2008 la svenskarna i snitt 71 600 kr om året på bostad, 36 800 kr på livmedel och 10 500 kr på restaurangbesök. Detta skall då jämföras med 54 900 kr på fritiden. Alltså la man mer på detta än på maten. Tak över huvudet och mat på bordet krävde alltså bara lite drygt 40% av våra inkomster, då alltså även inkluderat restaurangbesöken (SCB).
Igår talade Mona Sahlin till förtroenderådet som nu skall utse en valberedning inför val av ny partiledare. Det var Sahlins förmodligen sista stora tal som partiledare. Ett tal som i borgerliga tidningarna idag möter sympati. Nu efter valet blir Socialdemokraterna klandrade av borgerliga medier för att Sahlin avgår. En märklig situation. NA skriver idag att Socialdemokratin behöver Sahlin.
SvD blåser upp talet som något oerhört dramatiskt och som att kritiken mot partiet är stort och att något liknande har aldrig förr skett att kritik förts så öppet. DN nöjer sig dock mer med att referera talet.
PJ Anders Linder, SvD, skriver idag om centerpartisten som gjort kometkarriär och som talar om att Alliansen måste akta sig för att bara bli förvaltare av gråsossepolitik. Alliansens framgångar bygger, vilket väl idag ses som allmängods, på att de förändrat sig och anammar mer av en Socialdemokratiskt politik. I Sahlins tal igår, så ser vi en partiledare som velat göra samma sak men åt det andra hållet, högreut. Och högerpressen verkar inte önska något hellre än att M och S blir ett.
Sahlin sa även att jobbskatteavdragen var bra, men att det nu räcker, att vi inte har råd med fler skattesänkningar. Talet handlade också om att vi måste beakta både rättvisa och utveckling. Med uteckling tycks hon mena att vi måste se till att innovationer och nytt företagande skall få växa fram. Med detta har hon samma världsbild som Alliansen. Den om att det är i hushållens konsumtionen som skall driva fram utveckling.
När vi sett att bara drygt 40% av våra inkomster går till husrum och mat, så har vi alltså fått ett oerhört stort utrymme till konsumtion och konsumerar gör vi som aldrig förr. Vad vi konsumerar förmodar jag att Sahlin, liksom Alliansen, inte lägger sig i. Vi behöver åtminstone inte mer mat. I veckan släpptes Ipaden och tidningarna fylls av helsideannonser som visar att denna produkt kan du bara inte var utan. Undrar om den innehåller coltam, som bryts i Kongo-Kinshasa av barnarbetare? Ett land som är ett av världens mest rika på värdefulla råvaror, men som har en nödlidande befolkning av krig och svält.
Sahlin, heder åt henne, ansåg i sitt tal att miljöskatteförslaget på höjd bensinskatt inte var orsaken till valförlusten. Med det ville hon väl säga att bensinskatt är bra. Att miljöskatter kan vara en möjlighet till styrning. Om det orsakade valförlust eller ej, är väl kanske mindre viktigt att veta. För rätt politik bör ju presenteras och bedrivas, oavsett populariteten. Att föreslå en politik måste ju också handla om upplysning och kunskapsförmedling om sakernas tillstånd. Annars för vi folk bakom ljuset, precis som helsidanannonserna om Ipadar, bara för att få en chans att sälja vår politik. Politik skall vara hållbar.
Jag håller absolut med Sahlin att vi måste förenkla det för småföretagare. Det är det som är vår framtida livsnerv. Men skall det handla om all typ av småföretagande, det är en annan fråga? Företagande och hållbar utveckling måste gå hand i hand. Tyvärr tror jag att Sahlin här inte har någon sådan tanke. Hennes tal om att rättvisa och utveckling måste gå hand i hand, handlar vad jag kunde utläsa av talet, om ekonomisk tillväxt. Vilken som, bara det genererar ökad BNP. Utveckling är ett bra ord och nya möjligheter ett annat bra uttryck. Men bilden vi alla får av dessa begrepp är nog vitt skilda. Själv ser jag en hållbar utveckling, som inte bara räknar in klimatförändringarna som en faktor, utan även naturens sinande resurser.
Jag anser dock att det är det hållbara småföretagnadet som skall gynnas, som ekologisk matproduktion, småskalig energiframställning, lokala nya marknader för närproducerade varor m.m.
Jag ser inte heller att vi till varje pris måste se till att hushållen har så stora utrymmen till egen vald konsumtion. För både Alliansen och Sahlin räknar med ett ökat utrymme för skatteintäkter genom en ekonomisk tillväxt. Båda anser att vi behöver ha offentliga finanser. Alliansen till att bedriva "välfärdens kärna", skola, vård och omsorg. Medan jag nog tror att Sahlin hade hoppats på något mer.
Dock tror jag inte på att ökningen av våra offentliga finansera kan räknas in under en förhoppning om tillväxt. Jag tror att vi måste beskatta mer och då är miljöskatter att föredra framför jobbskatter. Men jag tror inte att det räcker i längden, mer pengar måste tas från den privata konsumtionen till den offentliga. För annars kommer vi snart inte att kunna ta oss till våra arbeten och strömavbrotten kommer att bli mer frekventa. Redan nu tittar min kommun på vad som skall prioriteras i händelse av strömavbrott.
Hållbara framtida transporter går på ren el. Här måste en utbyggnad av järnvägen spela en central roll. Och för detta måste vi låta tusen energiinitiativ blomma och ute på vår landsbygd måste vi låta tusen odlingar fyllas av vår inhemska matproduktion. I framtiden kan vi inte räkna med att spendera bara 40% av våra inkomster på husrum och mat. Tyvärr så måste vi tänka om och tänka rätt. Och jag lovar er, det är inte alls trist att inte konsumera alla dessa prylar, utan riktigt befriande.
Prova ett års köpstopp så får du se. Kanske kan du konsumera skogpromenader istället som Anders Sirén på DN debatt idag avslutar med. Han väcker tankar kring begreppet tillväxt. Men jag skall inte här ta mig tiden att resonera kring detta, det skulle kunna bli ett alldeles eget blogginlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar