En sorgens dag - men med hopp

Bläddrar igenom NA och DN så här på söndagsmorgonen för att hitta artiklar som kan göra mig glad och fastnar för DN:s ledare - Fem punkter för miljön.

Anledningen till mitt sökande är en stor sorg som slagit mig mitt i magen. Sorgen när insiktet har nått mig fullt ut vad det innebär att oljetoppen snart är nådd och klimatförändringars roll för vår existens här på jorden. Då vill jag hitta ljuspunkterna.

Ledaren är skön att läsa. Vi vill och vi försöker hitta lösningar. Punkt ett att nyttja landskapet bättre håller jag helt med om. Vi bör ha en skog och fält med en så stor variation av växter som möjligt. Odling är bäst när variationen är stor och växter lever i symbios och utnyttjar olika växthöjder och djup för rötterna för bästa utnyttjande. När lövträdens blad får täcka marken och bli mull även där barrträd växer. Denna tanke är tanken bakom permakultur. Allt skall ha mer än en funktion. Våra grisar skall både bereda vår jord, böka runt, och bli kött. Våra höns sprätta, lägga ägg och bli kött. Ja, så kan det fortsätta.

Punkt två att satsa pengarna bättre och mer miljövänligt i det offentliga är också skönt att höra. Höghastighetståg är väl knappast en vettig satsning. Bråttom tillhör tiden före oljetoppen.

Punkt tre håller jag inte med om. Vår lösning är inte kärnkraft för vår elström och jag återkommer snart till varför. Lösningen är helt enkelt "power down" och "energy decent". Den stora energinedgången, som med största sannolikhet behöver vara tämligen snabb. Det är just den insikten som ger mig den stora sorg jag idag känner. När jag på morgonen hämtade tidningen, malde mitt kaffe, fyllde vatten från kranen och kokade vattnet på spisen, så såg jag steg för steg vilken av dessa moment jag inte kan utföra utan olja. Även om kranen och spisen kunde fungerat på kärnkraften, så hade inte kaffet eller tidningen ändå varit på plats utan olja.

Vi är med största sannolikhet redan nu på oljetoppen. De allra flesta beräkningar, och de är många, landar runt året 2010. Under 30-60-talen hittade vi många stora oljekällor med god tillgång. Som exempel för varje investerad energienhet (borrning och transport) fick t.ex. USA ut hundrafalt - 100:1 - på 30-talet. Idag ligger den olja vi utvinner globalt på 20:1 och i USA på mellan 11:1 och 18:1. Vindkraft ger 11:1. Vattenkraft är idag högst och ligger på 23:1. Kärnkraft har jag ingen siffra på, men vad det gäller koldioxidutsläpp så ligger den tämligen högt med, om man ser till hela processen från brytning till slutförvaring. På 250 g CO2 per kilowattimme.

På 70-talet hade vi en oljekris. Då vi inte på ett tag hittat några riktigt bra oljekällor. Sedan hittade vi mer och krisen var över. Sedan dess har vi inte hittat några riktigt stora oljekällor mer. Och den olja vi hittar är svårare att utvinna, som ni såg kräver större energiinvestering. Vi måste allt djupare under havet och utvinna allt sämre kvalité av olja. Av världens 98 oljeproducerand länder så har redan 64 nått toppen på sina oljekällors produktion. Att nå oljetoppen innebär inte att oljan då är slut, utan att "glaset" av olja vi hade att tillgå är halvtomt. Vi har alltså lika lång tid på oss att fasa ut vårt oljeanvändande som vi hade att tillvänja oss. Men gör vi så finns ingen olja om 100 år. Fortsätter vi med "buisness as usual", så är det slut mycket snart. Och vad skall vi då använda om vi har en nödsituation? Och om vi gör som vi gjort hittills, då får ju länder som inte fått sin del, fortfarande inget.

Oljan är miljontals år gammal koncentrerad solenergi. För att förstå den höga energiinnehåll så innehåller en tank med bensin på 40 liter lika mycket energi som en människas arbetkraft i fyra år.

Nu är det inte så att det endast är oljan som kommer att nå sin topp. Det kommer att gälla även kärnkraften och urantillgången. Att lägga alla våra kort på kärnkraften är alltså inte en i längden hållbar lösning. Vi måste inse att vi istället måste fasa ut vår energianvänding och använda den till det nödvändigaste. Helt enkelt att det är dags för Omställning - Transition. Sedan har kärnkraften som vi vet många andra nackdelar med. Inte minst så vill jag behålla mitt vackra Systeräng, som ligger några kilometer från mitt hus, där man annars kommer att förstöra landskapet helt p.g.a. uranutvinning, en mycket giftig hantering. Sedan har vi problematiken med förvaring och försäkring av kärnkraften. Inget privat försäkringsbolag skulle ta en sådan risk, det betyder att det är staten som helt måste stå för fiolerna.

Punkt fyra, att slänga mindre håller jag givetvis också med om. Vi behöver komma tillbaka till en förståelse av maten och dess värde. Därför blev jag glad när jag läste NA:s Kumlasida idag om att skolan väljer mer närproducerat och ekologiskt (tyärr ej med i NA:s nätversion). Vi behöver äta mat som kommer från vår egen närhet. Se den odlas. Upptäcka hur underbart gott det är med nyskördade grönsaker och frukter. Njuta av en stek på söndagen. För i vår framtid skall vi äta gott och njuta av gemenskapen. Det är det som är hela idén bakom Omställningen - Transition. Att vi skall låta alla goda idéer som verkar för energinedgången att komma till sin rätt. Lokalproducerad mat, nya små butiker och restauranger. En landsbygd och stad som lever upp. Färre led från bonden till konsumenten. Med mer av vinsten i bondens ficka. I framtiden kommer yrket som bonde vara högt värderat.

Och de har redan börjat - i Totnes i England startade 2006 och nu har idén spridit sig över jorden (så här ser det ut på goggle karta, som du kan zooma in med). Idén om vanliga människors inneboende kraft att starta lokalt och göra det som behövs för Omställningen att leva i Omställningen och göra den till något gott. En bättre livskvalité. Och tyvärr så hör tillväxt i gammal vanlig bemärkelse inte dit, när det handlar om massproduktion av fler prylar. Men vi kan producera så mycket annat.

I Angela Merkels Tyskland står 3,5 miljoner utan jobb och till nästa år beräknas 4,5 miljoner vara utan jobb (tyvärr ej med i NA:s nätversion). Dagens ekonomi med sitt energislukande och sin tro på tillväxt har inte löst dessa 4,5 miljoners försörjning. Vi måste göra det själva och vi kan om vi vill. Att vänta på att politiken skall fixa allt är inte ett alternativ.

Läs mer om Omställning - Transition - på Transition Network och Transition Sweden. Rekommenderad är också "Transition Handbook" av Rob Hopkins - eller kortversionen "Primer" på Transition Networks hemsida. Det är från "Transition Handbook" som det mesta av siffrorna ovan är hämtade.