöke

Läste slentrianmässigt DN´s ledare signerat idag av Peter Wolodarski och tänkte att det blir väl det vanliga. Kritik mot sossarna och tummen upp för alliansen som helhet. Men nu blev jag glatt överraskad. Wolodarski visar på Reinfeldts nya inriktning på Moderaterna som går från Bildts tankar om EU som fredsprojekt och för den totala öppenheten och samarbetet. Wolodarski säger så här.

"EU ska inte lägga sig i svenska arbetsmarknadsregler, tycker Moderaterna, som säger sig värna om den ”svenska modellen”. När det gäller flyktingar anser partiet däremot att det behövs gemensamma regler eftersom Sverige tydligen tar emot för många människor jämfört med andra länder.

På de områden där det passar oss ska vi alltså ha importförbud för EU-regler, men vi ska exportera flyktingar till övriga Europa. Att denna à la carte-politik kan vara svårsåld i Bryssel verkar inte bekymra Moderaterna, som summerar den ”Moderatledda” regeringens EU-politik i den självgoda frasen: ”Sverige har börjat tala och Europa har börjat lyssna.”"

Wolodarski fortsätter givetvis sedan till att rosa FP som sig bör. Vad som nu börjar skönjas från våra borgerliga medier, likaväl som från partierna själva, inte minst från C, är att de borgerliga småpartierna kämpar för sin överlevnad och ser som enda möjlighet att ta röster från M. C drar sig åt höger och överger därmed sina möjligheter att fiska efter S röster och M närmar sig SD. Alliansen som helthet drar åt höger. Även om M påstår sig vara ett nytt arbetarparti, så luktar argumentationen SD´s argumentation om längtan efter det SVENSKA folkhemmet.

Hur skall man förstå denna nya politiska arena? Ja, inte begriper jag det. Gör någon?