Om det ändå vore slumpen och inte kön som avgjorde

Om det är kontroversiellt att diskutera könsfrågor på internationell nivå, det har jag ingen aning om. Men givetvis kan de då handla om saker som att olika kulturer/stater måste ha sin rätt till självstyre. Med tanke på hur då Nordafrika och Mellansöstern – t.ex. Saudi Arabien med 0% av kvinnlig representation i sin styrande församling. Vad mer intressant är, är att forna öststater återgått till att få en minskad representation av kvinnor efter kommunismens fall. Vilket väl borde bero på att makten då ändock utgick från ett få antal män – även om man gav sken av att det var från en jämställd församling som styrde. (Bergqvist m.fl.s.29ff)

Givetvis måste det förändras så att styrande församlingar runt om i hela världen blir mer jämställda. Det skulle jag förvånas över, om det finns någon här i Sverige idag inte skulle hävda. Med fifty fifty av världens befolkning som män och kvinnor utgör (ja, inte helt – det saknas mängder av kvinnor i världen pga av mord och förtryck) så borde ju även snittet på världens styrande församlingar ligga på fifty fifty. Över hälften kvinnor i en del länder och under hälften i andra, borde det vara om slumpen som styrde. (Bergqvist m.fl. s.28f) Vi har ju idag i Sverige argumenten – inte minst från moderatkvinnor – att det inte ska spela någon roll med kön, utan att det ska vara kompetensen som är det som avgör om man får en position, antingen det gäller näringsliv eller det offentliga politiska livet. Då är man bra naiv om man tror att det ska räcka.

Det är så oerhört mycket som ligger bakom vem som får de ledande posterna. Inbyggt i vår kultur är mans- och kvinnoroller djupt rotade och det finns så många vardagsmönster som styr vem som håller vem om ryggen. Ta bara valet av vem man väljer att gå ut på lunch med. Här är det fortfarande så i dag, i det land som kommit allra längst, vårt eget Sverige, en segregering utifrån kön. Jag är inte förvånad att även gamla demokratier – USA t.ex. - där man inte haft någon form av kvotering har så låg andel av kvinnlig representation i sina styrande församlingar. Och jag tror inte att det enbart beror på att de inte har proportionella valsstystem. Då enmansvalkretsar har en tendens att gynna de redan etablerade – då det är riskabelt att satsa på en ny häst – och de etablerade ofta är män. (Bergqvist m.fl. s33 och 41)

Det finns så mycket inbyggt i maktstrukturer som gynnar män. Ta bara information som maktmedel. Där informationen även ges i informella sammanhang – ute på den där lunchen t.ex. Information som maktmedel kan ju ges som belöning eller undanhållas som bestraffning. (Gustavsson och Tallberg s.173)

När man sedan tittar på vilka positioner kvinnor får i t.ex. regeringar, så är de oftast poster med så kallat ”mjuka” frågor, som välfärd och omsorgsfrågor. Medan männen posterna med de ”hårda” frågorna som utrikes- och finanspolitik. Även detta gynnar männen, då man rekryterar till de allra högsta posterna ofta utifrån de ”hårda” posterna. (Bergqvist m.fl. s.37f) Själv har jag lite svårt för att se mäns och kvinnors intresseområde som så olika. Men att de är olika visar ju studier på våra medborgare, där man kan urskilja mans- och kvinnofrågor. (Bergqvist m.fl.s.97) Att fördelningen i politikområden skulle vara av naturen given har jag dock lite svårt att ta till mig, som särartsfeminismen menar. (Gustavsson och Tallberg s.119) Här handlar det givetvis även om vår kultur där vi skiljer och fostrar män och kvinnor olika. Kanske är det som en del i kvinnorörelsen säger, att om kvinnor får mer att säga till om i internationella frågor som får vi större chans till fredliga lösningar på konflikter.

Själv tror jag dock att det handlar mer om vi med tiden kommer att frångå synen på människan som realismen har, där staten liksom individen bara kan se till sin egennytta i sitt handlande. Eller som liberalismen ser det, som att marknaden löser allt. Bara vi handlar med varandra så blir det bra. (Gustavsson och Tallberg – boken i stort). Istället finns det andra dimensioner som vi människor bara börjat nosa på i vad som styr en individs och en stats handlade, som vi själva kan styra över, vi människor som kollektiv. Vi kan nämligen konstruera mer sunda normer och sedan se till att de får spridning och gillas. Och se handlandet som inte förutbestämt utan möjligt att skapa – att handlandet både styrs av det materiella och de sociala strukturerna, så som konstruktivismen menar.

Kanske har kvinnor i vår kulturs fostran fått mer av detta – det går att se inte minst i de frågor som kvinnor lyfter fram som de viktigare – som avveckla kärnkraft, tolerans mot homosexuella och sextimmars arbetsdag. (Bergqvist m.fl. s.97) Men en sak är given vi ska inte behöva i EU ta ”familjfoton” som den i Gustavsson och Tallberg (s.110) visar på EU toppmöte 2005 i Bryssel, där rad på rad av män breder ut sig – alla i samma kostym och den enda kvinnan skyms av två män som skakar hand med varandra.

Litteraturen jag referar till är:
"Internationella relationer", Gustavsson och Tallberg
"Kön och politik", Bergqvist m.fl.