Björklund på kollisionskurs med framtiden

Lördag den 18 december och vi har ännu inte handlat alla julklappar. Vi hade tänkt oss att åka till Marieberg köpcentrum, men kommer på andra tankar när vi ser hur köpcentrets infarter kläds av pärlband av nästan stillastående bilar, stötdämpare mot stötdämpare.

Vi åker istället till NetonNet och här är det lite lugnare. Min dammsugare har gett upp. Själv tycker jag att den nyligen är inköpt, men garantin har gått ut sedan länge och enligt beräknad livslängd gav den upp när den skulle. Jag och min man är runt de 50 och högutbildade båda två. Vi har väl inga skyhöga inkomster, men har inga problem med pengar, allra minst sedan Alliansregeringen sett till att sänka våra skatter rejält.

När jag står där på NetonNet har jag faktiskt möjligheten att kunna plocka åt mig i stort sett lite vad jag skulle vilja. Men det är just det, jag vill inte. Jag skulle önska att min dammsugare inte gett upp och att jag slapp vara här. Vi har dragit ner rätt så rejält på julklappar, men än behöver vi serva våra barn med prylar i "anständighetens" namn. Men det skänker ingen glädje att konsumera. Ingen av alla de prylar jag ser framför mig vill jag ha. Från september förra året till i år samma månad hade jag infört köpstopp för mig själv och där någon gång under den tiden blev jag lyckligtvis "avgiftad". Konsumera är inte längre ett nöje för mig. Det känns befriande och friar också mängder med tid.

PJ Anders Linder har träffat Jan Björklund - SvD idag - och jag tror inte att Björklund är så vidare glad i mitt beteende när jag läser vad Linder skriver. Björklund ter sig berusad av framtidstro. Han vill att jag och min man skall ha ännu mer pengar att konsumera för. Andra som har mindre än vi skall inte har mer, för det är rättvist så säger Björklund. Inte om de inte sätter sig i skolbänken och skaffar sig en högskoleutbildning eller startar företag. För Sverige gillar "talangfulla personer" säger Björklund och skall ordna ett bättre skattesystem för oss så att vi har ännu mer morötter. Min man jobbar övertid på Ericsson och får bonus och bra lön och själv är jag en lärare som skaffar mig ännu mer poäng på högskolan nu i vår. Min lön skall ju höjas tycker Björklund och även min status, genom lärarlegitimation. Jag och min man skall få det så himla bra. Men vad skall jag göra med pengarna, när jag inte kan komma på något jag vill ha på NetonNet? En resa till Thailand kanske, men nej, jag skall ju inte flyga igen, åtminstone inte om det inte gäller liv och död. För det vet vi ju alla vad flyget ställer till i form av utsläpp.

Är Björklund verkligen så okunnig, eller varför denna eufori? Vet han inte om att redan tidig höst, så hade jordens befolkning överskridit det konto av jordens resurser som jorden har förmåga att nyproducera varje år. Att vi sedan dess har tärt på det icke-förnybara? Vet inte Björklund att vi snart når oljetoppen, där vi inte längre kan öka produktionen av olja och bara hälften är kvar? Att när då efterfrågan på olja blir högre än utbudet att priset kommer att raka i höjden, om vi inte kommer på något sätt att dämpa efterfrågan?

Vet inte Björklund att vi i Sverige konsumerar varor från både Indien och Kina i en rasande fart? Att deras utsläpp av växthusgaser är stora, men att det är vi i västvärlden som konsumerar de mesta varor som produceras där, och därmed också är orsaken till deras utsläpp? Vet inte Björklund att det vatten en svensk konsumerar varje år, så är hälften av vattnet från andra länder som inte alls har lika god tillgång till vatten som vi har? Detta då den största konsumtionen av vatten är den som är virtuellt vatten, alltså det vatten som krävs i produktionen av den mat och de varor vi konsumerar? Vet inte Björklund att det finns ett samband mellan ekonomisk tillväxt och energikonsumtion?

Björklunds entusiasm kan liknas vid han som kissade i byxorna, han som sågade av den gren han satt på och han som likt en struts stoppade huvudet i sanden.

Som motvikt skriver NA idag mycket bra (tyvärr varav inget finns i nättidningen, som vanligt). Även om jag skulle önska mer djupgående artiklar. Det är frågor till tre forskare på Örebro Universitet. Forskarna lyckas vidga synen något, även om tidningen verkar mest ha siktet ställt på klimatfrågan, så lyckas forskarna ändå även få in ett fokus på resursfrågan. Matilda Ernkrans skriver i en debattartikel i NA om hur hon på plats i Cancun kunnat följa förhandlingarna. Hur det varit ett litet steg framåt, men inte ens i närheten av tillräckligt. Ernkrans som är ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet och socialdemokrat.

Ernkrans poängterar att vi behöver mer av kollektivtrafik, mer ekonomiskt stöd till ren elutbyggnad i form av vind och sol. Alltså behövs en större del av kakan än nu till offentlig konsumtion och inte till privat. Detta för att vi skall kunna tänka globalt, men agera lokalt. Så att kommunerna skall kunna vända trenden av vår energianvändning och göra oss mindre beroende av olja. Kloka tankar om vad vi behöver idag. Men stick i stäv mot den bild som Björklund genom Linder ger om våra framtida behov. För Björklund trummar in begreppen: Tillväxt, individualism och internationalism.

Med tillväxt menar han ekonomisk och inte den enda äkta tillväxten som vi har på jorden, nämligen den genom fotosyntesen. Med individualism menar han ökad rättvisa genom ökade klyftor, mer pengar till mig att konsumera för. Med internationalism, menar han att vi skall locka hit "talangfulla personer" och ta arbetstillfällen från Indien och Kina, vara internationellt konkurrenskraftiga.

Detta är tre begrepp som får oss att glatt springa i full fart med huvudet rakt in i väggen, för att använda mig av ytterligare en liknelse av Alliansregeringen och Björklunds naivitet. På kollisionskurs med omsorgen om jorden, människorna och för en rättvis fördelning - Earth care, people care and fair share - om vi nu skall vara lite internationella.





Bard från DN