Göran Greider skriver i Ordfront våren 2003 en artikel som heter "Vad är en socialdemokrat". Han längtar tillbaka till det som Socialdemokratin en gång var och konstaterar att då år 2003, med Persson som statsminister, i det han sett att Socialdemokratin blivit, så är han inte längre en sosse själv. Hans analys är lång och oerhört intressant.
Den pekar på Socialdemokratins förvirring i ett nytt samhälle. En förvirring som leder Persson bort från Socialdemokratins kärna av rättvisa både i det fysiska och det mentala livet. Alltså i att dela produktionsresultaten och att dela makten rättvist mellan människorna. Och det är just där som jag ser att Socialdemokratin går vilse och förlorar valet 2004. Man ger upp Ernst Wigforss portalparagraf i partiprogrammet och ersätter den inte med en ny.
Wigforss portalparagraf "att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor"
Socialdemokratin anammar istället en socialliberal ideologi och påbörjar duktigt det som de Nya Moderaterna sedan fullföljer. Det är just detta som idag gör det så svårt för folk att tro på Sahlin och kompanis retorik mot den moderatledda regeringen. För de minns ett Socialdemokratiskt parti, med Persson i spetsen, som faktiskt påbörjade hela denna nedskärning av välfärden och skattesänkningar till de som redan har, både arbete och inkomster. Läs gärna hela Greigers artikel för att få veta mer.
Med några valda citat från Greiders artikel vill jag visa på Socialdemokratins problem med att engagera människor.
"All erfarenhet, för att inte tala om forskning, visar att stödet för fördelningspolitik och offentlig sektor är större hos de mindre bemedlade än hos dem har det bra ställt. Ju högre upp i klasshierarkin – ju svagare blir stödet för offentlig sektor och jämlik fördelning. Så ser mönstret ut."
Om detta är hela sanningen så har Socialdemokratin gjort sitt och det har även en rättvis fördelningspolitik. Åtminstone så länge som det handlar om ett två tredjedelssamhälle (nu menar jag inte att det är så strikt - två tredjedelar som har och en tredjedel som är utan - men använder begreppet här på ett sådant sätt för att förenkla resonemanget). När den fattiga tredjedelen växer så är det i sådant fall först då som rättvis fördelning åter kan bli aktuell, om Grieger har rätt.
Själv har jag mycket svårt att se så negativt på människan, där det är egennyttan enbart som styr. Socialdemokratin måste övertyga inte med att ha en större grad av "social" i socialliberalism, utan med en ny Socialdemokrati - en Socialdemokrati som är aktuell i tiden. Om inte så ser vi vad den fattiga tredjedelens val kommer att bli i nedanstående citat av Greiders artikel.
"Obehagligast i hela denna utveckling är att socialdemokratin nu definitivt tycks ha kapat banden till den del av arbetarklassen som har det sämst ställt. Hos alltför många i den uppgivna, avpolitiserade delen av arbetarklassen tycks det tyvärr bara vara högerpopulismen som förmår väcka dem ur slummern och ibland få dem att gå och rösta "
Och detta visar sig allt tydligare idag, med 3,3% av rösterna till Sverigedemokraterna i Europaparlementsvalet.
Jag tror att människor i medelklassen och de allra fattigaste visst kan vinnas över till en ny socialdemokratisk politik. Men då måste den vara socialdemokratisk och inte socialliberal - andra kan socialliberalismen bättre och mer övertygande än vi socialdemokrater.
Wigforss portalparagraf har med rätta övergetts. Redan Bernstein såg att äganderätten var mer nyanserad än Marx hade trott. Sören Odensåker skriver på sin hemsida om ideologier: "Bernstein visar med statistik från Europa och framförallt från Tyskland och England att den nödvändiga kapitalistiska centraliseringen (företagens övergående till enbart stora företag) inte hade inträffat när Bernstein skrev denna bok. Det fanns för många små företag för att kunna socialisera industrin." (boken som hänvisas till är "Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter" från 1899)
Jag anser att idag är detta mer än någonsin sant. Småföretagandet - entreprenörskapet - är det som idag skapar en framtidstro. Tron på den egna förmågan att skapa och göra. Ingen entreprenöriell människan skall hindras av "folkets" vilja och medbestämmande i vad som skall produceras. Vi har ju sett att "folket" där man har försökt, har varit en ledande partiapparat - just det som Greider så ogillar i sin artikeln när han tittar på Perssonregeringen. Det har aldrig fungerat med "folkets" vilja när det gäller att producera rätt saker.
Vad vi socialdemokrater idag måste koncentrera oss på har jag redan sagt. Nämligen en rättvis fördelning av produktionsresultatet och en rättvis fördelning av makt. Det är här vi sossar kan skapa en ny politik. En politik där alla ges rätt till medel att ta del av produktionsresultaten.
Idag så är produktionsresultaten inte detsamma som för 30 år sedan. Då såg vi diskmaskiner, bilar och andra nya tekniska och miljökrävande varor. Idag handlar det så mycket om andra typer av produkter - inte minst producerade tjänster. Min drömtjänst kan se ut så här, och många med mig ser samma sak, som tur är. Det är tjänster som leder till att rikt liv - den lokala teaterföreningen som i samarbete med en restaurangägaren och ett bussbolag bjuder ut sin vara av "teater och middag". En trerättersmiddag på närproducerad mat och en chartrad buss som hämtar upp kunderna. Fantasin sätter inga gränser i det nya goa livet som vi alla bör kunna ta del av och ha råd med. Här inser vi att teaterföreningens insatser som i stort är gratis, även dessa skådespelare behöver ha ett levebröd.
När vi ser denna nya värld inser vi att "arbete" i dess forna form inte blir allenarådande. Kreativitet och "nya produkter" ser inte ut som förr och de ger inte heller alltid en vinst att leva på, men ett värde, en kvalitétshöjning för oss alla. Kulturarbetare, likaväl som "en tredjedel" behöver ha försörjning. Denna en tredjedel som i dag i stort är unga, behöver ha utrymme att blomma ut, vara kreativa för att så småningom kanske kunna skapa en "vanlig" inkomst.
Med detta sagt behöver vi ha högre skatter för att kunna fördela "produktionsresultaten" rättvist. Vi behöver en stor offentligt sektor som bjuder alla barn till en god skolgång och alla gamla till en god ålderdom. Vi behöver ny uppfinningsrikedom när det gäller skatter. Skatter som inte bestraffar den som vill anställa någon ny medarbetare. Idag handlar våra skatter mest om skatter på arbete och det behöver vi komma från - precis som vår moderatledda regering insett. Men till skillnad från dem måste vara att vi hitta nya skatter, för rättvis fördelning. Nya skatter som känns rättvisa och som gör att vår medelklass kan med hjärtat känna att det är rätt. För jag tror att vi människor vill göra rätt - vill dela med oss - när vi ser andra i nöd.
Så inte längre en gemensamt ägade av produktionsmedeln, så länge det inte är arbetarna i en fabrik som av gemensam kraft säger "låt oss köpa upp och driva vårt företag", för ingen skall hindras att skapa och tillverka.
Det enda hindret för tillverkning skall vara regler för vår miljö och för orättvis konkurrens när stora förtag försöker bilda karteller. Så där måste människors makt genom demokratisk lagstiftning komma in.
Men låt oss hitta nya vägar till en rättvis fördelning av produktionens resultat. Och den enda vägen dit är att övertyga fler, så att vi på demokratisk väg kan genomföra detta. För det är genom demokratin som vi fördelar makt.
söndag 14 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Glada tjejer Totnes
Riverford farmlåda
Kanot på River Dart
handpump landmatter
Hej Maja.
SvaraRaderaKul och intressant inlägg! Jag hoppas ju att socialdemokraterna ska kunna gå åt det här hållet, och att man börjar fundera lite över varför så få röstar. Även i riksdagsvalet har ju valdeltagandet gått ner väsentligt sedan 80-talet, och det är ju inte moderaterna som drabbas av det. En första tanke kan ju vara att försöka intressera dem som inte röstar, istället för att locka till sig borgerliga väljare med en borgerlig politik.
Jag håller förstås med dig i ganska mycket, men ett par invändningar vill jag göra:
Vad gäller ägandet, så håller jag med dig om att staten inte ska äga alla företag, utan socialismen bör komma in, som du skriver, genom att göra det lättare för arbetarna att äga företagen gemensamt, medan demokratin kommer in genom att vi politiskt bestämmer spelreglerna för företagen. Dessutom skulle jag vilja se att man överger de privatiserings- och avregleringsprojekt som misslyckats. (posten, elverket, SJ osv.)
Vad gäller skatterna, så tror jag dels att man ska hitta nya sätt att ta ut skatter, men att det också finns ett stort utrymme att ta ut mer skatt på arbete. Vi har ju haft, för de allra flesta, rejäla reallöneökningar de senaste 30 åren, så det borde inte vara några problem att höja skattesatserna, speciellt med tanke på hur mycket skattesänkningar som genomförts sedan början på 90-talet. Vi måste bestämma oss för vilken kvalitet vi vill ha på skolorna, på vården, på kollektivtrafiken och så vidare, och låta det bestämma hur höga skatter vi tar ut.
Det är ju dessutom inte särskilt dyrt att anställa fler människor i offentlig sektor så länge inte arbetslösheten är mycket låg, så det behöver ju inte synas så mycket på skattesatserna.
I ljuset av dagens kris, och dess orsaker, skulle jag också vilja se en hårdare reglering av finansmarknaderna, en starkare kritik av kapitalismen och åtminstone en uttalad insikt att de enorma börsspekulationerna inte ger några långsiktiga värden som kommer samhället till godo.
Jag har hoppet kvar för att det en dag ska kunna finnas ännu ett socialdemokratiskt parti, jämte vänsterpartiet, i riksdagen!
Det som jag funderar över när det gäller skatterna är att det är önskvärt att produktion som är enformigt och smutsigt, är automatiserat. Samtidigigt ger det ju inga arbetstillfällen och därmed väldigt lite skatteinkomster.
SvaraRaderaDrömmen är väl samhället där slitet är borta och skapandet finns. Där arbetskrafts friogörs dit den behövs, till skola, vård och omsorg.
Här behöver man hitta en lösning på beskattning av företagande, produktion som har litet behov av mänsklig arbetskraft. Även från dessa företag måste ske transfereringar till offentlig sektor. Bolagsskatten har ju inte alls den funktionen idag, alltför låg och för många avdrag.
Sedan tror jag på enkla skatter, för att hålla kostnader för de offentliga transfereringarna.
Hälsning Maja
Innan vi ens kan diskutera hur man ska kunna föra en välfärdspolitik med höga skatter och stor offentlig sektor, måste ju utgiftstaket bort. Jag har förståelse för att man vill ha balans i budgeten, åtminstone utslaget på tid, men detta är ju något helt annat. Politikerna har alltså ålagt sig själva att inte öka utgifterna (satsa offentligt), oavsett om man samtidigt ökar inkomsterna (höjer skatterna). Två saker är särskilt osmakliga med detta:
SvaraRadera1) Man försöker luras att det handlar om "ansvarsfull ekonomisk politik", som om det hade något med budgetbalansen att göra.
2) De ivrigaste försvararna av den här borgerliga politiken är - socialdemokraterna.
Jag tror att så länge Mona Sahlin vill föra en borgerlig politik, så är det svårt för socialdemokrater som du att få "sosseskutan" på rätt köl.
Jag skulle vilja veta hur det ser ut inom partiet - bland "vanliga medlemmar" och lokalpolitiker... det är såklart en ganska bred skara, men tror du att majoriteten stöder högervridningen av socialdemokraternas politik? Och hur stor möjlighet har ni att påverka "uppåt"? Jag har fått intrycket att Mona Sahlin, till skillnad från Göran Persson, försöker att ta intryck "nerifrån" i ganska stor utsträckning, men är det verkligen sant? Eller betyder det kanske att den socialliberala politiken har större stöd inom partiet än vad jag vill tro?
Jag föreställer mig att det är frågor som diskuteras ganska mycket internt, så du kanske kan upplysa mig om hur det ser ut egentligen...
Hej Anders!
SvaraRaderaNu vet jag inte hur pass engagerad du själv är, om du t.ex. deltagit i rådslag. Själv är jag gräsrotspolitiker som försöker göra mitt för att bli hörd, men det hör ju till demokratins spelregler att jag bara är en av många.
Det är ett dilemma att föra ett resonemang, många gånger så pratar man förbi varandra och de allra flesta gånger så förs inte ens diskussionen. Att förstå helheten i samhällets ekonomi och skatter är inte något som folk i gemen är insatta i och därmed så litar man på dem som verkar kunna.
Det är mycket lättare att jaga, jaga och klaga, klaga på den moderatledda regeringen eller alliansen. Vad man nu vill kalla den, beroende av vilken sida man står på. Det blir många slagord och intrummande av budskap. Att verkligen folkbilda till förståelse är en annan sak.
Eller så är det helt enkelt så att man inte tror att folk förstår och därmed inte heller försöker ta debatten.
Själv inser jag som i allt lärande, att ju mer man lär sig desto svårare inser man att det är. "Det enda jag vet är att jag ingenting vet."
Där någonstans befinner vi nog oss. Budskapet från de liberala om nyttan av fri marknad har sipprat ner in i de breda folklagren. Man sätter hopp till att efterfrågan skall efterfråga det rätta inte minst är det så i klimatfrågan (Vad är egentligen det för begrepp?).
De flesta jag träffar, mest på gräsrotsnivå, men även folk in i riksdagen, ser orättvisorna i dagens Sverige och förtvivlar. Med rätta! Man vet vad man inte vill ha, men vet inte vad man vill ha.
Inte minst har S ledda kommuner idag ett stort dilemma - skatteunderlaget minskar, pengarna räcker inte och statens stöd är inte i närheten av att vara tillräckligt. I detta läge borde man som sann socialist höja skatterna.
Men att samtidigt höja skatter (och det för alla - inte bara för de som fått stora skattesänkningar. Värnskatten hör staten till) och ändå bara fylla i det stora gapande hålen och inte bjuda på mer offentlig service. Det är politiskt självmord. Med valet drygt ett år bort, så kan man inte tar risken. Då kan vi efter valet ha ett mycket blåare Sverige. Politiker som inte bara för högerpolitik utan också står för det.
Bara med en S regering kan man börja fundera över rättvisa skattehöjningar. Men jag tror det ligger långt borta att våga prova nya sätt - det ligger inte i tiden. Jag tycker mig dock höra bland folk i gemen och bland sossar på gräsrotsnivå att man vill förändra, vill göra det mer rättvist, men hur in i hela friden, det tycks vara den springande punkten.
Hälsning Maja
Hej igen, Maja.
SvaraRaderaJag är ganska engagerad, men har inte gett mig in i det officiella beslutsfattandet (ännu). Det är bland annat därför jag hör mig för, för att veta om det finns något hopp för SAP. Jag hoppas du inte tröttnar på mig och min envishet...
Jag tror du har fel när du säger att det är för svårt att skaffa sig en helhetsbild av samhällsekonomin. Däremot tror jag att det finns många med makt som försöker framställa det svårare än vad det är, för att det är lättare att (för)leda någon som är okunnig. Vi pratar ju om en politik som framförallt gynnar ett fåtal, och det är förstås svårt att få folk att rösta för en politik som de vet missgynnar dem. Jag pratade med en lokal politiker häromdagen som tyckte att det var fel att höja skatterna i en lågkonjunktur, eftersom det skulle leda till minskad konsumtion hos dem som får höjda skatter! Att det leder till ökad offentlig konsumtion, ökad konsumtion hos de förskollärare och undersköterskor som får behålla jobben och mer pengar i plånboken hos dem som slipper få sin A-kasseavgift höjd för att A-kassan belastas när man ska spara in tjänster i kommunen, det hade han ingen tanke på! Vilket parti han tillhörde? Gissa...
Jag tror dessutom inte att det är svårt att få gehör för skattehöjningar, om man samtidigt är tydlig med att man har visioner för de här pengarna. Om väljarna vet vad pengarna används till, vilka som får betala mest osv., så är det nog vad som krävs för att vinna valet. Det är hursomhelst en helt galen tanke att, om man nu vill höja skatterna, låtsas som något annat. Det är precis den där förljugna försäljarmentaliteten som de 20% som inte röstar i riksdagsvalen är så innerligt trötta på.
Så jag tror tvärtom: med valet ett drygt år bort, så kan man inte ta risken att gå till val på en snällare variant av moderaternas politik. Man kan inte först försöka vinna valet, och först därefter fundera på vilken politik man ska föra för att göra samhället bättre. Valet ska tvärtom vinnas tack vare att man vill föra en politik som förbättrar samhället!
Hej Maja !
SvaraRaderaPappa skrev mycket om den stora skatteomläggningen som genomfördes i början av 90-talet och dess konsekvenser.
Att något måste göras då var nödvändigt. Man behöver bara läsa Astrid Lindgrens "Pomperipossa", där hon bevisade att hon skulle beskattas med 102 % p.g.a.den progressiva skatten, och dess konsekvenser.
Den progressiva skatten innebar, att även om man hade en hög lön, fick man inte behålla så mycket, eftersom beskattningen var så hög.
Efter skatteomläggningen skulle ingen beskattas mer än 50%.
Det blev helt plötsligt mycket kvar i plånboken för de högavlönade och den som hade mycket ville ha mer.
Löneskillnaderna ökade och så har det fortsatt. Det var S (Ingvar Carlsson ) och Fp, som införde förändringen. Anledningen var att minska skatteplaneringen bl.a.
Jag tror, att en majoritet av svenska folket är villiga att betala högre skatt. Vi hade ju ett solidariskt samhälle en gång i tiden.
S. har ju gått med på, att behålla 2 av M:s steg av deras genomförda skattesänkning, varför ska man gå med på det.
Jag tror ändå inte, att man kan gå tillbaka till det samhälle som varit, något nytt måste till.
Var finns visionärerna i partiledningen, som planerar för ett bättre samhälle.
Jag tycker mycket om det du skriver om ett kreativt samhälle, där olika grupper samarbetar och resultatet blir något helt nytt.Det är ju så skolan ska fungera, att utbilda barn till kreativa människor.
Roligt att läsa debatten på det du skrivit, även om jag inte är så väl insatt och kunnig.
Kram Mamma
Hej Mamma!
SvaraRaderaIntressant med en tillbakablick. Börjar fundera över om jag inte borde läsa igenom pappas pärmar med alla hans debattartiklar. Det vore ett bra sätt att ta igen de förlorade år jag hade i USA när det gäller den svenska samhällsutvecklingen.
Till Anders,
Det känns som om dina förslag till hur vi skall ta upp skatter drömmer sig tillbaka till det som har varit. Men hur kan vi egentligen anpassa det till idag? Inte minst tänker jag på ungdomsarbetslösheten som inte passar in i vårt mönster - inga arbetslösa som kan luta sig tillbaka på en a-kassa, även en försämrad sådan.
Jag håller givetvis med dig att en satsning på offentlig sektor gynnar konsumtion som du säger och att man glömmar bort det. Sedan behöver vi rikta om konsumtionen med, till mer hållbar.
/Maja
Hej igen Maja !
SvaraRaderaJag har tänkt precis detsamma som du om pappas artiklar. Du borde ha mycket glädje av att läsa dem. De är fyllda av mycken kunskap, kretivitet och framför allt engagemang.
Kram Mamma
Maja, du får gärna utveckla vad du menar med att mina förslag till hur vi ska ta upp skatter drömmer sig tillbaka... det enda jag menade var att det finns utrymme att höja skatterna, utan att försämra för människor. Jag förstår inte riktigt vad det har med att drömma sig tillbaka att göra.
SvaraRaderaVad gäller arbetslösheten, oavsett om det gäller ungdomar eller inte, kan man bekämpa den med offentliga satsningar - så länge man inte har ett utgiftstak som sätter stopp! Satsa på att bygga järnvägar, satsa på vården och skolan, satsa på att bygga lägenheter... Alla dessa satsningar skapar jobb - i både offentlig och privat sektor. Och de som arbetar kommer såklart få mer pengar att använda, vilket i sin tur genererar fler jobb osv. Det är förstås inget jag behöver förklara för dig, men poängen är att allt sparande kommer att bli mycket dyrt på lång sikt, så om man frågar sig hur man ska finansiera offentliga satsningar, så borde man istället fråga sig hur man tänkt finansiera det offentliga sparandet.
Jag tror att en offensiv jobb- och välfärdspolitik av det här slaget är det enda sättet för socialdemokraterna att vinna valet på. Och ni behöver verkligen en partiledare som kan förmedla visioner, oavsett om hon heter Mona Sahlin eller inte.