Jag kan inte säga att jag är förvånad över någon av de två stora nyheterna.
Att "vår" bilindustri skall gå i graven har jag länge trott. Och SAAB och Volvo kommer inte att vara de enda bilföretag som kommer att få stora problem framgent. Det faller sig ju naturligt när vi ställs inför problematiken med oljetoppen. När inte längre oljeproduktionen kan möta efterfrågan så måste det ju bli så. Tyvärr räcker inte det. Det handlar ju långt ifrån bara om våra bilar när vi får brist på olja. Allt är beroende av denna - fram till nu - billiga energiform. Inte då bara till energi utan som råvara till många, många av våra vardagliga produkter, där plasten bara är början.
Som socialdemokrat känner jag mig givetvis sorgsen över alla dessa människors grusade framtidsdrömmar. De liv de byggt upp i Trollhättan, där SAAB varit navet i hela tillvaron. Här kommer snart villornas värde att minska och de som byggt sitt liv på lån och kredit, kommer att drabbas hårt. Omställning till nya gröna jobb kommer inte att ske i en handvändning. Denna omställning borde ha startats redan på sjuttiotalet när vi insåg vad som komma skulle i form av oljetopp, men som vi sedan tillät oss att glömma. Trots att oljeproducerande land, efter oljeproducerande land redan nått sin oljetopp och tvingast bli beroende, de med, av importerad olja.
Stora företag ses fortfarande som LÖSNINGEN och så även då den globala handeln. Bara vi får fart på de hjulen igen, sätter man hoppet till, så löser det sig. Småföretagande ser man välvilligt på, men lite storbroraktigt. Inte som svaret på våra framtida jobb. Men S har här äntligen skiftat fokus. Det är bra och att man tänker gröna jobb här med, är ännu bättre. Frågan är bara om man har samma idé om vad gröna jobb är, som kommer att vara det som framtiden kommer att kräva.
Att klimatförhandlingarna inte ledde någonvart är inte heller förvånande. Varför skulle Indien och Kina avstå från det som vi så länge betraktat som varande det mest eftertraktade av allt. Det som vi mäter varje lands värde i - i tillväxt och BNP per capita. Så länge vi fortsätter att klänga oss fast vid detta så kommer de som ännu inte uppnått denna "lycka" att försöka sträva efter den. Den är ju så bländande. Så väl paketerad, visad i vår moderna reklamindustri. Det största propagandeprojekt som någonsin funnits. Så globalt och så alltigenom genomgripande.
Klimatfrågan allena är också så ogripbar. Och vårt fokus är endast på klimatet. Det ger inte hela bilden, det är så långt in i framtiden för så många med. Utan en koppling till resursbrist, p.g.a. överutnyttjande av vår jord, som mest akut i dagsläget då oljan, så är klimatfrågan, skrämmande ja visst, men ändå KANSKE inte sann, hoppas många på. Men att oljan snart har nått sin topp är mycket mer påtagligt, så varför hörs det så lite om det?
lördag 19 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Glada tjejer Totnes
Riverford farmlåda
Kanot på River Dart

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar