Kärnkraftens uranbrist

I DN idag gapar Peter Wolodarski över mycket. Från Öresundsbron till Sahlin. Givetvis blir det ingen botten i någon av frågorna när man på ett så begränsat utrymme, som en ledare, försöker beröra så mycket. Därför skall jag bara ta upp en av frågorna, nämligen kärnkraften.

I dagens debatt vill Wolodarski, som så många med honom, få kärnkraften att framstå som en självklar lösning i frågan om vår elförsörjning i framtiden. Jag påstår tvärtom att kärnkraften knappast har någon framtid inte minst med anledning av de argument som Maria Wetterstrand framförde i Riksdagen, vilka jag inte behöver upprepa här. Titta själv.

I stället skall jag föra fram ett argument som väldigt sällan hörs i debatten. Nämligen den brist på uran som hör en nära framtid till om vi, och många med oss, väljer att satsa på kärnkraften. Redan om 20-30 år kan vi stå inför detta faktum. Alltså lagom tills våra nya reaktorer är redo att gå för fullt.

Idag bryts bara två tredjedelar av den uran som brukas i världen. Det stora förråd av uran som funnits i gamla kärnvapen, både från USA och gamla Sovjet har förbrukats i framförallt amerikanska kärnkraftverk. Det är inte jag som säger att vi kommer att drabbas av uranbrist utan det är IAEA. De säger även att om vi bygger en ny typ av reaktorer - bridreaktorer - som kan upparbeta uttjänt kärnavfall från kärnkraftverken, så har vi kärnkraft i kanske 200 år till. Det låter ju lovande om det inte vore för att denna teknik för kärnkraft ligger så långt i framtiden som 40-50 år. Flera decennier efter att vi nått sådan uranbrist att kärnkraften är överspelad.

Alltså är det som Maria Wetterstrand säger. Vi måste satsa på förnybar energi och det nu. Det är "Solar and thermal energy" som har framtiden för sig. Solar är all energi från solen, som sol, vind och vatten, och thermal är den energi vi kan få från jordens inre.

Så lika föråldrad som Olof Johanssons bromotstånd låter i dagens öron, kommer de borgerligas val i torsdags och Wolodarskis tumme upp för kärnkraften att te sig om bara några decennier. Så för, inte bara en bättre ekonomisk framtid, utan också en säkrad framtid för energitillgång är det bara de rödgröna alternativen som gäller den 19 september.

(En parantes: För dem av er som inte mött begreppen peak oil, peak uranium möter nu en intressant tid av efterforskning i ämnet. Ni kommer att se att för oljan handlar det om en ren fysisk begränsning i utvinningen medan det för uranet inte riktigt handlar om en topp.)