Omställning - Transition idag!

Först paddlade vi fram längts floden Dart. Tre vuxna och sex ungdomar i varje båt, som med gemensam kraft, sjungande, paddlade oss fram i 4 miles, den sista biten mot tidvattnet. Vi befann oss i Devon, södra England, och hade paddlat ut från staden Totnes.

Efter våra 4 miles och upp en liten biflod - creek - träffade vi Robin Mulder som tog oss på en vandring upp till hans boställe - Landmatters. Under vägen plockade Robin åt sig allehanda ätbara saker och giftiga och visade oss, vad skogen har att ge. När vi kom upp till hans boställe på en kulle visade det sig vara ca. 20 hektar av jordbruks- och skogsmark, med ett tiotal boningshus - eller rättare sagt benders. Tält av canvas med hasselpinnar som böjda tak, (att husen ej var permanenta berodde på lagar om bygglov). Där levde de av vad jorden gav. Utan tillförd el eller användning av olja. De levde enligt principen permakultur.

Några dagar senare besökte vi Riverford farm. En gård i kooperation med andra gårdar i trakten, som odlade grönsaker. De satte ihop grönsakspåsar som de distribuerade tusentals varje dag, med en 35 miljoner punds omsättning om året.

Båda dessa initiativ kan inkluderas i Transition - Omställning - och visar att alla tänkbara intitiativ är möjliga, bara man tänker på att något måste göras åt oljetoppen och klimatförändringarna.

Boken Peak Oil skrevs av Matt Savinar och målade ett framtidsscenario som vi knappast kan önska oss. Något som Transtition, som hittats på av Rob Hopkin, visat kan bli något helt annat. Från en nattsvart framtid med krig om olja, till en rörelse underifrån där människor kan själv och vill själv, göra sig av med oljeberoendet. Transitionrörelsen sprids blixtsnabbt över världen. Det svenska Transition Swedens medlemmar når nu i dagarna säkerligen över 300 medlemmar, och hade i slutet av augusti 200 medlemmar. Det är gratis och görs enkelt på nätet.

Oljetoppen nås när produktionen av olja inte längre kan ökas, då tillgången inte finns där. Hittills har oljeproduktionen kunnat ökas i takt med att efterfrågan ökat. Men snart når vi troligen oljeotoppen, om vi inte redan är där.

Under 30-50-talen hittade vi nya stora oljefält, men sedan stagnerade för att på 70-talet ta oss in i en oljekris. Sedan hittades mer och "krisen" var över. Sedan dess har dock inga större oljekällor hittats och man går allt mer på djupet (långt under havsbotten) och utvinner allt mer energikrävande olja (i oljeskiffer). Det har inte hittats några nya stora källor att ösa ur sedan 70-talet. Det är inte så att oljan tar slut vid oljetoppen, men att då flaskan med jordens all olja är halvtom. Och det bara under bara ca. 100 år av användande.

Så frågan är vad skall vi använda det solguld i högkoncentrat som finns kvar till? Fortsätta som nu? Knappats ett alternativ? När vi också insett vad den enorma förbränninga av olja - fossila bränslen - vi nu ägnar oss åt leder till i klimatförändringar. Vilket väl knappast någon idag ifrågasätter.

Vi fick 30 minuter av Rob Hopkins tid i torsdags. Eleverna som lärt sig om Transtion i tre dagar ställde oerhört intressanta frågor och Rob med viftande händer, karisma och lugn, förklarade så att man kände glädjen och den positiva anda som han spred. På frågan om han var nöjd med hur Transition utvecklats svarade han att han hade inte från början haft någon målsättning. Utan hela idén med Transition är att lansera idén och låta det utvecklas på det sätt som folk önskar.

På frågan om han var vegetarian svarade han ja, men han menade att egenligen så är det inte det viktiga. Det viktiga är att äta lokalproducerad mat. Även kött kan vara en del i det hela, men inte i en så enormt stor utsträckning som vi äter kött idag. Vi fick under veckan lära oss att den gamla engelska traditionen av en söndagsstek är det ideala. För att resten av veckan äta vegetariskt. Och gissa om vi åt gott under hela vecka. För Transition är om välmående och gemenskap. Och att det är inte i alla prylar och resor som vi blir lyckliga.

Transition är inte en politisk rörelse, inte på det sätt som vi idag tänker oss, de politiska blocken. Men givetvis är det ändå i högsta grad politiskt i sitt ställningstagande mot en ekonomi som kräver tillväxt och ett slöseri med jordens resurser. Permakulturen bygger på de tre delarna - people care, earth care och fare share.

Gå med i Transition idag!