Historiebeskrivning är politik.

Reinfeldt vill att historikerna skall har tolkningsföreträde på historien, men det han inte tycks förstå är att all historieskrivning färgas av politiska synsätt.

För drygt 5000 år sedan kom i Mesopotaminen, i Mellanöstern, de första skrivtecknen. Det var då vi för första gången kunde se vad människor faktiskt tänkte och därmed också veta varför de gjorde som de gjorde. Det var då människans historia började. Det som vi vet om mänskligheten före dess, vet vi endast genom arkeologin.

Så sedan historiens början har allt som hänt i världen, på alla platser där människor skrivit kunnat tolkas och skrivas om av historiker. Skulle man vara helt objektiv i sin historieskrivning så skulle man beskriva allt. Aldrig göra urval och det faller ju på sin egen rimlighet. Historia är alltid ett urval och är subjektivt. Man brukar säga att man behöver ha ett tioårigt perspektiv på en händelse för att kunna betrakta något historiskt, så det finns även ett stoppdatum på det historikerna kan betrakta.

Skulle då inte politikerna kunna uttala sig om händelser de senaste tio åren för att historikerna inte kunnat forska om det? Eller är det bara det som vi kalla historia som skall vara tabu för politikerna att tycka till om?

Det som hände i det Osmanska riket var ett av de största massmorden som skett de senaste 100 åren. Vi har ett dilemma när vi skall beskriva massmord, då vi har gett begreppet folkmord en alldeles egen ställning. Men folkmord är givetvis massmord, men det behöver inte vara tvärtom.

När jag undervisar mina elever ställs jag inför dilemmat. Jag vill att de skall få kunskaper om människans mörkaste sidor, men skall jag verkligen förlora mig i begreppen och vad skall jag lära ut? En definition av begreppet folkmord har diskuterats i det oändliga. För att förenkla det något så kan det beskrivas som massmord av människor endast för att de tillhör en viss folkgrupp. Då kommer dilemmat av att identifiera vad folkgrupp är, men det skall jag inte uppehålla mig här med.

Det som jag ser som mest intressant är istället begreppet massmord. Massmord som är utfört av en överhet. De massmord som jag då tycker hör till allmänbildningen börjar med massmorden på armenierna, sedan det som skedde under andra världskriget – på judar främst, men även många andra grupper, romer, handikappade, homosexuella, oliktänkande. Sedan måste man känna till Stalins massmord. De är lika avskyvärda som Hitlers och drabbade fler. Sedan har vi givetvis Pol Pot och massmorden i Rwanda. Även Bosnien i början av 90-talet bör räknas hit, även om antalet dödade inte kan mäta sig med de andra uppräknade massmorden.

Men varför är då massmorden på armenier överhuvudtaget aktuella. Som NA:s ledare skriver idag, det skedde ju för 95 år sedan. Överhuvudtaget så ägnar sig NA idag åt ett försvarstal av regeringens ståndpunkt i frågan, i både nyhetsartiklar och ledare. DN har en något mer nyanserad bild i sin ledare.

Så åter till varför det är aktuellt nu. Jo, problemet är att Turkiet inte har gjort upp med sin egen historia. Det väcker fortfarande känslor och att man har inte kommit därhän att man säger: ”Ja, usch så vidrigt det var – det var fel av det Osmanska riket”.

Givetvis skall man låta historikerna gräva sig ner i arkiven och leta och vara historiker. För visst arbetar även historiker efter vetenskaplig forskningsmetodik och kan hitta nya kunskaper. Men vi vet att armenier blev mördade i massvis. Män blev avrättade först, så att det blev lättare att få med sig kvinnor, barn och gamla på dödsmarscher ut i vildmarken där de lämnades att dö. Barnliken ser lika vidriga ut här som från Warsawas getto.

När Turkiet nu vill in i den europeiska gemenskapen så behöver landet ta tag i en del frågor. Detta är en av dem. Jag själv tillhör dem som ivrigt förespråkar att Turkiet skall med i EU. Världsfred skapas genom inkludering. Men att inte våga behandla Turkiet som vilket annat civiliserat land som helst och peka med hela handen på problemet är bara dumt. Vi skulle aldrig komma på tanken att vara försiktiga med hur vi uttalar oss om Förintelsen för att det skulle riskera att få tyska högerkrafter att växa sig starkare. Istället slår vi till med full kraft och har till och med ett Forum för Levande historia, som nu även inkluderar kommunismens massmord.

Turkiet behöver behandlas som en jämlike och de krafter i landet som vill vara sekulariserade och öppna, som vill närma sig Armenien och öppna arkiven för historikerna, behöver vårt fulla politiska stöd. Vi kan inte tassa runt och viska och försiktigt klappa på de nationalistiska högerkrafterna för att försöka hålla dem lugna. Då har vi istället hamnat i deras våld.

Sedan skall vi nog fundera lite över vad vi skall ha historia till. I dagens kursplan i historia för grundskolan så står det så här:

”Ämnet historia utvecklar kunskaper som gör det möjligt att se sig själv och företeelser i nutiden som led i ett historiskt skeende. Syftet med utbildningen i historia är att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och dess kultur.”

Och det är väl så rätt så? Vi behöver vår historia för att förstå vår nutid. Så inte är historia någonsin en strikt vetenskap som fysikens lagar, utan den är levande och ett verktyg för kunna skapa den bästa möjliga framtid.