Förbifart Stockholm märkligt resursanvändande

Förbifart Stockholm känns som en angelägenhet inte bara för stockholmarna utan för Sverige. Om det skall röstas i frågan borde det väl rimligen röstas i hela Sverige. Även om pengar kan skapas ur intet så kan inte jordens resurser det. Om vi lägger mängder med energi och resurser på att bygga tunnlar för i stort sett bara bilar (7% kollektiv trafik) så lär vi inte ha så mycket resurser kvar till kollektiva lösningar på persontransporter i vår huvudstad.

Intressanta artiklar i frågan igår i DN av Per Kågesson fil dr i miljö- och energisystemanalys som förespråkar att en långt större del av förbifarts tunnlarna skall vara för kollektivtrafik. Där han talar om elbussar på gummihjul som skall ha stationer som öppnar och stänger när bussarna kommer in, så att inte avgaser från bilarna i tunnel når passagerarna. Talar även om små förarlösa bussar som istället kan gå ovan jord, en bit upp i luften. Fast en dyrare lösning.

Det jag funderar över vad det skulle vara för fel på en utbyggnad av tunnelbanan om nu stockholmarna behöver transportera sig mera? För visst är det väl så att just järnhjul på räls är det som kräver minst energiåtgång?

Själv önskar jag ett tänkande som tar en helt annan form, där man istället försöker utveckla våra små samhällen med goda transportmöjligheter och stimulera till företagande där. Då en resilient/hållbar storlek på ett samhälle snarare handlar om en befolkning på en bit under 10 000 personer, för att också vara lagom att cykla inom.

Vad gör vi när den billiga oljan inte längre finns och vi som bäst kan hålla oss med drivmedel till en tredjedel av det vi använder till personbilar idag. 2020 när förbibart Stockholm är tänkt att stå klar så kan behovet redan vara överspelat.